Resultatet har utifrån diskursanalysens teorier och uppsatsens frågeställningar funnit en förändring av avsaltningsdiskursen med tre framträdande tendenser. Dessa tendenser är åtskilda genom deras tilltro till avsaltning av havsvatten som en möjlig process för Sveriges sötvattenförsörjning. Diskursens tendenser har blivit indelade med namn som ska representera dess huvudsakliga hållning. Namnen är direkta och utmärkande för den specifika tendensen; syftet är att diskursens tendenser ska kunna hållas åtskilda och dess karaktär uppmärksammas av läsaren. Den första tendensen som presenterats har kallats Inte en fråga för Sverige, och det är även den tendensen som formades först inom diskursen. Diskursen genomströmmas av en tydlig hållning där avsaltning av havsvatten är möjlig, men inte ett alternativ för Sverige, då vattenbrist inte anses hota Sverige.
Tendensen Förhoppningen presenteras som den följande och även i kronologisk ordning är den på andra plats. Inom diskursen lyftes Sveriges alltmer oroväckande sötvattenbrist fram. Avsaltningen av havsvattnet, eller rättare sagt det bräckta vattnet i Östersund, anses vara en
lämplig lösning på det alltmer brådskande problemet. Många exempel och forskningsresultat används för att sprida åsikter för avsaltningens framstående prestationer.
Den sista tendensen går under namnet Medvetenheten. Den avlutar uppsatsens tidsperiod och är den tendens som inleds i den senare delen av materialet. Avsaltningen av havsvatten framskymtar som en utopi, och andra lösningar så som vattenvård och hushållning av befintligt sötvatten uppfattas som mer hållbara lösningar.
Bolmentunneln och avsaltning av havsvatten
Anledningen till att Bolmentunneln presenteras är att den i dag finns och är i bruk. Bolmendebatterna kännetecknades av brett skilda åsikter som ibland gick hand i hand med avsaltningsfrågan. Debatterna var samtida och därför blir diskursen utifrån avsaltningsfrågan mer fullständig då Bolmentunnelns debatt inkluderas i analysen.
Discourse as a whole consists of regulated discourses. Discursive rules and structures do not originate from socioeconomic or cultural factors as such, although they may be shaped by these factors; rather, they are a future of discourse itself and are shaped by the internal mechanism of discourse and the relations between discourses.70
Avsaltningsdiskursen existerade samtidigt som Bolmenprocessen debatterades som livligast. I dagsläget framstår tunneln som det vinnande alternativet för Skånes vattenförsörjning, istället för avsaltning av havsvatten. Nedan presenteras en sammanfattning av undersökningen, om hur diskursen kring avsaltningsfrågan förhöll sig till Bolmentunnelns diskurs.
Diskursen kring avsaltningsfrågan baserade mycket av sin argumentation på Bolmensprocessens debatter. Inom den del av diskursen som inte behandlar avsaltning av havsvatten som en nödvändig process för Sverige, berörs inte heller Bolmenprocessen. I en artikel berörs frågan om tunnelbygge. Detta då man behandlar vattentornen i Kuwait. Tunnelbygget mellan Kuwait och Irak avskrivs utan att kopplas till svenska förhållanden. När Skånes färskvattenbrist avhandlas inom diskursen, finns alternativet med avsaltning av havsvatten närvarande som det bättre alternativet. Bolmentunneln anses som ett exploaterande av den svenska naturen och det är havsvattnet som bör användas inom de nya processerna.
70
Exploateringen av naturen kommer genast att avta om man satsar resurserna på att avsalta havsvattnet istället. Metoden med omvänd osmos insisteras vara mer passande än Bolmentunneln. Tunneln verkar inom diskursen inte ens kunna konkurrera med den omvända osmosen. Det faktum att Naturvårdverket beställt en utredning om avsaltning av havsvatten, presenteras inom diskursen som ett direkt bevis att Bolmenprocessen är det sämre alternativet.
När diskursen börjar ge uttryck för medvetenhetstendensen, framkommer stark kritik mot Bolmentunneln. Hela projektet anses överdrivet och naivt. Å andra sidan insisterar Sydvattens VD och andra förespråkare för Bolmentunneln, att tunneln är det enda rimliga alternativet och att avsaltningen är ett orealistiskt alternativ eller en utopi. De flesta röster inom diskursen är samlade och menar att Bolmentunneln inte behövs då Skånes vattenresurser räcker gott och väl, utan vare sig tunnel eller avsaltningsverk. Grunderna till avsaltningsprocessernas tilltro och Bolmentunneln presenteras som felaktiga då varken befolkningen eller vattenförbrukningen ökade så snabbt som man hade förutsatt. De kritiska rösterna menar att politikerna bör stoppa Bolmenprojektet innan kostnaderna blir för stora. Kostnadseffektiviteten brukas nu inom diskursen både mot avsaltning av havsvatten och mot Bolmentunnelns fortsatta planering.
Förespråkarna för Bolmentunneln presenterar projektet som det bättre och mer realistiska alternativet för avsaltning av havsvatten. Idag är tunneln färdigbyggd och i bruk. Då diskursen utgick från avsaltningsfrågan som ett lämpligt alternativ för Sveriges vattenförsörjning, finns det sannolikt många röster kring Bolmentunneln och dess process som här inte tas hänsyn till. Detta var inte heller syftet med uppsatsen. Faktum kvarstår att Bolmentunneln existerar och används, medan avsaltning av havsvatten i Sverige inte förekommer i stor skala. Bolmentunneln utnyttjar inte hela sin kapacitet, men försörjer den del av Sverige med vatten som planerna avsåg. Bolmentunneln och avsaltning av havsvatten för svenskt bruk representeras inte gemensamt, i dagens diskurs kring avsaltning av havsvatten i Sverige.
För att summera relationen mellan de båda diskurserna med hänvisning till det inledande citatet i avsnittet, så framkommer en tydig bild att de båda diskurserna bidrog i dess formande. Diskurserna debatterades som livligast under samma perioder och båda diskurserna passar väl in under dricksvattendiskursen, väl åtskilda och påtagliga.
Dagens diskurs
När diskursens förlängning och utveckling når dagens tro på avsaltningsprocesser för Sveriges vattenförsörjning, syns främst den första och sista tendensen kvarvarande. I det allmänna medvetandet, med stora rubriker där inte vetenskapliga resultat och politiska ståndpunkter anförs, finns ingen större oro för vattenbrist i Sverige. Man är medveten om världens ändliga sötvattenresurser, men inte till den grad att kraftiga åtgärder genast bör vidtas. Miljömedvetenheten och hushållningen av naturresurser är utbredd, men steget till avsaltning av havsvatten i Sverige framställs inte som en nödvändig process. Diskursen visar att tron på avsaltning av havsvatten ingår i dagens medvetenhet med bland annat tron på nyttan och bidraget av de stora anläggningarna som finns i t.ex. Mellanöstern. Den andra tendensen lyser mest med sin frånvaro. Att avsalta havsvatten för svensk färskvattenförsörjning är inte något som behandlas i exempelvis dagstidningar eller aktuella samhällsskildringar.
Den optimistiska tron på avsaltning av havsvatten för svenskt bruk sammanfattar en period av förhoppningar och oro för välfärden inom Sverige. Diskursen har en begränsad period där tron var just optimistisk. Dagens diskurs påvisar inte mycket av den optimistiska perioden där tron på avsaltning för svenskt bruk existerade. Däremot visar diskursens förändrade tro hur mycket vi har att lära av den. Dagens diskurs och det vi som ingår i den, bör förstå och anpassa
oss efter att denna tro och vetenskapens framsteg ständigt förändras utifrån nya resultat och
verkligheter. Förändringen av tron på avsaltning för svenskt bruk gav plats för andra lösningar. Tron på avsaltning ledde till att resultat och framsteg presenterades. Tron och tvivlet på avsaltning ledde till att debatten blev nyanserad och olika åsikter kunde höras.
Uppsatsens resultat är att den varierande tron på avsaltningsprocesserna i Sverige hade sin grund i ett samhälle där diskursens gång bidrog till att ett samhällsproblem uppmärksammades och behandlades. Den största förändringen i diskursen har lett till ett bredare synsätt, dagens diskussioner tyder på att diskursen kring avsaltningsfrågan i högre grad berör hela världen. Diskursen är viktig, och världsligt sett finns en stor tilltro till avsaltning av havsvatten som en lämplig teknisk och ekonomiskt relevant process. Diskursens förändringar lämnar lärdomen att diskurser kan och skall förändras. Den ständigt reformerande tekniken måste följa diskursen samtidigt som nya framsteg inom tekniken bör föra diskursen framåt.