Resultatdiskussion

I resultatdelen besvaras och analyseras forskningsfrågorna.

Vilken kunskap anser sig pedagogerna ha om diagnosen språkstörning?

Pedagogernas kunskap är en kritisk faktor för elever med språkstörning, de behöver känna att det finns pedagoger som har förståelse för deras svårigheter. Denna studie visar på att respon- denterna anser sig ha viss kunskap om diagnosen språkstörning, men att de är i behov av mer kunskap för att kunna bemöta eleverna på ett korrekt sätt. Respondenterna med längre erfa- renhet har dock definierat språkstörning med helt andra ord än övriga respondenter, och me- nat att diagnosen språkstörning är ny i jämförelse med diagnoserna dyslexi och dyskal- kyli. Detta är i enlighet med Thordardottir och Topbas (2020) resultat som visar på att betyd- ligt färre människor hört talas om diagnosen språkstörning än om diagnoserna autism, dyslexi och ADD/ADHD. Det kan bero på att språkstörning inte uppmärksammats tillräckligt tidigare, och om en elev hade svårigheter med språket så var dyslexi/dyskalkyli de första diagnoserna som kom på tal. Det sågs inte till helheten utan det fokuserades på en liten del av problemet. Dock kanske medvetenheten håller på att öka eftersom respondenterna sade att en del elever på skolorna har diagnosen språkstörning idag.

De legitimerade pedagogerna i studien har nämnt att diagnosen språkstörning inte uppmärk- sammats tillräckligt i lärarutbildningen, vilket försvårat mötet med elever med språkstörning när de väl kommit ut i arbetslivet. Tidigare forskning visar också att lärare saknar tillräckliga kunskaper om språkstörning eftersom de inte fått med sig det från lärarutbildningen, vilket i sin tur bidrar till att lärare inte förmår stödja sina elever med språkstörning (Sadler, 2005). Detta kan antyda att det finns brister i lärarprogrammet, det verkar fokuseras för lite på dia- gnoser i utbildningen trots att det är så vanligt förekommande idag. Respondenterna anger att kunskap om språkstörning främst förvärvats genom erfarenhet med elever på arbetsplatser men även genom litteratursökning, deltagande i kurser, i Facebook grupper och på internet. Vilket sammanstämmer med resultat från Sadlers (2005) studie som visar att lärare i stället sökt kunskap i litteratur. Respondenterna i vår studie menar på att fler kurser och fortbildning skulle utveckla pedagogers färdigheter, vilket troligtvis också skulle öka kunskapen om dia- gnosen språkstörning i samhället. Vilket även Thordardottir och Topbas (2020) föreslår, ge- nom att prata mer om diagnosen språkstörning i skolan och inom vården så ökar medveten- heten och kunskapen. Respondenterna skulle även önska att information om olika diagnoser vore mer lättillgängligt från specialpedagoger.

Hur upplever pedagogerna handledningen av specialpedagogerna?

Respondenterna i vår studie har inte kunnat avgöra skillnaden mellan speciallärarens och spe- cialpedagogens roll på skolan. Det kan därför vara svårt att dela upp det som speciallärarupp- draget och specialpedagogsuppdraget, eftersom vissa skolor utnyttjar specialpedagogerna och speciallärarna i båda yrkena. Detta kan bero på att skolan inte kan bära kostnaderna för båda yrkena, vilket medför att exempelvis specialpedagogens roll inte bara är begränsad till hand- ledning och kartläggning utan även att stödja elever i klassrummet. Respondenterna i studien berättar att de inte riktigt vet vad en specialpedagog förväntas göra, vilket överensstämmer med Mihajlovics (2020) studie som pekar på att det förekommer otydligheter kring vilka spe- cialpedagogernas arbetsuppgifter är. Takala & Ahls (2014) studie pekar däremot på att svenska specialpedagoger fokuserar mer på att handleda pedagoger och syssla med kartläggning, me- dan speciallärarna fokuserar mer på att arbeta med elever med svårigheter. Eftersom det före- kommer lite tvetydigheter kring arbetsrollerna så kan det betyda att det är väldigt beroende på skolans ledning hur det ser ut på skolan.

I studien beskriver respondenterna att de inte erhållit någon handledning av specialpedagog, utan att de främst delgetts kunskaper angående språkstörning av kollegiet. Anledningar till att respondenterna inte erhållit handledning verkar främst bero på skolornas organisationsstruk- tur eller brist på antal utbildade specialpedagoger. Den bristande handledningen verkar inte bara innefatta språkstörning utan alla diagnoser och frågor i allmänhet. Däremot anser sig

vissa respondenter ha fått handledning av specialpedagog, men i de flesta fall bara en kort tid eller först nyligen. Eftersom handledningen varit bristfällig har respondenterna varit tvungna att söka vägledning på annat håll. Respondenterna framhäver att de har erhållit stöd genom kollegialt lärande, vilken innebär att kollegor hjälper och stödjer varandra för att kunna hjälpa elever på bästa sätt. Trots att de erhållit handledning och kunskap på annat håll anser de att det vore önskvärt att få ännu mer professionell handledning från självaste specialpedagogen, för att underlätta skoltiden för elever med språkstörning. Respondenterna betonade betydel- sen av att lära sig genom samarbete, och dela med sig av kunskap, erfarenhet och information till kollegor. Kunskapsutbyte kollegor emellan kan bidra till en bättre arbetsmiljö, detta resul- tat är i enlighet med Mihajlovics studie (2020) som betonade samarbete mellan kollegor för att förmedla lärande.

Hur arbetar pedagogerna för att elever med språkstörning ska kunna uppfylla läropla- nens mål?

Studien visar att respondenterna har begreppen struktur, tydlighet och visualisering i åtanke när de arbetar med elever med språkstörning. Med struktur menas det enligt våra responden- ter att man som pedagog strukturerar upp arbetet så att elever med språkstörning lättare ska kunna hänga med, genom schemaläggning, extra genomgång, punktlistor och mallar. Det är bra med punktlistor som går att bocka av så eleverna med språkstörning vet vad som kommer till nästa. Många av skolorna har även tillgång till Ipads så elever kan redigera och lyssna till sina egna texter via den. Med begreppet tydlighet menas det enligt våra respondenter att man som pedagog pratar väldigt tydligt, långsamt och detaljerat, man upprepar det man sagt tills eleven förstår, och man använder sig av enkla ord. Med begreppet visualisering menas det en- ligt våra respondenter att elever med språkstörning får använda det visuella sinnet för att för- stå det som sker under lektionerna. Det visuella på skolorna verkar innefatta filmer, rita på tavlan, bildstöd och användning av appar på Ipaden. Visualisering används för att förstärka det som sägs muntligt eller står i text, visualisering inkluderar elever i klassen. Pedagogerna anser dock att bilderna i bildstödet ibland inte korrelerar med elevernas ålder vilket medför att eleverna inte utvecklas eller finner det kul. Vi har uppmärksammat att både lärare och resurs- pedagoger arbetar på samma sätt när det kommer till elever med språkstörning. Detta kan till stor del bero på att resurspedagogerna ofta jobbar nära en klasslärare och kan därmed efter- likna dennes arbetssätt, eller att resurspedagogerna erhåller mer stöd av ledningen med tanke på att de inte är utbildade pedagoger.

R 13 arbetar som hundlärare för att bland annat underlätta undervisningen för elever med språkstörning. Respondenten har sett framgång i arbetet med dessa elever, eftersom de kan inneha svårigheter med att kommunicera med andra människor men med hunden upplevs det

lättare. Hunden har inte några förväntningar på att eleverna ska uppfylla krav utan accepterar dem som de är, oavsett svårigheter och skillnader i kunskapsnivå. Relationen mellan en elev och en hund kan vara viktig genom att den stimulerar den personliga utvecklingen hos eleven, vilket troligtvis kommer öka motivation och trygghetskänslan hos eleven. Samarbete mellan hund och elev kan bidra till bättre motorik och kommunikationsförmåga hos elever med språk- störning. En tydlig strategi och daglig rutin tillsammans med hunden bringar motivation till eleven att slutföra sina uppgifter, och även förbättra sin pedagogiska förmåga i längden. Det verkar också som att hundar kan förbättra elevers skriv och läsförmåga samt deras aritmetiska färdigheter genom att bara finnas nära och utföra uppgifterna tillsammans med eleverna. Respondenterna nämner också föräldrarnas inverkan på elevernas studier, respondenterna anser föräldrarna som en tillgång vid strukturerandet av den enskilde elevens undervisning. Vilket även Gallagher et al. (2019) studies resultat belyser, att samarbete är av stor vikt när man har att göra med elever med språkstörning. Samarbetet enligt Gallagher et al. behöver fungera mellan exempelvis föräldrar och lärare för att åstadkomma en så bra individuell stu- dieplan som möjligt för eleven, och därmed möjliggöra goda studieresultat. Relationen mellan hem och skola betraktas som viktig för eleven, och föräldrarnas inställning till skolan påverkar barnet. Det är viktigt att förstå faktorerna utanför skolmiljön och kunna identifiera dess inver- kan på barnets framgång och prestationer i skolan. Eleverna bär med sig sina distinkta per- sonligheter och identiteter när de kommer till skolan, vilket inkluderar värderingar, färdig- heter och intressen som erhållits utanför skolmiljön. Elever lär sig inte bara i skolan, utan även tillsammans med vänner och familjemedlemmar. Däremot anser en del av våra respondenter att föräldrarna kan hämma elevernas studier. Vissa föräldrar vill exempelvis inte att sina barn ska få en diagnos eftersom det kan ge dem en stämpel för livet, medan andra föräldrar vill att barnen ska få en diagnos för att befrias från att lära sig läsa och skriva. Detta kan till stor del bero på föräldrarnas egna erfarenheter av skolan och hur de själva blivit bemötta, de anser att de klarat arbetslivet trots att de inte lärt sig läsa eller skriva.

Respondenterna i vår studie belyser också betydelsen av att tänka individuellt när man arbetar med elever med språkstörning, eftersom de har så olika behov av stöd. Man bör ta sig tid att lära känna eleven och utefter det bygga upp en undervisningsplan. Vilket är i linje med Gallag- her et al. (2019) studie, som visar på att det mest ideala stödet för elever med språkstörning vore att individuellt anpassa stödet efter deras behov. Det individuella stödet är även något Bruce och Hansson (2019) studie belyser, genom att identifiera en elevs inlärningsstil och in- telligensnivå kan lärare planera och åstadkomma ett individuellt stöd åt eleven med språkstör- ning. Pedagogens skicklighet och förmåga att kunna kontrollera elevers beteende i klassrum- met visas i vår studie kunna locka elevers uppmärksamhet, och fånga deras intresse utan att

utöva någon form av auktoritet gentemot dem. Detta kan möjligtvis skapa lust till lärande, och göra så att pedagogen kan undervisa genom en förtrogen relation till alla interagerande ele- ment i klassrummet. Noddings (2012) framhäver att omsorgsetiken kan bidra till att individu- ella behov tillgodoses och kunskap förmedlas, genom att lärare innehar relationer med elever och bemöter deras känslor och behov.

Respondenterna nämner också behovet av tidigt stöd gällande elever med språkstörning, ef- tersom eleverna annars hamnar så mycket efter andra elever under sin utbildningstid. Tidiga insatser verkar därmed inte längre bara vara begränsade till barn med tydliga funktionshinder utan alla barn i riskzon. Därför bör förskolepedagogerna skapa förutsättningar som underlät- tar och uppmuntrar språkutveckling. Det vore smart att koppla ihop språk med barnets indi- viduella favoritaktiviteter som exempelvis spel, filmtittande och bildstöd eftersom det kommer öka barnets ordförråd. Genom tidiga insatser kan vissa svårigheter troligtvis övervinnas eller reduceras, och då kan barnet leva ett mer balanserat liv både i skolan och på ett personligt plan. Respondenternas utsagor överensstämmer med Bottings (2020) studie, som betonar att skolan måste stödja barn med språkstörning redan från tidig ålder och enda upp till tonåren. Bottings studie visar också på att unga elever med språkstörning presterar sämre muntligt och skriftligt jämfört med unga elever utan svårigheter. Marini et al. (2020) belyser också betydel- sen av att upptäcka språkstörning hos barn redan i förskoleåldern, eftersom resultatet visade på att förskolebarn med språkstörning presterade betydligt sämre i testerna som utfördes än de förskolebarn som utvecklades normalt. Marini et al. påpekar att det finns behov att införa rehabiliteringsprogram som en tidig insats för barn med språkstörning.

Hur ser pedagogerna på relationer och inkludering gällande elever med språkstörning? Lärar-elev relationer spelar en viktig roll i elevernas framgång i lärande och sociala utveckling. Skapandet av positiva relationer mellan elever och pedagoger tycks enligt våra respondenter leda till att eleverna definierar sig, känner sig mer bekväma, anpassar sig till miljön samt ut- vecklar sina emotionella och sociala intelligenser. Medan en dålig relation mellan elev och lä- rare kan orsaka obehagskänslor och hindra läraren från att framgångsrikt sända sitt budskap. Respondenterna anser att skapandet av relationer måste baseras på respekt, acceptans av den andres åsikt, empati, tillgivenhet och en öppenhet som hjälper till att bättre förstå den andre. Det är betydelsefullt att belysa hur pedagogerna bygger relationer med elever med språkstör- ning. Respondenterna verkar använda sig av mänsklig relationell kompetens, skapandet av vänskap genom positiva attityder, lyssna till elevens behov, energier och ta fasta på den en- skilde individens förmågor. God hantering av elever har att göra med mycket inre vilja och tålamod hos pedagogen. Respondenterna är överens om att den positiva relationen mellan pe- dagog och elev bidrar till att underlätta stödstrategierna som ges till elever med språkstörning.

Vilket även Håkansson och Sundberg (2012) belyser, att samspel och kommunikation mellan lärare och elev uppmuntrar lärande, minne, förståelse och lärandemotivation. Enligt våra re- spondenter verkar den goda relationen mellan lärare och elev bidra till en positivare syn på lärande, vilket kan påverka framtida studier positivt. Resultatet är i linje med Rhoad-Drogalis et al. (2017) studie, som visar på att goda relationer mellan lärare och elever i förskolan är förenat med bättre inlärningsrelaterat beteende hos elever med språkstörning.

Relationer bidrar också till inkludering vilket gör att elever vågar ta för sig mer i olika sam- manhang och känna en större trygghet. Detta är i linje med Gallagher et al. (2019) studies re- sultat, som visar på att trygghet, inkludering och frigöring är begrepp som elever med språk- störning ansåg som viktigast. Respondenterna i vår studie jobbar med inkludering, de anser att inkluderingen sker automatiskt eftersom det förekommer så många olika svårigheter och kulturella skillnader i skolan. Respondenterna i vår studie belyser att det varit svårare att in- kludera eleverna med språkstörning tidigare men att dagens teknik underlättar. Eleverna bru- kar exempelvis använda Ipads för att läsa, skriva och räkna. Respondenterna nämner att elever med språkstörning bör inkluderas i den vanliga i klassen. Eleverna bör få se när andra elever arbetar och lära sig av dem. Vilket är i enlighet med Haug (2017); Sadler (2005) som menar på att inkludera elever i klassrummet är viktigt utifrån psykologiska, sociala och pedagogiska aspekter.

Resultaten av denna studie visar också att respondenterna inte anser elever med språkstörning ha problem att verka med andra i klassen, eftersom respondenterna beskriver att eleverna oft- ast vill göra samma sak som alla andra barn. Vilket inte är enlighet med Chen et al. (2018) studies resultat, som visar på att elever med språkstörning hade betydligt mindre sociala nät- verk och var mer benägna att isolera sig. Respondenterna i vår studie nämner dock att vissa elever med språkstörning är mer exkluderade på rasterna. Detta eftersom de har svårt med sociala koder och att hänga med i andra elevers framfusighet, de brukar då ibland gå iväg och leka egenhand. Vilket däremot är i enlighet med Chen et al. studie, som visade på att barn med språkstörning ofta drar sig undan och ägnar sig åt mer lekar på egen hand. Gallagher et al. (2019) studies resultat visar också att vissa sociala koder och outtalade regler kan vara svåra att tolka för elever med språkstörning.

Att en elev kan kommunicera med andra verkar vara en färdighet i sig, och den skiljer sig från en elev till en annan. Vissa elever har exempelvis lätt för att prata med andra barn medan andra inte har denna färdighet. Respondenterna i vår studie beskriver att vissa skolor tränar på sociala koder, och en av skolorna har en fritidspedagog som jobbar med elever med svårigheter ute på rasterna. Det kan därmed vara möjligt att elever lär sig kommunicera med andra genom

att få hjälp av pedagoger i skolan och då bli mer självständiga. Vilket är i enlighet med vad eleverna i Gallagher et al. studie önskade sig, assistans i att öka deras sociala status och förstå- else för outtalade regler. Bristande social förmåga hos elever med språkstörning kan också̊ leda till konflikter vilket respondenterna belyser. Därför är det viktigt att pedagogen försöker iden- tifiera orsaken till konflikten och hitta en lämplig lösning. Pedagogerna kan också konsultera en specialist för att få professionell hjälp, och sen diskutera konflikten tillsammans med alla inblandade.