Resultatdiskussion

Grunden till studien är det sociokulturella perspektivet där språket, kommunikationen och det sociala samspelet förstås ligga till grund för att skapa goda relationer. Det framkommer i studien att de intervjuade förskollärarna anser att kunskapen om blyghetens positiva sidor är liten och att de tystlåtna barnen kan kännas bortglömda i förskolans läroplan som förvisso skriver om alla barns rätt till stöd men som även skriver om vikten av sociala och aktiva barn. De informanter som har personliga erfarenheter av att vara blyga pratar om sina fördelar att se dessa barn eftersom de känner igen många av de mönster som finns och de beteende som barnenhar. De har själva upplevt att stå vid sidan om och iakttagit och känner att de fått ökade kunskaper i hur människor agerar och beter sig. Förskollärarna berättar om ett samhälle som inte verkar respektera dem som inte deltar aktivt i upplevelser eller aktiviteter vilket gör att de ser sin del i det betydelsefulla arbete de har för att alla barn ska få en bra start i livet. Samtidigt lyfter samtliga förskollärare problematiken med att dessa barn inte uppmärksammas. I många fall blir de förbisedda på grund av att de är försynta och alltid försöker sköta sig för att inte dra uppmärksamhet till sig. Men även att det är stora barngrupper och att det finns andra mer akuta saker att adressera som riskerar skada på kort sikt. Detta synsätt torde ju då leda till att de långsiktiga problemen ignoreras och att vissa barn exkluderas. Denna beskrivning av verksamheten kan tänkas strida mot allas rätt till en likvärdig förskola och utbildning, någonting som är tydligt i läroplanen. Detta är även i linje med Jonsdottir (2007) som med sitt syfte med sin studie ifrågasätter huruvida förskolan verkar för alla barns rättigheter att skapa goda relationer med andra barn. Hon anser att en stor del av barnets sociala samvaro sker i förskolan och att det är av vikt att barnet får hjälp att skapa dessa relationer. Enligt forskarna McGabe och Altamura (2011) är ett socialt kompetent barn mer kapabelt att klara av skolan och nå framgångar i sin utbildning. De anser att personal i förskolan kan arbeta långsiktigt med att stödja barn med dessa behov i relationerna med andra och utveckla den sociala kompetensen successivt. Ahlberg (2009) skriver att orsaker till barns

32

eventuella svårigheter uppkommer i de sociala, språkliga samt kulturella kontexter som barnet möter dagligen. Samhällets förväntningar, framtiden och den sociala förmågan nämns som problematiska för dessa barn i en tid där den sociala kompetensen är av så stor vikt. Det kan även handla om misstolkningar när det kan vara svårt att förstå och tänka sig in i en situation när den känns så främmande från sin egen. Även om det finns de som kan se vissa fördelar med temperamentsdraget så är det fortfarande de negativa aspekterna som verkar få mest uppmärksamhet. Även i tidigare studier framkommer vikten av att hjälpa och förändra blyga barn. Gren Landell (2014) menar att dessa vanliga men osynliga besvär måste uppmärksammas i den svenska utbildningen och att förskolläraren har en stor möjlighet i detta genom att urskilja dessa barn och genom att skaffa sig kunskap för att motverka senare bekymmer för det blyga barnet. Besic (2009) och Coplan m.fl. (2013) anser att samhällets fokus bör flyttas från att övervinna blyghet till att möta det blyga barnets behov.

Det finns ingen tydlig definition av blyghet eller när eller hur blyghet kan bli ett problem vilket kan motivera fler studier i ämnet samt att det kan indikera att det behövs fler diskussioner i olika utbildningar samt ute i verksamheterna. Vikten av ett bra samarbete med vårdnadshavare är någonting som blir tydligt i studien. Både för att skapa en grundtrygghet hos alla inblandade men även för att båda parter ska få möjlighet att få en helhetsbild av barnet i de båda miljöerna. Det finns en oro bland förskollärarna att dessa barn inte ska få samma möjligheter eller förutsättningar till utveckling och lärande som andra barn. I förskolans läroplan bekräftas även detta arbetssätt att se till barnets bästa och för att hen ska få de förutsättningar som krävs för att utveckla sitt bästa jag (Skolverket, 2018). Imsen (2006) hänvisar till det sociokulturella perspektivet och Lev Vygotskijs proximala utvecklingszon och menar om den utveckling som kan ske för en individ, oavsett begränsningar, med hjälp och stöd av en mer kunnig kamrat eller vuxen och de möjligheterna ska inte behöva påverkas av blyghet.

Det som denna studie belyser är hur ett antal förskollärare arbetar med och resonerar kring ”blyga barn”. Det framkommer av min studie att förskollärarna ser vikten av att arbeta med trygghet och uppmuntran i förskolan för att skapa bra förutsättningar för en inkluderande verksamhet och att detta har betydelse för blyga barns framtida utveckling. Det framkommer även att de anser det är betydelsefullt vilket stöd och vilken acceptans det blyga barnet får tidigt i livet och att de anser att förskolan har stora möjligheter för personal och vårdnadshavare att samverka när det gäller barnets utveckling och välbefinnande. Detta för att få en helhetsbild av barnet. Förskollärna betonar också miljöns betydelse och möjlighet till

33

trygghet och uppmuntran. Det finns en oro om barnet undviker sociala situationer med kommunikation och interaktion som har en stor roll i barnets utveckling och lärande. Det finns även en oro om att blyga barn försvinner i den stora barngruppen med låg personaltäthet och där barn med utmanande beteende går före. När jag påbörjade studien var jag osäker på om blyga och tystlåtna barn uppmärksammas. Men förskollärarnas upplevelse är att de är medvetna om sitt förhållningssätt men de önskar att det fanns mer information om ämnet för att kunna arbeta mer aktivt samt att öka kompetensen i professionen och i arbetslaget. I ett samhälle där normerna bygger på en aktiv medborgare med en social kompetens kan det vara svårt för en blyg individ att bli accepterad. Förskollärarna menar att det handlar om att hjälpa barnet om denne ger uttryck av att må dåligt av sin blyghet samt att lyfta de positiva aspekterna med blyghet, såsom eftertänksamhet och empati, för att få samhället att acceptera ett annat sätt att delta i sociala situationer. Detta stämmer överens med den tidigare forskning som jag tagit del av. Det blir en motsägelse när förskollärarna pratar om olika sätt att förändra barnet på samtidigt som de pratar om att det är verksamheten som ska förändras. Detta tyder på att det finns en osäkerhet hos förskollärarna då blyghet fortfarande är ett outforskat område.