Resultatdiskussion

Syftet med min studie har varit att undersöka hur fritidspedagoger didaktiskt arbetar, för att skapa en inkluderande verksamhet för elever med en ADHD. Studien har svarat upp mot studiens syfte och problemföreställningar som inneburit att ta reda på fritidspedagogernas förhållningssätt och vilka framgångs- och skyddsfaktorer som de anser är viktiga.

I sin kunskapssammanfattning lyfter Björn Kadesjö (2002) fram att det positiva med elever som har ADHD är att de stundtals kan framstå och uppfattas som charmiga och kreativa. I forskningen finns det klarlagt att elever med ADHD har generellt en bristande förmåga att bibehålla sin uppmärksamhet och hantera sin energiförbrukning. Detta kan i sin tur upplevas som negativa faktorer. Det kan utmana och påverka elevens inlärningssituation och det sociala samspelet (Kadesjö, 2002). Fritidspedagogens arbete kring förståelsen om att vi är olika och har olika behov är viktig att utveckla så att en inkludering på lika villkor ska främjas. Den förståelse var något som framhävdes i alla tre intervjuerna. De menade att det var fritidspedagogens kunskap och förhållningssätt som gjorde skillnad och kunde främja allas olikheter och behov.

I empirin lyfts vikten av att du som fritidspedagog har en förståelse kring elevers olika förmågor och bedriver en relationskapade verksamhet som främjar alla elever. Det påtalas i en intervju att varje barn kräver sin taktik. När man lär känna eleven så utvecklas en förståelse som innebär att kunna tolka elevens olika signaler, för att ha en möjlighet att ge ett optimalt stöd. Marianne Dahls (2014) studie lyfter fram att pedagogers handlingsrepertoar avseende eftersträvansvärda och mindre eftersträvansvärda kvaliteter har betydelse för ett relationsarbete. Något som också växte fram under hennes analysprocess var de dilemman, problem som

relationsarbetet. Det handlade bland annat om tidsbrist, stora elevgrupper, brist på utbildade fritidspedagoger som leder till begränsade kunskaper.

Alla intervjupersonerna hade en grundläggande uppfattning om vikten av att ha ett inkluderande arbetssätt. Det uttalades även i intervjuerna att elever med ADHD ofta har svårigheter med det sociala samspelet och att det är viktigt med kunskap och ett tillåtande förhållningssätt hos både pedagoger och andra berörda. En annan gemensam åsikt var att inkludering innebär att vara med på samma villkor som andra elever, delaktighet i gruppen och anpassningar så att det fungerar för en elev med ADHD. Det handlar om att fritidspedagogerna skapar förutsättningar i verksamheten så att alla elever kan vara delaktiga på lika villkor. Enligt Britt-Inger Olsson & Kurt Olsson (2017) är ett reflekterande förhållningssätt hos pedagogen en avgörande faktor, för att mötet med eleven ska vara stärkande. Det gäller för fritidspedagogen att hitta former så att eleven känner en delaktighet, eftersom eleven inte alltid kan utifrån sina svårigheter klara ut rådande situation.

I en intervju togs det upp att fritidsverksamheten är frivillig och syftade på att inkludering på lika villkor då blir lättare. I de andra två intervjuerna lyftes detta inte som en lättare ingång till inkludering. Marianne Dahls (2014) studie framhäver att frivillighet är av mindre betydelse och att det istället handlar om fritidspedagogernas kunskap, förhållningssätt och agerande. Hennes studie stärker det som framkom i mina resultat om att inkludering handlar om ett fokus på elevens sociala omgivning, om pedagogens förhållningssätt, en god lärmiljö och inte om att verksamheten är frivillig. Ett begrepp som Marianne Dahl (2014) pratar om i sin studie är deltagande och icke deltagande och handlar om olika former av förhandling i ett deltagande. Det används dels för att studera vilka förhållningssätt som är möjliga för fritidspedagoger att ta eller ge i förhållande till elevers olika gemenskaper och dels hur pedagoger förhåller sig till och resonerar om elevers förhållningssätt i olika praktikgemenskaper. I min tredje intervju framkommer, precis som i Marianne Dahls studie, att gemensamma diskussioner i arbetslaget kring elever med ADHD är betydande, för att tillsammans skatta elevernas styrkor, utmaningar och intresse. Diskussionerna främjar relationsskapande och utvecklande av en optimal inkluderande verksamhet för eleverna. Fritidspedagogen i min studie menar också att det är viktigt med öppenhet i elevgruppen kring olika individers utmaningar till exempel utifrån ett ADHD perspektiv. Enligt

aktuell forskning är en elev med ADHD väl medveten om sina svårigheter. Det är upp till pedagogerna genom bland annat sitt förhållningssätt att skapa förståelse hos de andra eleverna. Det är oerhört viktigt att eleven får stöd med att lyckas, eftersom det ofta förekommer mycket negativt runt en elev med ADHD.

Intervjuerna bidrog till ett klargörande kring fritidspedagogernas tillvägagångssätt att skapa och arbeta med framgångs- och skyddsfaktorer. Det handlade bland annat om ett lågaffektivt bemötande, som nu är en etablerad metod. Bo Hejlskov Elvén (2009) menar att det pedagogiska arbetet handlar mycket om ständiga kravanpassningar och mjuk manipulation när man jobbar med elever som har ADHD, för att uppnå största möjliga funktionsnivå. Andra framgångsfaktorer som framkom i empirin handlar till stor del om kunskap och pedagogers förmåga att bygga relationer, skapa trygga och anpassade miljöer. Det kan handla om att arbeta bland annat för ett gynnsamt socialt samspel, vara en god förebild, hantera konflikter med mera.

I min studie påvisas att kunskap och medvetenhet om förhållningssätt hos både vuxna och elever är viktiga och ha en stor påverkan på en inkluderande verksamhet. British Columbia Ministry of Education (2008) har genomfört en studie som bland annat handlar om främjande klassrumsmiljö. De mest grundläggande komponenterna, för att hantera och stödja elever med ADHD är att öka empati och förståelse hos pedagoger. En elev med ADHD behöver stöd i att utveckla en positiv attityd och ett sätt att hantera sina svårigheter istället för att det blir en ursäktande faktor.