Resultatet visar att lärarna i studien använder sig av digitala verktyg i sin läs- och skrivundervisning, vilket bidrar till att eleverna kan uppfylla läromålen i läroplanen i ämnet svenska (Skolverket, 2019, s. 258). De digitala verktygen används som ett komplement i läs- och skrivundervisningen och lärarna använder sig fortfarande av traditionell läs- och skrivundervisning med penna och papper. Det står i läroplanen att skolan ska vara likvärdig och ge alla elever de förutsättningar de behöver
(Skolverket, 2019, s. 6) och i Skollagen (SFS 2010:800) står det att “utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas”. Samuelsson (2014, s. 120) anser att skolan inte klarar av att uppfylla sitt uppdrag och ge eleverna en likvärdig utbildning på grund av digitala ojämlikheter, oavsett elevernas tillgång till IKT-kunskaper. Elevernas
möjlighet att tillägna sig läs- och skrivkunskaper och få tillgång till en likvärdig utbildning kommer enligt den här studiens resultat att påverkas av lärarens
kunskaper om elevers läs- och skrivutveckling, användning och kunskaper i digitala verktyg, men även till stor del av tillgången till digitala verktyg och lärarens
möjligheter till kompetensutveckling i användning av digitala verktyg. Resultatet visar tydligt att svenskundervisningen och elevernas möjligheter till läs- och skrivinlärning påverkas och är beroende av lärarens användning och kunskap om digitala verktyg. Alatalo (2011, s. 211) argumenterar för betydelsen av att professionell kunskap ger läraren säkerhet i undervisningssituationer och ökar lärarens förmåga att kunna identifiera och motverkar att läs- och skrivsvårigheter uppstår hos elever. Oberoende av vilken undervisningspedagogik, helords- eller avkodningsinriktad, som läraren väljer att använda sig av i sin undervisning, så visar forskning att effektiv läs- och skrivundervisning innebär att läraren leder och stöttar eleven i hens utveckling
där eleven befinner sig och utifrån elevens nivå använda lämplig pedagogik (Alatalo, 2011, s. 14-15). Alatalo (2011. s. 197-198) gör gällande att den traditionella läs- och skrivundervisningen till stor del bygger sin undervisning på bokstavsscheman och läsebok och att ny pedagogik med mer progressivistiskt tankesätt, att elever lär sig på olika sätt och är olika, har svårt att ta sig in i klassrummet.
Tolkat utifrån Vygotskijs sociokulturella teori om lärande behöver eleverna få möjligheter att samarbeta och att arbeta i par i läs- och skrivundervisningen, både när det handlar om att använda digitala verktyg eller inte. Resultatet visar att lärarna anser att genom att använda sig av digitala verktyg i läs- och skrivundervisningen skapas goda förutsättningar till motivation och skrivglädje hos eleverna,
undervisningen blir mer individanpassad, vilket bidrar till en god kunskapsutveckling för eleverna. Hultin och Westman (2013, s. 1102) argumenterar för att de digitala verktygen kan ha en stor påverkan på elevernas läs- och skrivundervisning. Med hjälp av datorer kan eleverna enklare redigera sina texter och använda sig av olika
grammatik- och rättstavningsprogram. Läraren kan med datorn och projektorns hjälp arbeta gemensamt med eleverna med olika texters skapande och uppbyggnad, vilket gör att eleverna kan följa med mening för mening när läraren skriver på datorn (Hultin & Westman, 2013, s. 1102). Takala (2013, s. 17) redogör för att unga elever inte alltid har tillräckligt utvecklad finmotorik, vilket gör att det många gånger är enklare för eleverna att skriva på datorn/iPad än att använda sig av penna. Hultin och Westman (2013, s. 1102) menar att de digitala verktygen hjälper läraren att göra undervisningen mer individanpassad. Exempelvis erbjuder datorn ett mer direkt svar när eleverna arbetar på datorn, samt att eleverna kan använda sig av olika extra program/appar som kan hjälpa dem i läs- och skrivinlärningen. Vidare argumenterar Takala (2013, s. 20) för att genom att använda Read to Write-metoden är det enklare för läraren att individanpassa undervisningen. Speciellt elever med
inlärningssvårigheter, elever med svaga språkkunskaper, elever med särskilda behov och elever med annat modersmål har stor hjälp av att få använda sig av digitala verktyg i läs- och skrivundervisningen. Read to Write-metoden främjar elevernas läs- och skrivinlärning och bidrar till att en mer kreativ och inspirerande undervisning för eleverna och är ett bra komplement till traditionell läs- och skrivundervisning.
Utifrån ett sociokulturellt perspektiv främjar användningen av digitala verktyg och Read to Write-metoden elevernas sociala färdigheter (Takala, 2013, s. 22). Våra
resultat visar att lärarna anser att användningen av digitala verktyg är ett viktigt redskap och ett betydelsefullt komplement till traditionell läs- och skrivundervisning.
Vidare visar resultatet att lärarna använder sig av digitala verktyg, men att det är många olika ramfaktorer som påverkar användningen av redskapen. Tillgången på digitala verktyg varierar stort, lärarna uppger att tekniken och Wi-Fi ofta krånglar, problematik finns med hur de digitala verktygen ska laddas och uppdateras, samt att lärarna själva upplever att deras egen kompetens brister och att de saknar teknikstöd. Lindström och Pennlert (2013, s. 45) redogör för hur ekonomin många gånger
påverkar och har betydelse för möjligheterna att köpa in utrustning och
kompetensutveckling för anställd personal. Resultatet visar även att trots de hinder och svårigheter som lärarna uppger kan uppstå med användningen av digitala verktyg så använder samtliga lärare i studien sig av digitala verktyg i läs- och skrivundervisningen.
Cordero m.fl. (2018, s. 163) argumenterar för att digitala verktyg stödjer 21-talets färdigheter. I Lgr11 anges att ...
… skolan har i uppdrag att förmedla och förankra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan ska förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället
behöver. Eleverna ska kunna orientera sig och agera i en komplex verklighet, med stort informationsflöde, ökad digitalisering och snabb förändringstakt (Skolverket, 2019, s. 7).
Cordero m.fl. (2018, s. 171) betonar att när elever lär sig att läsa på exempelvis
läsplattor/iPads så förändras kroppens roll i läsningen och elevernas händer blir mer aktiva jämfört när eleverna läser en traditionell bok. Dock lyfter även Cordero m.fl. (2018, s. 163) fram unga barns förlust av haptiska, textuella och taktila upplevelser som de första bilderböckerna och leksaker med sensoriska element ger om man i för tidig ålder lämnar de traditionella böckerna och leksakerna och helt övergår till digitala verktyg. Resultatet visar att lärarna har en medvetenhet om betydelsen av att eleverna får träna sin finmotorik och lärarna väljer att använda de digitala verktygen som ett komplement till traditionell läs- och skrivundervisning och ersätter inte den traditionella pennan med digitala verktyg.
Studiens syfte var att utifrån ett lärarperspektiv undersöka vilka utmaningar och möjligheter respektive hinder och svårigheter några lärare i årskurserna 1–3 anser att de digitala verktygen bidrar till i elevernas läs- och skrivutveckling, jämfört med
traditionell läs- och skrivundervisning. Vidare var studiens syfte även att fördjupa förståelsen för hur lärarna uppfattar att deras egen kompetensmöjlighet i
hanteringen av och kunskaper i digitala verktyg är och hur tillgången till digitala verktyg är i klassrummet. Resultatet visar att digitala verktyg har en betydande roll i läs- och skrivundervisningen och påverkar elevernas läs- och skrivinlärning genom ökad motivation, kreativitet och sociala färdigheter. Lindström och Pennlert (2013, s. 55) skriver att “variation i arbetsmetoderna gynnar generellt elevers lust och
möjligheter att lära”. Vidare visar resultatet att lärarnas utvecklingsmöjligheter i användning av digitala verktyg är begränsad. Elva av lärarna upplever att de inte har någon möjlighet till kompetensutveckling och tretton lärarna upplever att om de ska få någon kompetensutveckling behöver de själva söka efter utbildningsmöjligheter, vilka oftast endast finns internt. Resultatet visar att lärarna upplever brist på externa utbildningsmöjligheter och ny forskning. Lindström och Pennlert (2013, s. 8) skriver att “pedagogisk forskning visar att yrkesskickliga lärare är den enskilt viktigaste faktorn när det gäller att utveckla elevers lärande i skolan”.
Vidare i resultatet kan vi tolka att endast en lärare använder sig av ASL-metoden, men att lärarna som använder andra traditionella läs- och skrivinlärningsmetoderna använder sig av digitala verktyg på olika sätt. I vår studie frågade vi lärarna om de ansåg att skolan har någon uttalad undervisningsfilosofi och tio lärare svarade att det fanns, men ingen av lärarna berättade vilken undervisningsfilosofi de undervisade utifrån. Tolv lärare svarade att det saknas en undervisningsfilosofi på skolan och två lärare svarade att de inte vet om det finns någon uttalad undervisningsfilosofi på skolan. Vi anser att vi ändå kan se att de digitala verktygen skulle kunna användas på olika sätt i traditionella läs- och skrivinlärningsmetoder. I läsning på talets grund- metoden skulle exempelvis dator tillsammans med projektor/kanon kunna användas när läraren tillsammans med eleverna skriver gemensamma texter i de första faserna i metoden (Fridolfsson, 2015, s. 96). I Witting-metoden skulle digitala verktyg, exempelvis datorn vara ett bra komplement, stöd och förenkla processen för eleven när eleven exempelvis ska skriva nonsensord eller träna på kopplingen mellan symbol och språkljud (Fridolfsson, 2015, s. 97). Vidare anser vi att i Phonics-metoden skulle de digitala verktygen kunna vara ett bra stöd när eleven exempelvis tränar på
kopplingen mellan grafem och morfem (Fridolfsson, 2015, s. 87). Slutligen anser vi att digitala verktyg även kan vara ett bra komplement i Whole language-metod,
exempelvis när läraren tillsammans med eleverna ska arbeta med en text och därefter bryta ner texten i meningar, ord, bokstäver och slutligen bokstavsljud (Fridolfsson, 2015, s. 11).
Sammanfattningsvis anser vi att utifrån resultatet kan användningen av de digitala verktygen ha stor betydelse för läs- och skrivundervisningen och lärarna i studien anser att redskapen är ett viktigt komplement till de traditionella läs- och
skrivinlärningsmetoderna. Resultatet visar att lärarna är överens om att
användningen av digitala verktyg leder till en mer individualiserad undervisning och ett mer differentierat klassrum, vilket i sin tur leder till en bättre, varierande och ökad förståelse hos eleverna som ökar deras läs- och skrivinlärning. Forskning visar att elever som får möjligheten att skriva på dator istället för med den traditionella pennan, skriver längre texter och att texterna skrivs bättre (Trageton, 2014, s. 240). Om man som lärare vill att eleverna ska bli bra läsare måste eleverna själva läsa och vistas i en miljö där det läses och om man vill att eleverna ska bli bra berättare behöver eleverna få lyssna till inspirerande berättelser (Lindström & Pennlert, 2013, s. 56).
6.1.1 Slutsats
I denna studie har vi kommit fram till att de digitala verktygen är en viktig del av lärarnas läs- och skrivundervisning och har en påverkan på elevernas läs- och skrivinlärning. Vår slutsats är att digitala verktyg bidrar till att elevernas motivation och skrivglädje ökar, men att de digitala verktygen används som ett komplement till traditionell läs- och skrivinlärning. Penna och papper anses fortfarande betydelsefullt för elevernas motoriska färdighetsträning. Resultatet visar tydligt att de digitala verktygens användning påverkas av olika ramfaktorer. Lärarnas
kompetensutveckling i användning av digitala verktyg skulle kunna ökas, då flertalet lärare upplever en tydlig brist i tillgång till utvecklingsmöjligheter.