Resultatet i denna litteraturstudie baseras på 12 vetenskapliga artiklar. Alla 12 artiklar var av kvalitativ ansats och dessa presenteras i bilaga 3 och 4. Genom dataanalysen framkom tre olika teman med tillhörande underteman.
Sjuksköterskors erfarenheter av att ge vård när språket inte räcker till, Sjuksköterskors erfarenheter av transkulturell omvårdnad med två underteman: Kulturens påverkan på vårdrelationen och Sjuksköterskors upplevelser av den egna tvärkulturella kompetensen, Sjuksköterskors olika kommunikationsmetoder med patienter där språkbarriärer
föreligger med två underteman: Sjuksköterskors erfarenheter av tolk som ett verktyg för kommunikation samt Andra typer av kommunikation när språket inte räcker till (se figur 2)
Tema Undertema
Sjuksköterskors erfarenheter av att ge vård när språket inte räcker till
Sjuksköterskors erfarenheter av transkulturell omvårdnad
Kulturens påverkan på vårdrelationen
Sjuksköterskors upplevelser av den egna tvärkulturella kompetensen Sjuksköterskors olika kommunikationsmetoder
med patienter där språkförbristningar föreligger
Sjuksköterskors erfarenheter av tolk som ett verktyg för
kommunikation
Andra typer av kommunikation när språket inte räcker till
Figur 2, sammanställning av teman och underteman
3.1 Sjuksköterskors erfarenheter av att ge vård när språket inte räcker till
I flera av de inkluderade studierna gav sjuksköterskor en bild av att språkbarriärer påverkar vården. (Ali & Watson 2018; Belintxon, Dogra, McGee & Lopez-Dicastillon 2019; Watts et al. 2018; Ian, Nakamura Florez & Lee 2015; Goodman, Edge, Agazio &Prue Owens 2015; Söderman & Rosendahl 2016; Watt, Hu, Magin & Abbott 2018)
I några studier beskrevs det av sjuksköterskorna att språkbarriärer var det största hindret för att kunna ge adekvat vård. (Ali & Watson 2018, Watts et al. 2018, Goodman et al.
2015)
Sjuksköterskorna beskrev att patienterna inte alltid visste varför de behövde komma på ett besök, detta på grund av att de inte förstod informationen. (Ali & Watson 2018) I en studie gjord av Watt et al. (2018) beskrev sjuksköterskorna att när någon behövde vård men inte talade samma språk som sjuksköterskan undvek patienterna att söka vård. I en annan studie av Goodman et al. (2015) talade sjuksköterskorna om att möjligheten att kunna samla information från patienten vid ett vårdmöte minskar då parterna inte talade samma språk. Det kunde då leda till svårigheter att ge information till patienten om tillståndet samt bristande emotionellt stöd. En annan typ av svårighet som Söderman &
Rosendahl (2016) beskrev gällande språkförbristningar var att sjuksköterskorna i studien berättade att deras dementa patienter reagerade aggressivt mot sjuksköterskan när de inte förstod vad som sades.
I en studie av Watts et al. (2018) beskrevs det av sjuksköterskorna att det var svårt att ge rätt information som dessutom var av god kvalitet. Studien gjord av Ali & Watson (2018) bekräftar även detta då sjuksköterskorna redogjorde att det var svårt att förklara för patienten på ett sådant sätt att informationen förstods.
I några studier förklarade sjuksköterskorna att när patienten inte talade samma språk som de själva tog vården längre tid (Ali & Watson 2018, Watts et al. 2018, Ian et al. 2015).
Sjuksköterskorna i Ali & Watson (2018) studie beskrev att språkbarriärerna var största hindret för att kunna ge adekvat vård. I Söderman & Rosendahl (2016) studie beskrev
sjuksköterskorna att det på grund av språkbarriärerna var vanligt att patienten verkade sjukare än vad den egentligen var. Det kunde leda till att patienten fick fel behandling. I samma studie beskrev även sjuksköterskorna att de tyckte det var svårt att möta
patientens känslor när de inte talade samma språk.
I de fall där patienten var ett barn och sjuksköterskan skulle försöka kommunicera med föräldrarna till barnet ledde det ofta till egendomliga konversationer. I en studie av Belintxon et. al. (2019) beskrevs detta som besvärligt för båda parter att kunna få en förståelse för varandra. Föräldrarna förstod inte vad som skulle göras när sjuksköterskan försökte förklara. Det gjorde det ännu svårare för sjuksköterskorna att kunna möta familjens känslor och önskningar.
Sjuksköterskorna beskrev i en studie av Ian et al. (2015) att ge vård till patienter som inte talade samma språk som de själva var svårt. Sjuksköterskorna behövde vara mycket noga med att patienten verkligen förstod vårdplanen. Även att patienten och sjuksköterskan hade en bra relation innan de gick vidare med behandling var av stor vikt. I en annan studie av Coleman & Angosta (2016) förklarade sjuksköterskorna att de ville knyta an till sina patienter oavsett vilket språk patienten talade. För att kunna knyta an till patienter som inte talade samma språk som de själva behövde de bygga en väldigt förtroendefull relation mellan sig och patienten.
3.2 Sjuksköterskors erfarenheter av transkulturell omvårdnad
3.2.1 Kulturens påverkan på vårdrelationenI en studie av Hart & Mareno (2013) belystes att sjuksköterskor träffar människor från flera olika kulturer i det dagliga arbetet. Enligt författarna ansåg sjuksköterskorna att det var svårt att lära sig och komma ihåg de kulturella preferenserna från varje kultur när det fanns så många. Att det förekom så många kulturer menade deltagarna gjorde det svårare att bedriva kulturellt kompetent vård. Även utbildningsbrist, pengar och tid sågs som hinder för att kunna erbjuda bästa möjliga vård från ett kulturellt perspektiv.
Samtidigt beskrev sjuksköterskorna att vårdpersonal bör vara mottagliga för kulturella olikheter som seder och levnadssätt samt inte agera dömande. (Hendson, Reis &
Nicholas, 2015)
“Människor från andra kulturer har ofta en väldigt annorlunda syn på tid - de kan dyka upp väldigt sent på sina bokade tider, det är svårt”. (Hart & Mareno, 2013)
I en studie av Hendson, Reis & Nicholas (2015) framkom att det på grund av de olika kulturella värderingarna och normerna skapades en slags dissonans mellan nyanlända patienter/familjer och vårdpersonal. Denna dissonans blev större när det blev tal om att avsluta avancerad vård, då det förekom skillnader i seder och filosofi mellan de olika kulturerna. Trots det beskrev vårdpersonalen ett stort behov att tillgodose familjens önskemål och behandla dem med respekt.
Något som i studien beskrevs ha en stor inverkan på den kulturella respekten från vårdgivaren är förmågan att kunna uppmärksamma olika normer inom diverse kulturer.
Dessa normer beskrevs som bland annat huruvida man skyler sin kropp eller inte, skillnader mellan könen samt hur man bör agera i närvaron av det motsatta könet. Det kunde även röra sig om normer gällande beröring och ögonkontakt.
3.2.2 Sjuksköterskors upplevelser av den egna tvärkulturella kompetensen I en studie delgav sjuksköterskorna att de kände sig oroliga över de kulturellt svåra situationerna och hur de skulle hantera dessa. De insåg också att kulturella skillnader inte var något de hade funderat på innan studiens gång. (Belintxon et al. 2019)
I Hart & Mareno’s studie (2013) beskrivs att sjuksköterskor tyckte att det var svårt att få utbildning i olika kulturer och kulturella preferenser. Däremot ställde sig sjuksköterskor positivt till att erhålla utbildning inom området, något som även Hendson, Reis &
Nicholas (2015) bekräftar i sin forskning.
Kulturell kompetens beskrevs av Watts et al. (2018) som något som sjuksköterskan behöver träna upp. I den studien beskriver författarna att sjuksköterskans kliniska arbete
skulle förbättras av information om olika kulturella grupper. Informationen kunde erhållas online.
3.3 Sjuksköterskors olika kommunikationsmetoder med patienter där språkförbristningar föreligger
3.3.1 Sjuksköterskors erfarenheter av tolk som ett verktyg i kommunikationen Tolk är en tjänst som används mycket inom vården. I flera av de inkluderade studierna talade sjuksköterskorna om faktorer som påverkar användningen av tolk. (Ali & Watson 2018; Watts et al. 2018; Coleman & Angosta 2016; Eklöf, Hupli & Leino-Kilpi 2014;
Watt et al. 2018)
I en studie framgick av deltagande sjuksköterskor att användningen av tolk var vanligt, även om det ansågs finnas vissa hinder. Många av hindren som sjuksköterskorna beskrev var begränsningar i tillgänglighet och svårigheter att arrangera ett möte. I de fall patienten hade dålig hörsel hörde inte alltid patienten vad som sades när telefontolk användes vilket var ett problem. I andra situationer när en invasiv åtgärd skulle göras var det svårt att ha med en tolk. Sjuksköterskorna upplevde då att patienten inte kunde ta till sig
informationen som gavs och blev mer stressad. (Ali & Watson 2018)
Watts et al. (2018) skrev även om att tolkning via telefon används mycket. Bland
sjuksköterskorna kändes det dock sällan rätt att använda sig av det då känslig information eller mer detaljerad information skulle ges till patienten.
Andra typer av hinder som finns beskrivet av många sjuksköterskor syftar till att tolkar inte alltid fanns tillgängliga vilket medförde en ökad arbetsbörda för sjuksköterskorna.
Sjuksköterskorna tyckte även att det var svårt att veta på förhand om en patient behövde en tolk eller inte. (Watts et al. 2018)
Även en annan studie av Eklöf, Hupli & Leino-Kilpi (2014) bekräftade detta då
sjuksköterskorna talade om att vid arbete med tolk krävdes dubbelt så mycket tid. Extra tid behövdes för att beställa tolk, planera besöket samt arrangera med material. De talade även om att det inte alltid finns tolkar tillgängliga.
I studien av Ali & Watson (2018) beskrev sjuksköterskorna att när det inte fanns tolk tillgänglig kunde det i värsta fall leda till att besöket ställdes in. De beskrev även att patienten påverkades av att tolken deltog vid samtalet.
I två olika studier av Coleman & Angosta (2016) och Eklöf, Hupli & Leino-Kilpi (2014) redogjorde sjuksköterskorna för att det var vanligt att patienten inte delade med sig av viktig information till tolken. Enligt sjuksköterskorna i Eklöf, Hupli & Leino-Kilpi (2014) studie kunde detta bero på att patienten inte hade förtroende för tolken.
Många sjuksköterskor reflekterade även över om tolken verkligen var rätt person för jobbet, ibland var det vanligt att tolken inte alltid ordagrant upprepade det sjuksköterskan sade. Vissa sjuksköterskor beskrev även att när de skulle behandla patienter med lättare åkommor var det vanligt att ingen tolk beställdes då det ledde till att det behövdes mer tid från både patient och sjuksköterska. (Magin & Abbott 2018)
3.3.2 Andra typer av kommunikation när språket inte räcker till
Sjuksköterskor i några studier talade om andra typer kommunikation i jämförelse med verbal kommunikation var bra vid vård av patienter som inte förstod språket och då en tolk inte fanns tillgänglig. (Alm-Pfrunder, Falk, Vicente & Lindström 2018, Söderman &
Rosendahl 2016, Belintxon et al 2019)
När det gällde att kommunicera när det inte fanns tolk tillgänglig beskrev
sjuksköterskorna att de hade olika strategier för att underlätta kommunikationen. En strategi var att de talade långsammare än vanligt och repeterade det som sades flera gånger för mottagaren. (Belintxon et al 2019)
Alm-Pfrunder et al. (2018) beskrev att kommunikation som inte är verbal till stor del består av bedömning och uttryck. Sjuksköterskorna förklarade att de använde sig av olika strategier för kommunikation. Dessa strategier var bland annat att anpassa sig till
situationen och utföra omvårdnadsåtgärder som inte behövde förklaras till patienten. I samma studie beskrev sjuksköterskorna även vikten av att kunna några ord i de vanligaste språken. Detta underlättade för sjuksköterskorna då de försökte ge trygghet till patienter och anhöriga.
I en annan studie av Söderman & Rosendahl (2016) berättade sjuksköterskorna att det var viktigt att ha ett tydligt kroppsspråk. Kombinationen av flera olika
kommunikationsmetoder gjorde att de fick en bra konversation.