Det framkommer olika upplevelser kring återhämtningen ur ett utmattningssyndrom. Kommande text består av en diskussion utifrån delar av resultatet vilket är uppdelat i fem underkategorier som lyder: Socialt stöd från omgivningen, Tillbaka till arbetet,
Återhämtning, Tillvägagångssätt för ett reflekterande tänkande och Förslag till vidare forskning.
8.2.1 Socialt stöd från omgivningen
Resultatet i studien uppmärksammar vikten med bra stöd och förståelse från familjen och vården. Författarna upplevde att det var betydelsefullt med tillit och att familjen kunde förstå att personen var sjuk trots att det inte syntes kroppsligt. Enligt Verweij, Van der Heijden, Van Hooff och Prins (2017) upplever kvinnor krav och måsten hemifrån vilket ger en högre arbetsbelastning. Det var en kombination av känslomässiga krav hemma och hög arbetsbelastning på arbetet som var bidragande faktorer till att drabbas av
utmattningssyndrom. Trots att personerna i artikeln upplevde mer krav och belastning hemifrån upplevde de ändå stöttning vilket var mycket viktigt och hjälpte till vid
återhämtningen. Dessvärre fanns inget vidare stöd från kollegorna på arbetet för att förhindra utmattningssyndrom (Verweij et al., 2017). För att kunna hjälpa en annan individ att
tillfriskna ur utmattningssyndrom är det av stor vikt att den drabbade har ett sammanhang av situationen den befinner sig i. Det förutsätter upplevelse av hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet. Upplevs inte det är det svårt att framkalla en förbättring i situationen
(Willman, 2014). Författarna till självbiografierna nämnde inte i någon större grad stödet från kollegorna. Däremot fick flera bra stöd från chefen på sin arbetsplats, vilket underlättade hanterbarheten i sin situation. Författarna som inte alls upplevde det stödet fick i stället ytterligare ett moment att vara stressad för under sin återhämtning och förlorade ännu mer KASAM till sin situation. Langius- Eklöf & Sundberg (2014) menar att sjuksköterskor har en betydande roll då de ska kunna utgå från var patients version av sammanhang och skapa förutsättning för varje enskild individs egen vård, för bästa möjliga återhämtning. I resultatet framkom att författarna till självbiografierna hade behov av att känna förståelse från
vårdpersonal, vilket hjälpte till en bättre meningsfullhet, begriplighet och hantering av händelsen.
Verweij et al. (2017) informerade att de drabbade kände att det var hjälpsamt att återkoppla och reflektera kring sin prestation på arbetet. Även författarna i självbiografierna upplevde en nödvändighet att kunna kommunicera om sina känslor och behov för att finna ett lugn och uppleva en meningsfullhet till situationen. På så vis fann de orsaken till varför de var stressade vilket underlättade för att kunna hantera deras situation och finna en känsla av sammanhang.
8.2.2 Känslor och ensamhet
Rutherford och Oda (2014) skriver i sin artikel att personerna med utmattningssyndrom upplevde känslor som skuld och otillräcklighet, främst på arbetet. Dem kände sig
meningslösa för att de inte orkade bidra på arbetet (Rutherford & Oda, 2014). Författarna i självbiografierna kunde också uppleva en känsla av otillräcklighet eller värdelöshet. Detta eftersom de hade svårt att utföra vardagliga sysslor och problem med att hantera sin vardag. Dessa faktorer gjorde att de tappade sin känsla av sammanhang när de inte upplevde en meningsfullhet. Hänger inte alla komponenter i KASAM samman är det svårt att skapa en mening för personen till att exempelvis förändra sin livssituation eller att vilja prioritera sig själv och sin återhämtning (Langius- Eklöf & Sundberg, 2014). Författarna framhäver inte så mycket negativa upplevelser av hemmiljön som arbetsmiljön i självbiografierna. Detta antog författarna till studien skulle nämnas mer, då även hemmiljön är en bidragande faktor till utmattningssyndromet.
Studien visade att författarna upplevde en ensamhet och isolerade sig från andra människor. Dels för att det var svårt att sortera intryck från mycket ljud och människor, och dels för de
inte kände sig förstådda. Vilket även var beskrivet i Rutherford och Oda (2014) artikel. Där de skrev att utmattningssyndromet ledde till ensamhet och isolering av olika anledningar (Rutherford & Oda, 2014).
8.2.3 Tillbaka till arbetet
Delade meningar om framtiden och att börja arbeta igen framkom i studien, eftersom arbetet var en bidragande faktor till deras tillstånd. En del drabbade ville snabbt tillbaka till sina arbeten medan andra inte kunde se hur de skulle klara av ett arbete igen. Norlund, Fjellman-Wiklund, Nordin, Stenlund och Ahlgren (2013) skriver i sin artikel att personer drabbade av utmattningssyndrom har olika synsätt på framtiden. Vissa ser positivt på framtiden och sitt arbete trots minskad förmåga medan andra har en negativ syn på det hela. När de flesta personerna sedan kom tillbaka till arbetet var inte målet att återgå till det förflutna utan att arbeta ur ett hållbart förhållningssätt. Dock fanns det vissa som, trots medvetenhet om att deras handlingar var orsaken till utmattningssyndromet, ändå inte ville ändra sitt
förhållningssätt till olika arbetsuppgifter (Nordlund et al, 2013). Liknande resultat framkom även ur självbiografierna, att personerna skulle skapa sig ett nytt hållbart förhållningssätt för att kunna hantera arbetet och inte återgå till det förflutna.
För att kunna återhämtas och bli en frisk människa med nya tankesätt och mönster var det viktigt för dem drabbade att ha en känsla av sammanhang för att ändra sitt beteende. Att inte fokusera på att komma tillbaka till det gamla jaget, utan att få en ny personlighet som
prioriterade dem själva mer och inte tog på sig lika mycket krav i fortsättningen. Norlund et al, (2013) skriver om att personerna i deras studie hade fått insikt i att deras förhållningssätt till yrket inte var hållbart. De tog på sig för mycket krav och ansvar, och ville ha kontroll på allt runt omkring. De strävade ständigt efter att få bekräftelse på att de var duktiga och
erkände inte när situationen ej längre var hanterbar. Detta resulterade sedan i
utmattningssyndrom (Norlund et al, 2013). Dessa krav framkom även i studien. Författarna till självbiografierna var ofta sökandes efter bekräftelse och ville veta att det de gjorde var bra. Allt ansvar de tog på sig blev tillslut för mycket vilket resulterade i en ohållbar situation som slutade med utmattningssyndrom. Det medför kunskap som en allmänsjuksköterska kan använda sig utav. Både när det kommer till att bedöma patienter men även att själva ta med sig då deras arbete är ett riskyrke.
8.2.4 Återhämtning
Svårigheter att vara närvarande och att sortera intryck från omgivningen var upplevelser som förmedlades. För att behandla denna upplevelse hade författarna kunnat testa på mindfulness. Chambers Christopher och Maris (2010) skriver att mindfulness hjälper människan att bli avslappnad och medveten om sin egen kropp. Personerna som utövar mindfulness får en ökad energi och medvetenhet, vilket resulterar i att lättare kunna hantera intryck som strömmar in från omgivningen. Kroppen utvecklar en förmåga att känna av ett behov av vila. Personen kan då känna av och lyssna på sin kropp före ett utmattningssyndrom uppkommer
(Christopher & Maris, 2010).
Det framkom att författarna hade en tendens att vilja snabba på sin återhämtning och skynda tillbaka till sitt arbete. Men för att kunna uppnå hälsa är utgångspunkten för personen att först känna ett sammanhäng till sin situation- KASAM (Willman, 2014). Norlund et al (2013) skriver att personerna i deras studie också ville skynda på sin återhämtning, men att de snabbt insåg att det inte var möjligt. Personerna var tvungna att lyssna på sin egen kropp i första hand och inte snabba på ett tillfrisknande. Ifall någon av beståndsdelarna till KASAM inte uppfylls hos patienten finns risk att fördröja återhämtningen eller att återinsjukna i ett
utmattningssyndrom på grund av att individen inte uppfyllt mening att upprätthålla sin förändring och nya livsstil.
8.2.5 Tillvägagångssätt för ett reflekterande tänkande
Författarna förmedlade upplevelse av stress över tiden det tar att återhämta sig och att de förlorat en längre tid i livet. De fick senare insikt hur deras tidigare beteende hade gjort dem sjuka och att de skulle vara tvungna att förändra sitt tankesätt. De behövde tiden det tog för att återhämta sig från den stress de utsatt kroppen för och därför sätta ut tid att skärma av sig från den hektiska omgivningen. Det gjorde det lättare att hantera deras situation och bli medveten om sig själva. Sonntag- Öström et al. (2015) undersökte främst kvinnors upplevelse av naturens påverkan i återhämtningen efter utmattningssyndrom. Till en början upplevde patienterna stress eller frustration av att vara själva i naturen samt av att tiden gick sakta när de vara ensamma utan tillgång till någon kognitiv aktivitet. Senare i studien framkommer det att patienterna fann upplevelser som sinnesro, mental närvarande, välbefinnande och fysisk avkoppling. Det gav möjlighet till en positiv och ett reflekterande tankesätt om deras liv. Att vistas i naturen gav även patienterna positiva känslor till sig själva, vilket skapade ett positivt tänkande till att förändra sitt beteende mot hälsa (Sonntag- Öström et al., 2015). Trots att det endast är två av författarna i vår studie som framhäver att just ensamhet i naturen underlättar deras återhämtning kan vi se likheter med att avskiljning och egen tid främjar alla individerna i sin utveckling till den de vill vara. Skulle det framkommit tydligare som en
behandlingsform eller förebyggande åtgärd till stress och utmattningssyndrom kan
situationen i framtiden se annorlunda ut. Individer skulle stärkas i sig själva om vi utgår från effekten av studien tidigare i stycket.
8.2.6 Förslag till vidare forskning
Största delen av forskningen består av hur arbetsplatser till personer drabbade av
utmattningssyndrom kan hjälpa till att förhindra utmattning och vad den drabbade upplever för stöd från primärvård och arbetsplats. Stöd från arbetsplats kan exempelvis vara
företagshälsovården men även kollegor och chefer. Det skulle vara utvecklande att skapa mer kunskap om hur chefer inom riskyrken arbetar med sina anställdas återhämtning och återgång till arbetet. Även chefers upplevelse av sin utbildningsnivå inom human resource och eller kunskap inom strategisk organisering skulle innebära en vidare utveckling för riskyrkena att göra återhämtningen enklare för de med utmattningssyndrom.
Vad som inte finns så mycket om är hur personen sedan går vidare och hur livet ändrats efter rehabiliteringen. Majoriteten av självbiografierna om utmattningssyndrom skrivs av kvinnor, men vad upplever männen? Är det detsamma erfarenheter hos män som hos kvinnor? Blir kvinnor och män lika behandlade utav vården när de söker, eller bemöts de olika? Hur upplever anhöriga situationen? Det är frågor som skulle behöva bedrivas mer forskning inom eftersom utmattningssyndrom är så pass vanligt förekommande i dagens samhälle och dess krav på prestation.
9 SLUTSATS
Majoriteten av de drabbade arbetar inom vård och omsorgsyrken med mycket
människokontakt och hög arbetsbelastning, vilket blir en bidragande faktor till att insjukna. Upplevelsen vid återhämtning från utmattningssyndrom är individuell. Hur lång
återhämtningen tar och hur den upplevs är olika från person till person. Trots att
återhämtningen tagit oerhört lång tid vill flera av författarna till självbiografierna inte ha tiden ogjord. Utmattningssyndromet fick dem att uppleva smärtsamma erfarenheter vilket gav dem
ett ultimatum att förändra sig själva. Det de inte visste var att de skulle få ett så mycket rikare och hälsosammare liv. Erfarenheterna gav dem en utveckling och förståelse till hur de
behöver förhålla sig till sig själva för att kunna uppleva en meningsfull, hanterbar och begriplig vardag igen.
En ohållbar livssituation med stress, för lite återhämtning, för mycket krav och prestationer är bidragande faktorer som ofta kan upplevas i vård och omsorgsyrken. Arbetsplatsen är
majoriteten av orsakerna till att drabbas av utmattningssyndrom. Stöd från familj och arbetsplatsen är viktiga åtgärder för att minska risken att insjukna eller lindra
utmattningssyndromet. Allmänsjuksköterskor har ett ansvar över att visa sin förståelse genom att se och lyssna på personen och dess situation. Det är även av stor vikt att vården får
patienter med utmattningssyndrom delaktiga för att minska omfattningen av besvären och hjälpa dem att skapa en individuell återhämtning. För att förbättra den nuvarande vården vid utmattningssyndrom behövs en utveckling av evidensbaserad kunskap.