Resultatdiskussion

Detta avsnitt redogör för resultatet i relation till studiens respondenter, tidigare forskning samt teoretisk anknytning. En diskussion kring hur lärarna definierar lek och hur de används i de olika årskurserna kommer tas upp.

Ett intressant och något oväntat resultat som framkommer i min studie är att lärarna har svårt att definiera vad som är lek i deras undervisning. Det skulle kunna sägas ligga i linje med vad Piaget hävdade och även vad med nyare forskning visat (till exempel Fesseha & Pyle, 2015) på så sätt att lek kan definieras på flera olika sätt och inte har en enda funktion. Den gemensamma uppfattningen bland de lärare jag intervjuat är att lek är något lustfullt som barnen själva är motiverade att utföra.

Men samtidigt ville flera lärare ”bolla” tankar med mig innan de svarade på om de använde lek i sin undervisning, vilket tyder på en osäkerhet i frågan. Resultaten visade att det faktiskt förekom lek i undervisningen när lärarna själva inte uppfattar att det vid tillfället var fråga om lek. På ett plan är det alltså svårt att få en rättvis bild av hur lek används i undervisningen eftersom lärarna själva inte vet vad som anses som lek. I grunden likställer dock lärarna leken med ett lekfullt lärande, det vill säga det är lärandet som är utgångspunkten och leken något som inkorporeras den som ett extra slag. Leken kan på så vis bistå och stärka läroprocessen men har alltså inte ett eget egentligt egenvärde, något som i egen rätt innebär ett lärande. Samtliga lärare i studien menar att de använder ett lekfullt sätt i undervisningen för att lärande ska ske på ett roligt sätt. Det framkommer i studiens resultat att det lekfulla arbetssättet bygger på kommunikation och samspel vilket stöds av den sociokulturella teorin (Vygotskij, 2007). Den sociokulturella teorin använder begrepp som artefakter och stöttning (se kapitel 3.6) Forskning visar att leken gör det möjligt för barn att lära sig av varandra (Williams, 2001). Det är i leken barn utforskar och konstruerar ny kunskap eftersom de möter ett mer avancerat språk som bidrar till språkutveckling (Pyle, Prioletta & Polisizuk, 2017).

Lärarna använder det lekfulla arbetssättet för att göra lärandet mer tydligt hos eleverna. Samtliga lärare använder sig av ASL, att skriva till sig läsning. Där använder eleverna både Ipad och hörlurar. Eleverna arbetar då i parvis för att kunna hjälpas åt. De betyder att lärarna använder sig av artefakter och scaffoding. Flera lärare berättar att de använder kooperativt lärande i sin undervisning, som bygger på elevers interaktion med varandra. Elever stöttar varandra i leken och genom stöttning kan ny kunskap skapas. Det är i den

30 proximala utvecklingszonen eleven kan ta stora steg i sitt eget lärande om han eller hon får

god stöttning av en jämnårig kompis eller en vuxen. Eleverna samspelar med hjälp av olika

medierande redskap. Leken kan ses som ett redskap. I leken kan även olika redskap och

hjälpmedel användas för att förstå omvärlden bättre. Det kan kopplas till begreppet artefakt. Enligt Vygotskiij är artefakter ett annat ord för redskap som vi människor använder för att kommunicera och tänka. Med hjälp av artefakter möjliggörs tänkandet och förståelse om sin omvärld (Säljö, 2014; Jakobsson, 2012).

Ytterligare en viktig fråga gäller om leken, eller rätta sagt det lekfulla lärandet, används tillräckligt mycket och om det görs på rätt sätt? Gynnar det lekfulla lärandet elevernas

kunskapsutveckling?Lärarna som arbetar i grundskolans årskurs 1–2 påstår att det är svårt

att få in leken i de olika ämnena. Det må så vara, men min tanke är även att dagens lärare saknar tillräckligt kompetens med om hur leken kan vävas in i kunskaperna eleverna ska lära sig i grundskolan. Forskning visar att leken ger elever goda förutsättningar för att lärande ska ske. Jag tror å ena sidan att lekens betydelse för barns sociala utveckling är självklar för många lärare, men som mina intervjuer visar så behöver sambandet mellan

lek och lärande nå ett större erkännande, och då syftar jag på lärande i de olika ämnena.

Det är något som framkommer i tidigare forskning också. Studier visar att det finns lärare som argumenterar för att lek och lärande inte är likställda med varandra (Einarsdottir, 2012; Fessha & Pyle, 2016).

Samtliga lärare som jag har intervjuat återkommer till en annan punkt, nämligen att kunskapskraven och tidsbegränsningen är för hårda för att kunna utforma lärande i lekens form. Därför väljer lärarna att prioritera elevernas kunskaper i ämnens istället för att göra lärandet till mer lekformaterat material. Lärarna är överens om att leken saknas i dagens grundskola. Jag tror, efter att ha intervjuat lärarna, att tiden är en stor bidragande faktor till att leken utelämnas. För att nå kunskapskraven i årskurs 3, väljer lärarna istället att prioritera bort det ”praktiska” dvs leken till det ”teoretiska” för att få eleverna att ta sig vidare. Leken tar längre tid än den traditionella undervisningen som alltid har genomsyrat verksamheten. Resultatet i min studie visar att samtliga lärare är överens om att leken försvinner hastigt från förskoleklass till årskurs 1 och att det hade behövts en mjukare övergång både från förskola- till förskoleklass och från förskoleklass till årskurs 1. Samtliga lärare är medvetna om att lek är viktigt och att flera elever är i behov av att leka till sig kunskaper snarare än att sitta vid en skolbänk. För att leken ska få större utrymme i undervisningen och verkligen uppfylla skolans läroplan, är inte en förändring faktiskt

31

nödvändig? Valet är, som jag ser det, att antingen utrusta lärare med bättre kunskaper kring hur leken kan användas i den vanliga undervisningen (på lågstadiet, men även högre årskurser) eller att helt enkelt ändra fokus i styrdokumenten. Min åsikt är att lek bör inkluderas i undervisningen för att ge alla elever goda möjligheter för att nå kunskapskraven. I studien berättar flera lärare att leken hade mer utrymme förr. Hur kommer det sig? Varför har man tagit bort den tid som tidigare ägnades av att leka in kunskaper? Enligt mig känns det som dagens skola prioriterar kunskap baserad på den traditionella undervisningen före att främja en livslång lust att lära, som Skollagen (2010:800) slår fast vid (Skolverket, 2019). Jag tror även lärare faktiskt kan känna tveksamhet inför att använda lek då det kan ta tid att utforma en lekfull undervisningen och att de kan befara att den typ av undervisning inte ska ge lika goda resultat som vanlig traditionell.

Ett problem som min studie tycks visa är att lärare har svårt att koppla ihop kursplanerna med att skapa lekfulla undervisningsmoment. Kursplanerna i de olika ämnena är för grundskolans årskurs 1–3 anger inte särskilt mycket information om vilken roll lek ska ha i undervisningen. Det finns visserligen ett antal centrala skrivningar, som jag citerade tidigare, men dessa är formulerade i väldigt övergripande termer. Det är endast i innehållet för idrottsämnet i årskurs 1–3 som lek ges ett mer utförligt innehåll. Där anges bland annat att eleverna ska få leka och utveckla sin samarbetsförmåga och respekt för andra (Skolverket, 2019). Jag hade önskat att skrivningarna i kursplanerna var mer tydliga och gav större konkretion gällande hur leken ska användas mer inom ramen för undervisningen. Som jag läser kursplanerna kan jag dock se en hel del av formuleringar för de olika ämnena kopplat till lek. I exempelvis matematiken ska eleverna få träna på att jämföra och uppskatta olika matematiska storlekar, träna rimlighetsbedömning, lösa olika problem från vardagssituationer. Här tänker jag att man mycket väl kan leka affär eller leka olika lekar som handlar om mått och om att mäta.

I kursplanen för svenskämnet står det redan i första meningen att ”språket är ett redskap för att tänka, kommunicera och lära” (Skolverket, 2019, s. 257). Läser man vidare i kommentarmaterialet kan det konstateras att påståendet bygger på ett sociokulturellt perspektiv. Språket är avgörande för att ge elever möjligheter att utveckla tankar och därmed lärandet. Där står det att: ”Språket utvecklas i samspel med andra och det är också med hjälp av språket vi skapar vår identitet” (Skolverket, 2017, s. 5). Jag ser därför leken som en möjlighet för eleverna att utveckla språket och utveckla sin identitet. Lek är en

32

metod och ett arbetssätt, som precis alla andra olika metoder som finns. Jag tänker precis som lärarna, att ett varierat arbetssätt är det bästa för att stötta alla elevers lärande framåt. Flera lärare berättade att de ansåg att flera elever i grundskolan fortfarande är i behov av att leka och därmed behövs leken vävas in i kunskapsutvecklingen. I läroplanen står det att ”Undervisningen ska anpassa till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskap” (Skolverket, 2019, s. 6).

Jag anser därför att leken ska användas även i grundskolan. Bara för att skrivningar är tydligare i förskoleklass betyder det inte att skrivningar om lek som finns i läroplanen för grundskolans årskurs 1–3. Utifrån intervjuerna upplever jag att de lärare som arbetar i förskoleklass och är förskollärare i grunden har en annan syn och uppfattning om lek än vad lärarna i grundskolan har. Resultatet visar att lärarna arbetar på liknande sätt även om de arbetar på olika skolor. Det som skiljer sig är alltså användandet av lek i förskoleklass och årskurs 1–2. Lärarnas syn på lek som pedagogiskt redskap var också densamma, vilket jag inte trodde innan jag genomfört studien.

Slutligen var brist på lokaler och personal är en ytterligare motivering varför lek inte användas i den utsträckning lärarna hade velat. Klassrummen inte är gjorda för lek och har inte heller det material som krävs. Flera lärare önskar de kunde ha mer utomhuspedagogik. Jag ser miljö och redskap som viktiga delar för att fylla ett syfte med leken och för att gynna elevernas lärande. I ett sociokulturellt perspektiv är det omgivningen och kulturen avgörande för att lärande och ska ske. Därför är miljön ett sätt för barnen att kunna mediera/förmedla kunskap och för och förstå sin omvärld, med hjälp av olika verktyg (Jakobsson, 2012).

33