Resultatdiskussion

Studiens resultat kunde inte synliggöra några tydliga effekter av den fysiska aktivitetens betydelse i elevers koncentration och matematiska prestation. Efter att ha jämfört kontrollgruppen och experimentgruppens genomsnittliga koncentration och matematiska prestation framkom det att koncentrationen och prestationen ökade i båda grupperna vilket gör att den fysiska aktivitetens betydelse inte kunde synliggöras. En orsak till att båda grupperna förbättrades tror jag kan bero på att en Hawthorn-effekt uppstått. Fox et al. (2008) menar att vid en Hawthorn-effekt förbättras deltagarna enbart för att de är medvetna om att de testas i studien och att förbättringen inte orsakas av en förändring. Det stämmer väl överens med studiens resultat då både kontrollgruppen och experimentgruppen ökade sin genomsnittliga koncentration och matematiska prestation, trots att endast en grupp fick utöva fysisk aktivitet i början av varje lektion.

Då båda grupperna ökade sin koncentration och prestation och där en trolig Hawthorn- effekt har uppstått kan flera aspekter ha varit avgörande för att inget tydligt resultat ska ha framkommit. En aspekt kan exempelvis ha varit att undersökningen inte varade under ett tillräckligt långt tidsspann. De studier som tidigare kunnat påvisa att fysisk aktivitet förbättrar elevers koncentration och matematiska prestation har majoriteten av studierna pågått under minst två år (Hall et al., 2015; Erwin et al.,2019; Käll et al., 2014; Mullender- Wijnsma et al., 2019). Det går att jämföra med den här studien som endast hade en varaktighet på två veckor. Kan det då vara så att studier måste pågå i minst två år för att den fysiska aktivitetens positiva effekter ska kunna synliggöras? För studier som inte kunnat påvisa att fysisk aktivitet förbättrar elevers matematiska prestation (Lindroos et al., 2019; Balan & Green, 2019; Snyder et al.,2017) har alla gemensamt att deras varaktighet var mindre än två år då dessa studiers varaktighet var mellan fem veckor till fem månader. Det kan innebära att effekterna av den fysiska aktiviteten synliggörs först när studierna pågått under en längre tidsperiod och därav helst två år. Resultatet hade därmed även i denna studie kunnat se annorlunda ut om undersökningen pågått under en längre tid.

27

Risken för en Hawthorn-effekt hade därmed kunnat minska om studien hade sträckt sig över en längre tidsperiod. Hawthorn-effekten hade också kunnat minska om fler och mer regelbundna besök hade genomförts. Vidare hade studiens olika delar och datainsamlingar kunnat bli en vana hos eleverna vilket kan vara fördelaktigt för att undvika Hawthorn- effekt.

Studiens resultat kan även ha påverkats om antalet deltagare sett annorlunda ut. I denna studie användes data från totalt 37 elever uppdelade i en kontrollgrupp och en experimentgrupp. I tidigare studier som visat att fysisk aktivitet förbättrar elevers matematiska prestation har data från ett betydligt större urval använts. Käll et al. (2014) och Erwin et al. (2019) som visade att fler elever förbättrade sina matematiska prestationer hade 1965 respektive 724 deltagande elever i sin studie. Jag undrar därför om det kan vara så att studier behöver ha ett större deltagande för att effekter från de fysiska aktiviteten ska synliggöras. För varken Snyder et al. (2017) eller denna studie kunde påvisa den fysiska aktivitetens betydelse vilket kan bero på att antalet deltagare inte var tillräckligt då båda studierna hade ett deltagande under 40 stycken. Förutom att fler deltagare kan synliggöra ett annat svar upprätthålls även studiens tillförlitlighet med fler deltagare, vilket Bryman (2018, kap. 10) styrker.

Ytterligare faktor som kan påverka resultatet är hur krävande den fysiska aktiviteten är men också hur länge den fysiska aktiviteten har pågått. I studier som funnit att fysisk aktivitet förbättrar elevers matematiska prestationer fick den fysiska aktiviteten pågå mellan 10 till 20 minuter (Erwin et al., 2019; Howie et al.,2015). I denna studie fick eleverna endast ha 3 minuter fysisk aktivitet vilket är en betydligt mindre varaktig fysisk aktivitet i jämförelse med Erwin et al. (2019) och Howie et al. (2015). Dagens skolor kan därför behöva se över hur man ska kunna få in en längre varaktig fysisk aktivitet eftersom Altheden och Rasmusson (2020) fann i sin studie att elevers egna upplevelse var att den fysiska aktiviteten var extra viktig under matematiklektionerna då elevers koncentration förbättrades. Dock är det svårt att hinna få in längre fysiska aktivitetspass på över 10 minuter då annan undervisningstid kan gå förlorad. Jag undrar därför om det vara fördelaktigt att få in fysiska aktivitetspass på morgonen som skoldagens första lektion. Hall et al. (2015) fann i sin studie att två extrainsatta fysiska aktivitetspass i veckan på 40 minuter är fördelaktigt om de förs in och blir skoldagens första lektion. Studiens resultat visade att den fysiska aktiviteten förbättrade elevers koncentration och arbetsminne under

28

resterande skoldag. Arbetsminnets förbättring är gynnsamt för elevers matematiska prestation då arbetsminnet spelar en viktig roll för den matematiska inlärningen (Bentley & Bentley, 2016) vilket i sin tur förbättrar elevers matematiska prestationer. Jag tror däremot att det även tidsmässigt kan vara svårt för skolan att få in två extra pass med 40 minuters fysisk aktivitet i veckan. Därför kan skolorna behöva planera in redan befintliga idrottslektioner och rörelse delar på morgonen för att få ut så stora positiva effekter som möjligt av dem, det för att elevers koncentration och matematiklärande ska förbättras i skolan.

Den fysiska aktivitetens betydelse kunde inte påvisas på elevers prestation mellan kontrollgruppen och experimentgruppen vilket jag funderar på om det kan bero på att multiplikationstesten inte testade det eleverna hade arbetat med under lektionen. Vid undersökningsperioden arbetade eleverna med arbetsområdet bråk men testen undersökte endast multiplikationstabellen. Balan och Green (2019) nämner i sin studie att om effekter ska kunna synliggöras på den matematiska prestationen i undersökningar som omfattar en kortare tidsperiod behöver testen undersöka det som eleverna arbetar med i undersökningsperioden. Om min undersökning istället hade testat bråk som var elevernas aktuella arbetsområde hade resultatet därmed kunnat se annorlunda ut. En anledning till att inget samband fanns mellan elevers koncentration och matematiska prestation kan ha berott på att elevernas arbetsområde i undersökningsperioden inte testades. Ett samband hade även kunnat finnas om multiplikationstesten hade pågått längre än två minuter då testen hade varit mer koncentrationskrävande vilket hade kunnat ge studien ett annat utfall då prestationsutvecklingen hade kunnat se annorlunda ut.

Resultatet visar att en förbättring skedde i koncentrationen och prestationen efter att den fysiska aktiviteten samt icke fysiska aktiviteten var utförd. Resultatet kan ha berott på att eleverna fick en paus inför att matematiklektionen skulle starta. Musiken skulle därmed kunna vara en bidragande faktor till förbättrad koncentration och matematisk prestation. I figur 5 synliggörs att det kan vara pausen som bidrar till att koncentrationen förbättras. Kontrollgruppens självskattade koncentration visade att koncentrationen upplevdes vara bättre efter den icke fysiska aktiviteten som endast bestod av att lyssna på musiken och teckna. Mönstret visades inte i experimentgruppens självskattade koncentration då deras koncentration vid enkättillfället under lektionen som gjordes direkt efter den fysiska aktiviteten var jämbördig med hur eleverna hade uppskattat sin koncentration innan

29

lektionen. Dock gjordes det enkättillfället endast under två lektionstillfällen vilket gör att antagandet inte kan säkerställas.