Resultatdiskussion

Vi har valt att analysera, dra slutsatser och diskutera arbetets resultat under tre rubriker som svarar mot undersökningens övergripande frågeställningar.

6.2.1 Hur stor andel av eleverna hade en klar och tydlig förväntning

på vilken APU-inriktning de skulle vilja ha när de började åk 1?

Vår undersökning visar att mindre än hälften av eleverna hade en klar och tydlig förväntning på vilken inriktning de skulle vilja göra sin APU inom. Närmare bestämt hade 41 % av eleverna förväntningar (Figur 4) och 34 % hade en specifik tanke (Figur 7) på en speciell inriktning för APU:n. Majoriteten hade således ingen klar och tydlig förväntning om inriktningen på sin APU:n. Flera av eleverna svarar att de ville göra sin APU på förlossningen, akutmottagningen, neonatalavdelning eller inom psykiatrisk vård. Vi frågade efter förväntningar på om eleven skulle kunna göra sin APU med en speciell inriktning samt om de hade en mycket specifik tanke på inriktning. Mycket specifik är en starkare formulering än en allmän förväntning och vi förväntade oss därför ett svar i samma riktning men med något lägre andel jakande svar. 41 % hade förväntningar på en speciell inriktning och 34 % hade en mycket specifik tanke på inriktningen. Vi valde att använda två frågor med liknande ordalydelse för att säkerställa frågans reliabilitet (Bilaga 1).

I åk 1 har färre elever förväntningar på inriktningen angående APU:n än i åk 3. Vi menar att detta kan ha flera orsaker. Eleverna i åk 3 har erfarenheter från att ha studerat på programmet i två år vilket gett dem en insikt i hur APU:n är upplagd och detta kan ha påverkat hur de svarar idag. Åk 1 har i högre grad än åk 3 använt Internet samt

kamrater och syskon som informationskällor medan åk 3 i hög grad använt öppet hus.

Hur detta påverkar förväntningarna går inte att läsa ut av vårt material och det är heller inte syftet. Vi tycker ändå att det kan vara intressant att diskutera skillnaderna.

Internet är en viktig informationskälla för åk 1 men inte för åk 3. Vi anser att Internet

idag, i högre grad, används som ett naturligt informationsverktyg men det skulle även kunna vara exempelvis förändringar på skolans hemsida som förklarar skillnaden. Lindström (2008) menar i sin undersökning att Internet hade en viss betydelse för hennes åk 3. Detta stämmer mycket väl överrens med svar från vår åk 3. Åk 1 ansåg att

kamrater och syskon haft en stor inverkan på valet medan åk 3 inte ansett detta som

viktigt. Kommer åk 3 ihåg fel eller var det helt enkelt inte lika viktigt? Lindström (2008) fann liknande svar i sin undersökning bland åk 3 på OP där eleverna uppgett att kamrater och syskon haft mindre betydelse. Om den stora förändring som skett från vår åk 1 till åk 3, med mycket starkare betydelse för både Internet samt kamrater och

syskon kan appliceras i resten av riket vet vi dock ingenting om. Den allra viktigaste

informationskällan för åk 3 var öppet hus. I åk 1 anses öppet hus vara en av de mindre viktiga informationskällorna. Detta kan till exempel bero på att öppet hus verksamheten förändrats under åren eller att andra informationskällor blivit större och fått en mer betydande roll. De flesta skolor har öppet hus och kanske kan man inte ta till sig all information som ges? Lindström (2008) visar motsägande resultat där öppet hus endast haft viss betydelse för åk 3.

I vår enkätundersökning anger eleverna att den viktigaste faktorn vid valet till

gymnasiet är information från föräldrarna (som delar förstaplatsen med information från kamrater och syskon, med 38 % vardera i hela målgruppen). Sjölin (2004) har kommit fram till att endast 6,6 % i hennes undersökning tycker att föräldrarna har stor eller ganska stor betydelse. Det vi undrar är om svarsdifferensen påverkats av sättet att ställa frågan. Vi frågade efter ”Vilken/vilka informationskällor har haft avgörande betydelse för dig när du sökte OP?”. Sjölin (2004) frågade om ”Föräldrarnas åsikt om vad jag bör välja”. Vi ställer oss frågande till hennes slutsats att informationen från föräldrarna endast haft viss eller ingen betydelse. Vi menar att vad föräldrarna anser om vad eleven

bör välja är bara en liten del av all den information föräldrarna kan bidra med.

Lindström (2008) har använt exakt samma frågor i sin enkät som Sjölin (2004) men drar slutsatsen att föräldrarnas åsikter om vad eleven bör välja haft mindre betydelse, utan att dra den förlängda slutsatsen om vad informationen från föräldrarna i stort betyder för eleven.

Vi antog att de elever som var säkra på sitt val (Fråga 3) också skulle ha klara

förväntningar på inom vilken inriktning de ville göra sin APU (Fråga 4 och 7). Det visar sig vid närmare analys av svaren att dessa inte visar någon överrensstämmelse. Sjölins (2004) resultat visar att 36,7 % av åk 1 var helt säkra och att 26,7 % i stort sett var säkra på sitt val till gymnasiet. Om vi jämför hennes resultat med våra från åk 1 så svarade 43

% av våra att de var säkra på gymnasievalet (Figur 3) vilket stämmer relativt bra överrens.

Vi antog att om eleverna känner någon som arbetar/har arbetat inom vård och omsorg (Fråga 6) skulle detta påverka deras förväntning på APU:ns inriktning (Fråga 4 och 7). När vi jämför svaren om de känner någon som arbetar inom vård och omsorg med svaren på förväntningar, ser vi att detta inte påverkar deras förväntningar i nämnvärd grad. Vi utgick från att de som angett APU som en anledning till att de valt OP (Fråga 2) hade en tydligare förväntning på APU:ns inriktning, vilket inte stämmer.

En intressant aspekt, väl värd att belysa, är att vår undersökning visar att 75 % av eleverna har valt OP för att de har för avsikt att arbeta inom vård och omsorg (Figur 2). Detta motsägs av Sjölin (2004) som hävdar, att det är få elever som efter OP vill arbeta inom vård och omsorg. Björklund m fl (2006) menar, att knappt hälften av eleverna på OP vill arbeta inom vård och omsorg. Lindström (2008) kommer däremot fram till att de flesta eleverna vill studera vidare eller arbetar inom vården, vilket är mer i linje med vårt resultat. Anledningen till den stora avvikelsen mot Sjölin menar vi är att alltför långtgående slutsatser dragits baserat på en fråga om eleverna direkt efter gymnasiet vill börja arbeta som undersköterskor (Sjölin 2004). Enligt vår uppfattning är det möjligt, och till och med troligt, att många av de elever som vill studera på högskola vill studera för att i framtiden arbeta inom vård och omsorg.

Vi anser att det är viktigt att elevernas förväntningar i stora drag stämmer överrens med APU-inriktning på programmet. Om eleverna har en annan bild av APU-inriktningen än den som gäller i verkligheten kan detta leda till konflikter och diskussioner. Vi menar att detta till stor del skulle kunna undvikas om skolan ger eleverna tydligare information om hur APU:n är uppbyggd och dess stegrande utvecklingsgrad. Vi menar att det vore lämpligt att informationen ges vid terminsstart i åk 1.

6.2.2 Hur stor andel av eleverna tänkte att de mer fritt skulle kunna

välja APU-inriktning?

Vi antog att de eleverna som känner någon som arbetar inom vården borde ha en tydligare förväntning om vad det finns för olika specialiteter att välja mellan. Såsom vi

inom vård och omsorg skapade en närhet till arbetet som påverkade elevernas föreställningar. Mot denna bakgrund förmodade vi att dessa elever skulle ha en

förväntning om att de kunde välja det område som intresserade dem. Det visar sig att vi inte kan visa på någon sådan koppling (Bilaga 4, Fråga 6 och 13).

I åk 1 har inga elever angett att de kunnat påverka inriktningen på sin APU-placering (Figur 5). Detta beror på att i åk 1 blir samtliga elever placerade på särskilda boende för äldre eller inom hemvården. Det finns således ingen möjlighet för dem att välja något annat. Eleverna uttrycker det så här: ”vi får bara praktisera inom äldrevården i ettan”, ”vi får inte välja/önska själv” eller ”vi blev utplacerade på olika äldreboende. Vilket jag blev MYCKET besviken på”.

När vi jämför om eleverna har kunnat påverka inriktning på sin APU-placering (Fråga 5) och om eleverna trodde att de skulle kunna välja mer fritt (Fråga 13) finner vi att 15 av 17 elever i åk 3 anser sig ha kunnat påverka APU-placeringarna men att 12 av 18 ändå hade trott att de skulle kunna påverka placeringarna i än högre grad (Bilaga 4).

Vi noterar med glädje att en så stor andel som 76 % av eleverna i åk 3 var nöjda med inriktningen i första årskursen (Figur 9) trots att de flesta 67 % har en förväntning på ett friare val (Figur 13). Därför undrar vi: Varför tycker åk 3 att APU-inriktningen i åk 1 uppfyllde deras förväntningar samtidigt som de flesta trodde att de skulle få välja mer fritt? Möjligen kan en förklaring vara att eleverna i åk 3 insett under utbildningens gång, att inriktningarna på APU:n kommer i en viss ordning av en orsak, beroende på att kurserna bygger på varandra. Detta innebär att grunden måste läggas först. Därför är de första placeringarna inriktad på basal nivå för att sedan bli på mer avancerad. Detta blir en röd tråd i utbildningen. Detta synsätt med stegrande svårighetsgrad kan liknas vid Vygotskijs den närmaste utvecklingszonen, där eleven måste klara den nuvarande nivån innan eleven kan gå vidare till nästa steg i utvecklingen (Säljö 2007). En annan

förklaring kan vara att elevernas sociala kompetens och mognad stärkts kraftigt under deras APU (Herrman 1998). Detta innebär att eleverna i åk 3 kan ha förståelse för och till och med uppskatta att de fick göra APU med inriktning som de inte självmant hade valt i åk 1. Slutligen kan det vara så att åk 3, efter två år, inte längre har en klar

När vi jämför om eleverna varit nöjda med APU-placeringarna med deras inflytande under åk 1-3 (Figur 8-Figur 11) får vi en bild av att mer inflytande i åk 2 medför att eleverna blir nöjdare. Det förvånar oss då att förväntningarna inte uppfylldes i lika hög grad i åk 3 när de har ännu större möjlighet att påverka inriktningarna med sina valbara kurser. Elevernas kommentarer ger en trolig förklaring: ”mitt val togs bort

(funktionshinder) så nu får jag välja det som ligger närmst”, ”jag ville ha utvecklingsstörning i valbarkurs och det fick jag inte för vi var för få i klassen”.

Då 67 % av eleverna trodde att valfriheten skulle vara större anser vi att det är viktigt för skolan och lärarna att på tidigt stadium ta reda på vilka förväntningar på inriktningar eleverna har. Då kan de diskutera om och hur dessa förväntningar kan tillgodoses senare i utbildningen genom till exempel de valbara kurserna.

6.2.3 Hur stor andel av de elever som inte fick den APU-inriktning

de tänkt sig har funderat på att avbryta sina studier?

17 % har funderat på att avbryta sina studier i förtid på grund av att de inte fått göra APU inom den inriktning de tänkt sig (Figur 12). Endast 11 % av eleverna anger att de inte varit nöjda med sina APU-placeringar (Figur 8). Anledningen till att det är fler som funderat på att avbryta sina studier än som varit missnöjda, menar vi är att olika elever varit missnöjda vid olika tillfällen men nöjda i stort. Detta får också stöd i materialet. Det är endast 2 elever av 17 som varit missnöjda vid mer än ett tillfälle (Bilaga 4, Fråga 9-11). De allra flesta eleverna, 89 %, är till övervägande delen är nöjda med sin APU. Detta fynd styrks av Carlsson och Suup (2009) som menar att de flesta eleverna är nöjda med sin APU.

Vid en mer ingående analys av de individuella svaren visar det sig att åtta olika elever av 18 (44 %) någon gång under sin utbildning varit missnöjda. Av dessa åtta var tre så pass missnöjda att de övervägt att avbryta sina studier (Bilaga 4, Fråga 9-12).

Vi upplever det som ett mycket starkt resultat att hela 83 % aldrig funderat på att avbryta sina studier men det lärarna måste vara uppmärksamma på är de elever som av missnöje med APU-inriktningen överväger att avbryta sina studier.