Forskning av Sundelin (2015), Paladino och Davis (2008), Hertzberg och Sundelin (2013) samt Young (2007), visar att vägledaren fungerar som stöd för elevers etablering. Vår studies resultat följer tidigare forskningsresultat, där studie- och yrkesvägledare bidragit till elevernas etablering genom att informera och stötta dem i deras studie- och yrkesvals- process. Vägledarna i vår studie ser samtalet som en central funktion i deras verksamhet, vilket bland annat faller i linje med Sundelins (2017b) artikel. Det finns dock skillnader mellan vår studies urval och Sundelins urval (2015). Sundelin har i sin avhandling inter- vjuat både elever och vägledare samt observerat samtal. Till skillnad från Sundelin (2015) har vi intervjuat vägledare, vilket kan påverka studiens resultat. I resultatet framkom det att de intervjuade inte ser språket som ett hinder för det vägledande samtalet, trots att tidigare forskning av Sundelin (2015) påvisar detta. Det kan finnas orsaker till att studi- erna ger olika resultat och en orsak kan vara urvalsgruppen. Vägledarna i vår studie ser samtalet, med elever med annan kulturell bakgrund, som en möjlighet för att vara kreativ och lära sig av eleverna. Kreativitet och icke verbal kommunikation bidrar enligt Peavy (1998) till förutsättningar för samtalet. I samtalet tar Lindh (2012) och Palladino och Da- vis (2008) upp samtalsmetodik som ett sätt att skapa möjligheter i samtalen, vilket stäm-
mer överens med vår studie. Vägledarna i vår studie använder sig av samtalsmetodik ex- empelvis genom speglingar och sammanfattningar. Dessa anpassningar sker enligt Hägg och Kouppa (2007) efter individens förutsättningar och behov, och stämmer överens med denna studies resultat.
I Sundelins avhandling (2015) togs även tiden upp som ett problem, där elever inte ansåg att det fanns tid nog för samtalen. De flesta vägledarna i denna studie, förutom Anna som arbetar 40 procent ser inte tiden som ett problem utan uttrycker att de har tid för varje elev. De anser även att de individuella samtalen prioriteras. Återigen kan detta resultat delvis förklaras genom skillnader i urvalsgrupp samt att Sundelins (2015) dok- torsavhandlings syfte skiljer sig från vårt.
I denna studie påvisas hur det saknas gemensamma riktlinjer för vägledarnas verksam- heter vilket Hertzberg och Sundelin (2013) tar upp som en förutsättning för likvärdig vägledning. Detta går i linje med Skolinspektionens (2013) rapport som visar brister i faktiska mål för arbete med elever med annan kulturell bakgrund. Skolinspektionen (2013) visar även att vägledaren själv ansvarar för vägledning, planering och utveckling i sin verksamhet. Vilket stämmer överens med vårt resultat där vägledarna själv får forma sin verksamhet och saknar riktlinjer för likvärdig vägledning. Trots avsaknad för riktlinjer och olika förutsättningar utifrån vägledarnas fält och kapital arbetar de likvärdigt. Vi har identifierat att en utbildad studie- och yrkesvägledare som chef även är en förutsättning för studie- och yrkesvägledning. Vi har inte utifrån tidigare forskning kunnat utläsa detta resultat. Det visade sig även att information om lagar och regler påverkar vägledarnas arbete på språkintroduktionsprogrammen. Detta visade sig ha större påverkan än vi tidi- gare uppfattat, då vi inte kunnat läsa oss till detta i tidigare studier. Det framgår dock i Sundelins (2015) doktorsavhandling att betyg och utbildningssystemet påverkar eleverna negativt och kunde även identifieras i vår studie.
De intervjuade i vår studie nämner inget om maktförhållanden i samtalet, mellan väg- ledare och elever, vilket tidigare forskning. Dock berättar de intervjuade hur de arbetar med information och anpassningar i samtalsmetodik och språkstöd. Vi anser detta arbete bidrar till minskning av maktasymetrier i samtalet. Det stämmer även överens med Hägg och Kouppas (2007) beskrivning av anpassningar som görs i samtal, med individer med annan kulturell bakgrund. Hertzberg och Sundelin (2013) redogör även för hur informat- ion bidrar till mer likvärdig vägledning.
En slutsats vi drar trots vägledarnas olikheter och likheter i förutsättningar är att de alla arbetar kompensatoriskt. Det kompensatoriska arbetet kan liknas vid Lovéns (2015)
vägledningsmodell. Kompensatoriskt arbete innebär bland annat information om utbild- ningssystemet, lagar och regler och påverkar vägledarens arbete. Målet med det kompen- satoriska arbete de utför ska hjälpa eleverna framåt i studie- och yrkesvalsprocessen. Det- tas stämmer överens med Lovéns (2015, 281–282) förklaring av modellen, där vägledaren hjälper elever att ta sig över hinder. Hinder för elever på språkintroduktionsprogram kan vara bristande kunskaper om utbildning och arbete, vilket behöver kompletteras med in- formation. I detta fall kan språkstöd användas och ses som en förutsättning för eleverna att ta sig över hinder. Språkstöd och elevhälsan är ett samarbete vägledarna har för att stötta eleverna i studie- och yrkesvalsprocessen. Detta samarbete vägledarna använder sig av, både med interna och externa aktörer i samtal med eleverna faller i linje med Lovéns vägledningsmodell (2015, 282). Enligt modellen behöver vägledaren arbeta i större ut- sträckning med andra insatser för att stötta eleven att ta sig framåt. Lovén (ibid., 282) nämner även att det är av vikt att se hela individen för att hjälpa elever framåt i studie- och yrkesvalsprocessen. Vårt resultat påvisar detta genom att de intervjuade tar hänsyn till eleverna tidigare erfarenheter, utbildning och ålder. Det kompensatoriska arbetet där vägledaren tar hänsyn till elevens bakgrund och migrationsprocess kan liknas vid de hol- istiska synsätt Peavy (1998) beskriver. Vi ser det vägledarnas kompensatoriska arbetet och holistiska synsätt, som förutsättningar i arbete för likvärdig vägledning och för att motverka hinder som exempelvis kulturell bakgrund.
7.2 Metoddiskussion
En kvalitativ metod med halvstrukturerade intervjuer upplevs som ett lämpligt val för denna studie. Metoden gjorde det möjligt att uppnå en relativt god helhetsförståelse för vägledarnas förutsättningar för det individuella vägledningssamtalet. Den valda metoden gav upphov till förståelse och tydliggörande, genom det utrymme som fanns till följdfrå- gor, vilket gav studien ökad reliabilitet. Intervjueffekten kan dock påverkat studiens reli- abilitet negativt då det är svårt att kringgå vår inverkan på informanternas svar. För att minska vår effekt på intervjun har vi arbetat för att de intervjuade ska känna sig bekväma under hela processen. Vi har strävat efter ett professionellt förhållningssätt som innehåller empati och respekt gentemot de intervjuade. Vi har även strävat efter att inte visa egna åsikter och tankar under intervjuerna, då det kan påverka empirins sanningsenlighet. Ett
neutralt förhållningssätt samt neutralitet i frågorna bidrar till ökad reliabilitet som Brink- mann och Kvale (2014, 214) beskriver. Studiens validitet anser vi vara god då frågorna kunde justeras efterhand intervjuerna gjordes. Genom justering av intervjufrågor kunde empirin således bli relevant för studiens syfte och frågeställningar vilket Larsen (2009, 60) menar ökar studiers validitet. Vi är medvetna om att den uppdelningen av intervjuerna som gjordes mellan oss kan ha påverkat studien och om tidsramen inte varit begränsad, hade intervjuerna utförts gemensamt. Detta för att kunna arbeta för ytterligare validitet.
7.3 Teoridiskussion
Bourdieus sociologiska teori, Peavys konstruktivistiska vägledning och Hodkinson och Sparkes teori, valdes på ett tidigt stadie som teoretisk referensram. Anledningen till detta var att begreppen handlingshorisont, levnadsrum, habitus, fält och kapital delvis innefat- tar sociologiska begrepp som är användbara både på individ-, grupp- och samhällsnivå. Bourdieus begrepp habitus är ett komplext begrepp och vi är medvetna om att vi i vår studie analyserar vägledarnas habitus utan djupare forskning i deras uppväxt. Detta kan innebära att vi endast gör en tolkning utifrån begreppet habitus. Vi vill i denna studie visa att vägledarnas habitus ser olika ut och detta kan vara en förutsättning för samtalen. För att analysera vägledarnas habitus mer ingående, hade det behövts utföras flera intervjuer där vägledarna livshistoria hade behövt berättas och observeras. Vägledarnas klasstillhö- righet och uppväxt hade även behövt studeras för en djupare förståelse för deras habitus. I ett tidigt stadie av skrivandet diskuterades även Egans samtalsmodell som en teoretisk ram, men under studiens gång ansåg vi teorin inte svara mot empirin. Vägledarnas förut- sättningar för det enskilda samtalet innefattar bland annat verksamhetens förutsättningar och teorier om organisationer diskuterades därmed. Organisationsteorier valdes dock bort, då vi ansåg sociologiska teorier vara av större relevans för vår studie då de innefattar individ-, grupp, och samhällsperspektiv.