5.2.1 BEGREPPET INDIVIDANPASSAD UNDERVISNING
Min studies resultat visar att pedagoger, elever och rektorer har liknande uppfattningar av begreppet individanpassad undervisning och dessa uppfattningar stämmer även överens med litteraturen. Några av mina respondenter tycker att intressen och mål ska finnas med i arbetet med individen medan andra tycker att dessa inte hör hemma här. Litteraturen skiljer sig också åt gällande dessa två faktorer.
5.2.2 HUR INDIVIDANPASSAD UNDERVISNING ANVÄNDS
Det skilde sig åt mellan mina tillfrågade pedagoger hur mycket de använder sig av individanpassad undervisning. Vissa använder det lite grann, en använder det inte alls och en använder det hela tiden i klassrummet. Samtliga tycker dock att det är svårt att individualisera och det tar även Ismen upp i litteraturen. Det finns inget färdigt koncept som förenklar detta utan pedagoger och elever måste testa sig fram. Eleverna märker att pedagogerna inte tänker på samma sätt och använder sig av detta i samma utsträckning. Vissa av eleverna tycker inte att det är nödvändigt att individualisera undervisningen fullt ut utan ser istället att det finns positiva konsekvenser av att rätta sig in i ledet och testa på saker som man egentligen inte föredrar. De som försöker individanpassa undervisningen till eleverna anser att tiden spelar stor roll och att planeringen i början av året, terminen eller kursen är betydelsefull. Åsikterna faller sedan isär då vissa anser att individualisering är tidskrävande även under kursens gång och att det är nästintill omöjligt i stora elevgrupper. Andra ser inte det som ett hinder utan förespråkar istället en nära relation till eleverna där det räcker att pedagogen lär känna elevens behov för att sedan lägga upp arbetet tillsammans.
Enligt litteraturen bör eleven, tillsammans med pedagogen, testa sig fram vilken lärstil den enskilda eleven har. Detta kan vara en mycket bra start för att hitta elevens unika sätt att lära. Det kan annars vara svårt att individualisera undervisningen då eleven inte själv vet hur den vill eller behöver anpassa undervisningen. Den individuella lärstilen är inte oföränderlig och eleverna som jag intervjuade kan därför ha rätt i att eleven ibland bör rätta sig in i ledet för att testa på olika sätt att lära sig. Eleven kan då utvecklas genom att testa på olika typer av undervisningssätt. Att eleverna ibland måste följa den demokrati som råder i klassrummet kan också vara nyttiga i vissa avseenden.
Det råder stor brist i litteraturen gällande hur pedagogen kan göra för att anpassa sin undervisning till varje enskild elev. De tar oftare upp vilka förutsättningar det finns för att lyckas och vad som kan påverka det negativt.
5.2.3 VILKA VERKTYG OCH RESURSER SOM BEHÖVS FÖR INDIVIDANPASSA UNDERVISNING
Pedagogerna i undersökningen önskar mer planeringstid och mindre undervisningsgrupper. De vill även ha tillgång till olika typer av verktyg så som dator, hörlurar och bibliotek. Rektorerna anser även att stödfunktioner vid sidan av undervisningen behövs, så som kurator och specialpedagog. Jag anser även att tillgång till olika typer av lokaler och arbetsmiljöer bör finnas på skolan. Vissa eleven vill ha det tyst omkring sig i ett mindre klassrum medan andra vill sitta tillsammans med andra och diskutera sig fram för att på så sätt lära sig nya saker. Rektorer kan underlätta arbetet för pedagogerna genom att ha väl fungerande uppföljnings- och rapporteringssystem samt se till så att tid för samtal mellan pedagoger finns. Genom att föra pedagogiska samtal utvecklas pedagogerna och de kan få tips av varandra på hur man på ett bättre sätt kan arbeta med eleverna.
Första steget kan vara att lagstadga utvecklingsplanen även för gymnasieskolan. I och med en sådan plan tar skolan ett större ansvar för hela eleven och inte bara ser till vald kurs och studieresultat, så som det lätt kan bli då enbart studieplan dokumenteras. Särskilda behov, önskemål, drömmar och mål tas då upp under samtal med eleven och detta kan göra att både elev och pedagog utvecklas i större grad än som det är i nuläget.
5.2.4 UTMANINGAR ATT TA HÄNSYN TILL
Det finns, enligt den litteratur som skrivits inom ämnet och enligt min undersökning, faktorer som pedagogen bör ta hänsyn till när de lägger upp sin undervisning. De särbegåvade eleverna kan lätt ses förbi när man försöker individanpassa undervisningen. Det är ofta i första hand de elever som är behov av särskilt stöd som prioriteras och på grund av tidsbrist eller annat kan de andra eleverna komma i andra hand. De klarar sig bra men skulle kunna klara av skolan ännu bättre om de fick lära sig på sitt sätt.
Enligt rapporten, Varannan i mål (2009), kommer Skolinspektionen fram till att elever som får individanpassad undervisning i allt högre grad får sämre studieresultat. De tror att detta kan bero på att eleven arbetar med mer egna arbeten och får därför ökat eget ansvar och större valfrihet. Eleven kanske inte är mogen för detta vilket försämrar resultatet eller så är inte detta rätt undervisningsmetod för vissa elever. Eget arbete och individanpassat är inte samma sak. Skolinspektionen tror att de försämrade
studieresultaten även kan bero på att pedagogen får en handledarroll istället för en lärarroll som i den traditionella undervisningen. Att fortfarande styra över undervisningen och inte lägga över det ansvaret hos eleven bör därför pedagogen ha i beaktande.
I Skollagen står det klart och tydligt att skolan ska individualisera undervisningen efter varje enskild elev. Ändå görs inte detta. Jag tror att det beror på brist på kunskap om vad individanpassad undervisning faktiskt är och att pedagogen inte vet hur man ska kunna genomföra det. Det är brist på tid, brist på resurser eller för stora grupper som istället blir anledningar till att man inte kan individualisera.