Resultatdiskussion

Med hjälp av de teman som kunnat urskiljas i resultatet förs resultatdiskussionen utifrån dessa, för att på ett tydligare sätt kunna reflektera kring och besvara studiens syfte och forsknings-frågor.

7.2.1 Lekens värde

Av resultatet framgår att dockan delvis anses vara en leksak som hör förskolan till vilket kan tolkas som varande kvarleva från den tid då dockor användes som ett redskap för flickor att öva moderliga egenskaper (Vallberg Roth, 2011). Samtidigt tilldelas dockan ett mindre värde på de flesta förskolor, vilket kan uppfattas i att flera av förskolorna har få eller inga dockor, dockorna har få och begränsade tillbehör samt att de inte har någon specifik placering. Det bristfälliga utbudet och avsaknaden av variationsmöjligheter kan likt det Öhman (2019) belyser innebära att lek med dockor klassas som mindre värdefullt, vilket kan ställas i relation till de frågor som väcks när bil- och konstruktionslek tilldelats ett eget rum på den förskola där babydockor inte alls påträffades. Sett till det faktum att bilar och konstruktionsmaterial givits ett eget utrymme medan dockorna fått stå åt sidan kan det härledas till den manliga normen som Bodén (2011) belyser anses vara den neutrala. Samtidigt förekommer inte specifika dockrum på någon av de förskolor som deltagit i studien. Det är däremot ovisst om valet att inte ha specifika rum anpassade för lek med dockor i själva verket beror på platsbrist eller om det är ett medvetet val för att undgå risken för att könssegregerad lek konstrueras i de situationer där könskodade lek-saker separeras (Heikkilä, 2014, refererad i Engdahl & Ärlemalm-Hagsér, 2015). Förskol-lärarnas utformning av lekmiljön konstruerar därmed genus på ett sådant sätt att det som anses vara manligt värderas högre än det som anses vara kvinnligt, vilket kan innebära att den manliga normen inte utmanas i förskolans arbete med genus.

Med tanke på det instinktiva motstånd som kan tolkas ur hur förskollärarna lägger tonvikt på att de inte använder sig av rumsbenämningen “dockvrå” anas således en rädsla kring att bli misstolkade och stämplade som icke genusmedvetna. I grunden kan detta ses som ett steg i rätt riktning för att frångå olika könsstereotyper som kan finnas i förskolan, å andra sidan lyfter Bodén (2011) hur könsneutraliseringen av lekmiljöer och deras benämningar ofta resulterar i att det manligt kodade får finnas kvar vilket återigen kan spegla att det manligt kodade oreflekterat ses som det neutrala och tilldelas ett högre värde. Benämningen “Familjevrån” kan anses vara en könsneutral benämning av den studerade lekmiljön eftersom familjer kan bestå av både män och kvinnor, men kan å andra sidan spegla det historiska synsättet om hur flickor i förskoleålder genom leken skulle förberedas till att bli omvårdande mödrar som tog hand om familjen (Vallberg Roth, 2011). Det går att urskilja ett kompensatoriskt tankesätt både historiskt sett och i modern tid kring hur pojkar uppmuntrats och uppmuntras till deltagande i familjelekar för att öva på omvårdande egenskaper, med tanke på att många av dem kommer bli fäder (SOU 2006:75; Vallberg Roth, 2011). Eftersom resultatet visar att pojkar självmant deltar i familje-lekar, där de dock bara intar de manliga rollerna såsom pojkbarn och fäder, påvisar det att ett kompensatoriskt arbetssätt kan ha förekommit även fast de inte gör könsöverskridande val i leken (Eidevald, 2011; Olofsson, 2007).

24

7.2.2 Rollek

Eftersom det uttrycks att barnen tillåts konstruera flera olika typer av rollekar där roller ur vuxenlivet intas, överensstämmer det med Tullgrens (2004) beskrivning av den betydelse roll-leken innehar för barns förståelse för vuxenlivet. Genom att förskolorna, likt Frödéns (2019) resonemang, blandat de tillgängliga attributen passande för rollekar kan det ha varit en bidrag-ande faktor till att barnen själva kunnat inta alla roller i lekarna, även bebisrollen, som medfört att dockan inte fyllt någon funktion för dem. Detta resultat går till viss del emot det Öhman (2019) påpekar om att leksaker som erbjuder begränsat handlingsutrymme kan hjälpa till att stimulera barns fantasi.

Med tanke på att de deltagande förskollärarna konstruerat miljöer främst för de äldsta förskole-barnen, att de uttryckt att barnen har ett bristande intresse för dockor samt att det framgick att intresset för dockor var större bland yngre barn, väcks funderingar kring ålderns betydelse för lek med dockor. Eftersom det uttrycks att barnen själva föredrar att inta rollen som bebis istället för nyttjandet av dockan är det intressant att ställa det i relation till vad Hangaard Rasmussen (2016) framhäver vara den vanligaste åldern för deltagande i rollek. Därmed väcks funderingen om förskolans yngre barn i större utsträckning använder dockor som utgångspunkt i leken medan de äldre barnen inte behöver dockan för att initiera lekar (Öhman, 2019).

Istället för separata dockrum har konstruktionen av de utvidgade rolleksrummen där köns-kodade och könsneutrala material uppblandats, bidragit till att genus konstruerats på ett sådant sätt att skillnaderna mellan vad som anses vara manligt och kvinnligt reducerats. Detta kan vara en anledning till att könssegregerade lekar till stor del har minskat, vilket Öhman (2019) fram-häver kan bli resultatet av konstruktionen av lekmiljöer med både begränsat och mångsidigt handlingsutrymme.

7.2.3 Vikten av en variationsrik lekmiljö

Lekmiljön anpassad för lek med dockor kan på en av förskolorna med mindre variationsrik lekmiljö tolkas som ett sätt att sända ut feminint kodade signaler eftersom dockans klädesplagg och sängkläder som fanns att tillgå var i färgen rosa med vita spetsdetaljer, samt att den docka med tydligt kön hade kvinnliga genitalier. Med utgångspunkt i att Ambjörnsson (2011) fram-häver rosa som en feminint kodad färg, ger denna lekmiljö inte förutsättningar för köns-överskridande val i den bemärkelsen att den ur ett genusperspektiv riskerar att tilltala färre pojkar, samt att det inte erbjuds alternativ och variation i leken. Förekomsten av färgen rosa är inte negativ i sig, men eftersom Hämeenniemi (2011) påpekar att leksaker ur ett genus-perspektiv har betydelse för barns subjektskapande är det av stor vikt att erbjuda olikheter i form av färgvariationer, dockor med olika kön och ett större utbud av material och tillbehör. Eftersom mindre variationsrika lekmiljöer anpassade för lek med dockor även återfinns på ytterligare två förskolor tyder detta på att det finns utrymme för utveckling av lekmiljöerna på dessa tre förskolor för att därmed kunna vidga barns uppfattning kring genuskonstruktioner bortom vad som anses kvinnligt och manligt. I motsats till dessa tre förskolor framhåller en av förskolorna med mer variationsrik miljö att de tillför material och leksaker till förmån för att avlägsna dem eftersom barns genuskonstruktioner utmanas genom att lekmiljön erbjuder större

25

variation och valmöjligheter (Frödén, 2019; Olofsson, 2007). Förskollärarna på förskolorna med mer variationsrika lekmiljöer reflekterar dessutom medvetet kring att lekmiljö, material och leksaker har betydelse för barns konstruktion av genus, vilket Eidevald (2011) betonar är vitala kompetenser för en genusmedveten förskollärare.

Genom att alla deltagande förskollärare skapar förutsättningar för barn att blanda könskodat material med sådant som anses mer neutralt är deras arbetssätt i samstämmighet med Henkel (2006) och Olofsson (2007) som framhäver hur detta arbetssätt kan tillföra att leksaker och annat material tilldelas en ny innebörd. Eftersom kombinerandet av material och leksaker bi-dragit till att pojkar och flickor leker tillsammans i samma utrymmen och med samma material, indikerar det på att de föreställningar som Eidevald (2011) framhäver som kvinnliga och man-liga i denna kontext mer eller mindre har kunnat suddas ut.

7.2.4 Barns intresse har stor betydelse

Förskollärarna i studien gav ett starkt uttryck för att det är centralt att barns intressen till stor del styr hur deras lekmiljöer konstrueras, ett resonemang som ordagrant stöds av förskolans läroplan (Skolverket, 2018). Förskollärarna uppvisar ett stort engagemang kring hur de kan utforma lekmiljön baserat på barns intressen vilket i enlighet med Winther-Lindqvist (2016) är primärt för att kunna stimulera de intressen barn ger uttryck för. Lekmiljöerna i förskolorna som deltagit i studien är under ständig förändring där förskollärarna byter ut och plockar bort leksaker och material, dock framgår det i resultatet att detta utförs på olika sätt vilket kan spegla förskollärarnas genusmedvetenhet. Förutom barns intressen belyser Eidevald (2011) och Olofsson (2007) vikten av att även utgå från genus och kön i konstruktionen av lekmiljöer för att kunna erbjuda barn fler valmöjligheter oberoende av könstillhörighet, och skapa förut-sättningar för könsöverskridanden. Eidevalds och Olofssons resonemang kring genus och kon-struktion av lekmiljö stärker resultatets påstående om att de två förskollärarna på de förskolor som uppvisar en mer variationsrik lekmiljö även uppvisar stor medvetenhet kring barns genus-konstruktioner, eftersom deras skildringar av verksamheterna genomsyras av liknande arbets-sätt.

Trots att förskollärarna uttrycker att de i enlighet med Lpfö 18 (Skolverket, 2018) konstruerar lekmiljöerna utifrån barnens intressen, framgår det samtidigt att det könsneutrala arbetssättet som nyttjades i situationen där utklädningskläder togs bort, för att kläderna ansågs vara köns-kodade, ledde till att barnens intresse hamnade i skymundan eftersom de gav uttryck för att de saknade materialet. Det faktum att förskolläraren reflekterade kring vad bortplockandet av utklädningskläderna lett till visar på en medvetenhet kring genus och bidrar till att utveckla genusarbetet och driva det framåt genom att våga testa olika metoder (Eidevald, 2011). Även om en genusmedvetenhet uppvisats framgår det å andra sidan att valet av att avlägsna kläderna har inneburit att barnen fråntagits möjligheten till lekar och roller de har rätt att utforska, trots att dessa roller och lekar kan ses som könsnormativa. Genom att, likt ovan nämnda förskol-lärare, välja att testa olika metoder men även fortsätta erbjuda barn könskodade leksaker och material i kombination med det könsneutrala kan förskollärarna etablera en genusmedveten pedagogik (Olofsson, 2007).

26

7.2.5 Förskollärare utmanar

Det tillåtande förhållningssätt alla förskollärare uppvisade kring barns genuskonstruktioner samt att de utmanar barnen kring normer gällande vad som anses kvinnligt och manligt, synlig-gör förskollärarnas medvetenhet om genus när det kommer till bemötande och förhållningssätt. Genom att, likt de deltagande förskollärarna, ta sig an svårigheterna kring genus på detta sätt kan det leda till att ifrågasättande av rådande könsnormer äger rum och bidrar till att barn får möjlighet att göra individuella val oberoende av könstillhörighet (Burr, 2015; Skolverket, 2018). Ett kompensatoriskt arbetssätt kan skönjas i de berättelser som delges där förskollärarna uppmuntrar barn att göra de val de själva vill, främst gällande kläder och färger, vilka enligt normen kan anses könsöverskridande (Eidevald, 2011).

Den makt som en förskollärare uttrycker att förskollärare - eller annan vuxen - av sig självt besitter gentemot barn ses som en viktig insikt eftersom vuxnas förhållningssätt konstruerar den pedagogiska praktiken i förskolan och vuxnas agerande påverkar barns förståelse av världen (Dahlberg et al., 2014). Exempel på hur förskollärarens makt nyttjats på ett positivt sätt i arbetet med genus kan bland annat synliggöras i testet där Barbiedockorna kläddes i tuffa manliga kläder och placerades på farliga djur, vilket enligt Henkel (2006) kan vara ett sätt att ge köns-kodade leksaker en ny innebörd. Makten användes även på ett positivt sätt när den manliga förskolläraren kom till förskolan med rosa tröja efter att barn uttryckt att rosa är en feminint kodad färg, en metod som går i enlighet med Lpfö 18 (Skolverket, 2018) som framhäver att begränsande könsmönster ska motverkas.

7.2.6 Vårdnadshavare, samhälle och populärkultur

Eftersom vårdnadshavarna innehar olika tankar och förhållningssätt gällande könsöverskrid-anden blir det av yttersta vikt att förskollärare tar sitt ansvar i genusarbetet för att kunna frångå starkt befästa könsnormer, och således kunna gynna det framtida samhället (Eidevald, 2011). Eftersom Dahlberg et al. (2014) belyser att människan formas av de sociala konstruktioner som finns runt omkring, kan inte utvidgandet av genuskonstruktioner enbart läggas på förskollärare och vårdnadshavare, utan för att större förändringar ska kunna ske behöver samhället i stort ta ett större ansvar vilket exempelvis skulle kunna ske genom förändringar i populärkulturen. Med tanke på att Eidevald (2011) framhäver populärkulturen som en bidragande faktor till de könskonstruktioner barn har att tillgå kan det ses ett samband till barnens resonemang om att enbart pojkar kan inta rollen som Hulken, vilket i sin tur kan kopplas till de normativt befästa manliga egenskaperna stark, våldsam och arg (ibid.).

27