Resultatdiskussion

Colnerud hänvisade i sin artikel ”Politiker- gör inte skolan till en valfråga” till den amerikanske skolforskaren Larry Cuban som, tillsammans med sin kollega Janet David, i sin bok Cutting through the hype lyfter fram tre frågor som de menar att politiker borde ställa sig för att kunna avgöra om ett reformförslag har någon som helst möjlighet att få genomslagskraft: ”Är reformen vettig?”, ”Kan reformen verkligen fungera i klassrummet?” samt ”Finns förutsättningarna för att lyckas på plats?”. Utifrån dessa tre frågor formulerades studiens syfte som avsåg att undersöka vilka förändringar skolledare och lärare uppfattar som centrala i vuxenutbildningens nya styrdokument, om dessa förändringar påverkar deras syn på lärarnas uppdrag, om reformen har möjlighet till genomslagskraft samt vilken betydelse specialpedagogen har inom vuxenutbildningen. Studiens syfte undersöktes utifrån följande fyra frågeställningar: Hur förstår lärare, verksamma på gymnasial nivå, sitt förändrade uppdrag utifrån vuxenutbildningens nya styrdokument? I vilken utsträckning upplever lärare reformen som meningsfull, hanterbar och begriplig? Hur förstår skolledare lärarnas förändrade uppdrag, på gymnasial nivå, utifrån vuxenutbildningens nya styrdokument? Hur används specialpedagogen inom vuxenutbildningen?

I studiens inledning hävdade jag att de tre frågor, som Cuban och David ställer sig, för att undersöka en reforms möjlighet till genomslagskraft, gick att få svar på genom att undersöka huruvida reformen upplevs som meningsfull, hanterbar och begriplig enligt Antonovskys teori om Känsla av sammanhang. Så, en av de frågor som jag nu ska försöka besvara är huruvida läroplansreformen inom vuxenutbildningen har någon möjlighet till genomslagskraft?

I de intervjuer som gjordes i studien framkom att så väl lärarna som rektorn upplevde att lärarrollen förändrats i och med den nya läroplanen. Både lärarna och rektorn menade att lärarrollen blivit av en mer handledande karaktär där ”individen är den som äger sin utbildning”, som en av lärarna uttryckte det. Det är dock intressant att fundera över varifrån uppfattningen av läraren som handledare kommer ifrån. Det går inte att utläsa i intervjuerna om den kommer ifrån ledningen, från styrdokument eller ifrån utifrån lärarnas dagliga praktik. Säll (2000) menar att en yrkesroll ofta skapas av de förväntningar olika aktörer har på utförandet av arbetsuppgifterna och att dessa förväntningar införlivas i yrkesutövaren som

58

utifrån dessa förväntningar alltså omedvetet skapar sig en uppfattning om den egna yrkesrollen.

De intervjuade lärarna lyfte alla fram flexibilitet och individanpassning som centrala begrepp för den nya läroplanen. Liksom vid uppfattning av läraren som handledare, kan man här ställa sig frågan varifrån denna uppfattning, om vilka de centrala begreppen är, kommer ifrån. Oavsett var uppfattningen om flexibilitet och individanpassning som de mest centrala begreppen kommer ifrån så ställer flexibilitet och individanpassning, som jag ser det, höga krav på hela organisationen, inom så väl organisationsnivå, gruppnivå och individnivå. På organisationsnivå innebär det att ledningen måste hitta fungerande former för hur flexibiliteten och individanpassningen införlivas i verksamhetens infrastruktur, att definiera vad flexibilitet och individanpassning innebär för den egna organisationen. Det är dock i denna strävan efter begreppsdefinition viktigt att innebörden inte går utanför läroplanens riktlinjer. Dessutom måste ledningen se till att uppdraget upplevs hanterbart, meningsfullt och begripligt för de som faktiskt ska genomföra reformen. Ahrenfelt (2001) menar bland annat att om medarbetarna kännerbegriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i sitt arbete så kommer det att underlätta arbetsprocesserna gällande till exempel samarbete och problemlösning.

Utifrån de lärarintervjuer som genomfördes i denna studie var upplevelsen av hanterbarhet, meningsfullhet och begriplighet, som jag tolkar det, inte fullständig. De lärare som upplevde sitt uppdrag som mest hanterbart, meningsfullt och begripligt var de lärare på den första skolan som upplevde att de hade stöd av specialpedagog och där ledningen gett tid till implementeringen av den nya läroplanen samt formulerat en tydlig målbild för skolan. Lärarna på den andra skolan, de som var utan stöd från specialpedagog i sitt arbete, upplevde en högre grad av frustration i sitt arbete då de upplevde att de inte räckte till samt att de saknade någon att bolla tankar med. En av lärarna på den andra skolan uttryckte att uppdraget visst var meningsfullt, hanterbart och begripligt när man läste styrdokumenten men resursbristen ute i verkligheten gjorde att den känslan ute i praktiken inte var lika hög. Dock kan jag inte säga något om ledningen på den andra skolan, eftersom inga intervjuaer med ledningen genomfördes där, men det framkom inte i lärarintervjuerna på den andra skolan att tid getts till implementering eller om det fanns en tydlig målbild. Som jag ser det visar detta på att tydlighet från ledning och specialpedagogiska insatser är viktiga faktorer i upplevelsen av meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet. Illeris (2007) framhåller vikten av samspel

59

mellan rådande samhällsförändringar, individens medvetenhet samt de kollektiva organiseringarna och menar vidare att medarbetarnas möjligheter att kunna kommunicera med andra i arbetet, att själva kunna lägga upp sitt arbete samt att kunna använda sina förvärvade kvalifikationer är avgörande för medarbetarnas läromöjligheter. Som jag ser det har ledningen ett stort ansvar i att skapa de rätta förutsättningarna till att lärarnas kompetens och kvalifikationer kommer till sin rätt i arbetet, på så vis skapas också, enligt mig, de rätta förutsättningar för att lyckas med implementering av en ny läroplan.

Så, har den nya läroplansreformen inom vuxenutbildningen någon möjlighet till genomslagskraft? Är reformen vettig? Kan reformen fungera i klassrummet? Finns förutsättningarna att lyckas på plats? Utifrån min analys av de genomförda intervjuerna och den litteratur jag tagit del av så menar jag att reformen visst är vettig. Vettig i den bemärkelsen att flexibilitet och individanpassning inom vuxenutbildningen lyfts fram och undersökts i en rad olika sammanhang. Ibland annat regeringens proposition Vuxnas lärande och utveckling av vuxenutbildningen, som kom att ligga till grund för den nya läroplanen, uttrycks att ” kravet att möta den vuxenstuderande på den nivå han/hon befinner sig är tydligt. Liksom att anpassa utbildningen efter individens behov av flexibilitet vad gäller studiernas omfattning och genomförande oberoende av tid och rum.” Flexibilitet och individanpassning har funnits med i vuxenutbildningens filosofi sedan lång tid tillbaka och tagit sig uttryck i olika formen, strävan efter att man ska kunna kombinera arbete med studier är inte ny, men har inte varit lika tydlig i tidigare läroplaner. Och precis som en av lärarna uttryckte det så har flexibilitet och individanpassning alltid funnits.

Kan reformen då fungera i klassrummet och finns förutsättningarna för att lyckas på plats Svaret på de frågorna beror enligt mig på flera faktorer. En av de viktigast är att det ges tid och resurser att förstå, i det här fallet den nya läroplanen, att ledningen har en tydlig målbild, att lärarna får stöd och handledning i sitt arbete. Men det är inte bara lärarna, som jag ser det, som behöver stöd och handledning i sitt arbete, eleverna ska inte lämnas ensamma och utan stöd i sina studier, precis som det slås fast i SOU 2008:17: Frivux- valfrihet i

vuxenutbildningen. Vuxenutbildningens målgrupp är de som står längst ifrån arbetsmarknaden

och de som har minst utbildning, för att de ska ha en rimlig chans att klara av sina flexibla distans- och närundervisningsstudier så krävs det, enligt mig, att skolan tar sitt ansvar och ger eleverna stöd från att de skrivs in på en kurs eller utbildning tills att de är klara med sina studier. Även ledningen behöver, enligt mig, ett bollplank i skolutvecklingsfrågor. Den

60

intervjuade rektorn ansåg till exempel att specialpedagogen var en viktig person i skolans utvecklingsarbete.

Den slutsats jag drar av denna studie är att den nya läroplanen har, enligt mig, möjlighet till genomslagskraft om de rätta förutsättningarna finns. Det vill säga, tid, en tydlig målbild med en realistisk implementeringsplan samt en satsning på specialpedagogiska insatser inom alla nivåer, för så väl elever, lärare och ledning. Dessutom ska det bli spännande att se om Colnerud får rätt, om partierna känner sig tvungna att profilera sig med allt fler reformförslag i skoldebatten inför valet 2014- samt om reformtrötthet då uppstår och blir ett reellt hot mot kvalitén i den svenska skolan.