I valet av strategier spelar rektorernas egen erfarenhet och utbildningsbakgrund en roll. I resultaten betonar rektorerna valet av olika strategier på skilda sätt.
4.4.1 Skolledares strategier för att ha adekvat lärarkompetens
Samtliga skolledare är medvetna om att det kan uppstå problem vid rekrytering av 1-7 lärare eftersom de har olika fördjupningsområden i sin grundutbildning, svenska/samhällsorientering eller matematik/naturorientering. På samtliga undersökta skolor finns en blandning av lågstadielärare och 1-7 lärare. Rektor A är positiv till den föreslagna förändringen i lärarutbildningen som presenterats av utbildningsminister Jan Björklund. De undersökta rektorerna är alla överens om att specialpedagogen har en viktig funktion och i samtliga intervjuer påtalar skolledarna att det är till dem de vänder sig för att få kunskap om vilka barn som har läs- och skrivsvårigheter. Ingen skolledare nämner att specialpedagogens grundkompetens har någon betydelse. I stället är det specialpedagogens kunskaper om olika screenings som lyfts fram. Utifrån screenings kan specialpedagogen avgöra vilket barn som är i behov av insatser. Utifrån resultaten vidtar rektorerna åtgärder (A,C,E).
….dels får jag in läsutvecklingsschema (LUS) en gång i slutet av terminen…sen strategier får jag då diagnoser…här i slutet av februari och då samlar specialläraren ihop de…(rektor E)
Specialpedagogen kan ha olika roll enligt skolledarna. De arbetar dels med enskilda barn och grupper men handleder också andra lärare. Endast rektor D beskriver att hon använt sin egen kunskap för att utveckla den pedagogiska verksamheten. Rektorer benämner yrkesrollen på olika sätt. Genomgående använder rektor E benämningen speciallärare, övriga rektorer använder specialpedagog. Rektor C beskriver att rollen som specialpedagog även innefattar att ge barnet stöd utöver skoltid. En rektor beskriver att specialpedagogens roll är att i första skedet försöka förmå arbetslaget att förändra undervisningen för enskilda barn. Ger dessa förändringar inga effekter kopplas rektor
in. Samtliga intervjuade rektorer har regelbundna träffar med specialpedagoger och speciallärare.
…kommer några elever till vår specialpedagog men så klart innan skolan börjar på morgonen för att läsa…eller för att få stötta med skrivandet…vi vet ju vilka barn som inte får hjälp hemma och så…” (Rektor C)
Hon kommer att jobba med kurser och jag har förslagit henne de…..men att man jobbar intensivt i perioder för det hade hon bestämt sig för att testa nu. (rektor D)
Jag kollar ju alla åtgärdsprogram som kommer in till mig…och så kollar jag när uppföljning ska va ute…och så pratar jag helt enkelt med speciallärarna och pedagogerna hur det går det nu här för den här ungen…” (Rektor C)
Fyra av fem rektorer återger hur de tar hänsyn i sin tjänsteplanering till vilka lärare som ska undervisa barn i skriv- och läsinlärning men också vid rekrytering av ny personal. Två rektorer, A och C, lyfter fram problemet med att de måste ta hänsyn till att det finns förflyttning av personal inom X-stad. Detta påverkar, enligt dem, kompetensen på deras respektive skolor. Rektor D beskriver den rädsla som nyexaminerade lärare kan uttrycka vid intervjuer. De uttrycker en rädsla för att inte behärska området som berör läsinlärning. Rektor E har erbjudit utbildningsinsatser till de lärare, 1-7, som saknar fördjupning inom läs- och skrivområdet.
…jag har blivit mer och mer uppmärksam för jag råkat ut för allt för många gånger att jag har intervjuat 1-7 lärare som säger att ja…sätt mig var som helst men inte i en år 1 på hösten. Läsinlärning kan jag inte. Är man rädd då tror jag inte att man har goda förutsättningar att lyckas heller”. (Rektor D)
4.4.2 Skolledares strategier för att tillgodose en god skolmiljö
Skolledarna beskriver olika åtgärder som de har vidtagit för att tillgodose en god skolmiljö. Särskilt rektor C, beskriver såväl den fysiska miljön som kompensatoriska hjälpmedel som betydelsefulla delar för barn med läs- och skrivsvårigheter. Två av fem rektorer anger olika slag av kompensatoriska hjälpmedel. Två rektorer, E och A uttrycker brister utifrån möjligheter att utveckla skolmiljön men också hur de har försökt förändra till större ändamålsenlighet. Rektor D belyser lärarnas motstånd till att använda olika former av kompensatoriska hjälpmedel.
…skapa rum i rummet så gynnar det också dom här barnen…maystone till exempel…Daisyspelare och fickminne…det är ju att man får uppläst…det har vi för dom här eleverna (Rektor C)
…miljön ser ut i klassrummet, inbjuder det och uppmuntrar vi till vardagssituationer där läsning krävs av dig som elev….för läs- och skrivinlärning har vi tidigare haft uttjänta laptopar….men tyvärr strular våra datorer så det funkar inte med det…laptoparna sen blev dom lite för dyra…” (Rektor A)
4.4.3 Skolledares strategier för att ha samarbete med hemmet
Samtliga skolledare nämner i intervjun att det är mentor som har ansvaret för samarbetet med hemmet. De redogör för ett liknande sätt att kommunicera med hemmet när skolan upptäcker att barnet har läs- och skrivsvårigheter. När åtgärdsprogram är upprättade så sitter alltid specialpedagogen med vid utvecklingssamtalen. Nedanstående citat av rektor D ger en beskrivning av vad samtliga skolledare har nämnt i intervjuerna.
ja om man säger rent allmänt så tycker jag att pedagogerna på skolan har blivit otroligt duktiga till att se till att föräldrarna vet vad vi gör i skolan och även tala om att det här är jättebra om vi kan jobba tillsammans med och sedan givetvis om man upptäcker…men framför allt att vi inte kan skylla våra eventuella misslyckanden på hemmet för det är fel att göra det…” (Rektor D)