Resultatdiskussion

För att besvara den frågeställningen gällande om ”hot spots” och ”harm spots” skiljer sig åt i Malmö jämförs ”hot spot”-kartorna med ”harm spot”-kartorna. Resultaten som analyserats under arbetet tyder på att ”hot- och harm spots” i Malmö till viss del stämmer överens. I tidigare forskning när ”hot-” och ”harm spots” har jämförts i en svensk kontext visar resultaten på att platserna skiljer sig något (Rinaldo 2015). Enligt Rinaldo (2015) studie saknas 50% av ”harm spots” när endast ”hot spots” undersöks och när ”harm spots” undersöks så saknas 53% av ”hot spots”. Detta tyder på att forskningen kring ”Crime Harm Index” kan ge ytterligare information om karaktären av brottsligheten jämfört med enbart ”hot spot policing”.

De platser med många anmälningar och högt brottsskadevärde, enligt ”Swedish Crime Harm Index”, går i stor utsträckning att finna i de centrala delarna i Malmö (se Figur 6 och 7). Centrum kan dock vara svårt att definiera, men i den här

32

studien avser de centrala delarna från centralstationen längs Södra förstadsgatan (gågatan) upp till Möllevången och Rådmansvången. De centrala delarna täcks i stor del av platser med ett brottsskadevärde på 365–3649 fängelsedagar (1-10år) men även återfinns sju av de 20 punkter med högst brottsskadevärde, över 3650 fängelsedagar, i de centrala delarna längs Södra förstadsgatan, Möllevången och Rådmansvången. I de centrala delarna förekommer även tio av de elva ”hot spots” som finns i Malmö. Det går alltså att fastställa att de platser med högst antal brott även finns i de områden som har det högsta brottskadevärdet, med undantag för Lindängen som inte har någon ”hot spot”. Det går alltså att fastställa att det i stor utsträckning är samma områden som har det högsta brottskadevärdet och platser med mest antal brott. Dock finns det en viss skillnad när man jämför på vilka platser ”harm spots” och ”hot spots” finns. I detta underlag finns det enbart elva ”hot spots” i hela Malmö stad medan det förekommer, som ovan nämnt, 20 olika ”harm spots”. Det innebär att genom användning av ”Swedish Crime Harm Index” går det att finna nio fler platser i Malmö som hamnar inom avgränsningen för den allvarligaste brottsligheten, men som inte har samma antal brott om man jämför med avgränsningen för ”hot spots”. Det innebär att på dessa nio platser har det förkommit en allvarlig brottslighet men låg brottsfrekvens.

Att de flesta anmälningarna sker i de centrala delarna kan förklaras med rutinaktivitetsteorin och brottsmönsterteorin. Teorierna förklarar brottsligheten genom att motiverade gärningsperson aktivt söker upp platser där många lämpliga brottsoffer befinner sig och platser där många personer korsar sitt vardagliga liv är de platser med mycket kriminalitet (Felson & Boba 2010; Cohen & Felson 1979;). I de centrala delarna i Malmö finner man exempelvis många barer/restauranger, kontor och butiker som alla lockar till sig många olika individer, platser som i brottsmönsterteorin kallas nodes (Felson & Boba 2010). Att många anmälningar sker i de centrala delarna är således relativt väntat enligt teorierna. Våra resultat, gällande brottsligheten i de centrala delarna, stämmer även överens med Rinaldos (2015) forskning som även den visar på att mycket av den allvarliga brottsligheten sker i de centrala delarna i Göteborg. Även när de flesta anmälningarna har skett kan kopplas till rutinaktivitetsteorin och brottsmönsterteorin. Teorierna menar att mycket brott begås på platser där folk befinner och rör sig efter arbete (paths), cirka 16.00, och när individers rörelsemönster korsas kring nöjesliv och restauranger på helger (Felson & Boba 2010; Cohen & Felson 1979). Våra resultat över när brotten begås skiljer sig dock något från de resultat som Rinaldo (2015) fick fram. Våra resultat visar på att brotten är relativt jämnt fördelade över veckodagarna (se tabell 3) medan i Rinaldo (2015) begås de allra flesta brotten på helgerna. Även tidpunkterna för brott skiljer sig något, de flesta brotten i vår studie begås, som tidigare nämnt, runt 16.00 (se tabell 4) medan i Rinaldos (2015) studie begås de flesta brotten mellan 00.00-02.59. De centrala delarna i Malmö tycks alltså både ha hög brottskoncentration och högt brottsskadevärde. Det är alltså på dessa platser som mycket av polisens brottspreventiva arbete bör fokuseras, framförallt på de tidpunkter som presenteras i studien.

För att svara på frågeställningen angående om brottsligheten skiljer sig mellan det särskilt utsatta områdena och resterande Malmö, jämförs resultaten av

brottsskadevärdet i de utsatta områdena med resterande Malmö. Det område, förutom de centrala delarna, som har högt brottskadevärde är Lindängen, som står för cirka 10% av det totala brottskadevärdet i Malmö. Rosengård (söder om Amiralsgatan) och Seved står däremot för betydligt mindre än Lindängen av det totala brottsskadevärdet, 3,5% respektive 1,4%. I Lindängen finns även fyra av de

33

totalt 20 platser med den högst avgränsade brottskadevärdet, medan det i

Rosengård endast finns en och i Seved finns ingen (se figur 8). Vid analys av ”hot spot”-kartan tycks dock inte Lindängen avsevärt sticka ut över flest anmälda brott, då 5,7% av de anmälda brotten finns i Lindängen. Detta tyder ytterligare på att de brott som sker i Lindängen i stor utsträckning är av allvarlig grad. Det är dock viktigt att tänka på att Lindängen har en större geografisk yta jämfört med de andra två utsatta områdena. Detta kan vara en anledning till att fler punkter infaller inom Lindängens område. Det gör dock inte resultaten från Lindängen mindre intressanta och viktiga eftersom, som sagt, stor del av den allvarliga offentliga brottsligheten tycks ske i Lindängen.

Något som skiljer Lindängen och de andra utsatta områdena från de centrala delarna är att det i mindre utsträckning finns tillgång till nöjesliv, restauranger, köpcentrum och arbetsplatser. Alltså tycks rutinaktivitetsteorin och

brottsmönsterteorin således ha svårigheter att förklara den allvarliga brottsligheten i de utsatta områdena. Dock kan det enligt Nationella operativa avdelningen (2017) existera en alternativ samhällsordning och en moralbildning i de utsatta områdena som inte alltid stämmer överens med resterande samhället. Att brottsligheten i särskilt utsatta områden, i detta fall framförallt Lindängen, är så hög förklaras av NOA (2017) att samhället har misslyckats med att anpassa

individer och deras moraliska handlande i området till resterande samhället och att det finns en bristande kollektiv förmåga. Dock är det svårt, eller omöjligt, att fastställa om det är invånare som är bosatta i området som begår brotten. På så sätt blir det svårt att uttala sig om förhållandet mellan brotten och invånarna i de utsatta områdena.

Den enskilda platsen med absolut högst brottsskadevärde, 20 119 potentiella fängelsedagar, finns i Kroksbäcksparken. Att en park har så högt värde förklaras i brottsmönsterteorin som en edge, där det ofta finns avskilda platser utan övriga individer och således saknas kapabla väktare (Felson & Boba 2010). Avsaknad av kapabla väktare anser de teoretiska utgångspunkterna vara en stor del av varför brott begås (Felson & Boba 2010; Cohen & Felson 1979). Att öka antalet kapabla väktare på de platserna med många anmälningarna och högt brottsskadevärde kan således vara en bra brottspreventiv åtgärd. Kapabla väktare kan se ut på olika sätt, exempelvis genom att öka polis- eller väktarpatrullering, kameraövervakning eller göra platserna mer attraktiva för allmänheten att befinna sig på (Cohen & Felson 1979). Att det finns platser som inte överensstämmer mellan ”hot-” och ”harm spots”, exempelvis Kroksbäcksparken, kan bero på att det enbart har skett ett allvarligt brott, exempelvis fullbordat mord som ger över 3650 fängelsedagar, på en del platser som ger ett högt indexvärde.

Som tidigare nämnt så går det inte att identifiera en enda plats som faller inom den högsta avgränsningen för brottskadevärde i det särskilt utsatta området Södra Sofielund. Dock förekommer det sex platser i området som faller inom

avgränsningen 365–3650 potentiella fängelsedagar. De här platserna är jämnt fördelade över hela området. Enligt brottsförebyggande rådet (2019a) så har flera brottsförebyggande åtgärder implementerats i området. Kameraövervakning och åtgärder för att öka den kollektiva styrkan är exempel på åtgärder som har implementerats i området. Kameraövervakning som åtgärd kan förklaras genom rutinaktivitetsteorin (Cohen & Felson 1979). Eftersom man genom

kameraövervakning skapar en funktion som kan liknas vid en kapabel väktare så bör brottsligheten minska. Sedan ett antal år tillbaka har det även startat en

34

samverkansmodell mellan fastighetsägare i Seved (Malmö stad 2019a). Samverkansmodellen kallas för BID-Sofielund och bygger på att aktörer i området skall samarbeta för att minska brottsligheten och öka tryggheten. Dessa aktörer är exempelvis fastighetsägare, boende och olika företag i området (Malmö stad 2019a). Enligt Brå (2016) är samverkan en viktig del av det

brottsförebyggande arbetet, en samverkan mellan forskare och aktörer. De här åtgärderna kan kanske vara en faktor till varför det inte finns någon plats i Seved som hamnar inom den högsta avgränsningen.

I det särskilt utsatta området Rosengård fanns det en plats som föll inom ramen för den högsta avgränsningen av brottskadevärde. Det fanns även 14 platser som hamnade inom avgränsningen 365–3650 potentiella fängelsedagar. Det innebär att det finns flera platser som till viss del har en hög allvarlighetsgrad av brottslighet. Precis som i Seved har det även i Rosengård genomförts flera brottsförebyggande åtgärder de senaste åren. Kameraövervakningen blev godkänd av länsstyrelsen 2018 (Malmö stad 2019a). Kameraövervakning kan alltså vara en åtgärd som fungerat i området. Om man kopplar detta till rutinaktivitetsteorin så kan även kameraövervakning fungera brottsförebyggande eftersom det då skapas en

kapabel väktare (Cohen & Felson 1979). Att någon form av kapabel väktare finns i området kan, enligt teorin, avskräcka individer att begå brott. Det kan alltså vara en anledning till att det inte förekommer lika allvarlig brottslighet i Rosengård som resterande delar av Malmö.

Resultaten som tagits fram med hjälp av ”Swedish Crime Harm Index” från analysen visar att de platserna med högst brottsfrekvens i Malmö finns i centrum och de platserna med högst brottsskadevärde finns i centrum och på Lindängen. Det tyder på att mycket av polisens fokus bör läggas på de här områdena genom exempelvis ökad patrullering. Som nämnt i tidigare forskning så krävs det inte mer än 15 minuters patrullering per dag på olika platser för att arbetet ska visa på effekter (Gerell 2016). Detta bör även ske på eftermiddagar, efter 16:00 enligt de resultat som presenteras i diagrammen, då flest anmälningar sker. Ökad

patrullering och andra situationella brottspreventioner är dock främst kortsiktiga lösningar på problemen som skapas genom brottsligheten (Wikström &

Torstensson 1997), brottsligheten bör därför fortsatt vara en hög prioritet inom politiken. För att minska brottsligheten i exempelvis Lindängen krävs även ökad social prevention som kan skapas i andra institutioner som exempelvis skolan och socialtjänst (NOA 2017).