I denna resultatdiskussion kommer samtliga slutsatser som har dragits av resultatet av enkätundersökningen bearbetas och diskuteras. Det kommer också att diskuteras i vilken mån dessa slutsatser besvarar examensarbetets frågeställningar. Resultatdiskussionen kommer därmed att delas upp i de olika frågeställningarna, i ett försök att göra diskussionen så tydlig som möjlig för er läsare.
1. Vad använder lärarna för digitala verktyg i sin matematikundervisning och på vilket sätt?
Baserat på den data som enkätundersökningen samlade in, kan man konstatera att samtliga lärare använder digitala verktyg i sin matematikundervisning och att fem av nio lärare anser att de använder dem ofta eller varje lektion. Att döma av resultatet från fråga 2, verkar användandet nästan uteslutande handla om färdighetsträning. Lärarna radade upp tjänster, hemsidor och appar som de använde inom matematikämnet för att eleverna skulle kunna öva extra. En del av problematiken som Skolinspektionen (2019) beskrev, var att många skolor blev underkända i deras kvalitetskontroll av just den här anledningen. Att användningsområdena där läraren utnyttjade verktygen var alldeles för snäva och att många områden inom matematiken föll bort. Day (2013) beskriver också i sin studie att många lärare inte vågar gå utanför sin comfort-zone när det gäller digitala verktyg. Det innebär att de ofta låser in sig på ett och samma användningsområde och därmed missar många av de fördelar de digitala verktygen för med sig. En lärare i undersökningen beskriver:
”Det är inget jag har riktigt reflekterat över tidigare. Men när du säger det, så använder vi aldrig datorerna till problemlösning. Det kanske man borde tänka vidare på.”
Denna lärare och flera uttrycker tillexempel att de aldrig/väldigt lite har använt digitala verktyg till att arbeta med problemlösning, vilket är ett stort område inom matematik.
Efter att ha sett dessa resultat, kan man konstatera att lärarna i undersökningen skulle behöva tänka lite mer utanför boxen och reflektera hur man kan använda digitala verktyg på ett mer varierat sätt. Att inte låsa in sig på att digitala verktyg automatiskt innebär färdighetsträning på Bingel eller elevspel.se. Här blir Louvets (2018) idéer en tydlig kontrast, då hon använde de digitala verktygen på ett betydligt mer kreativt sätt inom sin matematikundervisning, bland annat inom just problemlösning. Det fanns vissa tendenser på mer kreativa lösningar i svarsresultaten, där en av lärarna tillexempel svarade:
”Utöver det använder jag powerpoints när jag går igenom ett nytt område, som går att dela
med mina kollegor.”
En annan lärare spinner vidare på powerpoint-idén och menar att man dessutom kan skicka hem den genomgången till elever som är sjuka, så att de inte missar något. Detta är ett exempel på hur man på ett enkelt sätt kan använda digitala verktyg med ett mervärde och kunna stärka matematikundervisningen. De kanske inte riktigt kommer upp i den kreativitet som de förslag Louvet (2018) använder i sin bok, men det är nog ett steg i rätt riktning. Tittar man på skolornas hårdvara visar resultatet att skolorna uteslutande använde sig av datorer eller surfplattor. Tillgången till dessa varierade en aning och bekräftar den
problematik som Skolinspektionen (2019) beskrev med en ojämlik tillgång på skolorna runt om i landet. Vissa av lärarna hade en dator/surfplatta per elev och vissa av lärarna delade en datorvagn med andra klasser. Tittar man på Lennerstad & Olteanu (2012) studie och att interaktiva skrivtavlor är det bättre alternativet, är det anmärkningsvärt att ingen i studien använder just dessa. Det ska sägas att studien är gjord 2012 och kanske därför är en aning utdaterad. Men det kändes ändå värt att notera. Om skolor inte använder interaktiva skrivplattor längre eller om dessa skolor är undantag är dock svårt att säga baserat på den data vi grundar denna diskussion på.
Ska man summera det hela kan vi konstatera att vi har fått ett relativt bra svar på examensarbetets inledande frågeställning. Lärarna använder digitala verktygen relativt ofta och nästan uteslutande till färdighetsträning. Vi kan också konstatera, även om det fanns vissa ljusglimtar, att den problematik som forskningen beskriver kring smala användningsområden och ojämlik tillgång till hårdvara även existerar i denna undersökning.
2. Hur upplever lärare att digitala verktyg fungerar inom matematikundervisning? Vi har hittills diskuterat hur de tillfrågade lärarna använde sig av de digitala verktygen i sin matematikundervisning och kommer nu in på hur bra de upplever att de fungerar. Om vi börjar med de positiva aspekterna som forskningen beskrev angående höjd måluppfyllelse och motivation hos eleverna, går lärarnas svar i linje med de påståendena. Sju av nio lärare hävdar att de digitala verktygen stärker elevernas måluppfyllelse i viss utsträckning eller mer och samtliga lärare upplever att de höjer elevernas motivation till viss grad eller mer. Det är väldigt positiva resultat och något som tyder på att lärarna i grunden har en positiv inställning till vad digitala verktyg kan tillföra till deras matematikundervisning.
När det kommer till de aspekter som enligt stora delar av forskningen beskrevs som problematiska på många skolor, verkar de tekniska problem sticka ut även här. Som vi kan se på diagrammet nedan, upplever samtliga lärare tekniska problem och sju av dem gör det ofta eller dagligen, vilket inte kan ses som acceptabelt.
En lärare väljer också att lägga till en extra kommentar på enkätundersökningens sista fråga som lyder:
”Det känns angeläget att man kan få snabb hjälp när uppkoppling/krångel med datorer/teknik inte fungerar.”
Detta är en del av de tekniska problemen som vi inte har diskuterat särskilt mycket i arbetet hittills och något som inte heller tas upp i den forskning som har presenterats. Studier som Skolinspektionen (2019) och Lennerstad & Olteanu (2012) pekar på problemen, men inte på hur strukturen på skolorna och i kommunerna ser ut för att lösa problemen. Detta är en intressant aspekt som man kan tänkas behöva titta närmare på. En annan tanke som dyker upp av dessa resultat, är att vad som upplevs som ett tekniskt problem, är aningen subjektivt. En lärare med hög digital kompetens stöter med stor sannolikhet på mindre tekniska problem än någon som har låg kompetens inom området. De med hög kompetens har åtminstone större kapacitet att lösa de problem som uppstår. Därav är det tänkvärt att denna fråga är relaterad till den fråga som berörde just lärarnas digitala kompetens. Här ger dock undersökningen relativt positiva svar, då 6 av 9 lärare svarar att de anser att de har tillräcklig eller full kompetens för att arbeta med de digitala verktygen. En av lärarna hävdade dock:
”Mycket tekniska problem och dålig kunskap från min egen sida gör att jag väljer bort digitala verktyg i de flesta av fallen.”
Detta visar på att det skulle kunna finnas ett samband mellan de båda. Men det känns inte som att parallellen mellan tekniska problem och lärarkompetens går att säkerställa med hjälp av resultaten från den här undersökningen.
Även om resultaten var tillfredsställande i just den här undersökningen, pekar Day (2013) & Skolinspektionen (2019) på den digitala kompetensen som ett av de stora problemområdena inom digitala verktyg i skolvärlden. Det är dock inte ett problem som kan läggas på läraren som enskild individ, utan är ett ansvar som ligger hos skolledningen också. Nicholas & Fletcher (2017) beskriver som bekant att det måste finnas en tydlig struktur från skolledningen kring hur de digitala verktygen ska implementeras och användas i undervisningen. Det är dessutom deras ansvar att organisera kompetensutveckling och kollegial samverkan kring de digitala verktygen. Svarsresultatet kring dessa frågor gav ett blandat resultat. På frågan kring hur lärarna upplevde stöd och struktur från skolledningen svarade sju av lärarna att det fanns ett stöd till viss del och två av lärarna svarade att det inte fanns överhuvudtaget. Angående en kollegial samverkan svarade fyra lärare att de sker ibland medan fyra svarade att det aldrig sker. En lärare valde ett annat svarsalternativ och svarade:
”Vi pratar och samarbetar ständigt inom arbetslaget, men mer sällan inom kollegiet överlag”
Med detta resultat och det faktum att ingen lärare svarade att samverkan sker regelbundet eller att ingen svarade att det finns ett tydligt stöd, är det tänkvärt att man kan dra slutsatsen att detta område måste förbättras, även på dessa skolor. Det räcker inte med att lärarna tar samverkan i egna händer inom arbetslagen, då det är orimligt att det ska hänga på vilket arbetslag man hamnar i, för att få det stöd man behöver. Utöver det, var det anmärkningsvärt att lärarna inte upplever den störningsaspekt som bland annat Lennerstad & Olteanu (2012) talade om. Bara två av lärarna upplevde att de påverkade deras undervisning till viss del, medan resten inte tyckte att det var ett problem. Vad detta beror på är svårt att säga, men en teori är att det handlar om ledarskapet i klassrummet och hur tydlig läraren är med vad som gäller i användandet av de digitala verktygen.
Slutligen kan man konstatera att åtta av nio lärare ansåg att de fick ut ett tillräckligt mervärde av de digitala verktygen, sett till hur mycket pengar skolan lägger på dem. Detta resultat blir lite signifikativt med svaret på examensarbetets andra frågeställning. Ska vi summera dessa
resultat, verkar det som att en stor majoritet av lärarna har en positiv inställning till digitala verktyg och upplever att de fungerar för att stärka sin egen undervisning och elevernas motivation. De upplever, som så många andra skolor i Sverige (Skolinspektionen, 2019), att de tekniska problemen är det största problemet, men verkar trots det, implementera verktygen i sin undervisning på ett bra sätt.
3. Vad är elevernas inställning till de digitala verktygen och skiljer sig deras inställning från lärarnas?
När man analyserar elevernas svar på denna enkätundersökning kan man se en generell samstämmighet med lärarnas inställning till digitala verktyg. Hela 51,3% ansåg att de tycker att det var roligt att använda digitala verktyg inom matematikundervisning och endast 3,1% ansåg att det var tråkigt. På frågan om eleverna tycker att de digitala verktygen hjälper dem att bli bättre på matematik, var det 84% av eleverna som ansåg att de hjälpte ganska mycket eller mer och endast 3,1% som ansåg att de inte hjälper alls. Detta måste man se som ett tecken på att lärarna på dessa skolor gör något rätt, i användandet av digitala verktyg i deras matematikundervisning. Som vi nämnde ovan, upplevde lärarna inga större problem med den störningsaspekt som Lennerstad & Olteanu (2012) beskrev och detsamma gäller eleverna. 82,4 % av eleverna uppger att det händer sällan eller aldrig och endast 3,8% upplever att det händer ofta. Att ställa en sådan fråga till eleverna kan ju vara lite godtroget, med tanke på att det finns en risk att eleverna inte är ärliga. Men i och med att resultatet från båda enkäterna stämmer överens, känns svaret ändå pålitligt.
Den enda fråga där det skiljde sig åt mellan lärarnas och elevernas svar, var den angående de tekniska problemen. Nedan kan ni se ett diagram med svarsresultaten från elevenkäten som berörde detta område:
Jämför man detta diagram med det som vi prestenterade ovan kring lärarnas svar, ser vi en relativt stor skillnad. Enligt svarsresultatet verkar eleverna uppleva de tekniska problemen i mindre utsträckning än vad lärarna gör. Vad detta beror på går endast att spekulera i, men troligtvis påverkar de tekniska problemen oftast lärarna mer, i och med att det ofta är de som i slutändan måste lösa dem. Dessutom känns det säkert att säga att alla elevers hård- och mjukvara sällan krångar exakt samtidigt. Läraren märker dock varje problem, medan eleven i många fall förmodligen bara lägger märke till sina egna problem. Detta kan vara förklaringar på denna avvikelse.
När det kommer till den tjänst, app eller hemsida som eleverna tyckte bäst om, var det Bingel som var överlägset mest populär. Av de 69 som svarade var det 48 som hade Bingel som sin favorit. Av de motiveringar som eleverna skrev, kunde man se ett visst mönster att eleverna tyckte om spelandet och att man kunde ändra sin avatar, samt låsa upp saker till den. Detta kan man tycka är av fel anledningar, men Hattie (2012) beskrev att digitala tjänster som försökte efterlikna de element som finns inom spel i underhållningsvärlden ofta är framgångsrika. Progressionselementen i dessa spel fungerar ofta som motivation till eleverna och kan därför också utnyttjas i pedagogiska spel. Dock ska man nog inte dra allt för stora växlar av att Bingel är mest populärt med tanke på att variationen av användningsområden i undervisningen inte var särskilt stor.
Slutligen är det värt att nämna att 10% av de svarande eleverna ansåg att de lär sig bäst via digitala verktyg. Det är svårt att spekulera i om denna siffra borde vara högre, med tanke på att forskningen menar att digitala verktyg fungerar som bäst som ett komplement till den ordinarie undervisningen. Kanske är det en bra siffra av just den anledningen.
För att summera det hela, är det rimligt att anse att vi har fått ett bra svar på examensarbetets tredje frågeställning. Elevernas inställning är likt lärarnas bra och de upplever att de digitala verktygen hjälper dem att bli bättre på matematik och att de är roliga att använda. Att det dessutom råder en samstämmighet mellan elever och lärare kring denna inställning måste ses som något positivt.