Resultatdiskussion

Någonting av det mest centrala som framkom i resultatet är att samtliga informanter såg inomhusmiljön som betydande för barns språkutveckling. Samtliga informanter ansåg att en språkstimulerande kontext är avgörande för att stimulera barns språkutveckling. Nilholm (2016, s.55) jämför begreppet kontext med sammanhang, vilket innebär att utveckling och lärande inte kan ses utan att analysera sammanhanget som det sker i. Informanterna ansåg att förskolans inomhusmiljö bör utformas efter barns intressen för att skapa en fysisk kontext som barn finner intressant och spännande för att stimulera språkutvecklingen. Genom att informanterna utformar miljön efter barns intressen och erfarenheter skapar de en fysisk kontext som bjuder in till lek, interaktion och kommunikation. Även Evensen Hansen och Alvestad (2017, s.134) tar upp i sin studie hur förskollärare anser att miljön bör utformas efter barns intressen och erfarenheter för att miljön ska fungera som ett medel som initierar till samtal och därmed stimulerar språkutvecklingen.

29 I resultatet framkom det även att informanterna ansåg att det är viktigt att skapa både en fysisk och kommunikativ kontext där barn känner sig trygga, bekväma och motiverade att ta till sig språket. Björk-Willén (2019, s.35) skriver hur barn ofta är nyfikna på att lära sig språk, och att det är upp till pedagogerna att ta vara på den nyfikenhet och hunger. Några

informanter förklarade att de tar vara på barns nyfikenhet och hunger genom att delta i barns lekar, både fria och planerade. Två informanter förklarade även hur de försöker ta vara på den nyfikenhet som uppstår i vardagliga aktiviteter på förskolan. Både i resultatet samt i Evensen Hansen och Alvestads (2017, s.135) studie tar pedagogerna upp hur de använder av- och påklädningssituationer i tamburen som ett medel för att stimulera språkutvecklingen. Genom att de benämner olika klädesplagg och moment i ord ”badar” pedagogerna barn i ord

(Evensen Hansen & Alvestad 2017, s.135).

För att skapa en språkstimulerande kontext framhåller informanterna de fysiska redskapen som betydande. Säljö (2014, s.20) menar att redskap är de fysiska och intellektuella verktyg som vi använder i vår vardag när vi agerar i vår omvärld samt förstår vår omvärld.

Informanterna ansåg att en språkstimulerande inomhusmiljö bör utformas med redskap som bilder, läshörnor, bygghörnor och material som finns i hemvrån för att på bästa sätt stimulera barns språkutveckling. Just bilder och böcker var någonting som samtliga informanter ansåg som viktigt för barns språkutveckling, vilket även förskollärarna i Norlings (2010, s.10) studie gjorde. Hofslundsengen och Hagtvet (2019, s.124) menar hur skriftspråksmaterial som

böcker, pennor och texter bör finnas tillgängligt på förskolan för att barn ska kunna använda dem i sina lekar, och ta till sig språket på det sättet. Även Benckert, Håland och Wallin (2008, s.106) tar upp hur böcker och framförallt bilder bör finnas tillgängligt för barn för att

stimulera till språkutveckling. Genom att bilder och böcker finns tillgängliga och uppsatta på förskolan får barn en möjlighet att på egen hand utforska dessa redskap med alla sina sinnen, men kanske framförallt med ögonen. Westerlund (2009, s.29) förklarar att det är viktigt att miljön är noggrant planerad och innehåller många erbjudanden då barn lär och uppfattar språket med ögonen.

Det framkommer i resultatet hur samtliga informanter framhöll att redskapen på förskolan behöver vara tillgängliga för att stimulera barns språkutveckling. Informanternas tankar överensstämmer med Björklid (2005, s.169) som anser att en miljö som inte upplevs

tillgänglig kan hämma barns utveckling genom att de inte vill leka i miljön. Även Izadpanah och Günçe (2014, s.13) argumenterar för att materialet i miljön ska vara åtkomligt för barn på förskolan.

30 Några informanter ansåg att materialet är tillgängligt så länge som barn själva kan se det, medan andra informanter menade att barn själva måste nå materialet för att det ska vara tillgängligt. Nordin-Hultman (2004, s.171) menar att material är tillgängligt när barn på egen hand och på eget initiativ kan använda materialen. I resultatet syns det inte något samband mellan informanternas utbildningsnivå och deras syn på vad som anses tillgängligt då båda förskollärarna hade olika uppfattningar om vad som menades med tillgängligt material. Vilket går emot vad Pihlgren (2017, s.117) skriver, att personalens utbildningsnivå påverkar

kvaliteten på förskolan. Någonting som behöver tas i beaktande är studiens låga deltagarantal, då det medför att resultaten ej kan ses som generaliserbara. Samtidigt som resultaten inte ska ses som generaliserbara ger det en indikation på att utbildning inte alltid påverkar kvaliteten på förskolan.

Mellgren et al. (2019, s.129) skriver hur språk och kommunikation är en naturlig del av barns vardag, deras föräldrar pratar med dem, läser böcker, skriver texter och pratar i telefoner. Språket och kommunikationen finns därmed överallt i barns vardag. Att kommunikationen är viktig och av stor betydelse för barns språkutveckling anser samtliga informanter då det är någonting som återkommer kontinuerligt i resultatet. Resultatet stämmer även väl överens med Evensen Hansen och Alvestad samt Norlings studier, där framhöll förskollärarna hur de ansåg att miljön bör bidra till kommunikation för att stimulera barns språkutveckling

(Evensen Hansen & Alvestad 2017, s.134; Norling 2010, s.8).

För att maximera möjligheten till språkutveckling menar Benckert, Håland och Wallin (2008, s.106) att miljön bör utformas med material som bjuder in till samtal och samspel. Genom att informanterna använder sig av material som bjuder in till rollekar skapar det förutsättningar för kommunikation och interaktion som därmed stimulerar språkutvecklingen. Benckert, Håland och Wallin (208, s.104) menar att rolleken är extra viktig för barns språkutveckling då barn tillsammans kan kommunicera och interagera med varandra för att utveckla språket. Det styrker även Wedin, Pettersson och Warström (2019, s.146) då de förklarar att barn behöver socialisera med andra för att lära sig språket, det är ingenting som sker över en natt. I resultatet framkom det hur informanterna framhåller både kommunikationen och

interaktionen mellan barn/barn och mellan barn/pedagoger som viktig, vilket även Wedin, Pettersson och Warström (2019, s.149) skriver då de menar att det är viktigt att barn vistas i en miljö där ett språk som barn behärskar används. Genom att barn kommunicerar och samspelar med kamrater finns det bra förutsättningar för att ett språk som de behärskar används.

31 Samtidigt som kommunikation och interaktion med kamrater är viktigt, är det även viktigt med vuxna som kan stötta och utmana barn på förskolan, då det är i dessa sociala samspel som vi människor lär oss (Sandberg & Vuorinen 2008, s.15; Jakobsson 2012, ss.152–167). Någonting intressant och samtidigt förvånande var hur det generellt fanns en samsyn hos samtliga lärarprofessioner. Samtliga framhöll inomhusmiljön som betydande för barns språkutveckling, samt att de hade liknande tankar kring hur en språkstimulerande miljö bör utformas. Pihlgren (2017, s.117) skriver hur pedagogernas utbildningsnivå påverkar kvaliteten i förskolan, vilket resultatet i denna studie säger emot då samtliga informanter i studien hade liknande syn på inomhusmiljöns betydelse samt liknande arbetssätt med att skapa en

språkstimulerande inomhusmiljö. Samtliga informanter kände sig dessutom delaktiga i arbetet med att utforma en språkstimulerande inomhusmiljö och såg det som ett lagarbete. Vilket överensstämmer med läroplanen, att arbetslaget ska verka för en god och tillgänglig miljö för utveckling och lärande (Lpfö 18 2018, s.15). Trots att arbetslaget ska verka för en god miljö framkom det under resultatet hur båda förskollärarna ansåg sig ha ett större ansvar när det kommer till utformning av miljön, vilket även går i linje med vad som står i läroplanen, att förskolläraren har ett ansvar för att utveckla pedagogiskt innehåll och miljöer som inspirerar till utveckling och lärande (Lpfö 18 2018, s.19).