Resultatdiskussion

Studiens resultat visar att barns kamratkulturer är föränderliga och skapas hela tiden genom leken. I den fria leken pågår ständiga konflikter som barnen handskas med själva och i vissa tillfällen tar de hjälp av en vuxen. Utifrån resultatet blir det betydelsefullt för förskollärare att vara medvetna vad som sker i den fria leken. Arbetslaget bör vara uppmärksamma på barnens lek och förstå lekens betydelse för barnens lärande, vidare blir det betydelsefullt skapa en varierande miljö för att skapa större lekmöjligheter och samspel för barnen (Skolverket, 2018). Förskolans läroplan lyfter barns lek som grunden för utveckling och lärande samtidigt som den är viktig för barnen. Läroplanen tydliggör därför att det är viktigt att man som personal på förskolan ger barnen tid och utrymme i vardagen på förskolan för att skapa lekar tillsammans och experimentera med dessa (Skolverket, 2018).

I resultatet så synliggörs hur barns samspel i lek och kamratkulturer kan vara rätt komplext. Tellgren (2004) beskriver hur barn söker tillträde till en kamratkultur/lek. De strategier som synliggörs utifrån Tellgren (2004) och Corsaro (1979) Görs även

gällande i denna studies resultat. I de exempel som redogjorts förekommer flertalet strategier som kallas icke-verbal, störande entre, att producera en variant av pågående handling, föreslå andra aktiviteter, accepterar inbjudan, att hänvisa till att vi är kompisar och att verbalt göra anspråk på en leksak som används i pågående lek. Observationer synliggör hur dessa strategier används av barnen som ett försök till att få tillträde till leken. I vissa fall lyckas de i andra fall inte. Det kan bero på vilken position barnet har i den pågående kamratkulturen. Har barnet en lägre position så innehar hen inte lika mycket makt som de barnen med en högre position.

28 6.2 Positioner

I studiens observation “zombies” leker killarna mer äventyrslekar som exempelvis zombies och skattjakt. Tjejerna leker vardagsliv vilket synliggörs i studiens observation

“reservkompis” där barnen leker mamma och barn samt i observation “fröken”.

Resultatet av observationerna påvisade ett fynd att det finns en koppling till att flickornas lek innehåller mer maktpositioner och en viss maktlöshet vilket Ärleman-Hagsér och Pramling (2009) anser, som man kan se i studiens observation

“reservkompis” visar resultatet hur Lisa och Anna leker och att Lisa har en tydlig maktposition och Anna har en lägre position. Resultatet på observation “reservkompis”

visar tydligt hur Anna försöker närma sig leken genom att producera en variant av en pågående handling (Tellgren, 2004) men får negativ respons av sina kamrater.

I studiens observation “maten” går det att tolka att barnet Alfred inte har en hög maktposition i kamratkulturen då hans intresse för vad som ska hända i leken blir ignorerat av tjejerna till en början. Alfred försöker få tillgång till tjejernas lek genom att använda sig av corsaros tillträdesstrategi där han föreslår en annan aktivitet. När han sagt samma sak i lite mer än två minuter anser tjejerna att det äntligen är tid för att äta.

Löfdahl (2014) belyser att barnen i en kamratkultur har kunskap om vad deras

statusposition är i gruppen och vem som bestämmer i leken. Tolkningen utifrån detta är att Alfreds position var låg i jämförelse med tjejerna och därför fick han ej bestämma.

I studiens observation “fröken” visar resultatet en tydlig koppling till tolkande reproduktion. Här leker barnen fröken och det är tydligt vem som är fröken och vem som är barn. Corsaro (2017) skriver att barn genom tolkande reproduktion observerar oss vuxna och använder det sedan i sin lek för att få en förståelse för exempelvis regler, strukturer och värderingar. Denna typ av lärande kan ske genom tolkande reproduktion där barnen delar med sig av sina kunskaper i sina kamratkulturer och tar del av andra barns kunskaper.

Löfdahl (2006) synliggör i sin studie hur kamratkulturen blir en slags plats för att förhandla och skapa positioner i de pågående kamratkulturerna. Resultatet i

observationerna visar tydligt att barnen har olika positioner i leken och att det alltid finns minst ett barn som intar en ledande

29

positionen/roll och bestämmer hur leken ska utföras. Den som bestämmer har mer makt över de barn som inte vill eller får bestämma i kamratkulturen. Löfdahl (2014) skriver att barnen har en kunskap om både sin egna och kamraternas sociala statusposition och vem som bestämmer samt får vara med. Även Johansson och Pramling (2006) anser att makten har en väsentlig roll i barns relationer som i bland annat leken. Det är genom kamratkulturerna som barnen möts och i dessa kamratkulturer ger barnen varandra positioner och regler skapas (Öhman 2019). Varje barn deltar i olika kamratkulturer på förskolan. Resultatet från observationerna är att barnen agerar olika beroende på vem de leker med eller vilken kultur de tillhör för stunden.

Skånfors (2013) belyser att hon har märkt att åldern har en påverkande faktor till vilken position du får i en kamratkultur samt lek. Eftersom de barn som blivit uteslutna i ovan exempel är yngre än de andra barnen kan det vara en faktor. Tellgren (2004) påpekar att barn skyddar sina kamratkulturer väl och det kan vara ytterligare en faktor. Òlafsdóttir et al (2017) menar även att en påverkande faktor kan vara att barnen inte vill störa den pågående leken, då leken kan bli förändrad om en till roll eller person kan förändra innehållet i leken.

6.3 Konflikthantering

Resultatet visar att det finns tydliga skillnader i hur barnen löser konflikter som uppstår i kamratkulturen. Som Evaldsson och Corsaro (1998) nämner i sin studie upptäckte de hur kamratkulturerna och lekarna i dessa inte endast är ett nöje för barnen, utan att de även skapar en del komplexa förhandlingar, konflikter och diskussioner. Men de anser att dessa diskussioner skapas för att skapa en förbättring i kamratkulturens lekar.

Finns det mer än en ledare och barnen inte kan kompromissa kan det uppstå konflikter.

Det synliggörs i observationen “sovrummet”. Här visar resultatet hur

konflikthanteringen ser ut kamratkulturen på en av avdelningarna som vi observerat.

Både Alfred och Emelie vill styra leken i den riktningen de tycker är bäst lämplig.

Tjejerna i observationen hamnar i en konflikt med Alfred angående röran i rummet.

Konflikten gör att Alfred blir arg och ledsen då hans lek förmodligen kommer förstöras.

Jonsdottir (2007) belyser att barns känslor förstärks i konfliktsituationer vilket ger oss en förståelse för hur barn agerar i dessa situationer. Detta kan vi även se i exemplet med Alfred. Òlafsdóttir et al (2017) anser att barn skapar regler i sina kamratkulturer för att kunna leka med vilka de vill och vad de vill, detta för att försvara den lek som redan är igång. Avslutningsvis efter en dialog går tjejerna ut till en pedagog på avdelningen som

30

kommer in och hjälper dem löser konflikten. En aktiv närvaro från de vuxna i förskolan kan vara en viktig del i barnens konflikthantering och kommunikation tydliggör

förskolans läroplan (Skolverket, 2018). Dolk (2013) beskriver hur pojkarna gärna leker till större delen längre ifrån pedagogerna än vad flickorna gör. Det kan förstås i relation till att flickorna valde att kalla till sig pedagogen medan Alfred blev arg när flickorna sa att de skulle säga till fröken.

Konflikter startades även när ett barn störde en annan pågående lek. I observation

“NEJ” så tar Rickard en leksak som de andra barnen använder i sin pågående lek.

Kopplar vi det till Tellgren (2004) och Corsaros (1979) tillträdesstrategier så blir

resultatet att Rickard försöker använda sig av en tillträdesstrategi där han gör anspråk på en leksak som används i den pågående leken. Rickard får en negativ respons och får inte tillgång till den pågående leken. I observation “balans” ska tjejerna gå balansgång på ett träd samtidigt som Rickard kommer dit och sätter sig. Han blir tillsagd av Vilja och då härmar Rickard henne och Vilja kallar honom för bebis. Efter en mindre dialog flyttar Rickard på sig och tjejerna kan leka färdigt sin lek. Enligt Tellgren (2004) ser vi att Rickard försöker använda sig av corsaros tillträdesstrategi (1979) där han gjorde anspråk på ett föremål som användes i den pågående leken. Han får en negativ respons på sitt försök och får inte tillgång till den pågående leken då heller.

Hellman (2010) skriver att tjejer kan använda ordet bebis för att antingen utesluta eller passivisera andra barn. Dessa begrepp används i situationer där det sker olika

maktpositioner i kamratkulturen. Något vi la märke till i observationerna kring barns kamratkulturer var att resultatet visar en märkbar skillnad på flickor och pojkar vid konfliktsituationerna. Flickorna visade en tendens till att försöka frysa ut, retas eller att kalla andra barn för nedvärderande ord som tydliggörs i observationerna

“reservkompis” och “balans”. Killarna visar en annan inställning och verkar mer accepterande när någon inte vill vara med eller om någon har ett önskemål om

förändringar på leken så verkar det istället som att de delar på sig eller bara accepterar förändringen. Det synliggörs i observation “Zombie” och observation “Lasten”.

Ett resultat av våra observationer är att barnen tenderar att inte hamna i konflikter när där finns en pedagog närvarande, åtminstone inga större konflikter än de vi observerat.

Vi uppmärksammade att de inte var många konflikter som förskollärarna behövde ingripa i utan barnen löste oftast konflikterna själva. Vilket visas i resultatet av

31

observationen “frost” där Emelie ger möjligheten att vara flera Anna i leken och avbryter då en kommande konflikt utan att behöva ta hjälp av en vuxen. Eidevald (2009) skriver att om barnen ska kunna bearbeta konflikter är det viktigt att de får tillåtelse att vara ifred. Även Öhman (2019) anser att konflikter är något som är naturligt i livet och därför också en viktig detalj i varje människas utveckling. Hon poängterar att man inte föds med konflikthantering utan att detta är något som man lär sig tillsammans med andra. Konflikthantering är något som sker i leken varje dag på förskolan, vilket resultatet i vår studie visar.

6.4 Kamratkulturer, rörlig eller beständig

Det som Evaldsson och Corsaro (1998) upptäckte i sin studie var att barnen måste vara kapabla till att anpassa sina värderingar och lekar för att kunna platsa i en kamratkultur.

De anser dock att kamratkulturer är en positiv del i barnens sätt att leka tillsammans och tillsammans skapa gemensamma färdigheter vilket vi under observationerna sett är grundläggande för alla kamratkulturer.

På ena förskolan vi observerat finns det en stor kulturskillnad då flera barn kommer från andra länder. Detta gör att många av dessa barn skapar kamratkulturer med barn som pratar samma språk. Det blir svårt för utomstående att ta sig in i kamratkulturen då inte bara språket blir en barriär. Öhman (2019) belyser svårigheten med att komma till en ny kamratkultur, det krävs att veta hur koderna och den kulturen fungerar för att få delta. Resultatet kunde blivit annorlunda om vi valt en annan avdelning. Corsaro (1979) belyser det samma att de krävs vissa tillträdesstrategier för att få tillgång till en annan kamratkultur.

Resultatet av våra observationer visar att barnen har väldigt rörliga kamratkulturer. Det är bara enstaka barn som har en svårighet att leka med andra. Det är inga stora

skillnader på om det är pojkar eller flickor utan de flesta barn kan leka med båda könen.

Resultatet visar hur viktigt det är för barnen att skapa flera kamratkulturer för att ha en bra möjlighet att erfara nya kunskaper och knyta nya band till kompisar. Öhman (2019) tydliggör hur gemenskap är en viktig nyckel för barns relationsarbete, utveckling och lärande, samt att socialisering är en viktig detalj i alla människors liv. Hon skriver även att de är svårt för barnen att skapa starka relationer till alla barn i barngruppen utan att man endast skapar starka relationer med vissa av barnen och mindre med andra.

32

Denna studie vänder sig till förskollärare för att synliggöra barns väldigt individuella men gemensamma kamratkulturer. Dessa kamratkulturer är en viktig del i barnens lärande och utveckling och borde därför också uppmärksammas mer i den dagliga verksamheten. I förskolans läroplan (Skolverket, 2018) ska barnen få möjligheten att skapa en trygghet i sin egen personlighet och vara medvetna om rätten till sin

kroppsliga och personliga integritet. Det är i leken som det skapas tillitsfulla relationer där barnen känner sig trygga. Men leken är ju inte endast skratt och nöje utan leken ställer även höga krav på barnen vilket också synliggörs i denna studies resultat.

6.5 Metoddiskussion

I datainsamlingen var tanken från början att vi skulle använda videoinspelning som vald metod. En tydlig svaghet med video och röstinspelning som insamlingsmetod för oss var dock att på en av de avdelningar vi genomförde observationer på fanns det alltför många barn vars vårdnadshavare inte skrivit under den samtyckesblankett vi delgivit dem. Detta innebar att det skulle bli problematiskt om de barn som samtycke inte fanns för, kom in i den aktuella videoobservationen vilket riskerade att hela observationen var tvungen att avbrytas. Detta medförde att vi valde att enbart använda oss av papper och penna och ljudinspelning för att få bort risken att observationen var tvungen att avbrytas och materialet var tvunget att raderas. Bryman (2018) menar att man lättare kan ses som observatör om man går runt med penna och papper i handen, vilket kan få barnen att bli störda då de uppfattar sig som observerade. Vilket vi också uppmärksammade under vår tid på avdelningarna. Ett dilemma i metoden var att barnen ska ge sitt medgivande om att delta i studien, men att det samtidigt märktes att leken och barnen förändrades så fort vi var i närheten vilket stödjer de Bryman (2018) säger. Inte på ett icke godkännande vis utan mer att leken blev lugnare, mindre konflikter och liknande. Bryman (2018) anser att man måste försöka avgränsa sitt fokus för att inte överbelasta med för mycket material till undersökningen.

Då barnens görande stod i fokus i frågeställningarna kunde observationer belysa hur barnen agerar i sina kamratkulturer istället för att förlita oss på andras röster om barns kamratkulturer, vilket vore fallet om vi exempelvis valt att intervjua förskollärare om deras erfarenheter av barns kamratkulturer. Observationer låter oss således få med barnens agerande i de situationer vi ville undersöka. Hade vi även intervjuat

33

pedagogerna på avdelningen som känner barnen på ett annat vis än vad vi gör hade vi förmodligen fått mer fakta att stödja de vi sett i observationerna.

För att göra studien relevant för syftet avgränsas studien genom att endast observera barnen i deras fria lek och inte i de pedagogiskt styrda lekarna. Detta gjordes för att kunna synliggöra barnens kamratkulturer och hur dessa ser ut. Avstånd togs från lekens innehåll och fokuserade endast på vad som sker barnen emellan. Fokus under

observationerna kunde alltid kopplas till vårt syfte så att inte observationer utan relevans förekom i studien.

En nackdel med röstinspelningen var att den som inte observerade hade ingen kontext på vad sker och det kändes svårt att analysera. Dock hade vi anteckningar som stöd.

Bryman (2018) skriver att en etnografisk studie, vilken är formen vi relaterar vår studie till främst, kan skapa en svårighet för att avsluta sin undersökning då man oftast inte riktigt vet när man ska sluta. Detta för att det inte framkommer någon tydlig punkt i arbetet. Vilket vi fick en känsla av då det fanns så mycket mer att kunna undersöka.

Utevistelsen på förskolan har ökat mycket nu i rådande pandemi, det är något vi känner kan ha påverkat vårt resultat. På grund av pandemins riktlinjer har barnen inte lika mycket tillgång till att leka inne. Det kan ha stressat barnens leksituationer för att de vill hinna med så mycket som möjligt den lilla tiden på morgonen som de får vara inne. Vi såg mer att lekarna ute varade längre än de var när de lekte inne. Något som vi också la märke till var hur mycket mindre material vi fick fram om vi var i samma rum än om vi la Ipaden ensam i ett rum där barnen lekte själva. I dessa observationer förekom mer verbala konflikter än dom observationer som gjordes med en vuxen närvaro.

34

7 Slutsats

Syftet med studien var att synliggöra de olika kamratkulturerna som barnen deltar i på förskolan. Vi ville se hur barnen använder dessa kamratkulturer i leken, vilka positioner som kunde synliggöras och hur de sökte tillträde till lek.

Resultatet synliggör hur barn intar olika positioner i kamratkulturerna och även hur barn hamnar i utanförskap. I leken finns det en eller flera som positionerar sig som ledare, dessa vill styra lekens innehåll medan de andra barnen följer ledaren. Ett fynd i

resultatet visar också att det finns skillnader i hur pojkar och flickor positionerar sig och söker tillträde till leken. Flickorna visade även en annan typ av avvisande än pojkar.

Denna studie ger kunskaper till förskollärare om barnens kamratkulturer och de olika tillträdesstrategier som barnen använder för att söka sig in i leken och genom dessa kunna minska utanförskap i förskolan.

8 Didaktiska implikationer

Vi har gjort denna studie till förskollärarna för att belysa kamratkulturer i förskolan.

Studien fokuserar på att lyfta och synliggöra kamratkulturerna och hur barn söker sig in genom leken. Det kan vara viktigt för förskollärare att veta för att kunna se och

synliggöra utanförskap. Den tidigare forskningen och denna studiens resultat visar på de strategier som barn använder sig av. Det synliggörs konkreta exempel på hur de kan se ut i verksamheten och hur barnen kan agera i situationerna.

Arbetslaget bör ha kunskap om de olika strategierna och tänka på dem när de ser barnen leka i sina kamratkulturer. Forskningen visar vikten av att barnen är delaktiga i

kamratkulturer och att de genom kamratkulturerna och det sociala samspelet erfaras ny kunskap. Som förskollärare och vuxna på förskolan bör man alltid tänka på vad barnen gör, hur dem gör det och varför samt för vem barnen gör det. För barnen vet bättre vad deras kamratkultur behöver än vi vuxna.

9 Framtida Forskning

För framtida forskning finns fler vägar att gå djupare ner i när de gäller barns kamratkulturer. Denna studie nuddar endast ytan på en större vetskap om barns kamratkulturer i förskolan. Kamratkulturerna är individuella i största allmänhet men man kan finna intressanta mönster att studera vidare. Varför är de skillnad mellan pojkar

35

och flickor i konfliktsituationerna? Hur påverkas kamratkulturerna genom att använda sig av det omtalade “alla får vara med?”.

36

10 Källhänvisning

Ackesjö, H. (2017). Children’s Play and Teacher’s Playful Teaching a Discussion about Play in the Preschool Class. British Journal of Education, Society & Behavioural Science. 19(4): 1–13. Hämtad den 10/11-2020 från:

https://doi.org/10.9734/BJESBS/2017/31653

Breathnach, H., Danby, S., & O, G. L. (n.d.). ‘We’re doing a wedding’: producing peer cultures in pretend play. International Journal of Play, 7(3), 290–307. Hämtad den 15/11-2020 från: https://doi.org/10.1080/21594937.2018.1532702

Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder (3.uppl.). Malmö̈: Liber AB

Corsaro, W. A., & Eder, D. (1990). Children's peer cultures. Annual Review of Sociology, 16, 197–220. Hämtad den 10/11-2020 från:

https://doi.org/10.1146/annurev.so.16.080190.001213

Corsaro, W. A. (2000). Early childhood education, children's peer cultures, and the future of childhood. European Early Childhood Education Research Journal 8(2):89–

102. DOI: 10.1080/13502930085208591 Hämtad 8/8 2020 från:

https://www.researchgate.net/publication/249047417_Early_childhood_education_child ren%27s_peer_cultures_and_the_future_of_childhood

Corsaro, W.A. (2017). The sociology of childhood. Los Angeles: SAGE Publications.

Corsaro, W. (1979). ”We’re friends, right?”: inside kids’ cultures. Language in Society 8(3): 315-336. DOI: 10.1017/S0047404500007570 Hämtad den 10/11- 2020 från:

https://www.cambridge.org/core/journals/language-in-society/article/abs/were-friends-

right-childrens-use-of-access-rituals-in-a-nursery-school1/DE40C831D7EAD54296D650EB2520A448

Dolk, K. (2013). Bångstyriga barn: makt, normer och delaktighet i förskolan.

Stockholm: Ordfront.

Eidevald, C. (2009). Det finns inga tjejbestämmare: att förstå kön som position i förskolans vardagsrutiner och lek. 4. Jönköping. Hämtad den 10/11-2020 från:

http://hj.diva-portal.org/smash/get/diva2:158528/FULLTEXT01

Evaldsson, A.-C., & Corsaro, W. A. (1998). Play and games in the peer cultures of preschool and preadolescent children: An interpretative approach. Childhood: A Global Journal of Child Research, 5(4), 377–402. Hämtad den 20/11-2020

från: https://doi.org/10.1177/0907568298005004003

37

Hellman, A. (2010). Kan Batman vara rosa? förhandlingar om pojkighet och normalitet på̊ en förskola. Göteborg: Göteborgs universitet, 2010. Hämtad den 10/11–2020 från:

https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/22776/2/gupea_2077_22776_2.pdf

https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/22776/2/gupea_2077_22776_2.pdf