Denna uppsats har till syfte att utreda begreppet kreativitet och sätta det i relation till förslaget om ny läroplan för grundskolan. Begreppet kreativitet har belysts, med fokus på den kontext som skola och undervisning ger. Jag har visat att kreativitet är en del av vardagen och inte, som så ofta antas, ett fenomen reserverat för genier och konstnärer. Jag har också diskuterat kreativitetens status i vårt samhälle och dess vikt för utform- andet av framtiden.
Jag har satt kreativiteten i relation till gamla läroplaner och försökt tolka diskussionen kring regeringens proposition om en ny läroplan utifrån begreppet kreativitet. En trend som blir tydlig vid jämförelsen av läroplanerna är att kreativitet och skapande nämns allt oftare ju yngre läroplaner och kursplaner är. I Lgr 62 diskuteras ämnet knappast alls. I Lgr 69 och Lgr 80 ökar förekomsten av kreativitet och skapande successivt, och i Lpo 94 och de reviderade kursplanerna från år 2000 diskuteras detta som allra mest. I de enskilda ämnena varierar förekomsten av begreppen, ibland till synes utan given anledning. Kanhända är en förklaring att kreativiteten ständigt spelar en bakomliggande roll, och att dess fokus ibland prioriteras ner eller rent av tas för givet i kursplaner och läroplaner, dock utan att för den skull bli mindre viktigt i motsvarande grad i det verkliga lektionsarbetet.
I frågeställningen till denna uppsats ingick i vilken grad kreativitetens roll kommer att påverkas i den kommande läroplanen, i förhållande till tidigare läroplaner. Hans Åke Scherp berör detta i skarpa ordalag i sin syn på utbildningsminister Jan Björklunds skolpolitik:
Möjligen skulle Björklunds trosföreställningar om en god skola ha passat in när skolan blev allmän i Sverige för 170 år sedan. I dåtidens bondesamhälle ansåg staten att skolan skulle utveckla lydiga, tålmodiga och ödmjuka människor. Det uppnåddes genom extrem katederundervisning, hård disciplin och utantilläxor. Idag ska skolan utbilda initiativrika, kreativa och ansvarstagande samhällsmedborgare. Det kräver att dagens elever får andra erfarenheter i mötet med skolan än vad man fick på 1800-talet. (2009a)
Min bedömning av huruvida kreativitetens roll kommer att krympa blir generellt att den kommer att göra det, men det är i skrivande stund omöjligt att säga i vilken grad. Min
bedömning grundas framför allt på regeringens propositioner (Sveriges regering 2008a och 2008b), och på de instruktioner Skolverket fått av regeringen inför uppdraget att ta fram nya kursplaner (Sveriges regering 2009a). Utifrån dessa dokument har jag gjort vissa antaganden, vilka jag redogör för i det följande.
För det första antar jag att de reviderade kunskapskraven och betygskriterierna, vilka kommer att skärpas i syfte att konkretisera undervisningen och göra den mer ämnesinriktad, inte kommer att betona ett så undflyende och generellt begrepp som kreativitet. Kreativitet är svår att bedöma och uppskatta, vilket i sin tur försvårar konkretion. Kreativitet är även svår att begränsa till ett ämnesområde, vilket försvårar inkluderandet av den kreativa dimensionen i ämnesinriktade läroplaner. Att då fokusera på eller ens marginellt beröra kreativitet i kursplaner och betygskriterier verkar svårt.
För det andra antar jag att om blockbetyg ska försvinna och ämnesöverskridande undervisning minimeras, kommer kreativa arbetssätt få vika för ämnesspecifika och lättbedömda sådana. Med standardiserade kunskaper följer standardiserad undervisning, vilken per definition har mindre utrymme för elevers och lärares kreativitet.
För det tredje antar jag att de nya betygsstegen (och införandet – i praktiken, skulle jag vilja hävda – av betyg i år 3 och år 6 i vissa ämnen), kommer att påverka (eller i alla fall försöka påverka) elever och lärare att följa en given mall i högre grad. Med dagens tregradiga betygsskala, bestående av betygsstegen G, VG och MVG (vilket motsvarar en fyrgradig betygsskala om man räknar underkända elevers uteblivna betyg som ett IG), är mallarna färre och spannet inom ett betygssteg större, på gott och ont. Med fler steg i betygsskalan (förslaget från regeringen är en sexgradig betygsskala med betygen A, B, C, D och E som godkända betyg och F som underkänt [Sveriges regering 2008a]) vinns vissa fördelar, men dessa tjänar inte kreativiteten. I stället tjänar de likformning och reproduktion av givna förhållanden, eftersom det kommer att finnas fler uppställda mål för lärarna och eleverna att vara medvetna om och leva upp till. Kreativitetens roll spelas därmed ned ytterligare.
Sammantaget är min bedömning att den nya läroplanen, och de nya betygsstegen som knyts till den, kommer att vara en ansträngning som kanhända inte är medvetet utformad för att hämma kreativitet, men som innebär en kraftig försämring av
Vidare ville jag med denna uppsats kartlägga inom vilka områden kreativiteten kommer att befrämjas i den nya läroplanen. Den frågan är också svår att besvara, i och med att den nya läroplanen inte ännu är färdigformulerad. När jag inledde arbetet och formu- lerade syfte och frågeställningar, antog jag – felaktigt – att det skulle finnas gott om skrivelser som beskriver den kommande läroplanens utformning. Tyvärr blir mina resultat därför främst antaganden om kreativitetens roll, mot bakgrund av regeringens utredningar, uppdragsformuleringar och andra åtgärder i samband med den nya läroplanen. Det material som ligger till grund för mitt arbete ger inte utrymme för mer konkreta bedömningar.
Leif Strandbergs syn på kreativiteten i klassrummet är att den är avgörande för lärarens förmåga att fullfölja sin uppgift:
Det är min erfarenhet att när vi förväntar oss kreativitet från barnens sida kommer de med många och väldigt spännande och oväntade idéer. Deras kreativa bidrag hjälper mig som vuxen att förstå hur barns tankeprocesser går till. De hjälper mig att förstå vad de behöver och vad de inte behöver hjälp med. De hjälper mig att förstå vad lärprocesser är. (Strandberg 2006: 35).
Om vi delar denna syn, och om farhågorna att kreativiteten får mindre utrymme i nästa läroplan besannas, blir vårt nästa huvudbry hur vi ska främja kreativiteten samtidigt som vi arbetar i enlighet med de nya direktiven. Kommer undervisningen att styras så hårt att tid, kraft och motivation att använda kreativa arbetssätt inte räcker till? Eller kommer det att finnas ett friutrymme för enskilda lärare och skolor att utforma undervisningens innehåll och metoder inom läroplanens ram? Kanske regeringen lyssnar på kritiken och lyfter in kreativitet i sina formuleringar i läroplanen? I så fall, kommer ett väldefinierat kursinnehåll att trängas med direktiv om kreativa arbetssätt, och kommer syftet med reformen av läroplanen att uppnås? I promemorian till uppdraget att ta fram nya kursplaner, fick Skolverket instruktion av regeringen enligt följande:
Ett begränsat antal begrepp ska användas vid formuleringen av målen och kunskapskraven. Begreppsanvändningen ska vara konsekvent och enhetlig i fråga om kunskapsuttryck och kunskapsnivåer. Målen och kunskapskraven ska vara så tydligt och distinkt utformade så att de bidrar till en likvärdig bedömning. Målen och kunskapskraven ska också vara konkreta och utvärderingsbara. De ska dock inte formuleras på ett sådant sätt att de detaljstyr skolorna och lärarna eller inskränker lärarnas pedagogiska frihet. (Sveriges regering, 2009b: 2)
Man kan fråga sig om dessa instruktioner går att uppfylla på ett rimligt sätt. Undervisningen ska möjliggöra ”likvärdig bedömning”, målen vara ”konkreta och utvärderingsbara”, och lärarna ha kvar sin ”pedagogiska frihet”. Resultatet blir då att man får svårt att ha något större innehåll i kursplanerna, om inte den pedagogiska
friheten och möjligheten till likvärdig bedömning ska komma på kollisionskurs. Och om den pedagogiska friheten tillåter kreativa arbetssätt, kommer den friheten att beskäras av att innehållet i undervisningen först och främst ska vara konkret och utvärderingsbart.
Är det då så illa att undervisningen är konkret och utvärderingsbar? På vilket sätt är det negativt om kreativiteten får en mindre roll i skolan? Ska vi bara vanemässigt ta för givet att kreativitet är något bra? Som berörts tidigare är ju kreativitet kombinatorisk, det vill säga att nyskapande till viss del innebär ett kombinerande av befintliga idéer. För att kunna skapa nytt, är det av den anledningen nödvändigt med erfarenheter och kunskaper. I det ljuset är det kanske till kreativitetens fördel att eleverna blir mer styrda i sin inlärning och lärarna mer stimulerade att lära ut samma innehåll till elever på olika skolor. Florida menar dock att den kreativa klassen måste driva på en fortsatt utveckling mot en kreativ miljö:
När kreativitet nu är den överlägset viktigaste källan till ekonomisk tillväxt är den bästa vägen till fortsatt välstånd att investera i vårt kreativa kapital i alla dess olika former. Detta innebär mer än att bara pumpa in pengar i forskning och utveckling och förbättra utbildningsstystemet, även om båda dessa faktorer är viktiga. Det krävs ökade satsningar på kreativitetens alla mångdimensionella och skiftande former – konst, musik, kultur, design med mera – eftersom de är sammanlänkade och stärker varandra sinsemellan. Det krävs också ökade satsningar på de infrastrukturer som behövs för att attrahera kreativa människor från hela världen och för att stimulera kreativitet. (Florida 2006: 374)
Vad är skolans roll i detta? Kan man förlita sig endast på vuxenvärlden beträffande kreativa stimuli? Faran är, kanske något tillspetsat men väl värt att överväga, att den nya läroplanen undergräver samhällets utveckling i det globala samfundet, eller åtminstone att den indikerar vilken inriktning skolpolitiken kommer att ha framöver. Sverige blir, om inga andra krafter får verka, en torftig miljö för nya idéer och projekt.
I min diskussion så här långt kan man få intrycket att regeringen och särskilt utbildningsdepartementet med Jan Björklund som minister inte verkar för att främja kreativitet och skapande i skolan. Men så är inte fallet. Satsningen Skapande skola, till vilken Sveriges kommuner och friskolor kan ansöka om medel för att stärka, stimulera eller främja kulturell och skapande verksamhet, riktar sig mot år 7-9 i grundskolan. I anslutning till denna har Björklund uttalat sig om kultur och kreativitet:
Skapande skola är den största satsningen någonsin på att ge eleverna kulturella upplevelser. Kulturen och skolan hänger ihop, till exempel är det ofta i skolan som många barn och ungdomar får sin första kontakt med litteraturen. Därför anser jag att lärarna är Sveriges viktigaste kulturarbetare. Genom Skapande skola får eleverna ännu större möjlighet att ta del
Björklunds två sista ord i detta citat kanske är värda att notera, men jag lämnar tolkningen av dessa därhän. Det viktiga i satsningen Skapande skola är att kreativiteten, även om den inte är utbildningsministerns främsta fokus, tas så pass på allvar att den får såväl pengar som positiv kontext i dennes uttalanden. Kanhända har kreativitetens status fortfarande en roll att spela i utbildningspolitiken framöver.
Kreativa arbetssätt kommer att finnas i den svenska grundskolan, men frågan är i vilken omfattning. Vissa ämnen, som bild och slöjd, kommer troligtvis inte att känna av någon större förändring, eftersom dessa i så stor utsträckning utgår ifrån en skapande akt. Andra praktisk-estetiska ämnen, som musik, idrott och hälsa och hem- och konsument- kunskap kan den kreativa dimensionen kanske komma att tonas ned i läroplan och kursplaner. Detta kan mycket väl komma att påverka undervisningen, men dessa ämnen kan nog fortsättningsvis ha gott om tillfällen för skapande verksamhet. De är ju liksom bild och slöjd till viss del skapande till sin karaktär, åtminstone vad gäller musik och hem- och konsumentkunskap. Idrott och hälsa kan komma att bli mer styrt mot lättbedömda och jämförbara aktiviteter, men inom dimensionen musik och rörelse har även detta ämne plats för kreativitet. Åtminstone under Lpo 94, och gissningsvis även i framtiden.
Teoretiska ämnen, framför allt kärnämnen som matematik och svenska där kreativiteten har haft ett uttalat utrymme i nuvarande kursplaner, får troligtvis en högre grad av toppstyrning och likformighet än övriga ämnen. Kreativiteten får sannolikt mindre fokus i kursplanerna till dessa ämnen, och därför kommer det i viss omfattning att bli pedagogens frihet inom ämnets ramar som avgör hur mycket man arbetar kreativt och gör bedömningar av elevernas kreativa förmåga.
Sammantaget kan man anta att det för de enskilda ämnena inte blir någon större förändring, i alla fall för de skolor som till vardags har ett ämnessegregerat under- visningssätt. Den stora skillnaden blir å andra sidan för skolor som arbetar tematiskt, ämnesöverskridande och projektorienterat. Dessa får svårare att använda kreativa arbetssätt, eftersom bedömningen av elevernas kunskaper kommer att prioriteras mer. Den fackorienterade skolan kommer att vinna mark igen, och kreativitet och skapande kommer att isoleras till enskilda ämnen eller i värsta fall undertryckas helt.
Så långt mina spekulationer. Hur det blir i verkligheten får vi se i framtiden. Denna uppsats ger en grund för vidare forskning att undersöka närmare innehållet i den nya läroplanen, som planeras träda i kraft läsåret 2011/2012, gällande kreativitetens plats i skolan. Det vore i det sammanhanget intressant med en jämförelse med andra länders läroplaner och förändringar i dessa historiskt, vad gäller kreativitet. När läroplanen väl sätts i verket blir det aktuellt att följa upp och göra fältstudier för att se hur de kreativa arbetssätten har påverkats. Ideala förutsättningar för ett sådant arbete skulle innefatta en jämförelse med dagens skola, vilket skulle kräva snara studier för att kartlägga och dokumentera hur man arbetar idag och hur elever upplever detta.
Referenser
Boden, Margaret A. (2004). The Creative Mind : Myths and Mechanisms. London: Routledge.
Bohm, David och Peat, F. David. (1990). Ordning & kreativitet i liv och vetenskap. Göteborg: Bokförlaget Korpen.
Bra Böcker. (1994). Postmodernism. Nationalencyklopedin.
Csíkszentmihályi, Mihály. (2001). Flow. Den optimala upplevelsens psykologi. Natur & Kultur.
de Bono, Edward. (2000). Konstruktivt tänkande. Stockholm: Svenska förlaget. Florida, Richard. (2006). Den kreativa klassens framväxt. Göteborg: Daidalos. Hägg, Göran. (2005). Välfärdsåren. Svensk historia 1945-1986. Wahlström &
Widstrand.
Hördin, Lotta. (2008). ”Släpp loss kreativiteten” i Helsingborgs Dagblad, 2008-12-22, sid A2. Finns även på HD:s hemsida (http://hd.se/ledare/2008/12/27/slaepp-loss- kreativiteten/, 2008-12-31).
Illeris, Knud. (2007). Lärande. Lund: Studentlitteratur.
Marner, Anders. (2005). Möten och medieringar – estetiska ämnen och läroprocesser i
ett semiotiskt och socio-kulturellt perspektiv. Monografier, Tidskrift för lärarutbildning och forskning. Umeå: Umeå universitet.
Newsdesk. (2008a). ”’Bra med tydligare läroplaner’” på Newsdesks hemsida (http://www.newsdesk.se/pressroom/lararforbundet/pressrelease/view/bra-med- tydligare-laeroplaner-260227, 2009-01-05)
Newsdesk. (2008b). ”Varje elev ska nå kunskapsmålen. Ny läroplan ett steg på vägen!” på Newsdesks hemsida (http://www.newsdesk.se/view/pressrelease/varje-elev-ska- naa-kunskapsmaalen-ny-laeroplan-ett-steg-paa-vaegen-260089, 2009-01-06). Nordiska Rådet. (2008). ”Kreativa ämnen i skolan leder till bättre PISA-resultat” på
Nordiska Rådets hemsida
(http://www.norden.org/webb/news/news.asp?id=8339&lang=1#, 2008-12-31). Pope, Rob. (2005). Creativity: Theory, History, Practice. New York: Routledge. Scherp, Hans Åke. (2009a). ”Björklunds betygshets leder fel” i Svenska Dagbladet 23
mars 2009. Svenska Dagbladets hemsida
(http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1006953.svd#preambleend, 2009-05- 06).
(2009b). ”Fokusering på provresultat tränger undan kvaliteten i undervisningen” på internetsidan lektion.se (http://www.lektion.se/nyheter/nyhet.php?id=195, 2009-05- 06)
Skolverket. (1994). Lpo 94. Läroplan för det obligatoriska skolväsendet,
förskoleklassen och fritidshemmet. Skolverkets hemsida (http://www.skolverket.se, 2009-04-11).
(2000a). Grundskolan. Kursplaner och kriterier. Stockholm: Skolverket och Fritzes. (2000b). Kommentarer till grundskolans kursplaner och kriterier. Stockholm: Skolverket och Fritzes.
(2000c). Nyhetsbrev. Nummer 5. Skolverkets hemsida
(http://www.skolverket.se/content/1/c4/19/00/nyhb0500.pdf, 2009-04-11). Skolöverstyrelsen. (1962). Läroplan för grundskolan, Lgr 62. Stockholm: Kungliga
Skolöverstyrelsens skriftserie 60.
(1969). Lgr 69 I, Läroplan för grundskolan. Allmän del. Svenska utbildningsförlaget Liber.
(1980). Läroplan för grundskolan, Lgr 80. Stockholm: Liber UtbildningsFörlaget. Sohlberg, Peter & Britt-Marie. (2001). Kunskapens former. Vetenskapsteori och
forskningsmetod. Stockholm: Liber.
Statens offentliga utredningar. (2007). Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan. SOU 2007:28. Stockholm: Fritzes.
Strandberg, Leif. (2006). Vygotskij i praktiken. Bland plugghästar och fusklappar. Norstedts Akademiska Förlag.
Svensson, Sten. (2009). “Nannymetoder inget för demokratisk skola.” i Lärarnas tidning, nr 3, 2009.
Sveriges regering. (2008a). Proposition 2008/09:66. En ny betygsskala. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Internetlänk till dokumentet:
http://www.regeringen.se/sb/d/10003/a/115617
(2008b). Proposition 2008/09:87. Tydligare mål och kunskapskrav – nya läroplaner
för skolan. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Internetlänk till dokumentet: http://www.regeringen.se/sb/d/10003/a/117269
(2009a). Uppdrag att utarbeta nya kursplaner och kunskapskrav för grundskolan och
motsvarande skolformer m.m. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Internetlänk till dokumentet: http://www.regeringen.se/sb/d/10692/a/119530
(2009b). Bilaga till regeringsbeslut 2009-01-22, nr I:1. Stockholm: Utbildnings- departementet. Internetlänk till dokumentet:
http://www.regeringen.se/sb/d/10692/a/119530
(2009c). Skapande skola. En satsning på mer kultur i skolan. Stockholm: Kulturdepartmentet. Internetlänk till dokumentet:
http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/125080
Vygotskij, Lev Semënovič. (2006). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Daidalos.
Westerberg, Louise, Louise Andersson, Niclas Fock, Maria Hammarén. (Utan datum). ”Ge plats för kreativiteten i den nya gymnasiereformen!” på Stiftelsen Victor Rydbergs Skolors hemsida
(http://www.vrg.se/upload/Louise/Svar_på_remiss_om_gymnasiereform_från_Stiftel sen_Viktor_Rydbergs_Skolor_m.fl.pdf
Östberg, Kjell. (2002). 1968 när allting var i rörelse. Sextiotalsradikaliseringen och de