Resultat

4.1.1. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

I MSB utvärdering47 framkommer det, som vi nämnde på sidan fyra, alltså att kommunerna övar i krisberedskap men att det är oklart hur många av dem som använder sin RSA vid planering och genomförande av utbildningar och

övningar. För att få detta förtydligat genomförde vi en intervju med författaren till utvärderingen, Mona Pütsep. Med på den intervjun var även Alexandra Ejner som är handläggare med fokus på kommuners krisberedskap. På frågan hur MSB kommit fram till att kommunerna inte övat på det som framkommit i RSA svarade de;

”Så det var just vid intervjuerna vi frågade vad de övade och så. Och om de utgick från RSA eller så. Vi frågade länsstyrelserna också samma saker, och då var det ju få som svarade så då kan vi säga att det är få som gör det men vi kan inte säga hur stor andel liksom i procent.”48

Vi diskuterade även varför MSB trodde att kommunernas övningar inte utgick från en utbildnings- och övningsplan som var baserad på en RSA. Detta visste inte MSB men kommenterade frågan sålunda;

”Men som sagt vi har ju inte gett något stöd tidigare i hur man lägger upp en utbildnings- och övningsplan mer än det som står i överenskommelsen.”49

4.1.2. Kommunundersökningarna

Då vi gjorde våra samtalsintervjuer, vilket gjordes med säkerhetschefen på Kommun 1 och dito vid Kommun 2, redogjorde inledningsvis de ansvariga tjänstemännen för deras idéer, tankar och planer om hur krisberedskapen hade och var planerade att utvecklas i kommunen. På detta svarade tjänstemännen på ett sätt som visade att arbetet med krisberedskap var ett prioriterat område som

47 MSB1190, Utvärdering av överenskommelse om kommunernas krisberedskap.

48 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Mona Pütsep.

de funderat mycket på. Vi upplevde därför att tjänstemännen tog krisberedskapen på stort allvar.

Säkerhetscheferna nämnde därtill flertalet svårheter med krishanteringsarbetet vid kommunerna.

Det första exemplet som tjänstemannen vid Kommun 1 lyfte fram var vikten av att ha en chef som prioriterar säkerhetsfrågor i allmänhet och

krishanteringsarbetet i synnerhet. Han gav uttryck för att detta varierat under tiden som han arbetat i befattningen, vilket var under det dryga decenniet. Några av de tidigare cheferna hade prioriterat miljöfrågorna, andra statsbyggnad och hade därmed nedprioriterat krishanteringsarbetet. Nu hade kommunen fått en ny statsdirektör som däremot framhållit säkerhetsfrågor i allmänhet vilket hjälpt krishanteringsarbetet mycket.

Även vid Kommun 2 framhöll säkerhetschefen att krisberedskapen till stor del berodde på om den högsta chefen var intresserad eller inte och att detta var avgörande för hur arbetet skulle bli. Varför krishantering har prioriterats olika genom åren kan givetvis vara baserat på ett reellt behov av att lägga ekonomiska medel på andra frågor eller av rent ideologiska skäl.

Säkerhetschefen Kommun 1 nämnde även att dessa frågor till en icke obetydlig del var populistiska och redskap att samla politiska poäng. Detta är förståeligt men givetvis sorgligt då det i slutänden handlar om folkets och samhällets väl och ve. Men även i Kommun 2 verkade detta vara fallet. Där sa

säkerhetschefen;

”Före 2014, ska jag säga, så bestod prioriteringen av att sitta av Länsstyrelsens konferenser, skicka in redovisningar och upprätta en krisorganisation. Punkt.”50

Därtill framhöll säkerhetschefen vid Kommun 1 att styrningar från Länsstyrelse och MSB gått från en tämligen låg nivå till att bli något bättre, även om det var en bit kvar att gå. Säkerhetschefen framhöll att dessa ofta kom med budskap som ”måste upp på tå” och ”måste ha en högre beredskap”, men att inget övrigt hände. Dock framhöll han att detta hade en positiv utveckling och inte minst ur perspektivet ”civilt försvar”.

Denna uppfattning, att Länsstyrelsen uppfattats ha legat på en låg nivå men nu blivit bättre, är något som även Säkerhetschefen vid Kommun 2 talade om.

Enligt honom var Länsstyrelsens utveckling icke obetydlig och mycket

välkommen för kommunen i allmänhet och krishanteringsförmågan i synnerhet. Författarna Jose Manuel Alonso, Rhys Andrews och Ian R. Hodkinson

undersöker i artikeln ”Institutional, ideological and political influences on local government contracting: Evidence from England” de avgörande faktorerna som finns vid kontraktering av personal för att lösa uppgiften med public service. Artikeln undersöker frågan vad som i England motsvarar våra svenska län. Författarna konstaterar att det finns tvångsmässiga, mimetiska och

normativa faktorer till att beslut tas. De tvångsmässiga är de som är inbäddade i befintliga regler och föreskrifter som måste lämnas in. I vårt fall skulle det kunna vara kommunernas RSA. Mimetiska faktorer är de som i sammanhanget anses vara rätt sak att göra vilket skulle kunna beskriva att kommunerna gör vad de brukar göra av rutinskäl. Den sista faktorn, den normativa faktorn, är de som beslutsfattarna anser är rätt och skulle kunna översättas till ekonomiska och ideologiska prioriteringar.

I artikeln beskrivs att institutionella faktorer spelar en viktig roll i att utforma avtalsbeslut, men att valet av åtgärd ofta drivs av politiska och ekonomiska överväganden. För att förtydliga detta beskrivs att

organisationer (vilket för oss skulle kunna översättas till ”kommuner”) kan tvingas att anta vissa metoder, försöka efterlikna de metoder som uppfattas som framgångsrika eller anta rutiner som i allmänhet anses vara "rätt sak att göra". Detta skulle kunna vara applicerbart på denna studie, särskilt om man utgår från att stödet från MSB och länsstyrelse skulle vara bristfälligt och skulle då bidra till att kommunerna istället själva fick göra så bra de kunde. Kommunerna skulle då möjligen utvecklas med stöd och hjälp av andra kommuner i dess närområde. Att de strikt politiska inriktningarna skulle påverka

krisberedskapsövningarna negativt skulle, enligt artikelns resonemang, kunna vara av betydelse. Författarna skriver:

“From this perspective, technical organizational considerations are ultimately of less importance than political ones relating to the institutional environment.”51

51 Alonso, Jose Manuel, Andrews, Rhys, Hodkinson, Ian R, “Institutional, ideological and political

Den övnings- och utbildningsplan som en kommun har, bör som vi tidigare konstaterat, vara baserad på en RSA och på så sätt skulle övningarna som genomfördes vara baserade på de risker och sårbarheter som tidigare

framarbetats. På den direkta frågan om Kommun 1 hade baserat övningarna på RSA-dokumenten svarade säkerhetschefen;

”Mm, ja, jo finns ingen anledning och försköna någonting. Det som har varit tidigare har nog varit mycket ad-hoc, sådant som har poppat upp som vi har skapat för stunden. Jag har under flera års tid, jag skäms och säga det men jag kan ändå säga det vi har länge haft det här råmaterialet kring en övnings- och utbildningsplan som det aldrig har blivit någonting av, det låter korkat men jag har inte hunnit, det prioriteras ned hela tiden för det är lite saker som händer på daglig basis och sen så blir vissa saker liggande.”52 Även säkerhetschefen vid Kommun 2 gav ett motsvarande svar på samma fråga;

”Och... så det är de som vi har… och som ska vi fatta beslut om, fast det har vi inte haft innan, det är jättedåligt, utefter

Länsstyrelsens krav det är en utbildning- och övningsplan.”53 På följdfrågan om denna utbildnings- och övningsplan snart skulle skapas svarade han;

”En utbildnings- och övningsplan? Nja, den är i mitt huvud än så länge. Men vi ska ha det, vi har inte haft det.”54

4.1.3. Övningar

Båda säkerhetscheferna beskrev att kommunerna regelbundet och årligen övar krisberedskap och hade gjort så under lång tid. På Kommun 2 beskrev

säkerhetschefen att hans idé var att var fjärde år så skulle det vara en större övning vilket han jämförde med ”OS”. Mellan dessa ”OS” skulle det vara ”EM” det vill säga mindre övningar.

Dessa övningar upplevde Kommun 1 vara partiellt svåra att få till då många av dem som skulle behöva öva ofta var uppbokade på annat och därmed inte kunde vara med. Detta tycktes emellertid inte vara ett problem vid Kommun 2.

52 Säkerhetschef, Kommun 1

53 Säkerhetschef, Kommun 2

Vi diskuterade även kopplingen mellan dessa övningar och kommunens RSA. På den direkta frågan hur stor del av övningarna som var hade utgått från RSA svarade säkerhetschefen vid Kommun 1 sålunda;

”Ganska lite, tror jag. Vi har varit dåliga på att gå igenom och följa upp på RSA. Tyvärr. Så det är nog ganska lite. Det behöver inte ha blivit sämre för det rent övningstekniskt, men vi har inte utgått från RSA utan mera händelser som har uppstått och behov som uppstått. Skolskjutningar exempelvis, det var ju poppis eller i ropet i varje fall för några år sedan och då gjorde vi något kring det. Det har kommit infallsvinklar från andra håll.”55

På Kommun 2 berättade vi att vi fått höra att många kommuner inte alls har någon koppling mellan RSA och det som kommunerna övade. Som kommentar på detta svarade säkerhetschefen:

”Nej, det hade inte vi heller för två år sedan.”56 Säkerhetschefen vid Kommun 1 talade därtill om en kommande

krisledningsövning som skulle genomföras i kommunen. Han berättade att övningen skulle vara oanmäld, d.v.s. de som skulle öva fick inte veta när övning skulle genomföra förrän övningen startade. Därtill skulle övningen avhandla en enskild oönskad händelse. På frågan om detta val av ämne till övningen var hämtat från kommunens RSA svarade han negativt;

”Nej, egentligen baserat på att jag vet att det är ett bolag har

känsligare utrustning eller känslig information och det andra det har ett krav på sig att öva utifrån Arbetsmiljöverkets synpunkter. Och då föll det sig naturligt att kombinera ihop de två. Så det var inget som var kopplat till RSA egentligen.”57

4.1.4. Personalbrist

På frågan om tidigare övningar hade baserats på ungefär samma sätt, d.v.s. inte på slutsatser i RSA utan på helt andra saker så svarade säkerhetschefen att övningarna snarare varit av enklare karaktär bara för att de övade skulle känna sig trygga och lära sig någonting. Ett faktum som stödjer detta resonemang är

55 Säkerhetschef, Kommun 1

56Säkerhetschef, Kommun 2

den personalsituation, både med anledning av att människor redan är uppbokade men också p.g.a. personalomsättning, som tycks föreligga. Han sade;

”Nja, vi har väl spånat fram det med några stycken förhoppningsvis kloka huvuden, som har hittat något

övningsupplägg som… och de övningar som vi haft har egentligen mest baserats på att… ganska så låg nivå, bara för att inte skjuta ovanför målet, utan att de som ingår i krisorganisation ska känna sig trygga och lära inte uppleva att de misslyckas. Så det har varit ganska så, relativt låg nivå på det trots allt. Det viktigaste är att skapa en trygghet i strukturerna. Och inte minst eftersom

personalomsättningen är en aspekt som man får leva med. Att de som var med förra gången är kanske inte de som är med idag”58

På Kommun 2 fanns som sagt ingen utbildnings- och övningsplan och de hade därtill en RSA som föreföll vara undermålig. Där hade övningarna, istället för på en utbildnings- och övningsplan som framtagits på RSA, baserats på de förslag som MSB och Länsstyrelsen hade rekommenderat, d.v.s. av

tvångsmässig anledning. Dessa övningar var av karaktären ”väderrelaterade”; ”Nja, Nu så övar vi väderrelaterade… för det är ju det som Länsstyrelsen och MSB vill. På den centrala, stora, så kommer vi jobba utifrån väderrelaterade händelser, jag tycker inte det är sinnfyllt med en idé om antagonistiska hot. Då blir det för mycket lekstuga. Så vi kommer jobba med den typen av situationer som också händer i vardagen, ja el kan ju vara antagonistiskt, men skit samma. Vi kommer att jobba med väderrelaterade delar.”59