Utifrån vårt resultat tolkar vi att det behövs en introducering och en tydlighet i hur en lärmiljö framställs samt presenteras för att främja barns sociala utveckling. Det krävs en medvetenhet samt ett förhållningssätt gentemot barn i relation till den pedagogiska miljön hos förskolläraren. Vi har tolkat som Fenwick (2015) att det behövs
introducering av material och att materialet ska vara tillgängligt samt inspirerande för att skapa ett intresse hos barnen. Eriksson Bergström (2013) belyser att det ska finnas en koppling mellan rum och pedagogik, då det är den vuxne som har en medvetenhet kring den pedagogiska miljön vilket framgick från de förskollärare som intervjuades. Att vara medveten om miljöns utformning anser Pihlgren (2017) är en viktig faktor för att konflikter ska minimeras, detta kan kopplas mot resultatet från vår undersökning där några förskollärare uppgav att miljöns utformning kunde upplevas som aningen stökig, om de inte förändrade i rummet och avgränsade med rum i rummen. Utifrån vårt resultat såg vi även att det fanns en medvetenhet kring det fysiska rummets utformning där det kunde skapas möjligheter för barn att hitta ett lugn, där de tillsammans med en
31
eller två kamrater fann ro i att samtal och leka med varandra, i relation till det materiella.
Resultatet visar att förskollärarna ansåg att skapa möten mellan barn och barn för deras sociala utveckling kunde främjas med hjälp utav exempelvis låga, runda bord där barnen får möjlighet till att se varandra och samtala med varandra. Enligt forskning (Kwing Cheung, Ka-Wei Ling & Kit Yiang Leung, 2017) sker samspel mellan barn och material under sociala och fysiska interaktioner.
En annan aspekt som visades var dokumentationens betydelse för barnens reflektion och samtal, där dokumentationen ska vara tillgänglig för barnen. Detta belyser Riddersporre och Erlandsson (2018) som ett sätt att synliggöra dokumentation för barnen, där
förskolläraren har tänkt ut syftet med dokumentation, som i det här fallet handlar om att skapa möten med barnen för att lyfta deras tankar och reflektioner. Genom att sätta upp alster på väggar eller golv kan det ses som en berättelse om förskolans arbete inom den pedagogiska miljön som blir en lärmiljö utifrån den sociala aspekten (Riddersporre &
Erlandsson, 2018; SPSM, 2018)
Fenwick (2015) utgår ifrån att materialet påverkar lärandet och undervisningsmetoder vilket samtliga respondenter i undersökningen uttryckte. Förskollärarna utryckte att materialet har stor betydelse i relation till barns sociala utveckling. De menar enligt vår tolkning, att olika material kan locka barn till nya kamratkonstellationer då det finns en gemensam nyfikenhet till materialet som skapas hos barnen. Fenwick (2015) och Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) enas om att materialet både kan begränsa samt skapa möjligheter när det kommer till barnens lärandeutveckling. Resultatet visade också att materialet inte måste vara nytt eller att det är mängden av material som har betydelse för barnens sociala utveckling. Däremot är det förskollärarnas didaktiska val som ligger till grund för att inspirera samt utmana barnen socialt tillsammans med material.
Förhållningsättet hos förskollärarna visade hur en gemensam samsyn, gällande
användning av material samt skapandet av nya lärmiljöer, har betydelse för att skapa en tydlighet i miljön för barnen. Björklid (2005) befäster denna teori om den pedagogiska miljön där planering av miljöns utformning ligger till grund för en senare introduktion
32
av vad som erbjuds. Därför är en god kommunikation mellan pedagoger en förutsättning för en gemensam syn när det kommer till planering av den pedagogiska miljön. Det framgår av resultatet att introduktion av en lärmiljö, är av vikt, då det är i den introduceringen som förskolläraren presenterar vilka material som erbjuds i kombination med det didaktiska syftet. Även när det kommer till introduktion av miljöer menar Björklid (2005) att det fysiska rummet, det sociala samspelet och materialet sänder ut signaler kring vad barnet förväntas göra i miljön. Smidt (2010) menar att barn lär sig i sin omgivning och författaren lyfter att kommunikation är grunden för barns sociala utveckling. Fenwick (2015) framhäver däremot att de materiella tingen stödjer barnens utveckling då det är artefakter som har betydelse i barnens sätt att kommunicera samt att ta in nya intryck där det sociala och materiella sammankopplas. Där det sociomateriella perspektivet kan tolkas på olika sätt och där materialet fyller olika funktioner utifrån barnens behov och intressen. Med stöd av tillgänglighetsmodellen som verktyg styrker detta att de tre olika parametrarna som den fysiska, den pedagogiska samt den sociala miljön behöver kopplas samman för att skapa en god lärmiljö för barnen. Utifrån resultatanalysen tolkar vi att det skiljer sig när det kommer till lärmiljöer till exempel vad man prioriterar eller har fokus på samt det egna intresset med att skapa nya lärmiljöer. Young et al. (2019) belyser att det finns
begränsningar när det kommer till förskollärarens förhållningssätt och innovativa lärmiljöer samt hur de kopplas samman för att främja barns utveckling och lärande.
Förskollärarna ser sambandet mellan det fysiska rummet, det materiella samt de sociala relationerna för att stödja utvecklingen men resultatet visar att tiden för att förändra i den pedagogiska miljön är begränsad.
När vi ser till resultatet och det didaktiska perspektivet behöver förskolläraren ha en tanke och medvetenhet kring miljöns utformning och uppbyggnad för att binda samman innehållet i undervisningen (Björklund & Bäckman, 2020; Hjälmeskog et al. 2020;
Selander, 2017). Överväganden mellan olika didaktiska strategier krävs när det kommer till att skapa lärmiljöer för barnen, exempel från det var när en av förskollärarna
uttryckte att kollegor är som ett bollplank för att kunna lyfta idéer mellan varandra. Det kan vara hur en lärmiljö ska byggas upp, varför ska just denna miljö utformas samt för vem gör vi detta. Undersökningen visar enligt de svar vi fick från respondenterna att våga vara flexibel samt våga förändra är av vikt när det kommer till skapande av nya lärmiljöer. Miljön är med och skapar en grund för trygghet där materialet samt annan
33
utformning av miljön spelar in i barnens utforskande. Barnen ska utveckla en förmåga till att själva kunna utforska, utmanas och prövas för att stärka deras självbild och psykiska välbefinnande (SFS, 2010:800; SKL, 2018b; Skolverket, 2016; Skolverket, 2018; Unicef, 2018).
Pihlgren (2017) talar om interaktion där förskollärarna utmanar barnen med frågor och analytiskt tänkande där barnen får vara delaktiga, detta menar hon är ett bra sätt att skapa lärandemiljöer för barnen. Barns sociala utveckling sker i detta om det finns en trygghet i barngruppen. I resultatet kunde vi ta del av förskollärarnas tankar kring att vara en aktivt närvarande pedagog. Utifrån Pihlgren (2017) tolkar vi att det handlar om att som en aktivt närvarande pedagog behöver förskolläraren vara uppmärksam på barnens behov och intressen. Där kan förskolläraren också visa en nyfikenhet till att våga utforska tillsammans med barnen. För att skapa en trygg och social miljö är en av förutsättningarna att förskolläraren utmanar barnen intellektuellt så att barnen vågar ta plats samt reflektera och analysera det som sker i den miljö de befinner sig i (ibid.).
En förskollärare utryckte om hur utformning av lärmiljöer kan hamna i skymundan där det ibland upplevdes från hennes håll att tiden inte räckte till då målen i läroplanen tog överhand, detta kallar Pihlgren (2017) för baklängesplanering. Det är en strategi som kan användas vid planering av aktiviteter. Utifrån en didaktisk strategi som vi kan se i resultatet av vår undersökning att förskollärarna talade om det komplexa med att få in barnens intressen samt andra parametrar kopplade mot strävans målen i förskolans läroplan. Vid användning av baklängesplanering kan förskollärarna först planera hur utgången av aktiviteten kommer att sluta, detta kan beskrivas genom en hypotes där förskolläraren har ett slutresultat. Förskolläraren vill ta reda på vad barnen ska få för kunskap i detta lärande samt varför denna kunskap är nödvändig, detta kopplas sedan till målen i förskolans läroplan (ibid.). Resultatet visar även att barnens intresse och utforskande ska genomsyra förskolans miljö då miljön är till för barnen (Weckström &
Klasson, 2019; Åberg & Lenz Taguch, 2018). Den fysiska miljön anpassas med material och förändring utifrån barns behov när de kommer till den sociala
utvecklingen, förskollärarens mål och syfte. Respondenterna i resultatdelen lade även stor vikt vid att observation av barns lek är avgörande för att se vilka tillgångar barnen behöver i relation till mötet mellan varandra i leken (Katsiada & Roufidou, 2020;
Kragh-Müller et al., 2012). Nordin-Hultman (2004) beskriver att barn hämmas i deras sociala utveckling om miljön inte är tillfredsställande och endast fem av de nio
34
förskollärarna i resultatet uttryckte att flexibilitet när det kommer till förändring i miljön sker ständigt utifrån barns intressen. Björklund och Bäckman (2020) uttrycker det komplexa gällande didaktiska strategier då det finns flera variabler som påverkar utbildningen. Detta kan kopplas till samtliga av de tre benen från
tillgänglighetsmodellen (SPSM) samt förskollärarens förhållningssätt i relation till förskolans styrdokument.