I föregående kapitel redovisades resultatet från intervjuerna där resultatet strukturerades i fyra kategorier. I analysen går dessa kategorier in i varandra så pass mycket att jag valde att inte använda mig av dessa som avsnittsindelare. Analysen blir mer logisk och får ett bättre flyt när den presenteras i löpande text enligt nedan.
Syftet med hela undersökningen är att få kunskap om hur resonemanget kring nätdejting ser ut, både bland de som själva provat på denna dejtingform samt de som aldrig gjort det.
Konkreta frågeställningar jag ställde var: Vilka attityder finns det till nätdejting generellt? Hur skiljer sig attityderna åt mellan de som har testat mot de som inte har testat? Vilka fördelar respektive nackdelar finns det med nätdejting? Finns det några fördomar kopplade till nätdejting, hur ser de ut i så fall? Hur ser framtiden ut för nätdejtingen, vad blir nästa steg?
5.1 Resultatanalys
Fenomenet nätdejting har kommit att bli en social representation. Det är en företeelse som innehåller egna regler och sedvänjor vilka skapar en gemensam plattform för användarna.
Enligt Moscovici har sociala representationer två uppgifter; att skapa ordning och underlätta kommunikation. När det gäller nätdejting har dejtingsajterna skapat en överensstämmande struktur som användarna känner till, medlemmarna kan lägga upp egna sidor med olika funktioner, det går att söka på andra singlar genom olika filter och det finns många olika sajter med olika inriktning att använda sig av. För underlättandet av kommunikationen menar Moscovici att de sociala representationerna erbjuder en kod som klassificerar gruppens värld.
Nätdejtingen har blivit ett eget socialt fenomen som följer vissa givna regler eller vanor. På nätdejtingsajterna används ett annat språk och en annan jargong, användaren ska snabbt lära sig de koder som gäller för att bli en attraktiv person på nätet. Dejtingsajterna hjälper gärna till genom att erbjuda sina medlemmar tips och råd, dessutom fostrar gamla medlemmar omedvetet nya medlemmar genom sin kommunikation med varandra och på sin personliga sida. Att nätdejting kan betraktas som social representation märks inte minst genom att båda intervjugrupperna ger ungefär samma bild av själva fenomenet nätdejting och hur det fungerar. Intervjupersonerna har en likartad bild av dess fördelar och nackdelar, syfte och funktion. Däremot skiljer sig attityderna åt.
Bland de som har nätdejtat är det tydligt att betydelsefulla andra haft ett viktigt inflytande för att de en gång i tiden skulle börja med nätdejting. Detta är de även medvetna om själva, Jakob säger att i och med att hans kompis nätdejtade blev det legitimt för honom att också börja.
Johanna hade även hon vänner som introducerade henne för nätdejting, vilket fick henne att känna att det faktiskt var ett godkänt sätt att hitta en dejt på. Jessika trodde att det bara var konstiga personer som nätdejtade, tills hon insåg att hon själv faktiskt också gjorde det.
Jessika avviker ganska mycket från de andra respondenterna i hennes grupp, hon började med nätdejting tidigt. Då var det inte särskilt vanligt i hennes kompiskrets och inte heller accepterat. I hennes resonemang finns flera exempel på inre konflikter i hennes självpresentation. För Jessika var det inte självklart att berätta för människor i hennes omgivning att hon och hennes pojkvän hade träffats på internet. Istället sa hon till honom att de skulle säga att de träffats på en ölfestival. Jessika modifierade på detta sätt sin självpresentation och framställde sig själv och sitt förhållande på ett sätt som passade i hennes sociala grupp. Beteendet kan förklaras med teorin om intryckskontroll som fungerar som ett verktyg där individen kan styra andras beteende gentemot en själv. Jessikas beteende behöver
dock inte vara helt avsiktligt, det kan till viss del ha varit omedvetet och speglar den bild som även hon ville ha om sig själv. Hon såg inte sig själv som den typiska nätdejtaren. I och med detta agerande ansåg hon sig passa in i sin vänskapskrets och de förväntningar som fanns inom gruppen.
Jessika återkommer ofta till hur avvikande de generella åsikterna gentemot nätdejting i hennes vänskapskrets var och hon höll till en början en låg profil för att inte sticka ut. Detta beteende kan förklaras med balansteorin, som bygger på en treenighet som i det här fallet är Jessika, nätdejting och vänskapskretsen. Mellan dessa tre element fanns det ingen balans i Jessikas ögon och det var nätdejtingen som var den felande länken. Hennes sätt att hantera det på var att ändå fortsätta nätdejta men inte berätta om det: ”visst jag kan göra det, men jag tänker fan inte prata om det”.
Själva fenomenet nätdejting har flera fördelar enligt båda grupperna och de räknar upp ungefär samma saker. De återkommande fördelarna är möjligheten till att lära känna personen innan, att det finns bilder och fotoalbum online samt att det går att söka ut personer efter önskade sökkriterier. Nackdelarna är också relativt samstämmiga, här menar intervjupersonerna att den bild man målar upp av en person sällan eller aldrig stämmer med verkligheten. Det kan kopplas samman med Turkles tankar om att det på nätet pågår en ständig identitetsworkshop. Individen väljer själv hur hon vill presentera sig över internet, kroppen blir oväsentlig och istället tillåts individen att leka med olika identiteter. Det bekräftas också av några intervjupersoner som menar att nätdejting är bra för personer som är tillbakadragna eller blyga, på nätet har de möjlighet att utveckla en annan identitet än vad de har i verkliga livet.
Ett tema som blev utmärkande i intervjuerna är de fördomar som båda grupperna tar upp.
Bland de som inte provat nätdejting fanns en tydlig ovilja mot att uttrycka fördomsfulla åsikter. Detta åskådliggjordes bland annat genom de stamningar, pauser, upprepningar, omtagningar och omformuleringar som intervjupersonerna gjorde när gav uttryck för detta:
”Mm, nej.. (…).. än så länge är det inte riktigt mitt sätt.. Jag tycker att jag liksom, det är någonting som tar emot bara med att nätdejta.. som att jag liksom, att jag har den här gamla bilden av så här misslyckade människor som inte kan träffa nån på annat sätt och så här… måste gömma sig bakom.. liksom, bakom en fasad liksom, som nätet kan ge liksom. Det är kufar som…”
Här är det Natalie som förklarar varför hon inte vill prova på nätdejting. Bland de som inte provat på att nätdejta är de generella attityderna gentemot detta fenomen relativt positiva.
Samtliga tror att det fungerar och använder dessutom starka ord för detta såsom ”absolut”,
”garanterat” och ”jättebra”. Vissa tror till och med att chansen är större att hitta någon via internet istället för i det verkliga livet, ändå har ingen av dessa personer provat på nätdejting.
Varför de själva inte har gjort det kan förklaras med att i deras självuppfattningar ingår inte bilden av de själva som nätdejtare. Självuppfattningen innefattar individens alla tankar och känslor gentemot sig själv och det märks då intervjupersonerna anser att nätdejting är accepterat för andra men inte för dem själva. De personer i deras omgivning som sysslar med nätdejting är inte heller sådana personer som de ser upp till, utan de beskrivs bland annat som
”desperata”, ”stolpskott” och ”bondlurkar”. Skulle istället personer som är betydelsefulla för intervjupersonerna börja nätdejta, skulle deras åsikter med stor sannolikhet att börja svikta. I det läget skulle balansteorin kunna bli ett reellt exempel, då intervjupersonerna skulle kunna uppleva obalans när någon av deras betydelsefulla andra skulle använda det medium som de själva inte vill bli förknippade med. För att åter komma i balans skulle individen behöva
kompromissa åt endera sidan, antingen ändra inställning till nätdejting, eller ändra åsikt om den betydelsefulla andra. Nils uttrycker också fördomar när har tydligt först säger att han inte har någon vidare kunskap i ämnet, men sedan berättar hur han tror att det förhåller sig:
”(…) Alltså jag har ju ingen aning om vad det är för folk.. men jag tror, jag vet ju folk som nätdejtar också och dom är ju.. lite.. jag vet inte, lite desperata kanske.”
Något som framkom väldigt tydligt under intervjuerna med de som inte testat nätdejting, var deras ovilja att framstå som fördomsfulla. Förmodligen skedde detta mer eller mindre omedvetet från deras sida. När de blev tillfrågade om varför de inte har provat nätdejting, motiverades det ofta snabbt med att de saknade bredband. Min analys är att det i intervjupersonernas självuppfattning inte ingår fördomsfullhet, de ser inte sig själva som fördomsfulla personer. När de får raka frågor om varför de inte provat nätdejting, blir det obekvämt eller svårt att förklara. Det första och enkla svaret blir därför avsaknaden av bredband eller dator. Däremot blir de tvungna att ge ett vidare svar när jag ber dem föreställa sig att de har tillgång till detta. Genom svaren blir det tydligt att intervjupersonerna har underliggande uppfattningar om de personer som nätdejtar, det är människor som de ogärna vill bli förknippade med. Nelly kommer fram till att hon ser olika på tjejer och killar som nätdejtar, killar kallar hon för ”desperata” och ”looservarning”, medan tjejer är ”coola” och
”vet vad dem vill”. Fast Nelly skulle själv inte vilja nätdejta, hon tycker det känns pinsamt och ganska läskigt eftersom hon inte vet vem som sitter där på andra sidan.
Vissa nämner att en risk med nätdejting är att utveckla ett slags beroende av det. Exempelvis menar Johanna att utbytbarheten är både en fördel och nackdel. Det är en fördel i den bemärkelsen att det är lätt att gå vidare till nästa person om den nuvarande inte skulle passa, å andra sidan är det lätt att aldrig riktigt nöja sig utan istället ständigt jaga en bättre person. Det här ger röst åt McLuhans tankar om att ”the medium is the message”. Här är det inte längre själva syftet med nätdejtingen som är det centrala, att hitta en partner. Istället är det just möjligheten, tekniken och fenomenet som är väsentligt. Personen blir beroende av dejtingsajterna och söker ständigt nya tillfredsställelser, utan att aldrig kunna stanna upp och nöja sig med en partner. Det primära målet blir i det fallet inte att hitta en partner, utan att ständigt söka om det finns någon som är ännu bättre, roligare, snyggare – nätdejtingen blir då ett medel för självbekräftelse.
Enligt intervjupersonerna ter sig nätdejtingens framtid ganska ljus. Enligt dem kommer det bli allt vanligare, fler sajter tillkommer och även mer nischade sådana, användandet av webbkamera kommer öka och sajterna blir mer interaktiva. Natalie ger ett svar som hör samman med blott exponering-fenomenet:
”(…) känner mig ganska negativt inställd på det och jag ändå kan tänka mig att göra det i framtiden, så måste det ju betyda att de som håller på med det verkligen kan tänka sig att göra det i framtiden.”
Ju mer en person exponeras för ett objekt, desto mer uppskattar hon det, således ter nätdejting sig mindre och mindre märkligt över tid. Därmed inte sagt att man själv ändrar attityd rakt av, men eftersom attityderna är så pass viktiga för en persons grupptillhörighet och sociala identitet, är det centralt att attityderna är i balans. Om fler och fler i exempelvis Natalies omgivning börjar med nätdejting, hamnar hennes negativa attityder till fenomenet och fördomsfulla tankar om användarna i obalans. Antingen anpassar sig individen till omgivningens normer eller så söker hon sig vidare till en annan miljö som motsvarar hennes värderingar. Detta kan förklara varför nätdejting blir mer och mer accepterat, det sprider sig som ringar på vattnet då fler ”normala” vänner och människor i ens omgivning nätdejtar.
5.2 Slutdiskussion
Efter att ha genomfört denna studie skulle jag vilja ge mina sammanfattande tankar och idéer kring fenomenet nätdejting. Det är ett fenomen som har ökat enormt mycket och snabbt rent användarmässigt, men som nu även allt mer börjar accepteras i människors medvetande som en fullgod dejtingform. Nätdejting är till för alla, men passar särskilt bra i en tid då tidseffektivitet och flexibilitet premieras. Gränserna öppnas och användarna blir inte längre beroende av när och var de letar efter en ny potentiell partner. I och med dejtingsajterna har svenskarna fått ett nytt forum för att hitta den stora kärleken eller bara en flört. Thompson skriver om hur de intima relationerna i den medierade världen ökar, även om dessa inte behöver vara ömsesidiga. Frågan är om risken med alla dessa nätrelationer blir att de fungerar som ett hologram. I ett visst läge ser de ut att vara många och givande, medan det i ett annat läge mest visar ett ihåligt innanmäte. Det enorma utbudet av likasinnade singlar kanske skänker en falsk övertygelse om att man omger sig med många vänner, medan det i själva verket är ytliga kontakter där man själv endast är en utbytbar bricka i spelet. The world of neighbours har blivit the world of strangers.
Sannolikheten för den falska verkligheten finns säkert, men jag tror inte det är karakteristiskt för alla människor. Den generation som nu växer upp är van vid att sköta sina kontakter och ärenden via datorn. Jag tror inte att dejtingsajterna kommer konkurrera ut andra traditionella sätt att träffa en partner eller vän på, de kommer istället att fungera som ett komplement. De nya medierna har skapat moderna sätt för oss att umgås på, ansikte-mot-ansikte-relationerna fungerar nu även via nätet. De fördomar som i allra högsta grad finns förknippade med nätdejting, tror jag kommer försvinna i en allt mer accelererande takt. Det märks även på de svar som framkom i intervjuerna; bara på de senaste året eller månaderna har attityderna till fenomenet ändrats i båda grupperna. Dessutom tror jag inte att de yngre generationerna kommer se nätdejting som något desperat eller märkligt sätt att hitta en partner på, för dem är det istället ett enkelt sätt att hitta andra singlar.
En viktig del i nätdejtingens framgång tror jag är dess förmåga att skänka användaren en känsla av självförverkligande. Individen kan enkelt lägga upp en egen sida och direkt få kontakt med tio- eller hundratals andra personer på dejtingsajterna. Personen får uppskattning och kan enkelt kolla av sitt marknadsvärde, om det sedan leder vidare till en riktig dejt eller inte är mindre intressant. När jag talat med andra människor förutom intervjupersonerna om vad jag skriver uppsats om, har flera sagt att nätdejtingen ger en slags ”självförtroendeboost”.
Nätdejtingen blir en krydda i vardagen. Det är en demokratisk form som inte enbart baserar sig på utseende, utan förmåga att skapa en bra sida online och till viss del vara socialt kompetent.
Det som är verkligt intressant kring detta nya fenomen är hur individerna väljer att presentera sig. Enligt undersökningar finns det ingen specifik typ som använder nätdejting, utan det är i stort sett ett tvärsnitt av den svenska befolkningen som gör det. Hur påverkas våra identiteter när vi plötsligt blir varse om att det går att skapa och omforma identiteten efter eget behag? I vårt kropps- och utseendefixerade samhälle blir plötsligt nätet en fristad där vem som helst kan lägga in en egen sida och manipulera bilder på sig själv om man så vill. Individen väljer själv hur hon vill framstå och vilka egenskaper som ska lämnas därhän. Förvisso kan den skapade identiteten falla platt om eller när man väl ses i verkliga livet, men det ger också möjlighet för individen att hitta nya potentiella partners som det aldrig annars funnits möjlighet till. Genom detta medium kan användarna enkelt flytta sig in och ut ur olika
pseudovärldar och skaffa sig nya erfarenheter som de kanske annars inte skulle stött på.
Nätdejtingen blir en lek för jagets skapande process och till på köpet kanske det leder till att man hittar kärleken med stort K.