RESULTATDISKUSSION

I studiens resultat såg man tydligt att det handlar mycket om att vara lyhörd och närvarande pedagog för att barnen ska få möjlighet till inflytande. Alla tre intervjuer tog upp vikten av att man genom kommunikation och dialog med barnen kan komma nära deras tankar och idéer. Arnér (2006) skriver mycket om detta i sin avhandling där det handlar om att kunna stanna upp som pedagog och verkligen tar tillvara på det barnen säger. Hennes studie tar även upp att beroende på hur pedagogerna bemöter barnen påverkar det dem. Genom att pedagogerna istället ska hjälpa barnen och låta dem känna att det de vill har betydelse. Även intervjuerna tog upp detta, att om pedagogerna låter barnen få inflytande och blir tagna på allvar växer barnens kreativitet och vilja att påverka sin situation. Pedagogerna tog upp att om barnen får möjlighet till inflytande ökar de sin kreativitet och de utvecklas och blir självständiga individer. Arnér (2006) tog även upp detta i sin avhandling när hon gav exemplet med barnen som leker utomhus och får ta in vatten i leken. Genom att pedagogen säger ja till barnen istället för nej så utvecklar de sin kreativitet i leken. I och med detta kan man också ställa sig frågan hur myck-et man kan tillåta och ge barnen möjlighmyck-et till sina tankar och idéer för att dmyck-et fortfarande ska fungera i verksamheten. Det finns ju trots allt en anledning till att pedagoger kanske har svårt att låta det spontana och barns tankar få ta plats i vardagen på förskolan. Jag tror det gäller att hitta den rätta balansen mellan att låta barnen få känna att deras initiativ blir tagna på allvar och om man säger nej kunna förklara för dem varför. Pedagoger bör ha en tanke och svar på varför barnen inte får igen de dem vill.

I studien intervjuades tre pedagoger ifrån ett arbetslag alla pedagogerna tog upp att det har samma barnsyn och resonerade på samma sätt gällande barns inflytande och lärande. De tog upp att de strävar åt samma håll och vill alla att barnen ska bli självständiga individer. Pedagogerna frågades i början av intervjuerna vad barns inflytande betyder för just dem för att kunna förstå hur de olika pedagogerna jobbar med att ge barnen inflytande. Westlund (2011)

28

skriver om detta i sin avhandling att det kan vara bra att ha en förförståelse kring vad det betyder för varje pedagog innan man kan tolka hur de jobbar med att ge barnen inflytande.

Westlund (2011) tar även upp att barnens inflytande påverkas av vilket förhållningssätt pedagogerna har. Han tar även upp att han i sin avhandling kom fram till att pedagoger jobbar med barns inflytande på ett sådant sätt att de planerar verksamheten utifrån barnens behov och intresse. Detta kan man tydligt se i min intervju med Karin då hon är flexibel och gärna spinner vidare på barnens tankar och idéer i samlingen och kan frångå sin planering. Karin tar upp vikten av att kunna göra så för att inte gå miste om ett spontant lär tillfälle där barnen får inflytande.

Westlund (2011) skriver även i sin avhandling om ett dilemma som kan uppstå när man som pedagog ska ge barnen inflytande. Ska man ge barnen lika mycket inflytande eller ska man ge barnen olika mycket inflytande beroende på vilket intresse och behov barnet har. Detta togs även upp i intervjun med Anita där hon ser det som en utmaning att kunna ge alla barn inflytande även de barn som inte är så framåt och pratar. Hon pratar mycket om att det handlar om att hon ska kunna möta barnen och hjälpa dem att få inflytande på ett sätt som passar de barnen men att de ändå får inflytande på något sätt.

I resultatet av mina intervjuer kan man se att pedagogerna anser att man måste vara nyfiken och ha en dialog med barnen för att förstå vad de menar och vill. Genom att ställa följdfrågor och visa intresse för det barnen ger uttryck för kan man spinna vidare på barnens idéer och på så vis ge barnen inflytande. Detta kan man tydligt koppla till det Emilson (2008) tar upp i sin avhandling att det är när pedagogen inte styr barnen och istället vill närma sig barnets perspektiv som barnen får möjlighet till mer delaktighet. Författaren menar också att i samlingssituationen handlar det mycket om att barnen får inflytande genom att välja mellan olika aktiveter och det är pedagogen som håller i samlingen som måste ge barnen möjlighet till inflytande. Detta trycker pedagogerna mycket på i intervjuerna att det handlar om att kunna vara flexibel och frångå sin planering för att istället fånga stunden och det lärande som barnen ger uttryck till. Men även kunna fånga sådant som barnen ger intresse för under dagen och ta in det i samlingen senare.

Emilson (2008) skriver även att det handlar mycket om att pedagogen är intresserad av att ha en öppen kommunikation med barnen för att närma sig deras perspektiv och ge dem möjlighet till inflytande. Detta tas också upp i

29

mina intervjuer att det bygger på att man som pedagog är nyfiken och närva-rande för att se vad barnen visar intresse för. I en av intervjuerna togs det även upp att det är upp till pedagogen att göra samlingen så pass rolig att barnen tycker det är intressant och vill lära sig tillsammans med pedagogerna.

När resultatet analyserades användes den sociokulturella teorin som analys-verktyg. Detta valdes för jag anser att det kunde hjälpa till att förstå hur pedagogerna jobbade med barnens inflytande och hur viktigt det är för barnen och deras lärande. Eftersom pedagogerna tog upp att det handlade mycket om kommunikationen mellan barn och pedagog så hjälpte teorin mig mycket att förstå vikten i att barnen kan förmedla sin kunskap genom språket. Här är det även viktigt att ta upp kommunikationen mellan barn och barn. Då en av pedagogerna tar upp i sin intervju att hon fångar det barnen visat intresse för under dagen och gör samling om detta. Om pedagogen fångar upp något barnen visat intresse för handlar det ofta om att de hör vad barnen pratar om men även leker. Här blir återigen frågan med de barn som inte kommunicerar lika mycket hur får man med dem in i detta. Här återigen kommer det synas mer vad utåtriktade barn ger intresse för än de som är tysta och kadragna. Det gäller även här att försöka fånga och se vad även de tillba-kadragna barnen gör. Man kanske till och med måste sitta ner med de barnen och sätta sig in i vad de är intresserade av. Det är även här frågan om hur mycket man ska gå in och pusha de barn som inte tar för sig lika mycket. Det gäller att ha en fingertoppkänsla och försöka känna av situationen och se vad som blir bäst.

I studien kunde man även se att när barnen får möjlighet till inflytande påverkar de barnens lärande genom att de får vara med och påverka sitt lärande. Detta gör att lärandet blir lustfullt och roligt vilket den sociokultu-rella teorin trycker mycket på att barnen ska få vara med och utforma sitt lärande.

När man tittar på det resultat som framkommit i intervjuerna ser man att alla tre pedagogerna svarar liknande på de flesta frågorna det är egentligen ingen som sticker ut i någon fråga. Detta kan vara att jag har intervjuat ett och samma arbetslag där alla är sammansvetsade och har samma barnsyn. Det arbetslaget har diskuterat är hur de vill jobba och reflekterar kring hur de vill vara mot barnen. Detta kan förklara varför mina intervjuer har bidragit med liknande svar och att ingen sticker ut speciellt mycket. Alla pedagoger tar även upp vikten av att ha en dialog med barnen. Det är här problematiken med de tysta barnen som inte vågar uttrycka sig kommer upp. I och med att arbetslaget som har intervjuats jobbar med en äldregrupp då de möter lite

30

äldre barn som har språket. Detta leder till att de inte riktigt möter samma utmaning som de som jobbat på yngre grupp hade gjort, men det finns alltid de som är tysta och tillbakadragna även fast de har språket verbalt. Det är dessa individer som är den största utmaningen för pedagogerna att se och bemöta.

Sammanfattningsvis kan man se med hjälp av mina intervjuer men även de tidigare studier som jag tagit upp att alla lägger stor vikt vid att pedagogerna ska vara lyhörda och närvarande. Det hänger på att pedagogerna vill närma sig barnets perspektiv och förstå vad barnen ger uttryck för. Det är pedago-gerna som ger barnen möjlighet till inflytande i verksamheten. Får barnen inflytande blir barnen mer självständiga och växer som individer. Detta leder till att barnen utvecklar sin kreativa förmåga och får en större vilja att få mer inflytande. I resultatet av denna studie kan man se att när pedagogerna hjälper barnen och stöttar dem så de känner att de lyckas blir barnen mer och mer självständiga. Detta kan man tydligt även se med hjälp av den sociokulturella teorin som har varit till hjälp att analysera resultatet då man kollar på den proximala utvecklingszonen. Det barnen klarar nu med hjälp av en vuxen kan dem sedan klara själva. Den teorin har gjort så jag fått mer inblick kring hur man kan tänka om barn och hur det lär sig.

Hela studien genomsyrar dialog och vikten av att kommunicera med barnen och att barnen får inflytande genom kommunikationen. Detta medför en utmaning att se det tillbakadragna och tysta barnet. Som man kan se i den sociokulturella teorin kan barn som inte har det verbala språket fortfarande mediera sin kunskap med hjälp av de materiella ting som finns på förskolan. Barnen kan lära sig mycket genom att använda de saker som finns på försko-lan och använda sig av kroppsspråket. Här är det viktigt att som pedagog uppmärksamma de ”tysta” barnen och se hur de använder sitt kroppsspråk och agerar i olika situationer. Genom att pedagogerna är närvarande och gör detta kan de ge de tysta barnen inflytande och hjälpa dem att utvecklas framåt.

Hur man som pedagog ska bemöta och jobba för att de tysta barnen också ska få lika mycket inflytande som de barn som är framåt är en stor utmaning hos pedagoger. Men frågan är ifall alla ska ha lika mycket inflytande behöver barnen detta? Resultatet av denna studie trycker på kommunikation och att vara lyhörd som pedagog. Men jag tycker också det är viktigt att tänka på och lyfta de barn som inte är lika framåt och kanske inte använder de verbala språket på samma sätt. Men man ska även ha i baktanke om alla barn verkli-gen behöver lika mycket inflytande. Vissa barn kanske bara dras ner och

31

tycker det är jobbigt att drivas mot att ha lika mycket inflytande. Här gäller det som pedagog att känna av och kunna pusha barnen i måttlig mängd.