I propositionen om en ny läroplan kan man inte se mycket som direkt reducerar de kreativa ämnena. Det föreslås inte att de ska få mindre utrymme i schemat eller ett sämre betygsvärde. Däremot är de kreativa ämnena inte föremål för den uppstramning i form av nationella prov och större kunskapskrav, som kärnämnena och de orienterande ämnena är (Sveriges regering 2008b: 15ff). Effekten av detta kan bli att de kreativa ämnena får än mindre fokus och vikt än fallet är idag. Om kärnämnena och de orienterande ämnena redan i årskurs tre framställs som viktigare än övriga ämnen, blir det svårt att motverka ytterligare marginalisering av övriga ämnen i form av mindre undervisning och sämre resurstilldelning. I stället för skapande, såväl fritt som ämnesanknutet kunskapande, kommer undervisningen att blir mer styrd för att anpassas till nämnda kunskapskrav och ämnesprov. Denna anpassning kritiseras av ett antal remissinstanser, däribland Lärarförbundet, Skolverket, Myndigheten för skolutveckling och samtliga universitet och högskolor som skrivit remiss. Positiva röster för denna styrning hörs bland ett antal kommuner, men den klart övervägande andelen remissinstanser är mycket tydliga i sin kritik av denna uppstyrning (a.a:17f).
arbetssätt och större individualisering. Så länge de kreativa ämnenas utrymme i schemat inte förändras, så behöver deras kreativa dimension inte försämras.
Utredningen om mål och uppföljning i grundskolan ger i sitt betänkande från 2007 skarp kritik till Lpo 94. Bland annat anser man att
resultatet av kursplanearbetet år 2000 har blivit att kursplanerna i många fall brister i konkretion och att de uppfattas som otydliga och rent av ”flummiga”. Oprecisa och allmänt formulerade uttryck som t.ex. ”utvecklar förmågan att reflektera kring och ta medveten ställning till olika alternativ för resursanvändning utifrån ett ekologiskt tänkande”, ”utvecklar förmågan att formulera och arbeta med problem som avser lokala och globala miljö- och överlevnadsfrågor”, ”utvecklar förmågan att dra slutsatser och generalisera samt förklara och argumentera för sitt tänkande och sina slutsatser” och ”I arbetsprocessen utvecklas såväl etiska, estetiska som skapande värden. Språkliga och matematiska färdigheter används i konkreta och meningsfulla sammanhang där återkopplingen är förankrad i elevens egna handlingar och sinnesupplevelser” dominerar i varierande grad flera kursplaner. Detta bedöms som en olycklig utveckling. I framtida kursplaner bör målen i kursplanerna i stället vara konkreta och ämnesinriktade (Statens offentliga utredningar, 2007: 13).
Om kursplanerna i nästa läroplan lämnar mindre friutrymme för den enskilde lärarens undervisning, blir konsekvenserna beträffande det skapande inslaget i undervisningen varierande, beroende av hur mycket eller hur lite enskilda lärare tidigare har använt metoder med sådant innehåll. Man kan nog dra slutsatsen att i de fall skapande ingår i undervisningen idag, beror det på att det finns ett friutrymme som tillåter detta. Det är förmodligen inte så att skapandet i de flesta fall ingår därför att kursplanerna dikterar att det ska ingå. Ämnets karaktär och lärarens kapacitet får troligtvis styra i betydande utsträckning. I ovanstående citat framgår att nya kursplaner bör bli mindre öppna för eget innehåll, och mer styrda mot ”konkreta och ämnesinriktade” mål. Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att kreativitet och skapande inte kommer att ingå på en primär nivå, varken i mål eller de arbetssätt som utlovats ska bifogas kursplanerna (Sveriges regering, 2008b: 31).
Statens offentliga utredningar (SOU) föreslår inte bara att ämnesinnehållet ska konkretiseras, utan även att avskaffa möjligheten att sätta blockbetyg. Enligt SOU:s betänkande redovisade Skolverket i 2003 års nationella utvärdering av grundskolan – NU-03 – att ämnesövergripande undervisning i SO innebär att eleverna har ”ett mer varierat arbetssätt, har större inflytande, använder fler källor och uttrycksmedel och är mer intresserade av ämnesområdet” (SOU 2007: 227). Om man avskaffar möjligheten till blockbetyg, minskas troligtvis möjligheten till gränsöverskridande undervisning. Ämnena delas in i fack som sämre speglar verkligheten, och möjligheten till kreativa tankar och arbetssätt hämmas.
I november 2008 presenterade regeringen en proposition om förändrat betygssystem för den svenska skolan. Motiveringen var bland annat att hjälpa elever förbättra sina prestationer:
Betygen är tillsammans med utvecklingssamtal, skriftliga omdömen och nationella prov viktiga verktyg för att utvärdera elevernas kunskaper och därigenom ge varje elev stöd i rätt tid och större möjligheter att nå kunskapsmålen. Dessa verktyg kan motivera eleven till ökade insatser och ansträngningar. (Sveriges regering 2008a: 4)
Även i propositionen om en ny läroplan betonas betygens betydelse:
Genom att det finns fler betygssteg mellan högsta och lägsta betyg för godkända resultat, bedömer regeringen att den nya betygsskalan kommer att uppmuntra elever att anstränga sig extra eftersom fler elever har möjlighet att nå närmast högsta betygssteg. (Sveriges regering 2008b: 8)
Även om betyg inte föreslås införas i lägre årskurser, har man med kunskapskraven och de tidigare införda skriftliga omdömena i år 3 och år 6 i praktiken redan infört betyg, om än endast i formen av godkänd eller icke godkänd.
Dessa förslag och åtgärder anses av sina förespråkare förbättra förutsättningarna för elevernas lärande. Frågan om betygens betydelse för elevers prestation är emellertid inte oomtvistad. Hans Åke Scherp menar att lärandet riskerar att hamna i bakgrunden om skolan ska lägga tid och kraft på prov, och att betyg har liten betydelse för de högpresterande eleverna. För de lågpresterande eleverna har betygen betydelse, men då främst en negativ sådan. Vidare menar han att ”återkoppling av resultat tenderar att hämma lärandet vid komplexa uppgifter och prestationer som kräver kreativitet” (Scherp 2009). I sammanhanget kreativitet betyder detta att eleverna, i den mån de reagerar som regeringen förväntar sig på kunskapskrav och betygskriterier, i större utsträckning än idag kommer att försöka anpassa sig till en given mall. Kreativitet och omskapande ersätts då av duplicerande och reproduktion.
Man skulle kunna hävda att propositionen till ny läroplan för grundskolan inte nödvändigtvis kommer att begränsa kreativitetens utrymme i skolan mer än nuvarande läroplan och kursplaner gör. Vygotskij påpekar ju att kreativitet bland annat är kombinatorisk, det vill säga att nya idéer uppstår genom kombination av befintliga idéer, varför ren kunskapsinlärning inte nödvändigtvis hämmar kreativitet. I stället får eleverna via mer omfattande kunskaper mer stoff för nya idéer. En fråga som väcks i samband med en sådan invändning blir i vilken utsträckning eleverna, som formats till
Kreativiteten behövs för vårt samhälles fortlevnad, och kanhända främjar en mer kreativ skolmiljö såväl samhälle som individ mer än en steril och av betygskriterier hårt definierad sådan?