Resultatdiskussion

I följande avsnitt diskuteras syftet med högläsning, lärarens didaktiska val samt högläsningens betydelse för läsintresse, läsutveckling och utveckling av ordförråd.

9.1.1 Syftet med högläsning

Det är viktigt att läraren har ett syfte med sin högläsning och att det finns en väl utformad planering. Genom att ha detta finns det stora fördelar att vinna i elevernas läsutveckling och läsintresse (McCaffrey & Hisrich, 2017, s 98). Finns det en planering kring aktiviteten kan lärarna förbereda sig innan högläsningen och läsa boken med inlevelse för eleverna (Skoog, 2012, s. 180, 196). I resultaten framgår det att alla läser boken med inlevelse, vilket jag menar är bra för upplevelsen av boken. Hade de inte läst boken med inlevelse hade elevernas intresse gällande böcker troligen försämrats och påverkat läsintresset negativt. Det framgår av forskning att lärare sällan planerar sina högläsningsstunder och att de sällan läser boken innan de läser den för eleverna (McCaffrey & Hisrich, 2017, s. 98). Detta är något som även resultaten i denna studie tyder på. Det framgår i intervjuerna att endast två lärare uppger att de läser boken inför högläsningsstunderna. Av Saras svar framgår det att tidsbristen är en anledning till att hon inte läser boken innan högläsningen. Detta kan tyckas anmärkningsvärt då hon samtidigt betonar vikten av att använda sig av högläsning i undervisningen. De två som uppger att de läser boken innan beskriver att det är av stor betydelse för hur högläsningen ska tas emot av eleverna. Jenny menar att hon inte kan förbereda svåra ord och läsa boken med inlevelse om hon inte tar del av den innan. Detta är i enighet med vad McCaffrey och Hisrich (s. 98–99) menar är av stor vikt för en lyckad högläsning.

Som beskrivet tidigare är det viktigt att eleverna får ta del av högläsning varje dag för att de ska få komma i kontakt med böcker som de annars inte skulle kunna läsa på egen hand (Jönsson, 2007, s. 10–12). Det framgår även i denna studie att kontinuerlig högläsning gynnar elevernas läsintresse (Rennie, 2000, s. 200–201), vilket även Skolverket (2019, s. 257) menar att aktiviteten bidrar med. Alla respondenter i studien beskriver just intresset för läsning som en av anledningarna till att de läser högt för eleverna. Då alla lärare uppger att de läser mellan tre och fem gånger i veckan kan det ses som att alla tycker att högläsning är en prioriterad aktivitet, vilket därmed kan bidra till att elevernas intresse för läsning ökar.

27

I resultaten ovan framgår det att två lärare låter eleverna äta frukt under högläsningen, men de båda betonar att detta inte är syftet med aktiviteten. En av respondenterna som låter eleverna äta frukt under högläsningen är även den som inte förbereder sig inför läsningen. Detta kan tolkas som att hon använder högläsning som en avslappningsaktivitet då uppfattningen är att det inte finns ett tydligt syfte med högläsningen. Detta stämmer överens med vad Skoog (2012, s. 170) beskriver att lärarna i hennes studie gör. Hon menar att lärarna använder högläsningen som ett tillfälle för återhämning för eleverna och hon framhåller att eleverna även ges möjlighet att äta frukt medan läraren läser. Genom att använda högläsning som en avslappningsaktivitet anser jag att eleverna inte ges möjlighet att utveckla sin läsning, sitt läsintresse och utveckling av ordförrådet fullt ut. De kan då gå miste om viktig kunskap som aktiviteten bidrar med gällande dessa tre fenomen.

I denna studie uppger alla lärare att ett av syftena med deras högläsning är att jämna ut skillnader som finns mellan de elever som har fått ta del av högläsning i hemmet och de som inte har gjort det. Forskning som ligger till grund för denna studie lyfter att det finns stora skillnader mellan elever som har tagit del av högläsningen i hemmet och de som inte har det (Westlund, 2017, s. 154–155). Cox Eriksson (2016, s. 6) menar även hon att det kan finnas stora skillnader mellan elevernas ordförråd om de har blivit lästa för i hemmet eller inte. Hon betonar att lärarens högläsning är av stor vikt för jämlikheten i undervisningen. Det visade sig alltså att lärarna i denna studie tänker lika angående att jämna ut de skillnader som finns hos eleverna, vilket forskningen i denna studie menar har stor betydelse för eleverna. Jag anser att det är positivt då skolan ska vara en plats där alla ska ges möjlighet att utvecklas utifrån sin förmåga (Skolverket, 2019, s. 6–10). Genom att ta del av högläsning är uppfattningen att alla oavsett tidigare erfarenheter får möjlighet att utveckla bland annat sitt ordförråd och därmed bidra till en större jämlikhet. Alla lärare i studien uppger att de läser för eleverna i helklass. De menar att de ger eleverna möjlighet att diskutera och utbyta erfarenheter med varandra och tillsammans utveckla sin läsning. Genom att göra detta anser jag att eleverna skapar förståelse för sina egna och andras tankar, vilket kan bidra till att de växer upp och blir fullgoda samhällsmedborgare. Att skolan har som uppdrag att fostra eleverna till att kunna leva och verka i samhället står även framskrivet i Skolverkets (s. 5–7) värdegrund. Ett sådant arbetssätt menar jag gynnar eleverna då det är i enlighet med vad Skolverket (s. 5–8) uppger att eleverna ska utveckla under sin skolgång.

9.1.2 Lärarens didaktiska val

Inför högläsningen uppger alla respondenterna att de brukar visa framsidan av boken och diskutera vad boken eller kapitlet kommer att handla om. De uppger att de gör det för att skapa ett intresse för boken samt få en djupare förståelse för innehållet. Två lärare berättar även att de brukar gå igenom svåra ord innan de startar högläsningen, och menar att även detta är för att skapa en större förståelse för innehållet. Även Jönsson (2007, s. 74–75) och Skoog (2012, s. 172–173) beskriver

28

att de lärare som de har observerat gör samma val, och Jönsson (2007, s. 9) betonar att detta är viktigt för att skapa engagemang hos eleverna.

Som beskrivet ovan bör läraren bestämma innan vilka ord som ska bearbetas under högläsningen för att elevernas ordförråd ska utvecklas (Kindle, 2009, s. 202). Då det endast är två av sex lärare som brukar bestämma ord inför läsningen kan vissa fördelar gällande elevers ordförråd kanske gå förlorad i undervisningen hos de övriga fyra lärarna. Däremot kan ord som eleverna själva anser vara svåra få större plats då de fyra lärarna eventuellt är mer flexibla under läsningen än de två som uppger att de bestämmer sina ord i förväg. Johnston (2016, s. 42) menar att det kan låta tidskrävande att arbeta med högläsning, men betonar att det är viktigt att vara väl förberedd för att uppnå de fördelar som högläsningen ger. Då Sara lyfter att tid inte finns att läsa boken inför högläsningen, skulle det kunna vara en anledning till varför hon och de andra inte väljer att gå igenom ord innan läsningen. Detta kan troligtvis leda till att fördelar gällande ordförrådsutvecklingen kan utebli.

Som redovisats tidigare i denna studie är det viktigt att läsa boken med inlevelse för att skapa ett engagemang hos eleverna om boken (Lane & Wright, 2007, s. 669– 670). Alla informanterna uppger att de brukar läsa boken med inlevelse för att skapa ett intresse för boken. Däremot brukar inte Kia använda olika röstlägen och brukar för det mesta sitta ner när hon läser. Om läraren inte förställer rösten kan eventuellt upplevelsen av boken försämras och i värsta fall intresset för den gå förlorad. Valet att sitta ner kan också försämra möjligheterna att använda sitt kroppsspråk, vilket kan hjälpa eleverna att skapa en djupare förståelse för ord och förstärka upplevelsen av boken. Däremot kan en sittande lärare inge ett lugn som hänför eleverna under läsningen, där de i lugn och ro kan ta in innehållet i sin egen takt.

Läraren bör läsa boken interaktivt och ställa frågor under läsningen (Jönsson, 2007, s. 77–82). Alla lärare i denna studie brukar stanna upp vid svåra ord och begrepp under läsningen för att förklara dess innebörd. De brukar även låta eleverna diskutera med varandra under läsningen. Ingen av lärarna nämner begreppet interaktiv läsning, men av deras förklaringar kan det tolkas som att de brukar läsa boken interaktivt vilket är en fördel för eleverna (s. 77–82). Johnston (2016, s. 40– 41) skriver som beskrivet ovan är det viktigt att läraren varierar sina frågor under högläsningen med frågor bortom texten, där eleverna ges möjlighet att använda sina tidigare erfarenheter är att föredra. Hon menar att det är bra att ställa frågor om ord eller bilder där eleverna får svara direkt vad de tänker kring dem. Samtliga respondenter uppger att de diskuterar ord och begrepp från högläsningen, samt att de ofta ger eleverna möjlighet att diskutera innehållet. Respondenterna i studien framhåller även vikten av att ställa frågor kring innehållet i boken och menar att eleverna då utvecklar sin läsning. Jag anser att det är viktigt att ställa olika typer av frågor där eleverna ges möjlighet att vara kritiskt tänkande. Läraren bör alltså inte enbart ställa ja- och nej-frågor utan varva dessa med frågor bortom texten. Eleverna

29

ges då möjlighet att nyttja sina tidigare erfarenheter och koppla ihop dem med innehållet i boken. Om eleverna utvecklar sitt kritiska tänkande kan det ge goda förutsättningar för dem att verka i ett samhälle där höga krav ställs på detta. Resultaten i denna studie tyder på att lärarna varierar sin undervisning kring högläsning, vilket enligt forskning är en fördel för elevernas läsutveckling (Jönsson, 2007; Skoog, 2012).

Efter högläsningen är det viktigt att eleverna har möjlighet att arbeta med frågor och skriva texter om det lästa (Johnston, 2016, s 40–41). I denna studie uppger endast två lärare att de brukar låta eleverna skriva bokrecensioner efter att de har läst ut boken. Efter varje kapitel är det ingen av respondenterna som arbetar med det lästa, men däremot anger alla lärare att de diskuterar bokens innehåll tillsammans. En av respondenterna framhåller elevernas ålder som en anledning till att de inte skriver om böckerna efter läsningen. Det uppfattas som en tidskrävande och svår uppgift som möjligen lämpas bättre att arbeta med längre fram i elevernas utbildning. Efter högläsningen framgår det av forskning i denna studie att det är viktigt att eleverna har möjlighet att arbeta med frågor och skriva texter om det lästa (s. 40–41). Då forskning säger att efterläsningsaktiviteter är av stor vikt för elevernas läsutveckling kan det tyckas vara problematiskt att lärarna känner att det inte finns tid att bearbeta det lästa mer än vad de redan gör. Eleverna kan då få känslan av att efterläsningsaktiviteter inte är av stor vikt, vilket kan bidra till att de i framtiden inte bearbetar det lästa. I ett längre perspektiv skulle detta kunna leda till att elevernas reflektionsförmåga försämras och eleverna kan få svårt att reflektera över sitt eller andras handlande.

Det är även positivt om eleverna har möjlighet att läsa boken själv eller ta med boken hem för att läsa på egen hand (McCaffrey & Hisrich (2017, s. 99). I denna studie anger ingen av de tillfrågade lärarna att de låter eleverna läsa boken på egen hand eller låter dem ta med den hem. Tre av lärarna menar att det inte finns möjlighet att göra det då de inte har tillgång till så många exemplar av samma bok. Detta kan tyckas olyckligt då Jönsson (2007, s. 167–168) menar att eleverna då går miste om möjligheten att upptäcka boken på nytt. Jag är av uppfattningen att det kan vara dåliga ekonomiska förutsättningar som medför att det inte finns tillgång till böcker i flera exemplar. Detta är såklart oerhört synd då elevernas möjligheter att utveckla sin läsning försämras på grund av sådana orsaker. Önskvärt hade varit att det hade funnit tillgång till fler böcker, men frågan är om detta blir ännu en tidsfråga för lärarna. Då alla uppger att det inte finns tillräckligt med böcker kanske de måste lägga ner ännu mer tid kring högläsningen och kontakta bibliotek för att få fram böcker. Då tidsbristen verkar vara ett återkommande problem hos respondenterna i denna studie kan det möjligen vara en uppgift som tyvärr prioriteras bort.

Alla lärare i denna studie uppger att de utgår från elevernas intressen när de väljer böcker. Enligt forskning som ligger till grund för denna studie är valet av bok viktigt

30

för att utveckla elevernas språk- och läsförmåga (Lane & Wright, 2007, s. 669). Lärarna i studien uppger att om de utgår från elevernas intressen i sina bokval skapas ett intresse och engagemang hos eleverna. Detta styrks av Kindle (2009) som menar att bokval utifrån elevernas intressen gynnar deras läsutveckling. Med stöd från Kindle (2009) anser jag att det är en bra utgångspunkt gällande val av böcker. Detta då även Skolverket (2019, s. 257) skriver att ett av syftena i svenska är att utveckla ett intresse för läsning hos eleverna. I resultaten framgår det att Jenny upplever det som svårt att utgå från elevernas intressen ibland då alla elever är olika. Jag förstår problematiken kring elevers olika intressen, men ser ändå fördelar med att utgå från detta. Det kan vara svårt att finna böcker som utgår ifrån alla elevers olika intressen. Därmed är det av stor vikt att böckerna som väljs inför högläsningen är av olika karaktär, för att på så vis nå så många elever som möjligt. När en elevs intresse väl har väckts skapas möjligheter till en livslång lust att läsa. Sara uppger i hennes intervju att målande bilder är ett måste när hon väljer böcker. Detta är inget som forskning i denna studie tar upp som viktigt vid valet av bok, men något som jag anser kan fånga elevernas intresse för boken och därmed vara en viktig del i valet av bok.

9.1.3 Läsintresse, läsutveckling och utveckling av ordförråd

Läsintresse, läsutveckling och utveckling av elevernas ordförråd är tre fenomen som verkar kunna utvecklas hos eleverna om läraren använder sig av kvalitativ högläsning i undervisningen (McCaffrey & Hisrich, 2017, s. 94). Alla lärare i denna studie betonar att högläsningen har stor betydelse för elevernas läsintresse, läsutveckling och utveckling av ordförråd, vilket stämmer överens med vad forskning som ligger till grund för denna studie säger (Duursam, Augustyn och Zuckerman, 2008). Däremot skriver Westlund (2017, s. 154) att eleverna måste arbeta med boken för att ha möjlighet att utveckla dessa fenomen. Då några av lärarna i denna studie varken arbetar med boken före, under eller efter läsningen kan eventuellt viss kunskap utebli. Intressant är att alla betonar vikten av högläsning samt att alla tycks tycka att den bidrar till en bra läsutveckling samtidigt som de inte arbetar speciellt mycket med boken. Är det återigen tiden som är anledningen till att det blir så, eller finns det för lite kunskap om hur arbetet kring böcker ska se ut? Alla lärare menar dock att intresset för böcker ökar genom högläsning, vilket i sig är positivt då Skolverket (2017, s. 7–8) skriver att elevernas läsintresse är fortsatt lågt. Genom att kontinuerligt använda sig av välplanerad högläsning i undervisningen kan möjligen fler elever skapa intresse för läsning, och den negativa trenden kring elevers läsintresse förhoppningsvis vändas.

Samtliga lärare uppger att högläsningen hjälper eleverna att utveckla sitt ordförråd då de får möjlighet att höra nya ord och få dem förklarade för sig. Detta lyfter även Ivarsson (2016, s. 85–86) som en viktig del med högläsningen. Flertalet av lärarna i studien uppger även att de väljer böcker som är på en språkligt högre nivå än de som eleverna själva skulle kunna ta del av. Enligt Beck och McKeown (2001, s. 10–11)

31

är dessa val positiva för elevernas språkutveckling. Skulle lärarnas val av bok istället bli för svår för eleverna kanske de tappar intresse för boken. Därför är det enligt mig viktigt att tänka ut sitt val av bok ordentligt för att lärarna ska kunna stimulera elevernas språkutveckling på bästa sätt.

Lärarna menar även att eleverna utvecklar sin läsning genom att få höra olika genrer, hur språket är uppbyggt samt prosodin i språket. Alla dessa kunskaper menar Ivarsson (2016, s. 85–86) bidrar till en god läsutveckling hos eleverna. Min uppfattning är att lärarna i denna studie ser högläsning som en aktivitet som gynnar elevernas läsintresse, läsutveckling och utveckling av ordförråd och att högläsning är en aktivitet som lärarna tycker är viktig. Detta framgår tydligt då de uppger att de använder sig av högläsning ideligen i undervisningen samt lyfter läsintresse, läsutveckling och utveckling av elevernas ordförråd som fördelar med aktiviteten.

I resultatkapitlet har endast ett utdrag av respondenternas svar redovisats. Då mycket material inte framkommer i resultatet kan det ses som en nackdel för studien. Hade ett rikligare urval av lärarcitat redovisats hade en större transparens av analysen och tolkningen av resultaten kunnat genomförts. Därmed skulle även reliabiliteten i studien öka, då den kan ha påverkats av det begränsade urvalet av presenterat material. Skulle en liknande studie göras med samma respondenter av en annan forskare finns risken att ett rikligare urval av lärarcitat skulle redovisas och därmed skulle ett annat resultat framställas.