6.1.1 Skolungdomars lärande i samband med undervisning om hållbar
utveckling.
Analysen av studiens resultat visar att det finns en stor variation i hur elever uppfattar sitt lärande i undervisning om hållbar utveckling. Denna studie har angripit syftets första frågeställning genom att samla in uppfattningar både utifrån vad skolungdomarna anser att de behöver lära sig för en framtid som går i riktning mot en hållbar utveckling samt utifrån hur deras utbildning hittills har förberett dem för att möta de hållbarhetsutmaningar de ställs inför. Dessutom pekar analysen av den första enkätfrågan på att eleverna uppvisar en stor variation i hur de anser att de på bästa sätt lär sig om miljö- och klimatfrågor. Den stora variationen visar att skolungdomarna har olika sätt att närma sig hållbarhetsfrågorna, och kräver därför att undervisningen också varieras för att möta deras behov. Enligt Van Poeck och Vandenabeele (2012) behöver undervisningen utformas så att skolungdomarna hamnar i situationer där de får träna på demokratiska förmågor. En av beskrivningskategorierna i avsnitt 5.1.1 handlar om att det finns en uppfattning lärandet sker bäst i form av självständiga arbeten, projekt och strukturerade diskussioner. Detta är arbetsformer där det krävs att skolungdomarna tar ansvar för sitt lärande och reflektera över sina värderingar för att kunna ta ställning och beslut.
Enligt Boeve-de Pauw, Gericke, Olsson och Berglund (2015) bör undervisningen också vara pluralistisk för att eleverna ska känna sig delaktiga, och på så sätt öka förståelsen. Detta kan man åstadkomma i undervisningen genom att belysa aktuella hållbarhetsfrågor utifrån olika perspektiv. Samtidigt behöver undervisningen ge skolungdomarna möjligheter att fördjupa sig i hållbarhetsfrågornas teori, gällande deras bakgrund, samt vilka konsekvenser olika handlar kan ge. Detta behöver skolungdomarna för att kunna argumentera för sina värderingar och slutligen ta ställning enligt de kognitiva aspekter på handlingskompetens som beskrivs i Almers (2013). Förmågan att ta ställning, och utvecklandet av elevernas demokratiska förmåga som en del av skolans fostransuppdrag är
31
essentiellt för undervisning om hållbar utveckling enligt Van Poeck och Vandenabeele (2012).
En uppfattning som speglades i analysen var att eleverna uttryckte ett behov av att lära sig, mer eller mindre exakt, vad de förväntades göra för att agera i riktning mot en hållbar utveckling samt hur det skulle göras. Enligt Van Poeck & Vandenabeele (2012) finns det en diskussion huruvida undervisning om hållbar utveckling ska förmedla kunskaper och värden som leder till ett önskvärt demokratiskt handlande och beteende, eller om eleverna ska sättas i situationer där de på egen hand får utrymme och möjligheter att formulera ställningstagande att träna på de förmågor och kunskaper som utmärker ett ansvarsfullt och demokratiskt medborgarskap. Det faktum att denna studie pekar på att eleverna vill veta hur de bör agera, betyder inte att det nödvändigtvis är undervisningen som bör peka ut riktningen. Det kan lika gärna vara så att eleverna behöver utveckla kunskaper och förmågor som möjliggör att de själva kan ta ställning och göra medvetna val. Det kan vara så skolungdomarna behöver djupare eller bredare kunskaper i det ämnesinnehåll som hållbarhetsfrågorna innefattar. Det kan också vara att de inte får möjlighet att bearbeta de aktuella hållbarhetsfrågorna ur ett perspektiv som de kan associera med utifrån sin kultur och livsstil. Öhman (2006) menar att en pluralistisk undervisning är att föredra framför en enbart normativ. Dock åskådliggjordes uppfattningar i denna studie visar som att det finns efterfrågan av det normativa perspektivet. Därför finns det möjligheter för att vidare studera hur dessa två undervisningstraditioner förhåller sig till varandra. Öhman (2006) menar att det normativa perspektivet behövs för att skolungdomarna ska ha något att förhålla sina egna värderingar och ställningstagande till. Nordén och Anderberg (2011) konstaterar i sin studie att vissa kunskapsförmågor är kritiska för att på ett demokratiskt sätt arbeta med hållbar utveckling. Bland annat handlar det om att kunna ta ställning och att ta beslut. En förutsättning för att kunna ta ställning är att man får möjlighet att fördjupa sig i de olika perspektiv som finns i en särskild fråga eller utmaning. En uppfattning som skolungdomarna hade var att de behövde mer kunskaper i de specifika frågorna som är aktuella idag, och som de förväntas ta ställning till. Dessa kunskaper består i, enligt enkätsvaren och de fenomenografiska kategorierna som presenteras i avsnitt 5.0, att lära sig mer om hållbarhetsfrågorna över tid på flera processnivåer. Skolungdomarna värdesatte kunskap om frågornas historia och bakgrund, vilka hot som fanns idag, vad man borde göra, hur man behöver gå tillväga för att möta behovet, samt vilka konsekvenserna för framtiden kunde blivit om man inte lyckas med vad som företas, eller om inget alls görs.
32
6.1.2 Skolungdomars handlingar och attityder om engagemang och aktivism
Studiens andra frågeställning bearbetades genom att samla in uppfattningar om vilka handlingar skolungdomarna både gör och vill göra, samt belysa variationen av attityder som finns mot aktivism och engagemang i miljö- och klimatfrågor. Analysen tyder på att det finns en problematik gällande skolungdomars engagemang och deltagande. Problemet består i att även fast uppfattningen om att detta är viktiga och beundransvärda egenskaper så fanns också uppfattningen att det är förhållandevis få ungdomar som agerar och engagerar sig. Enligt Almers (2013) finns det flera faktorer som påverkas en individs handlingskompetens. Den personliga aspekten, som innefattar mod, ansvarskänsla, vilja och lust att agera, var en uppfattning som speglades av enkätsvaren i denna undersökning.Det fanns också en uppfattning om att skolungdomarna sökte en normativ vägledning, vilket också är en aspekt av handlingskompetens enligt Almers (2013). Almers (2013) menar också att det finns kognitiva aspekter av handlingskompetens, som vilket tidigare nämnts i 6.1 också speglades i skolungdomarnas uppfattningar. Dels pekade uppfattningarna på att det fanns en efterfrågan på djupare kunskaper om aktuella hållbarhetsutmaningar. Dels fanns uppfattningen att det var undervisningens fokus på förståelse som var faktorn som på bästa sätt förberedde skolungdomarna för dessa utmaningar. Uppfattningen om att en djupare förståelse är essentiellt för undervisning om hållbar utveckling tyder på att utvecklandet av kunskapsförmågor är integrerad i utbildningen, men att det inte når ända fram. I den femte karaktären som beskriver kunskapsförmågor (Booth & Anderberg, 2005, s. 381) konstateras att förståelsen dock också bör relateras till de kunskaper som redan finns tillgängliga och slutligen mynna i att kunna utföra en handling.