6.2.1 Sambandet mellan digital kompetens och attityd
Vår studies resultat visar att de svensklärare som har deltagit menar att de till största del har en tillräckligt god kompetens för att klara av det bruk de använder digitala hjälpmedel till. I Gus (2011) studie framkommer det att lärares attityder till digitala hjälpmedel och dess tillämpning i undervisningen har att göra med deras egen kompetens. Om kompetensen är bristande och ställer för höga krav på läraren finns det en stor risk att denne lärare väljer att exkludera digitala hjälpmedel helt eller delvis från undervisningen. Vi kan i vårt resultat se att de lärare som uttryckte flest positiva attityder till digitala verktyg även var de som påtalade att de fått mycket fortbildning inom IKT och ansåg sig vara självsäkra i användandet. Vissa lärare menade att de skulle önska att använda fler olika typer av olika digitala verktyg men att de saknar kunskap och rutin. Detta går att koppla till det Gu (2011) skriver om att, om kraven på lärarnas kompetens blir för höga kan det medföra en skrämmande obehagskänsla eftersom de då måste gå ur sin bekvämlighetszon. Vi antog innan undersökningen att vi skulle få svar som var mer spridda och som eventuellt kunde påverkas av lärarnas ålder och tid som yrkesverksam. Att inget i resultatet visade sig bero på dessa faktorer fick oss förvånade. Lärarnas svar kunde således i vår tolkning snarare uppfattas som individuella.
Även vårt resultat visar att lärare kan inta en negativ attityd till IKT om de anser det vara utom deras kompetens och därmed bekvämlighetszon. Vårt resultat skiljer sig dock från Gus (2011) i vad lärare har för attityder till sin egen digitala kompetens på så sätt att de lärare som deltog i vår studie anser att de har relativt god kompetens och att de erbjuds fortbildning inom ämnet. I Gus (2011) studie visar resultatet på det motsatta, där lärarna inte anser sig följa med i den digitala utvecklingen och att de saknar utbildning inom området. Mörsky (2017) menar att en bidragande faktor till att lärare kan uppleva en obehagskänsla inför användandet av digitala verktyg är för att digitaliseringen kommit i en så snabb takt och de har därför inte hunnit med i utvecklingen och känner därför ett tvång att utveckla sin digitala kompetens då
38
dagens skola numera kräver det. Detta kopplar vi till den nya revideringen från 2018 som syftar till att utbildningen ska stärka elevers digitala kompetens. Det står i revideringenatt det ska vara en självklarhet att både lärare och elever ska använda digitala verktyg i den svenska gymnasieskolan (Regeringskansliet, 2017). Även om vi är eniga i att elevers digitala
kompetens bör stärkas för att utbilda goda samhällsmedborgare och rusta eleverna inför framtiden så tror vi likt Mörsky (2017) att den snabba tekniska utvecklingen medför viss stress bland lärare. Skolverket (2011) skriver att lärare måste anpassa sig efter samhällets förändringar och ta till vara på digitala resurser om de ska kunna uppnå det som står i den nya revideringen. Vi kunde ur våra intervjuer se prov på den stress Mörsky (2017) menar att lärare känner då vissa av våra respondenter uttryckte att de inte hann sätta sig in i och lära sig
använda olika digitala hjälpmedel på grund av tidsbrist och redan stor arbetsbörda.
6.2.2 Sambandet mellan digital kompetens och användning
Utifrån SAMR-modellen kunde vi tolka lärarnas IKT-användande i två läger där majoriteten av lärarna använde de digitala verktygen som ersättning för traditionella verktyg med vad Steinberg (2013) beskriver som utan eller med viss förbättring. Tillämpningen här var således att lärarna endast bytte ut penna och papper mot datorn som skrivmedel utan några
pedagogiska överväganden eller större medvetenhet. Detta resultat anser vi intressant i
relation till det Gu (2011) tar upp om förhållandet mellan attityd och kompetens. Vi menar här att lärarnas kompetens inte bara styr deras attityder utan verkar även styra användandet. De två lärare som visade sig använda digitala verktyg på vad Steinberg (2013) benämner som en mer avancerad nivå var också de lärare som menade att de hade fått mycket fortbildning inom området. Vi tolkar således att vissa av lärarnas egen uppfattning om sin egen kompetens inte nödvändigtvis är fullt så god som de utrycker eftersom Steinberg (2013) menar att de lärare som innehar en lägre digital kompetens ofta tillfogar de lägre nivåerna i SAMR-modellen.
Vårt resultat visade som tidigare nämnt på två olika läger i användandet av digitala
hjälpmedel. Vissa lärare använde de mer i form av skrivmaskin eller informationskälla och hamnade på de lägre stegen i SAMR-modellen medan andra visade på en mer avancerad tillämpning. Enligt Jedeskog (2004) behöver lärarna vara medvetna om vilka arbetsformer som är mest gynnsamma för elevers lärande och kunskapsutveckling och enligt vår tolkning bör således de digitala verktygen väljas med samma medvetenhet. Jedeskog (2004) anser att denna medvetenhet och en god digital kompetens bland både lärare och elever är
39
verka kunskapsfrämjande. Vårt resultat visar att lärarna som deltog i vår studie inte alltid är medvetna om de val de gör kring tillämpningen av digitala hjälpmedel eftersom de ibland endast tillämpar de digitala verktygen enligt SAMR-modellens lägre steg, det vill säga som ersättning utan eller med viss förbättring av andra verktyg. Jedeskog (2004) menar att det är en stor risk om lärarna inte gjort aktiva, medvetna och genomtänkta val eftersom eleverna då riskerar att inte utveckla sitt lärande fullt ut.
Med avseende på vår framtida yrkesprofession anser vi att vår studies resultat medfört att vi vill arbeta för att stärka både lärare och elevers digitala kompetens. De nya reviderade läroplanerna tar upp vilken av att skolan ska bli bättre på att ge elever rätt färdigheter för att fungera som medborgare i en tid då digitaliseringen förändrar människans sätt att vara och leva och vårt resultat har visat att lärares kompetens är den aspekt som avgör lärarens attityd till digitala verktyg och således även lärares användning av dessa. Lärares bristande
kompetens har visat sig medföra att deras användning av digitala verktyg hamnar på de lägre stegen inom SAMR-modellen och blir således inte kunskapsutvecklade för eleverna. För att leva upp till de reviderade skrivelserna i läroplanerna måste vi i vår framtida yrkesroll arbeta aktivt för att utveckla elevers digitala kompetens. Även Europaparlamentet (2006) påtalar viken av att vi i skolan arbetar för att utveckla våra elevers digitala kompetens eftersom detta i dagens digitaliserade samhälle ses som en livsnödvändig kompetens. Vi vill i vår framtida yrkesutövning ge våra elever rätt förutsättningar för att fungera i samhället och nå en så hög personlig utveckling som möjligt och inser därför vikten av att vi måste arbeta för att ständigt följa den digitala utvecklingen och hålla oss uppdaterade, samtidigt som vi noga bör göra medvetna val kring hur tekniken ska användas för att främja varje elevers lärande.