Resultatdiskussion

Syftet med studien var att undersöka hur yrkesverksamma beaktar ett barnperspektiv i ärenden där barn har minst en frihetsberövad förälder. Genom studiens frågeställningar lades fokus på hur de yrkesverksamma arbetar med barnen, kontakten mellan barnen och den frihetsberövade föräldern samt hur de yrkesverksamma ser på samverkan med andra aktörer som är aktuella inom området. Genom innehållsanalysen framkom subkategorier och kategorier som har besvarat studiens frågeställningar.

6.1.1 Relationer och anknytning

Resultatet i vår studie visar att respondenterna är eniga om att det är av stor vikt att utgå ifrån ett barnperspektiv vid bemötande av barn som har minst en frihetsberövad förälder. Det framkom också av resultatet att respondenter upplevde att yrkesverksamma i ärenden där de möter barn med minst en frihetsberövad förälder kan utgå mer från barnet i bemötandet.

Björkhagen Turesson (2009) beskriver att det inte finns nödvändiga rutiner utifrån ett barnperspektiv i ärenden där barn har minst en frihetsberövad förälder då myndigheter inte uppmärksammat dessa barns behov. Att barnets bästa skall beaktas vid beslut som rör barnet är skrivet i FN:s barnkonvention artikel 3: “Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn” (Unicef u.å.). Resultatet i vår studie påvisar att de yrkesverksamma i många fall tänker på vad som är bäst för barnet, även om det är en sak i arbetet som skulle kunna förbättras. Det framkommer också av resultatet i vår studie att det är av stor vikt att barnen får veta var den ena föräldern tagit vägen, för att se till vad som är bäst för barnet.

Resultatet i studien visar att föräldrarna i många fall ljuger om var den andra föräldern är. Det framkommer också av resultatet i vår studie att barnet har oro för föräldern när de inte vet var den frihetsberövade förälder befinner sig någonstans. Respondenterna beskriver att det

uppstår känslor av oro, skuld och skam när en förälder blir frihetsberövad, vilket även Björkhagen Turesson (2009) och Saunders (2016) bekräftar. Enligt anknytningsteorin (Bowlby 1998) är separationer och förluster en vägande faktor för att få depressiva problem.

Socialstyrelsen (2015) beskriver att det är till skydd för barnet att bo med båda föräldrarna, då det kan ge minskad risk för att barnet utvecklar psykosociala problem. En riskfaktor för barn som benämns av socialstyrelsen (2015) är att ha föräldrar som avtjänar fängelsestraff.

Tidigare forskning visar att barn som fått socialt stöd av andra vuxna i sin omgivning under tiden deras ena förälder varit frihetsberövad ofta haft en betydelsefull mening för barnen. De stöttande personerna har bidragit till stabilitet hos barnet som haft minst en frihetsberövad förälder (Luther 2015). Att ha stabila och trygga relationer är ett skydd för barnet och dess utveckling (Socialstyrelsen 2015). I resultatet av vår studie framkom att relationen barnet och den frihetsberövade föräldern hade innan föräldern blev frihetsberövad har en betydelse för den fortsatta kontakten efter att föräldern blivit frihetsberövad. Det är något som både Saunders (2016) och Sharratt (2014) skriver om, att den tidigare föräldra-barn relationen är starkt framträdande faktor för hur fortsatt kontakt kommer att upprätthållas under den tid

28

föräldern är frihetsberövad. Killén (2008) beskriver i sin tolkning av anknytningsteorin att barn utvecklar anknytningsmönster utefter sina tidigare erfarenheter, om barnet haft oförutsägbara föräldrar förväntar de sig oförutsägbarhet. Men oavsett hur barnet har blivit behandlat tidigare relaterar de till sina omsorgspersoner, på så sätt har anknytningen stor påverkan på barnet. Resultatet i vår studie visar att om relationen sedan innan varit turbulent och barnet påverkats negativt av relationen med sin förälder kan det vara ett skydd för barnet att inte ha kontakt med sin förälder visar. Vidare framkommer av resultatet att det beror på hur det ser ut omkring barnet och vilket stöd som finns runt om förutom föräldern. I

anknytningsteorin beskriver Bowlby (1998) att skadan barnet tar av en separation kan variera, beroende av olika omständigheter. Precis som resultatet i vår studie visar kan kvalitén på föräldra-barn relationen påverka och med det menar Bowlby (1998) att barnets relation till föräldern innan och efter separationen kan ha betydelse för vilken skada barnet tar av separationen.

6.1.2 Samverkan och arbetsmetoder

Resultatet visar att det finns en brist i samverkan mellan de aktörer som är aktuella inom området. I Johnsson, Laanemets och Svenssons bok (2008) om handlingsutrymme kan vi läsa om hur viktigt det är att samverkan fungerar och framförallt för socialarbetaren som har en

”spindeln i nätet” roll. De beskriver att socialarbetaren har en funktion och ett ansvar att samverka med andra organisationer både utifrån organisationens övergripande mål och klientens enskilda ärende. Inom socialt arbete har samarbete och samverkan alltid varit centralt. Resultatet i vår studie visar att arbetet med barn som har minst en frihetsberövad förälder för de yrkesverksamma kan handla om att ”stötta” barnen och föräldern som är kvar på utsidan eller att förbereda barnen på att den frihetsberövade föräldern en dag skall komma ut igen och vara just förälder. Resultatet i vår belyser att det kan uppstå svårigheter och hinder i samverkan, varav ett av dessa är att de yrkesverksamma som möter barnen som har minst en frihetsberövad förälder kan arbeta inom olika aktörer. Det innebär att de yrkesverksamma har sekretess att förhålla sig till inom sin aktör, vilket kan bli en svårighet för en gynnsam

samverkan.

Gustav Svensson (2015) skriver om den sociala grundtryggheten som anses vara en uppgift för det allmänna. Det är en del av vad socialtjänstens arbete handlar om, att arbeta för barns rätt till grundtrygghet. De finns till för barnens rättigheter och på så vis handlar det om barnens garanti till god levnadsstandard. Socialstyrelsen arbetar också för att barn skall ha en god levnadsstandard och det är socialtjänsten som har det yttersta ansvaret att agera

(socialstyrelsen u.å.). Socialtjänsten har en skyldighet att ge hjälp och stöd till familjer som är i behov av det. Kriminalvården i sin tur arbetar och har fokus på den intagne samtidigt som de ska beakta ett barnperspektiv. Det framkommer av resultatet i vår studie att det därav kan vara svårt för de olika aktörerna att ha koll på vem som ska “ansvara” för vad och vem som ska göra vad, eftersom de arbetar utifrån olika. Detta kan leda till en försvårad samverkan. En annan viktig aspekt kring samverkan är maktförhållandet mellan de olika professionerna (Johnsson et al 2008). Som yrkesverksam är det viktigt att veta vad andra aktörer runt barnen och de frihetsberövade föräldrarna har för uppgifter och funktioner. Handlingsfriheten inom en organisation begränsas av regler, policy och tidigare förfaranden vilket gör att det finns förutsägbarhet och enhetlighet på arbetsplatsen. Arbetet styrs av lagar samt regler och när det

29

kommer till arbetsuppgifterna är det standardutförandet som specificerar dessa. Genom detta bidrar man till att situationerna av liknande typ behandlas och hanteras på ett enhetligt sätt och på samma sätt minimeras utrymmet för partikularism (Bolman & Deal 2012). En faktor som påverkar bemötandet mellan de yrkesverksamma och den intagne samt barnet påvisar resultatet i vår studie kan bero på den yrkesverksammas personliga intresse. Det personliga intresset för specifika frågor inom yrket kan skapa engagemang och därför påverka hur de yrkesverksamma bemöter människorna i yrket. En annan faktor som påverkar

yrkesverksammas handlingsutrymme beskriver Lipsky (1980) är att människor aldrig är detsamma och på grund av det behöver de yrkesverksamma hitta specifika lösningar till varje enskild individ.

Resultatet i vår studie pekar på att det är viktigt att de yrkesverksamma har relevant och mycket kunskap om hur det är att arbeta med barn som har minst en frihetsberövad förälder för att kunna bemöta och stötta barnen på ett optimalt och rättvist sätt. Av resultatet i studien framkom också att vissa av de yrkesverksamma saknar kunskap och skulle vilja ha mer utbildning kring ämnet för att känna sig mer trygga i arbetet och göra en bra samverkan kring barnet tillsammans med andra aktörer. Av resultatet i denna studie kan det utläsas att

samverkan och arbetsmetoder är sammankopplade på ett starkt sätt samt att arbetet med dessa barn hela tiden är under utveckling. Resultatet visar också att de yrkesverksamma vill ha mer utbildning som leder till kunskap och en bättre samverkan med rätt arbetsmetoder i arbetet där barn har minst en frihetsberövad förälder.

6.1.3 Det framtida arbetet

Resultatet i vår studie indikerar att det är av stor vikt att arbetet kring barn som har minst en frihetsberövad förälder fokuserar på vad som är bäst för barnet. Om detta inte uppnås finns det risk att barnet far illa och får en dålig upplevelse av att besöka sin frihetsberövade förälder. Det framkommer också av resultatet i vår studie att barnets behov av kontakt med sin frihetsberövade bör bedömas utefter varje enskild situation, då kontakten med den frihetsberövade föräldern inte alltid är till barnets bästa. Precis som Bowlby beskriver i anknytningsteorin, att barnets beteende och attityder påverkas av tidigare erfarenheter och uppfostran (Aroseus 2013). Kan kontakten med den frihetsberövade föräldern ge en påverkan hos barnet, både positiv och negativ beroende på barnets behov av kontakten med den

frihetsberövade föräldern. Det är en risk att inte beakta barnperspektivet då det kan leda till att yrkesverksamma som möter barnen kan generalisera att kontakt med den frihetsberövade föräldern är god för alla barn, vilket framkommer av resultatet i studien att det inte alltid är.

Enligt Bowlbys anknytningsteori (1998) väger omständigheter kring en separation för barnet stor tyngd på huruvida separationen tar skada eller inte för barnet. Bowlby beskriver att relationen innan och efter separationen är en faktor som kan ha betydelse för hur separationen påverkar barnet. Detta är något som också framkommer av studiens resultat, som även påtalar vikten av att se till varje enskilt barns behov. Björkhagen Turesson (2009) beskriver att det finns flera utvecklingsområden vad gäller att upprätthålla en god och positiv kontakt för barnen med sin frihetsberövade förälder, samtidigt som hon påvisar vikten att utgå från vad som är bäst för barnet. Av resultaten i vår studie framkommer precis som Turesson beskriver, vikten av att utgå från vad som är bäst för varje enskilt barn.

30

Det är en risk för barnets utveckling att ha en sporadisk och oförutsägbar kontakt med sin förälder (Socialstyrelsen 2015). För att kunna arbeta på ett bättre sätt utifrån barnperspektivet inom kriminalvården skulle personalen inom kriminalvården behöva prata mer om barnfrågor med de intagna påvisar resultatet i vår studie. Det framkom ett önskemål om en framtida föräldrautbildning i resultatet av studien, där det skulle kunna vara möjligt att prata mer om barnfrågor med de frihetsberövade föräldrarna. Det benämns som en skyddsfaktor att ha föräldrar som ger god omsorg och tillgodoser barnets behov (Socialstyrelsen 2015), vilket i sig kan innebära att det varit till skydd för barnen att frihetsberövade föräldrar under

strafftiden får upprätthålla sin föräldraförmåga alternativt öva och utveckla förmågan genom en föräldrautbildning.

Resultatet i vår studie visar att det finns hinder som kan underlättas, för att på ett bättre sätt nå barnen och för att de skall kunna öka deras förståelse för situationen. Det kan ske genom att ta bort det byråkratiska språket. De barn som har minst en frihetsberövad förälder bör också erkännas i den svenska lagstiftningen, om de inte erkänns i lagen är inte myndigheter skyldiga att ge specifikt stöd till dessa barn framkommer i vår studies resultat.

Yrkesverksamma reflekterar olika kring sin skyldighet att anmäla oro kring ett barn visar resultatet i vår studie. Det då respondenter beskriver sin anmälningsskyldighet på olika sätt, då det uppges både att en orosanmälan skall göras vid varje fall där det kommer till kännedom för personalen inom kriminalvården att den intagne har barn. Det beskrivs också att en

orosanmälan skall göras från kriminalvården när det finns en oro kring ett barn. Bufff har kunskap om detta och lyfter därför vikten av att informationen finns på socialkontoren att det inte alltid inkommer en orosanmälan som det skall när kriminalvården tar emot en förälder.

Lipsky (1980) beskriver i sin teori om gräsrotsbyråkrater att det inte finns möjlighet att formulera lagtext eller instruktioner gällande mötet mellan klient och tjänstemän, då det är för komplext. På så vis kommer alltid ett handlingsutrymme för yrkesverksamma att existera.

Anmälningsplikten är formulerat i den svenska lagstiftningen men det kvarstår för varje enskild yrkesverksam att avgöra vad som är för barnets bästa samt vad en oro för barnet är.

Det är i bedömningen av vad som är bäst för barnet som handlingsutrymmet existerar i detta fall, då tjänstemannen får ett utrymme till att bedöma vad som är bäst för barnet och på så sätt kunna ge ett avgörande utifrån sin egen upplevelse av situationen.