Resultat och analys - Våld i nära relation

Här följer analysen av de fynd vi gjort i de vetenskapliga artiklarna. Fynden har delats in i fyra övergripande teman, samt ett bifynd. Dessa är: “Barriärer utifrån ekonomiska faktorer”,

“Barriärer utifrån migration/ etnicitet”, “Barriärer utifrån internaliserade faktorer”, “Barriärer utifrån kunskapsbrist och organisationsmässiga faktorer” samt som bifynd “Våldsutsatta kvinnors hjälpsökarstrategier”. Efter varje tema följer en analysdel. De teorier som

presenterats tidigare i vår studie kommer att användas som förklaringsmodell till empirin.

Barriärer utifrån ekonomiska faktorer

Något som återkommit under analysen av de vetenskapliga artiklarna är ekonomiska faktorer som försvårar för den våldsutsatta kvinnan att komma bort från våldet. Det ekonomiska våldet kommer i flera olika former och forskare betonar vikten av att våldsutsatta kvinnor kan försörja sig själva för att kunna möjliggöra en separation från en våldsam partner. För

kvinnor med låg inkomst kan detta vara avgörande för att komma ifrån våldet. (Ulmestig 2018). Uppskattningsvis har 94-99% av kvinnor som utsatts för våld i nära relation också utsatts för ekonomiskt våld. (Adams, Littwin & Javorka 2020). Ulmestig beskriver att

kvinnan ofta inte har kännedom om, eller tillgång till, ekonomiska resurser. (Ulmestig 2018).

Adams et al (2020) tar upp olika exempel på hur det ekonomiska våldet kan se ut, såsom att våldsutövaren kontrollerar hur ekonomiska resurser ska spenderas, inskränker nivån av insikt i ekonomiska frågor, hindrar den våldsutsatta från att arbeta och till och med agerar på ett sätt som leder till att den våldsutsatta blir av med sitt arbete. (a.a. 2018). Påtvingad skuld är ytterligare en form av det ekonomiska våldet som innebär att våldsutövaren genom bedrägligt beteende eller tvång skuldsätter den våldsutsatta. Detta sker genom en process där den

våldsutsatta handlar i erfarenheten av tidigare negativa konsekvenser och ifrågasätter därför inte att skriva under på hyreskontrakt, lån eller krediter. (Adams et al 2020). Den ekonomiska skadan som sker, påverkar inte enbart offret i termer av en sämre kreditvärdighet, utan även allt som kan kopplas till det, såsom anställning, boende, och andra situationer där

kreditvärdigheten prövas. I ett sådant skede kan det bli svårare för offret att lämna sin

förövare, menar författarna. (a.a. 2020). Flertalet studier visar att dåliga ekonomiska resurser är ett återkommande och stort hinder för kvinnan att söka sig ut ur relationen. Författarnas undersökning, visar att utav de hjälpsökande kvinnorna, var hälften utsatta för ekonomiskt våld, varav de allra flesta försatta i “tvångsskuld”. Detta faktum, bortsett från en försämrad kreditvärdighet, försatte offren i ett ekonomiskt beroende av sin partner. “Tvångsskuld” är härigenom en ekonomisk barriär för offret att lämna förhållandet. Studien visar även att de som drabbats av “tvångsskuld” var i högre grad benägna att stanna i relationen, längre än vad de velat, än våldsutsatta utan ekonomiskt beroende. Författarna understryker, att ett

uppmärksammande av finansiella aktörer, vid misstänkt tvångsskuldsättning, skulle kunna vara en potentiell bidragande faktor att överkomma denna barriär för kvinnor att ta sig ur en våldsam relation. Adams et al understryker, att ett uppmärksammande av finansiella aktörer, vid misstänkt tvångsskuldsättning, skulle kunna vara en potentiell bidragande faktor att överkomma denna barriär för kvinnor att ta sig ur en våldsam relation. (Adams et al 2020).

Adams et al har visat på de svåra ekonomiska konsekvenserna våld i nära relation kan få som inkluderar den våldsutsattas ekonomiska beroende av våldsutövaren. (Adams et al 2020).

Utifrån denna utgångspunkt blir de strukturella barriärerna dessa kvinnor sedan möter för att exempelvis få ekonomiskt bistånd problematiska. Ulmestig (2018) visar att både

professionella och de våldsutsatta kvinnorna själva upplever svårigheter vid att möta de

26 behov de våldsutsatta kvinnorna behöver få tillgodosedda för att komma ifrån våldet.

(Ulmestig 2018).

Det har identifierats barriärer i form av uppfattningar om ekonomiska faktorer som hindrar från att söka hjälp för att komma ifrån våldet. Anderson och Overby (2020) hävdar att kvinnor i en del studier har uppgett att de inte har sökt hjälp till följd av deras uppfattning om, eller verkliga, kostnader för att få tillgång till hjälpen. Andra ekonomiska barriärer i form av att inte kunna ta ledigt från jobbet av ekonomiska skäl har också framkommit i empirin. I Anderson och Overbys studie framkommer att hälften av deltagarna uppgav att “ta ledigt från jobbet” var en barriär för att söka hjälp efter att ha utsatts för våld i nära relation. Detta menar författarna indikerar på den negativa påverkan sexuellt våld även har på det ekonomiska välbefinnandet och kvinnornas anställning. (a.a. 2020).

Kvinnor som lyckas separera från en partner som kontrollerat henne ekonomiskt har ofta ekonomiska svårigheter en lång period efter separationen. Ulmestig (2018) menar att det krävs finansiellt stöd för att klara sig den tiden. Vad gäller de professionella som kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnor menar författaren att finansiellt stöd inte är prioriterat utan snarare psykosocialt och rättsligt stöd. Detta står i motsats till vad de våldsutsatta kvinnorna själva beskriver att de är i behov av för stöd. Våldsutsatta kvinnor uttrycker att de främst är i behov av konkret stöd såsom med mat, bostad och arbete medan stödet de fått har varit emotionellt, psykologiskt och rättsligt. (Ulmestig 2018), (Weatherall & Tennent 2021).

Andersson och Overby (2020) hävdar även att kvinnor uppger att denna typ av stöd är det viktigaste stödet de kan få i processen att komma ifrån våldet. Trots att det konkreta stödet är det som efterfrågas mest frekvent visar en studie att endast en femtedel av kvinnorna fick stöd av denna karaktär. (a.a. 2020). Faktorer på samhällsnivå som skapar barriärer för att våldsutsatta kvinnor ska söka hjälp har vidare identifierats. Aldridge (2013) problematiserar att faktorer på samhällsnivå såsom stora ekonomiska kriser riskerar att drabba redan

våldsutsatta kvinnor ännu hårdare genom ytterligare marginalisering. Våldsutsatta kvinnors känslighet för social exkludering, personlig skada samt ytterligare våld ökar i ekonomiskt oroliga tider i samhället. (a.a. 2013). I takt med ytterligare utsatthet minskar kvinnans makt att förändra sin situation. Aldridge betonar vikten av att ytterligare marginalisering och minskad makt för den våldsutsatta inte ska bli en konsekvens vid ekonomiska kriser. (a.a.

2013).

Sits och Stermacs (2021) undersökning visar att det för kvinnor som lever i fattigdom är extra viktigt att bryta barriärer som riskerar att exkludera den gruppen från hjälp. Det kan handla om att se till att alla oavsett ekonomisk förutsättning får tillgång till information om hjälpen som finns att tillgå. Kvinnorna efterlyser även kunskap om vilka resurser som finns att tillgå samt hur de får tillgång till dem. (a.a. 2021). Kvinnors utsagor om vad de upplever sig behöva för att komma ifrån våldet bör ligga som grund för hur stöd utformas i verksamheter som arbetar med våldsutsatta kvinnor. (Aldridge 2013).

Analys

Den ekonomiska barriären är komplex, då den utgör en del av själva våldet som utövas, samt en brist på tillgångar som skulle kunna möjliggöra att lämna en relation där våld förekommer.

Adams et al (2020) beskriver i sin forskning att upp till 99% av kvinnor som utsätts för våld i nära relation, också utsätts för ekonomiskt våld, i form av bland annat påtvingad skuld, samt att våldsutövaren under relationen tar kontroll över ekonomin, något som även Ulmestig (2018) bekräftar i sin forskning.

27 Problemet som Aldridge (2013) tar upp med att våldsutsatta kvinnor marginaliseras under ekonomiska kriser, eller samhällskriser, är i dagens läge ett aktuellt problem, med pandemin som utlöst såväl ekonomiska kriser som samhällskriser. (a.a. 2013). Om vi ska se på

marginaliseringen av våldsutsatta kvinnor under kriser genom en feministisk analys, i ett intersektionellt perspektiv (Mattsson 2015), så kan vi se att maktordningen i samhället är starkt präglad av att kvinnor är underordnade män. Enligt radikalfeminismens teorier, så är den manliga kontrollen av kvinnans kropp själva grunden till kvinnoförtryck, (a.a. 2015) och problemet som Aldridge (2013) påvisar i sin forskning, kan konkretiseras genom det

feministiska perspektivet; nämligen att kvinnan blir underordnad mannen. (Mattsson 2015).

Precis som Sits och Stermac (2021) påvisar i sin forskning, är det viktigt att bryta

fattigdomsbarriären för att inte exkludera fattiga våldsutsatta kvinnor från hjälpen som finns att tillgå. Mattsson (2015) menar att underklassen i samhället redan på ett sätt är exkluderad från samhällets fördelar och skyddsnät, men också att de faktiskt upplever att de inte får eller kan ta del av det som samhället har att erbjuda, i form av stöd och hjälp. (a.a. 2015).

Den ekonomiska barriären kan även tolkas utifrån Simmels skamteori, och då framkommer egentligen en ny barriär, då själva skammen inför att en inte har ekonomiska förutsättningar att ta sig ur sin situation, blir en minst lika stor barriär som den ekonomiska i sig. Då Cooleys Spegeljag, (Dahlgren & Starrin 2013) eller i grunden idéen om hur vi framstår i någons annans ögon, appliceras på våra perspektivglasögon, kan bilden av skammen som uppstår, eller känslan av skam hos den som redan är skamsen till följd av det våldet hon utsätts för, i en relation med någon som ska stå henne nära, ytterligare ska känna skam inför en ekonomisk situation som har uppstått kanske till följd av en annan form av det våld hon redan utsätts för, bli den våldsutsatta kvinnan så pass övermäktig att hon inte söker hjälp. (a.a. 2013).

Barriärer utifrån migration/etnicitet

I det empiriska materialet har barriärer kopplade till kön, klass och etnicitet identifierats.

Barriärer såsom kulturella normer, bristande språkfärdigheter och bristande kunskap om vilken hjälp som finns att få har identifierats. (Lata, Rogic & Supol (2019). Bristande finansiella resurser (Lacey, Jiwatram-Negron, & Sears 2021) samt låg medvetenhet till följd av obekantskap med resurser och tillgänglig hjälp har även identifierats. (Li, Dong, Bullock

& Bloom 2021).

Lata et al (2019) menar att våld i nära relation påverkar kvinnor över alla kulturer.

Exempelvis så kanske överlevare av våld i nära relation inte söker hjälp på grund av språkliga begränsningar, för att våldet anses vara en privat angelägenhet och att prata om våldet inte är kulturellt accepterat. (a.a. 2019). De vanligaste rapporterade hinder för att söka hjälp

inkluderar rädsla för att ytterligare utsättas av våld utav sin partner, samt oro för sina barns säkerhet, och en omedvetenhet om eller en isolering från tillgängligt stöd samt skam och stigma associerat med att berätta om våldet. Författarna till denna artikel har gjort en systematisk analys av tvärkulturella studier avseende våld i nära relation. (a.a. 2019).

Studierna visar på olikheter i anskaffning av stöd mellan olika kulturer. Kaukasiska kvinnor var mer sannolika att söka formell hjälp, medan latinamerikanska och afroamerikanska kvinnor oftare uppsökte sjukvård eller använde det rättsliga systemet. Författarna menar att kaukasiska kvinnor löpte tre gånger större sannolikhet att söka hjälp vid våld i nära relation än afroamerikanska kvinnor. (a.a. 2019).

Bridges, Karlsson, Jackson, Andrews & Villalobos (2018) tar upp strategier som latinamerikanska och icke-latinamerikanska vita kvinnor i USA använder sig av för att

28 hantera våld i nära relation och för att lämna relationen. De hävdar att skillnader i att lämna en våldsam partner mellan våldsutsatta kvinnor från olika etniciteter har uppenbarat sig. (a.a.

2018). De latinamerikanska kvinnorna rapporterade att barnavårdsbehov och rädsla för social skam utgjorde barriärer för att lämna relationen medan icke-latinamerikanska kvinnor

rapporterade bristande socialt stöd som barriär. De latinamerikanska kvinnorna använde det rättsliga systemet mer frekvent medan icke-latinamerikanska kvinnor mer informella resurser.

(a.a. 2018). Icke-latinamerikanska hoppades i större utsträckning att det skulle bli bättre medan latinamerikanska kvinnor tycktes ha en kanske större oro över att bli stigmatiserad som en ensamstående mamma. Detta menar författaren kan vara kopplat till familjecentrerade värderingar som tenderar att karaktärisera latinamerikanska familjer. (a.a. 2018).

Lacey et al (2021) menar att fattiga och etniska minoritetsgrupper upplever särskilda barriärer i processen mot att söka hjälp för att komma ifrån våldet. De har tittat på hur svarta

afroamerikanska och karibiska kvinnor som migrerat till USA går till väga för att söka hjälp efter att ha utsatts för svårt fysiskt våld i nära relation, samt vilka barriärer som existerar för att söka hjälp. De tittar även på skillnader mellan dessa två grupper. Författarna menar att tidigare studier talar för att det finns skillnader i kvinnors användning av hjälp för

våldsutsatta beroende på socioekonomisk status. (a.a. 2021). Fattigdom i sig ställer till utmaningar med att få tillgång till resurser för att täcka basala behov och detta skapar barriärer till både formella och informella medel för att adressera våldet. Fattiga och etniska minoritetsgrupper upplever särskilda barriärer i processen mot att söka hjälp för att komma ifrån våldet. Lacey et al (2021) gjorde en undersökning genom att analysera en stor

enkätundersökning som afroamerikaner svarat på. Afroamerikanska kvinnor samt

immigrerade kvinnor är en särskilt sårbar grupp när det kommer till våld i nära relationer.

Tidigare studier pekar på att mer än en tredjedel (41%) av dessa kvinnor i USA har utsatts för svårt fysiskt våld av en partner. (a.a. 2018). Denna grupp beräknas vara i ett större behov av hjälp grundat på deras generella sämre hälsa, dubbel utsatthet utifrån etnicitet och kön samt begränsade samhällsresurser. En viktig barriär är den brist på tillit till myndigheter som finns bland afroamerikanska kvinnor i USA. (a.a. 2018). Resultatet av studien visade att många av kvinnorna sökte hjälp för sin psykiska hälsa. Det var lägre andel utlandsfödda som sökte denna hjälp. Författarna menar att utlandsfödda kanske saknar medvetenhet om att hjälp finns samtidigt som de inte har några resurser i form av socialt nätverk. (a.a. 2021). Det kan också handla om kulturella normer om sekretess, såsom att man inte pratar om personliga saker utanför den närmsta familjen. Kvinnorna vill lösa problemet själva vilket författarna menar kan bero på skam och stolthet. (a.a. 2018). För migranterna svarade en stor andel att de inte hade råd att söka hjälp på frågan om varför de inte sökt hjälp efter allvarligt fysiskt våld av en partner. De utlandsfödda angav relativt ofta att de inte visste var hjälpen fanns att få till skillnad från de afroamerikanska kvinnorna där detta svarsalternativ var nästan lika med noll.

De karibiska kvinnorna (immigranterna) angav i högre utsträckning än de afroamerikanska kvinnor kulturella eller religiösa skäl till att de inte sökt hjälp, de pratade även oftare med en vän (10-20%). Samtidigt angav tre gånger så många av de afroamerikanska kvinnorna att de inte trodde att det skulle hjälpa att söka hjälp. (Lacey et al 2018).

Sabina, Cuevas, & Schally (2015) tar i sin artikel upp, utifrån det intersektionella

perspektivet, att det existerar stora skillnader i barriärer för hjälpsökande hos vita kvinnor i USA och latinamerikanska kvinnor i USA. Även den latinamerikanska gruppen har delats in, där det tydligt står att mexikanska kvinnor, samt de kvinnor som lever i USA utan

uppehållstillstånd är överrepresenterade i våldsstatistiken, samt har mycket låg benägenhet att söka hjälp. Vita kvinnor är allra mest benägna att söka formell hjälp. (a.a. 2015). Barriärerna definieras främst som okunskap, kring lagar och vilken hjälp som finns att tillgå. Ingen av de

29 latinamerikanska grupperna (mexikaner, kubaner, puertoricaner) var benägna att söka hjälp.

Endast engelskspråkiga (kaukasiska) hade en relativt hög benägenhet att söka formell hjälp.

(a.a. 2015). Studien visar att i den latinamerikansk kulturen finns sociokulturella skillnader som utgör riskfaktorer för att drabbas av våld i nära relation. Då faktum är att dessa grupper löper större risk att utsättas för våld i nära relation, är det också viktigt att visa på de

sociokulturella skillnaderna, för att kunna komma till bukt med problemet. (a.a. 2015). Detta till trots, så menar författarna att studier har visat, att genom att dessa antaganden görs, så ökar våldsbenägenheten hos de grupper som pekas ut som våldsbenägna gentemot kvinnor.

Vita kvinnor antogs vara mer benägna att söka formell hjälp, de pratar språket bättre, förstår hjälpsökarsystemen bättre, och att det i den “vita” kulturen inte är tabu att prata om sina problem utanför familjen. (a.a. 2015). Författarna menar att det inom latinamerikanska kulturer är vanligare att hålla problemen inom familjen. En annan påverkan på att söka hjälp var socioekonomisk status. Informell hjälpsökning associerades med ökad socioekonomisk status, medan formell hjälpsökning associerades med minskad socioekonomisk status. (a.a.

2015). Kvinnor med relativt hög socioekonomisk status kan ha fler alternativ när det gäller att konfrontera våld och/eller kan uppleva stigma kring formell hjälpsökning, vilket gör dem benägna att söka informell hjälp. Sammantaget pekar dessa fynd på vikten av tvåspråkiga och kulturellt känsliga insatser. Professionella bör aktivt öka medvetenheten om sådana insatser bland latinamerikanska kvinnor. Dessa grupper var mer benägna att söka informell hjälp.

(a.a. 2015).

Li et al (2021) gjorde en studie med kvinnliga kinesiska migranter bosatta i USA. De

undersökte vad kvinnorna uppgav som skäl för att inte söka hjälp efter att ha utsatts för våld i nära relation. De uppgav skäl som bristande kunskap om att de var utsatta för våld i nära relation, begränsade resurser och stöd, oro för integritetskränkning, tappa ansiktet, inte

påverka föräldrarnas anseende. (a.a. 2021). Vissa av kvinnorna uppgav att de inte sökt stöd av vänner eller familj för att de skämdes, av rädsla för att skada sitt anseende, rädsla för att bli dömda, inte bli förstådda, eller påverka partnerns anseende. En kvinna beskrev att i deras kinesiska familj vill en inte berätta för andra om sådana saker. Hon framförde även att om hon inte hade varit anonym i studien hade hon inte deltagit. Hon menar att hon måste tänka på sitt sociala nätverk och hon beskriver att hon är väldigt rädd för att andra ska få veta. Hon menar att hon kommer från en tradition där det är viktigt att ha en perfekt familj utåt sett, och berättar om en händelse där hon blivit tipsad om en stödgrupp men anledningen att hon inte gick dit var för att lokalen var belägen i samma samhälle som hon bor i och hennes grannar skulle kunna få syn på henne där. (a.a. 2021). En annan kvinna berättar att på grund av hennes föräldrars generation så skulle de aldrig förstå henne om hon skulle berätta för dem i syfte att få deras stöd. En kvinna var rädd att hennes föräldrar skulle överreagera och skada den våldsamma partnern. Hon berättade vidare att hon inte heller ville att hennes föräldrar skulle tycka illa om partnern då hon inte ville lämna honom. (a.a. 2021). Vissa kvinnor uppgav att de inte hade särskilt stort socialt nätverk i USA och att de vänner de hade inte hade stor kunskap om våld i nära relation, vilket var ett hinder för att söka informell hjälp.

Vad gäller den formella hjälpen uppgav kvinnorna skäl som bristande språkfärdigheter, kulturella barriärer, låg medvetenhet till följd av okunskap om resurser och tillgänglig hjälp, acceptans, användbarheten av formell hjälp i det kinesiska samhället på grund av oro över att tappa anseendet, blir dömd, kostnader för service och negativ påverkan på partnerns anseende och status. (a.a. 2021). Angående deras språksvårigheter och kulturella barriärer ansåg flera av kvinnorna att det skulle vara svårt att uttrycka sina känslor och relationsmässiga problem på sitt andraspråk och de kulturella skillnaderna riskerade att skapa missförstånd och

ineffektiv kommunikation. Det var svårt för professionella att förstå de kinesiska kvinnornas

30 erfarenheter inom den sociokulturella kontexten. Till följd av detta uppgav en kvinna att hon inte skulle få ut så mycket av att prata med en professionell. (a.a. 2021).

Analys

Utifrån det intersektionella perspektivet (Mattsson 2015) har vi i empirin identifierat utsattheter som enligt grundidén i intersektionalitet utgör dubbla utsattheter, då våldsutsatta kvinnor som också är av annan etnicitet inte enbart är utsatta för att de är kvinnor, utan även till följd av sitt etniska ursprung, det kan handla om bemötande från professionella kontakter

In document Våld i nära relation (Page 25-47)