Resultatdiskussion

– Hur stöttar förskollärare barn i lek och samspel?

I resultatet framgick det att förskollärare arbetar aktivt med att stötta barn i deras lek och samspel. Vissa förskollärare intar en mer observerande roll, främst på mellan- och storbarnsavdelningarna, medan andra ofta går in i leken som aktiv deltagare, främst på småbarnsavdelningarna. Strandberg (2006) skriver att det är betydelsefullt för pedagoger att skapa goda samspel med sin omgivning, eftersom att barn imiterar och härmar de personer som bär på mer kompetens. Detta leder till att barn själva skapar goda samspel med sin egen omgivning. Författaren menar även att aktiviteter

mellan vuxen och barn bör ses som viktiga eftersom interaktion möjliggör tillfällen för utveckling och lärande (Strandberg, 2006). Utifrån detta resultat kan det å ena sidan tolkas som att barnen på småbarnsavdelningarna får bättre chanser till lek och samspelssekvenser då förskollärarna är mer involverade i deras lek, än hos barnen på mellanbarns- och storbarnsavdelningarna. Å andra sidan kan resultatet tolkas som att förskollärarna på mellan- och storbarnsavdelningar medvetet väljer att observera barnen i deras lek och samspel för att inte avbryta eller störa barnen i den pågående leken, där barnen själva får tillfälle att skapa samspelssekvenser och utbyta

erfarenheter och kunskaper genom sin kreativa fantasivärld. Detta resonemang motsätter sig dock mot det Williams (2006) menar att pedagoger bör vara aktiva och närvarande i barns samlärande, frågan är om förskollärarnas roll som observatörer ändå kan ses som närvarande i barns lek och samspel?

I resultatet visade det sig att kommunikation är en viktig aspekt som förskollärare fokuserar på när de går in och stöttar upp barnen i leken. De väljer medvetet ett inbjudande, utmanande och frågande språk för att göra alla barn delaktiga i leken, detta används som en metod för att gynna samspelen i barngruppen. Även författaren Strandberg (2006) skriver att språket har en viktig funktion i lek och samspel. Det sociala språket fungerar som ett hjälpmedel för människans inre intellektuella tänkande. Detta skulle dock kunna innebära problematik för de barn som har språkliga svårigheter i barngruppen, hur löser förskollärarna lek- och

samspelssituationer där barn som har ett annat modersmål än svenska, specifikt med hänsyn till det verbala språket? Personal som arbetar i förskoleverksamhet kan

naturligtvis inte alltid lita på att någon i arbetslaget innehar kompetens av språk som härstammar från andra länder. Denna problematik skulle kunna lösas genom att personalen byter fokus från det verbala språket till ett mer kroppsligt språk, åtminstone med hänsyn till de barn som har verbala svårigheter.

Leksignaler

Författarna Knutsdotter Olofsson (2011) och Jensen (2013) förklarar begreppet

leksignaler som en metod för barn att signalera lek till andra människor. Det kan vara uttryck som barn gör genom beteenden, grimaseringar, skratt, leenden, röstlägen och mimik. Jensen (2013) menar att barn som leker ler regelbundet, upprepar sig och söker ögonkontakt med omgivningen. I resultatet synliggjordes det att det inte alls behöver vara så i barns lek. Leken kan vara högst allvarlig där brottning och hårda toner i språket utbyts mellan barnen, där varken leenden eller skratt är en del av leken. Detta resultat antyder att lek inte kan förklaras eller startas upp av enbart ett bestämt begrepp som leksignaler. Lek kan handla om principiellt vad som helst, det är endast barnets fantasi som sätter gränser för vad leken ska handla om och bör därför inte definieras genom något begrepp såsom leksignaler. Risken med detta kan vara att man begränsar hur barn uttrycker sig i och genom sin lek.

– Hur skapar förskollärare möjligheter för lek och samspel för alla barn? Utifrån observationerna och intervjuerna synliggjordes det att pedagogerna på förskolan Valen och Hajen aktivt arbetar med att skapa möjligheter för lek och samspel för alla barn på förskolan. På förskolan Hajen lyfter förskollärarna fram att de kontinuerligt lyfter frågor kopplade till lek och samspel i arbetslaget för att på bästa sätt kunna stötta barn som har svårigheter med lek och samspel. Dock framgick det i intervjuerna att en av förskollärarna på förskolan Hajen menar att hon aldrig

uppmärksammat att något barn har haft svårigheter i gemensam lek. Med utgångspunkt i Vygotskijs sociokulturella perspektiv som menar att pedagogers attityd kring utveckling och lärande måste vara att vi delar med oss av varandras tankar, erfarenheter och kunskaper för att gynna barns utveckling och lärande (Strandberg, 2006). Med detta i åtanke kan vi se det som att förskollärarna på förskolan Hajen bör utbyta tankar, erfarenheter och kunskaper i en större

utsträckning för att gynna barnens utveckling och lärande. Utifrån resultatet kan det uppfattas som att det för tillfället inte sker utbyten av erfarenheter och diskussioner i den utsträckning som de själva vill eller uppfattar det som att de gör, då en av

förskollärarna inte uppfattat det som att det fanns barn med svårigheter med lek och samspel i barngruppen, medan de andra två förskollärna på förskolan förklarar hur de aktivt och kontinuerligt arbetar för att stötta barn som har eventuella svårigheter med lek och samspel. Vi kan koppla detta till att det inte finns något utarbetat arbetssätt för att stötta barn i lek och samspel. Vilken orsak som ligger bakom förskollärarnas olika uppfattningar är orimligt för oss i studien att lyfta fram. Dock kan vi se ett värde i att se arbetslaget som en tillgång i det avseende att man kan dela tankar, erfarenheter och kunskaper. En viktig aspekt att lyfta fram är att pedagogers eventuella negativa arbetssituation, där relationer består av avvaktan, bedömning och slutenhet, där samspelet mellan vuxna inte sker, som vi kunde se brist på i resultatet, kan bidra till ett utvecklingshinder hos barnet eftersom samspel är grunden för utveckling (Strandberg, 2006).

Under våra observationer synliggjordes det att förskolorna, Valen och Hajen, anser att miljön är betydelsefull att studera för att skapa goda förutsättningar för lek och samspel. De lyfter även fram vikten av att låta miljön vara föränderlig samt ha utgångspunkt i barnens intressen. Vi kan i enlighet med Vygotskijs teori, se att det sker ett betydelsefullt arbete där förskollärarna strävar efter att skapa en miljö som gynnar interaktion, aktiviteter och kreativitet. Vi kan i detta avseende se ett värde i att utgå från barnens intressen för att miljön ska vara så tilltalande som möjligt. Dessa argument stärks av Dennis och Stockall (2014) som understryker att det är värdefullt att miljöns utformning har utgångspunkt i barnens intresse, fokus och sociala

relationer. I detta avseende är det betydelsefullt att förskollärarna lyfter fram att det ständigt gör observationer i miljön för att kunna förändra i den, för att gynna barns möjligheter till lek och samspel. Observationerna möjliggör att pedagogerna kan få syn på sådant som behöver förändras i miljön, här kan vi tänka oss att det återigen är värdefullt med ett gott samspel mellan pedagogerna i arbetslaget som tidigare nämnt. Vi kan tolka det som att det annars blir svårt att utforma en miljö som bidrar till ökat engagemang gentemot lärande, ökat deltagande samt en känsla av delaktighet

(Dennis och Stockall, 2014).

– Hur ser förskollärarna själva på sitt arbete med att stödja barn i lek och samspel? I resultatet framgick det att förskollärarnas egen syn på sitt arbete med att stötta barn i lek och samspel främst handlar om att göra alla i arbetslaget medvetna om att det finns problematik i barngruppen. Det var även betydelsefullt för förskollärarna att hitta arbetssätt för att stötta barn i lek och samspel samt att de konkret i barngruppen intar olika roller där de är observerande, närvarande och delaktiga i leken. Det

framgick alltså inte att det fanns någon specifikt utarbetad metod, som exempelvis riktlinjer eller några dokumenterade arbetsplaner, för hur de anser att de bör hantera situationer där barn behöver stöttning i lek och samspel. Resultatet antyder att

hantera situationen. De behöver ju inte nödvändigtvis vara så att kommunikationen och samspelen mellan personal är välfungerande, då kan problematik uppstå

eftersom att det blir det svårt för personalen att hantera hur de ska gå tillväga för att stötta barnen. En etablerad metod i arbetslaget för att förskollärare ska kunna hantera situationer där de behöver stötta barn i leken, skulle vara någon form av grund som sedan kan kontinuerligt utvecklas och anpassas allteftersom barngruppen ändras. Vi anser att detta skulle kunna vara en rimlig aspekt som kan hjälpa

förskollärare i deras arbete. Förskollärares arbete med delaktighet i barns lek och samspel är såpass viktig del av förskolans vardag, då det gynnar barns utveckling och lärande (Skolverket, 2005) att det är av stor betydelse att granska, reflektera och diskutera kontinuerligt i arbetet för att förbättra och utveckla det pedagogiska arbetet, för barnens bästa.