Låga prestationer i matematik kan bero på elevens frånvaro, brister i undervisningen, lärarbyten, arbetsmiljön och arbetsminnet (Karlsson, 2019). Låga prestationer i ämnet matematiken kan skapa blandade känslor hos elever och bidra till att de utvecklar matematikångest (Aarnos & Perkkilä, 2012; Ashcraft, 2002; Ashcraft & Moore, 2009; Finlayson, 2014; Karlsson, 2019; Ramirez m.fl., 2018a). Anledningar till att elever hamnar i matematiksvårigheter beskrevs, i den här studien, framförallt bero på bristande förkunskaper inom området taluppfattning, individuella svårigheter som exempelvis språkstörning samt elevers inställning till ämnet matematik. Något som stämmer överens med det Dowker m.fl., (2016) framhäver, men som även är anmärkningsvärt, är just det faktum att matematikångest är ett okänt eller svårbegripligt begrepp för många lärare i denna studie. De svårigheter som lärare i den här studien beskriver att elever verkar befinna sig i, kan till viss del knytas an till det relationella perspektivet (jfr, Ahlberg, 2013; Persson, 2013). Dels när det gäller de högt ställda kunskapskraven (Skolverket, 2019b), dels lärares bristande kunskaper omkring matematikångest. I linje med ovan fört resonemang är det angeläget att skapa fungerande förutsättningar för lärare att få tillgång till samverkan mellan speciallärare och lärare. På så sätt kan den omkringliggande undervisningsmiljön, där eleven som riskerar att utveckla matematikångest, tillrättaläggas.
Stadieövergångar beskrivs vara en kritisk fas för elever som riskerar att hamna i matematiksvårigheter, eftersom lärare vid övergången kan ha svårt att identifiera
bakomliggande svårigheter. Orsaker som nämns i relation till den kritiska fasen är exempelvis nya läromedel och en förändrad undervisningssituation (Schielack & Seeley, 2010). Enligt Darragh (2013) och Schielack och Seeley (2018) är stadieövergångar en viktig aspekt att lyfta fram för elever som riskerar att hamna i matematiksvårigheter. Det betyder att stigande skolår innebär nya läromedel, högt ställda kunskapskrav och att eleven förväntas ta mer eget ansvar för sin undervisning (Darragh, 2013; Schielack & Seeley, 2018). För att motverka att elever utvecklar individuella svårigheter vid stadieövergångar behöver det vara välplanerade överlämningar mellan avlämnade och mottagande lärare och att samarbetet mellan hem och skola är fungerande (Schielack & Seeley, 2010). Resultat i denna studie tyder på att lärare, förutom stadieövergångar, lyfte fram att det var svårt att erbjuda individuellt anpassade
35
förutsättningar för elever som riskerade att utveckla matematiksvårigheter. Studiens resultat indikerar att elever i matematiksvårigheter som möjligtvis kan lida av matematikångest tycks befinna sig i dessa svårigheter på grund av brister från tidigare skolår, vilka även tycks ha förvärrats av problematiken omkring stadieövergångar. Det saknas kunskap om
matematikångest främst bland mellanstadielärarna. Därför behövs mer forskning om
bakomliggande orsaker till att matematiksvårigheter eller matematikångest uppstår i stigande årskurser och riskerar att bestå skolåren igenom. Följaktligen är det viktigt med speciallärare inom matematik genom hela grundskolan för att stötta lärare i att upptäcka svårigheter. Klasstorlek var, för vissa lärare i studien, problematiskt och gav viss frustration eftersom det försvårade lärarnas möjligheter till individanpassad undervisning. Främjande insatser på organisatorisk nivå kunde således anses vara storleken på klassen. Ett färre antal elever är bättre än en stor klass för att läraren ska kunna få mer tid med varje elev (Blatchford m.fl., 2011). Blatchford och Mortimore (1994) menade däremot att gruppstorleken inte spelar så stor roll om läraren har förmågan att planera och genomföra sin undervisning på ett sätt som gynnar alla elever. I motsats till Blatchford och Mortimore visar resultatet i denna studie att lärare hann hjälpa och stötta eleverna bättre om klassen inte var så stor. De mindre
undervisningsgrupperna gynnade förutsättningarna för lärare att erbjuda elever en individuellt tillrättalagd undervisning med exempelvis anpassat läromedel. Det framgår av resultatet i denna studie att lärare behöver identifiera elevers svårigheter, för att på så sätt kunna erbjuda stödinsatser, exempelvis extra lärare och anpassat material. Svårigheten att identifiera elevers brister har även lyfts fram i Skolverket (2014) och därför är det viktigt att i ett tidigt skede utreda elevers behov av en tillrättalagd undervisningsmiljö, av lärare i samråd med
specialpedagogisk kompetens. När undervisningsmiljön inte kan anpassas och elever sätts i liten grupp så anses eleven ha svårigheter istället, snarare än att befinna sig i svårigheter som uppstår i miljön. Resonemanget kan, i motsats till det relationella, härledas till det kategoriska perspektivet och tankar om att lärare har en bristande förmåga att se att det kan vara miljön som är bidragande till elevers matematiksvårigheter (Sjöberg, 2006). Således är det viktigt att lärare har tillgång till stöd av speciallärarens kompetens, för att de tillsammans ska kunna kartlägga och se över undervisningssituationen för att möjliggöra en individuellt anpassad undervisning.
Forskare har lyft fram att ett tillåtande klassrumsklimat har en positiv inverkan på elevers eventuella svårigheter (Ashcraft & Moore, 2009; Darragh, 2013; Finlayson, 2014; Hattie, 2015; Sjöberg, 2006). I likhet med forskares resultat tyder denna studies resultat på att elever som riskerar att utveckla matematiksvårigheter och senare matematikångest gynnas av att erbjudas ett gott klassrumsklimat, förutsättningar till klassrumsanpassningar och möjlighet till tvålärarsystem. Resonemanget kan kopplas till det sociokulturella perspektivet (Säljö, 2014). Utifrån Säljö kan ett fungerade socialt samspel bidra till att elever, som riskerar att utveckla svårigheter och en undvikande attityd, gynnas av ett tillåtande klassrumsklimat med
gruppaktiviteter som bidrar till att alla elever kan utvecklas mot kunskapskraven. För att minska risken att elever hamnar i matematiksvårigheter eller utvecklar matematikångest är det viktigt att få mer kunskap om hur lärare kan arbeta för att skapa en undervisningssituation
36
som gynnar alla elevers lärande i ett och samma klassrum. Resonemanget kan sammanföras till den didaktiska triangeln, som har för avsikt att undervisningen ska anpassas till alla elever i klassrummet, det vill säga oavsett svårighet så måste relationen mellan elev, lärare och undervisningsinnehåll för just den eleven fungera (Hansson, 2011; Hopmann, 2011). Orsaker som kan bidra till att elever utvecklar matematikångest kan vara när lärare erbjuder
traditionell undervisning med korta genomgångar och mycket individuellt arbete samt
avgörande prov (Ashcraft, 2002; Boaler, 2011; Finlayson, 2014; Ganley m.fl., 2019; Ramirez m.fl., 2018a; Taylor, 2017). För att frångå den traditionella undervisningen och arbeta med främjande insatser handlar det istället om att implementera ett mer problembaserat arbetssätt i undervisningen. Det problembaserade arbetssättet skapar förutsättningar för lärare att göra formativa bedömningar under arbetets gång (jfr, Ashcraft, 2002; Boaler, 2011; Ganley m.fl., 2019; Taylor, 2017). Resultatet från denna studie tyder på att främjande insatser på
individnivå var när lärare kunde erbjuda elever särskilt stöd, anpassningar vid prov, anpassat material och goda relationer. Utmärkande drag i denna studie var att lärare valde att inte erbjuda elever arbetsmaterial på en lägre kunskapsnivå, eftersom detta kunde bidra till att elever hamnade efter. Enligt Skolverket (2019c) ska undervisningen anpassas utifrån varje elevs individuella behov och eleverna ska få utvecklas utifrån den nivå de befinner sig på. I denna studie framkom det att undervisningen måste anpassas med eventuella stödinsatser. Studiens resultat tyder på att främjande insatser på organisatorisk nivå, gruppnivå och individnivå främst handlade om storleken på gruppen, ett gott klassrumsklimat och extra anpassningar. Något som dock inte var främjande i denna studie var just vissa lärares ovilja att ge ut anpassat material till elever som behövde utmanas på en mycket lägre kunskapsnivå. Således behövs mer forskning omkring hur skolsituationen kan utformas för att erbjuda alla elever social delaktighet i gemenskap med jämnåriga.