Resultatdiskussion

Historiskt finns det många exempel på grupper av elever som exkluderats eftersom de inte ansetts passa in i mallen för ordinarie undervisning. Särlösningar skapades i form av specialskolor, observationsklasser, skolmognadsklasser m.m. Särlösningar som vi idag kanske skrattar eller till och med fnyser åt.

Den svenska grundskolan infördes 1962, vid en tid då Sverige var ett relativt etniskt homogent land. Decennier av invandring har förändrat Sverige till ett land präglat av mångkultur. Begreppet inkludering i detta examensarbete är ofta förknippat med elever i behov av språkligt stöd i undervisningen. Ett resultat som blir tydlig i studien är problemet med att inkludera nyanlända invandrare som ännu inte bemästrar det svenska språket. Dessa blir tvungna att "sitta av" lektioner utan att förstå, vilket får lärarna att känna att de inte räcker till. Det framkommer tydligt att de nyanlända exkluderas didaktiskt. Att bemöta dessa elever är ett nytt nationellt problem, till följd av de senaste årens flyktingströmmar, som förväntas hanteras inom ramen för en inkluderande skola. Dock kan denna grupp av elever bli till en resurs om problemet hanteras på ett förnuftigt sätt. Här behöver emellertid skolan stöd av samhället, i annat fall löper ungdomar risk att exkluderas och i värsta fall hamna i kriminalitet och/eller bidragsberoende. Samtidigt upplever lärarna att inkludering för elever i behov av språkligt stöd i undervisningen kan vara problematisk, menar de att det kan finnas vinster, i synnerhet vad gäller de nyanlända. En av lärarna, som i övrigt är kritisk mot begreppet inkludering, understryker att det är bra att de nyanlända eleverna ibland deltar i den ordinarie undervisningen eftersom det ger dem tillfälle att få ”livskunskaper” och en chans att komma in i samhället. Vinsterna ligger både hos den enskilde individen och på samhällsnivå betonar läraren.

Ett annat resultat är att många lärare inte mäktar med uppdraget att arbeta för en inkluderande skola eftersom det saknas resurser. Lärarna säger explicit att de omöjligt kan hinna med att hjälpa alla elever. Flera lärare uttrycker dessutom att de är dåligt utbildade för att möta elever i behov av språkligt stöd i undervisningen, framförallt vad gäller de nyanlända. Problemet handlar här om talspråkliga problem. Kan du inte tala med eleven kommer du inte heller att kunna nå dem med dina inkluderande insatser.

Några påpekar att det är lättare att inkludera svensktalande elever med diagnosen dyslexi. Detta resultat ligger i linje med vad Jung och Guskey (2010) påpekar i en studie om lärares erfarenheter av inkludering. Där betonas det att lärarna har fått för lite handledning om hur de ska bemöta elever i svårigheter som ska inkluderas.

Eftersom det saknas kunskap om hur elever i behov av språkligt stöd i undervisningen ska hanteras finns det en uppenbar risk att elever med särskilda behov får olika bemötande beroende på lärares uppfattning, vilket Haug (2012) konstaterar.

Ahlberg (2015) påtalar att begreppet perspektiv används flitigt inom det specialpedagogiska fältet vilket kan användas som en utgångspunkt sett från forskarens horisont. Ett perspektiv belyser somliga aspekter utifrån prioriteringar från det valda perspektivet. Det sker med andra ord en avgränsning och därför kan inte ett perspektiv ensamt förklara skolans komplicerade vardag. Sammantaget kan de emellertid användas för att beskriva och förstå de fenomen som ska studeras. De olika perspektiven är inte exakta avbildningar av verkligheten, utan endast modeller som är utformade i syfte att göra verkligheten mer begriplig (ibid). Resultaten i denna studie överensstämmer med detta resonemang. De olika perspektiven kompletterar varandra för att på så sätt belysa och beskriva en situation utifrån olika perspektiv och synvinklar – en situation som i den här studien gäller inkludering av elever som är i behov av språkligt stöd.

Valet av de olika teoretiska perspektiven har varit en fruktbar utgångspunkt för att ordentligt genomlysa begreppet inkludering för elever i behov av språkligt stöd i undervisningen. Eftersom ämnet specialpedagogik är ett tvärvetenskapligt ämne som hämtar inspiration från pedagogik, sociologi, psykologi, medicin och filosofi kommer också teoribildningen att hämta näring från de olika områdena. Olika teoretiska förklaringsmodeller kommer således att komplettera varandra när skolproblem ska undersökas. Samtliga perspektiv har såväl brister som förtjänster när skolans verksamhet ska analyseras.

användbara för att analysera studiens empiriska material. De olika teorierna kunde komplettera olika förklaringar som lärarna förde fram vad gäller deras uppfattning och upplevelser av inkludering av elever i behov av språkligt stöd i undervisningen.

Det är svårt att kategorisera lärarna och dela in dem i fack. De är dock splittrade i sin syn på inkludering. En och samma lärare kan ge uttryck för många olika förklaringar till de problem han/hon möter i skolans vardag. I ena stunden vänder en lärare på begreppet inkludering och talar om det som en exkludering, för att i nästa stund säga: ”jag brinner för delaktighet för att skapa ett inkluderande klassrum”. Kanske är det ordet inkludering som är problemet. Det finns lärare som arbetar på ett mycket inkluderande sätt utan att kunna definiera begreppet. I denna studie är några av dem är dock klart kritiska mot inkludering medan andra ser mer positivt på problemen som de möter i vardagen.

Vygotskij kan ses som upphovsman till det sociokulturella perspektivet vilket han använde som utgångspunkt för att beskriva människans lärprocesser. De tre centrala begreppen inom detta perspektiv, artefakter, mediering och appropriering dyker upp i intervjuerna. Även om lärarna inte nämner just dessa begrepp vid namn så finns lärprocesserna beskrivna och det är särskilt två lärare som talar i dessa termer. Resultatet visar att det sociokulturella perspektivet har mer att bidra med för att utveckla undervisning i klassrummet och för att skapa djupare förståelse kring lärande. Flera lärare efterfrågar ökad kunskap om hur undervisning av de nyanlända ska genomföras. Jag tror att det sociokulturella perspektivet tillsammans med exempel på konkreta autentiska övningar skulle kunna hjälpa lärarna framåt med inkludering av elever i behov av språkligt stöd i undervisningen.

Individperspektivet, där den enskilde individens avvikelse från normen står i centrum, har historiskt sett haft ett starkt fäste som förklaringsmodell för att förstå skolproblem. Detta synsätt har emellertid under senare år starkt kritiserats. Ibland har det talats om ”diagnoshysteri” där den enskilde eleven alltid står i fokus för analys av skolsvårigheter och att situationen där eleven befinner sig missats att analysera (Ahlberg, 2015). Resultatet i denna studie visar att individperspektivet är högst levande. Elevers brister och diagnoser är påtagligt för lärare i deras vardag och används som förklaring när elever misslyckas eller när skolans verksamhet inte räcker till.

Organisations- och systemperspektiv samt samhälls- och strukturperspektiv har även de utsatts för kritik (Ahlberg, 2015). Kritiken handlar om att för mycket fokus har riktats mot organisatoriska och politiska aspekter för att analysera skolproblem. Framförallt menar kritikerna att förklaringsmodellerna är alltför förenklade för att belysa specialpedagogikens komplexa område. Forskningen saknar förankring i skolans praktik och befinner sig långt från den undervisning som eleverna möter dagligen i skolans verksamhet. Dock framkommer det av intervjuerna att problem på organisations och samhällsnivå är högst reella. Lärarna känner ofta frustration över beslut som fattas över deras huvuden. Skrtic (1991) efterfrågar mer flexibilitet i organisationen och en större tilltro till att lärare är kompetenta att lösa skolsvårigheter för elever. Detta blir något för politiker och skolledare att beakta.

Dilemmaperspektivet visade sig också vara fruktbart för att förstå inkludering av elever i behov av språkligt stöd i undervisningen. Lärarna berörde olika dilemman i deras vardag. En av dem frågade sig hur nyanlända elever ska klara samma mål som svensktalande elever. Detta utgör oundvikligen ett dilemma i skolans värld. Nilholm (2007) poängterar att dilemman är motsättningar som inte har någon lösning i skolans vardagliga arbete men som lärare ändå varje dag försöker lösa. Nilholm menar vidare att det kan vara viktigt för lärare att ha kännedom om de dilemman som finns inbyggda i skolans officiella styrdokument. Detta överensstämmer med studiens resultat som visar att lärarna många gånger känner frustration över de dilemman som de dagligen måste hantera.

Det kommunikativa relationsinriktade perspektivet (KoRP) visade sig vara användbart för att förstå de skolproblem som uppkom när elever med språkliga problem i undervisningen skulle inkluderas. En lärare talar om kommunikation och delaktighet mellan olika aktörer och mellan olika nivåer i skolans verksamhet som en förutsättning för att skapa lärande. KoRP är ett multiteoretiskt perspektiv eftersom flera olika diskurser kommer till tals. I KoRP studeras inkluderings- och exkluderingsprocesser i relation till individ-, grupp-, skol och samhällsnivå vilket i någon menig innebär en kompromiss mellan övriga perspektiv. Detta skulle kunna vara en bra utgångspunkt i arbetet med att möta elever i behov av språkligt stöd i undervisningen.

Det är viktigt att varje skola problematiserar kring begreppet inkludering. Precis som Asp- Onsjö (2008) betonar finns det olika aspekter av inkludering. Detta examensarbete visar att begreppet inkludering är en komplex företeelse. Utöver den fysiska placeringen av eleven måste

punkter uppfylls. Hur förhåller det sig med skollagen som föreskriver att alla elever ska erbjudas likvärdig utbildning? Från politiskt håll kan det vara enkelt och fint att tala om inkludering, men om lärarna inte har tillräckliga förutsättningar att arbeta inkluderande blir det problematiskt att tala om en skola för alla. Det finns en risk att vi i framtiden tittar tillbaka och skakar på huvudet åt talet om en skola för alla.