Nedan följer en redovisning av resultatet.
3.1 Observationer förskola 1
Pedagogen lyssnar på vad barnen säger vid de olika vardagssituationerna som jag valt att observera. Vid påklädningen när barnen ska gå ut förs en dialog mellan dem. Pedagogen tar under tiden som ett av barnen sätter på sig sina vantar, upp frågan om hur många fingrar och händer barnet har. När galonbyxorna sedan ska på bestämmer de att de först ska dra upp byxorna på vänster ben och barnet får visa vart det vänstra benet är.
När nästa barn kommer till pedagogen och visar hur denne har satt på sig sina galonbyxor börjar de föra en dialog, där de tillslut kommer fram till att byxorna sitter ut och in och fram och bak. Barnet får därefter fundera över vad som behöver göras för att de ska sitta rätt. Efter att byxorna sitter rätt vill barnet berätta att han kan räkna till tusen. Pedagogen frågar nyfiket hur barnet ska göra då och han börjar räkna. När han räknat till tjugotvå slutar han plötsligt och säger att det tar för lång tid. Pedagogen hjälper ett barn med vantarna och passar då på att fråga vilket finger som är längst och vilket som är kortast. När sedan barnen ska få på sig sina skor, frågar pedagogen ett av barnen som står vid skohyllan om hon kan ta fram de svarta gummistövlarna. När barnet som skulle ha stövlarna fått dem framför sig börjar de prata om att hon har stora fötter och att hennes gummistövlar är för små. De börjar föra en dialog över vem som kan ha så små fötter att de får plats i de stövlarna. Barnet kommer att tänka på att hon är fem år och pedagogen fortsätter då att fråga hur länge det dröjer tills hon fyller år igen och om hon vet hur gammal hon blir då.
Vid samlingen börjar pedagogen fråga barnen hur många barn som är där och om de kommer ihåg hur gamla alla barnen är. Sedan får alla barnen klappa stavelserna i sina namn. När alla barnen har fått klappat frågar pedagogen om det var någon likhet mellan namnen. Barnen var snabba med att svara att alla namn klappades med två klappar. De fortsätter tillsammans att fundera över om de kommer på något namn med fler och färre klappar. Sedan lägger pedagogen upp inplastade bokstäver på golvet och barnen får i tur och ordning leta bokstäverna till sina namn och räkna hur många bokstäver de fick. Samtidigt som barnet letar sina bokstäver pratar pedagogen om att de nu ska leta den andra bokstaven och sedan den tredje och så vidare.
Vid matsituationen är det de övriga pedagogerna som dukar medan barnen har samling. När de sitter vid bordet och äter frågar pedagogen hur många barn som sitter vid bordet och hur många det blir om de räknar med henne också. Sedan kommer de in på ett samtal om att de äter soppa med de stora skedarna för de små skedarna spar de till de mindre barnen. När de sedan ska äta gurka frågar pedagogen vad som skulle hända om hon hade en halv gurka och får en halv till gurka och sätter ihop dem. Barnen är snabba med att svara att hon då får en hel.
Även när pannkakorna ska delas ut pratar pedagogen med barnen om de får halva eller hela pannkakor och om hur många portioner var och en har ätit. Ett av barnen vill ha två pannkakor på en gång, men får börja med en. När barnen vill ha mer mat hjälps de åt att räkna hur många pannkakor som finns kvar och hur många som vill ha mer. De kommer underfund med att det saknas en för att de ska få varsin hel. Då kommer ett av barnen på att de kan dela.
När barnen ätit upp och ska dricka upp det de har i glasen får de räkna hur många klunkar de
har kvar innan glaset är tomt. Efter maten hämtar pedagogen två äpplen och två päron, och frågar barnen hur många sorters frukt det är. Pedagogen fortsätter prata om att de ibland får fyra olika sorter och att de ska dela frukterna mitt itu. Sedan delar hon frukterna i mindre bitar och berättar för barnen att det då blir fjärdedelar och åttondelar.
3.2 Intervju förskola 1
Pedagogen har en tidigare utbildning som montessorilärare och avslutade våren 2008 en kurs i matematik som har anordnas av kommunen. Kursen har pågått fortlöpande parallellt med jobbet och har varit förlagd på två terminer. Pedagogen har lärt sig att förstå att matematiken är ett viktigt ämne i förskolan, efter att hon har fått kunskap om att en del barn får svårare för ämnet när de kommer upp i skolklasserna. Under kursen har hon fått många upplevelser om vad som verkligen är matematik och att det är viktigt att det när den ska användas med barnen sker på ett roligt sätt och att tala om för dem att det är matematik de håller på med. Pedagogen anser att det går att använda sig av matematik vid alla tillfällen under dagen, några exempel är när de äter, klär på sig, plockar undan, bygger, lägger pussel och vid samlingar. Hon försöker att medvetet tänka på ämnet vid alla vardagliga situationer under dagen och har inte några speciella renodlade matematikaktiviteter utan väver samman det med resten av verksamheten.
När pedagogen själv gick i skolan tyckte hon att matematik var det värsta ämnet men att det på sättet som de arbetar med det i förskolan är riktigt roligt. Hon tror dessutom att de som har gått den här matematikkursen har ett annat tänkande om vad som är matematik än de som inte har gått.
Nedan kommer ett citat som pedagogen tyckte förklarade vad matematik var för henne:
”Matematik i förskolan handlar om vad jag kan göra med vilka medel som helst och att ge barnen a-ha upplevelser för vad som är matte”
3.3 Observationer förskola 2
Vid påklädningen talar pedagogen om att det är varma kläder och galonkläder som gäller. Ett av barnen frågar om hon ska ha två jackor och pedagogen säger att det räcker om hon sätter på sig den tjockaste under regnjackan. Sedan börjar pedagogen prata om att det är få barn idag och frågar barnen hur många de är och hur många som är sjuka. Barnen börjar räkna och kommer fram till hur många de är. Pedagogen ska hjälpa ett av barnen med jackan och barnet säger då att det vill ha kramar. Han bestämmer hur många han vill ha och de börjar räkna tillsammans. Sedan ska gummistövlarna på och pedagogen säger att först lyfter vi på första foten och sedan den andra.
Vid samlingen ber pedagogen barnen räkna hur många barn det sitter i ringen, sedan pratar de om hur många som är borta just den dagen. Pedagogen tar fram en burk med nallebjörnar i tre storlekar och i fyra olika färger. Barnen får berätta vad det är för färger och sedan läggs alla björnarna i en hög i mitten av ringen. Pedagogen berättar att de ska spela ett spel genom att alla barn ska få kasta tärningen och ta lika många björnar som tärningen visar. De ska gå två varv så att alla barn får kasta två gånger. Barnen räknar prickar på tärningen och tar så många nallebjörnar som tärningen visar, tar de fel antal är både de andra barnen och pedagogen med
och försöker få barnet att ta rätt antal. När spelet är slut får alla barnen räkna sina björnar och de tittar vem som har fått flest respektive minst antal.
Vid matsituationen är det en av pedagogerna som dukar bordet medan barnen är på samling.
När barnen sitter och äter börjar de berätta om att det regnade när de varit ute i skogen på förmiddagen. Pedagogen frågade om de suttit under eller över ett träd för att inte bli blöta.
När sedan barnen vill ha mer mat frågar pedagogen om de vill ha en liten eller stor sked med mos och en hel eller en halv korv. Liknande fråga kom när barnen skulle få smörgås, om de ville ha den stora eller lilla smörgåsen. När gurkbitarna som barnen fått till maten var slut frågade pedagogen hur många var och en hade fått och de fick berätta hur många de hade ätit.
Barnen turas om att hämta frukt efter maten. Han som ska hämta frukten just den här dagen räknar barnen och vet att de får en halv frukt var. Antalet barn runt bordet var ojämnt så han funderar en stund hur många han ska hämta. Pedagogen hjälper honom genom att säga att de får hämta en hel frukt för att sedan dela den på mitten och lägga tillbaks den halvan som blir över. Barnen får en halv apelsin var efter det att pedagogen har delat dem i klyftor. Barnen får räkna sina klyftor och de kom fram till att de fick fyra stycken var. Pedagogen förklarar därefter att de fått ut fyra klyftor av varje halv apelsin. När de sedan äter apelsinen får några av barnen kärnor som de lägger upp på bordet och räknar.
3.4 Intervju förskola 2
Pedagogen har en barnskötarutbildning och har år 2002 gått en utbildning i matematik via kommunen som pågick under två terminer. Efter kursen fick hon en annan bild av vad som kan vara matematik och tycker därför att det kan vara bra att använda sig av ämnet på förskolan men vet inte om hon tycker det är så viktigt. Även innan kursen ansåg pedagogen att hon gjorde mycket av det som kan räknas till matematik utan att vara medveten om det.
Det handlade inte om att som hon tidigare trott att räkna i en bok utan att lägga det på barnens nivå och göra det roligt för dem. Ett bra sätt att få in små matematikstunder tycker hon är vid samlingen då de kan prata om färg, storlek och spela spel. Annars har de inte någon speciell tid avsatt för matematik. Anledningen till det beror på att barngrupperna blir större och personalen blir färre så det gäller att prioritera. Även om de har mål att följa i Lpfö98 funderar hon över hur mycket hon hinner med. Pedagogen försöker istället använda sig av ämnet i vardagliga situationer som när de har samlingar, vid maten eller när de är i skogen, men det är inget hon tänker på hela tiden. Hon menar att barnen blir medvetna när de använder ämnet i vardagen och att de sitter och räknar till exempel kottar utan att de tänker på det. Hon säger inte till barnen att det är matematik de håller på med vid olika aktiviteter eller händelser.
Pedagogen tyckte själv att matematik var ett roligt ämne i skolan i de lägre klasserna och att på det sätt som de arbetar med det i förskolan är roligt eftersom det sker på ett lekfullt sätt.
Ett citat som pedagogen sade:
”Jag går ju inte runt hela dagarna och tänker matematik även om det finns möjligheter till det”