Resultatdiskussion om resultatet från anställda inom rättsväsendet

Resultatet av studien bland anställda inom rättsväsendet visade på viss sam- stämmighet kring det övergripande begreppet rättssäkerhet. Samtidigt kom flera diametralt motsatta åsikter fram i resonemangen kring för- respektive nackdelar med att tillåta anonyma vittnen.

6.2.1. Rättssäkerhet

Studien visade på att respondenterna har en grundläggande tro på rättssamhället och att Sverige, i jämförelse med de flesta länder i världen, är en rättsstat med en i huvudsak hög rättssäkerhet. Problematiseringen visar att de inte är fullt ut nöjda. Den allvarliga problematik som finns med en ökande ”tysthetskultur”, framförallt vid de allra grövsta brotten, skapar en rättsosäkerhet för drabbade och vittnen (Ekelöf m.fl., 2009). Här gjorde tre av respondenterna direkt en koppling till att anonyma vittnen skulle kunna medföra en ökad rättssäkerhet eftersom möjligheten att vittna anonymt skulle kunna få fler att vittna. Något som, enligt respondenterna från rättsväsendet, i längden skulle kunna möjliggöra att fler skyldiga fälls, till gagn för målsägarna och samhället i stort. De båda andra respondenterna påpekade istället att samhället skulle riskera att bli mindre rättssäkert eftersom trovärdigheten hos det anonyma vittnet kan ifrågasättas, såväl av den åtalade som av domstolen, och därmed kan komma att ha lågt bevisvärde.

Alla fem respondenter pekar på att en tillämpning av anonyma vittnen i domstol skulle kunna strida mot Europadomstolens bedömning av EKMR:s artikel 6 (EKMR 1950). Rättssäkerheten för den åtalade kan riskeras eftersom anonyma vittnen kan inskränka den anklagade personens rätt till en rättvis rättegång. De menar att anonyma vittnen bland annat skulle kunna innebära att den åtalade inte ges samma rätt som en åklagare att fråga ut ett kallat vittne.

6.2.2. Vittnesplikt

I enlighet med vad som framgår av Rättegångsbalken är alla respondenterna helt överens om att det i ett rättssamhälle måste finnas en vittnesplikt som borgar för

34

att allmänheten, för det fall någon inte vill, kan tvingas att fullgöra sin lagstadgade och medborgerliga plikt att lämna vittnesuppgifter i ett brottmål. Samtliga är dock överens om att vittnesplikten egentligen inte fullt ut kan medverka till att vittnen framträder i rätten med en korrekt utsaga. En respondent pekar tydligt på möjlig- heten att med stöd i Rättegångsbalken ytterst till och med genom tvång hämta in ett vittne till huvudförhandling. Sen menar respondenten på att vittnesplikten ändå riskerar att falla eftersom det inte går att tvinga vittnet att tala.

Några respondenter pekar på att vittnen inte deltar i rättsprocessen därför att de helt enkelt inte anmäler sig som vittnen. Några av respondenterna tar i likhet med Ekelöf m.fl. (2009) upp problemet med att vittnena, för det fall de skulle inställa sig i rätten, inte vill, eller kanske mer riktigt angivet, inte vågar ge en korrekt utsaga.

Flera av respondenterna problematiserade kring att vittnesplikten skulle kunna bli missriktad och istället riskerade att utsätta vittnen för obehag. Vittnesplikten kan också i vissa mål ge upphov till rädsla hos vittnena för att utsättas för repressalier i form av hot eller våld från andra inblandade (Brottsförebyggande rådet 2018). Några av respondenterna menade att vittnesplikten därmed helt enkelt kan sägas ha spelat ut sin roll.

6.2.3. Anonyma vittnen

Respondenterna angav olika för- och nackdelar med att tillåta anonyma vittnen. I alla resonemang återkom de dock på något sätt till grundproblematiken. I Sverige tolkas det som att en tillämpning av anonyma vittnen i domstol skulle kunna strida mot Europadomstolens bedömning av EKMR:s artikel 6 och Rättegångsbalken. Respondenterna gör i grunden samma bedömning som Medina (2009). De har därmed inga invändningar mot att den anklagade personen har rätt till en rättvis rättegång som bland annat innebär att denne enligt artikel 6 i EKMR har samma rätt som en åklagare att fråga ut ett kallat vittne. Motsvarande krav finns

stipulerade i Rättegångsbalken. Samtidigt syftar artikel 8 i EKMR till att värna den enskildes personliga frihet och frid. Resultatet blir två starka och viktiga principer som kolliderar med varandra inom ett och samma rättssystem och som kan innebära att anonyma vittnen står i konflikt med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR 1950).

Alla respondenterna utgick från att intresset för att vittna till viss del skulle öka om det fanns möjlighet att göra det anonymt. En respondent ansåg dock att Domstolsverket (2019c) genom sina riktlinjer, där man tillåter personer att vittna via videoförhör, till viss del redan frångått de tidigare styrande muntlighets- och omedelbarhetsprinciperna. Omedelbarhetsprincipen ska primärt säkerställa koncentrationen av bevismaterialet till huvudförhandlingen och därigenom skapa goda förutsättningar för en värdering av hela materialet i ett sammanhang (Ekelöf m.fl. 2009). Alla respondenter menade att om det var möjligt att vittna anonymt skulle alla vilja göra det, alltid. De ansåg dock att det endast skulle vara aktuellt vid några av de allra grövsta brotten. Alla respondenterna har dubier kring vittnets trovärdighet för det fall anonymitet skulle tillåtas. De pekade till och med på risken för att antagonister, till exempel som ett led i maktkampen om ett kriminellt revir eller kriminell verksamhet, skulle utnyttja möjligheten att under anonymitet ”sätta dit” varandra.

35

Alla respondenterna ansåg att det fanns stora praktiska problem med att bibehålla anonymiteten. Dels på grund av offentlighetsprincipen som gör det svårt att hemlighålla identitetsuppgifter, dels för att försvararens rätt att ställa vilka frågor denne finner lämpliga, skulle kunna identifiera vittnet.

Om anonyma vittnen skulle bli aktuellt så ser samtliga respondenter ett lågt bevisvärde i vittnesmålet. Det kan inte stå för sig självt och därmed bedömer respondenterna att det endast kan gälla som stödbevisning.

6.2.4. Psykologisk inverkan

Samtliga respondenter från rättsväsendet menar i enlighet med Lindholm och Cederwall (2013) att människor i en rättssal bedöms utifrån karaktäristika, precis som man dömer andra människor i övrigt i samhället. Enligt Leippe (2006) är det upp till vittnet att verka trovärdigt i en rättssal. Det fanns över huvud taget ingen diskussion hos respondenterna om att anonyma vittnen skulle användas för denna problematik. Respondenterna redovisade istället olika uppfattningar om huruvida rättens aktörer påverkades eller inte av de intryck som målsägande, vittnen och åtalade gav.

En av respondenterna pekade på att om det någonstans i processen ändå skulle förekomma genomslag för bedömningar utifrån psykologisk inverkan så kände hen en tilltro till att högre instans, med fler juridiskt skolade domare, skulle göra en ny bedömning. Denna gång på korrekt underlag. Här var respondenterna helt samstämmiga i uppfattningen att rättsväsendet med sitt flernivåsystem har skapat bra förutsättningar för att fördomar och stereotyper inte ska påverka den slutliga utgången i ett brottmål.

Det framkom två helt motsatta uppfattningar om huruvida det på en persons sätt att uppträda och reagera skulle kunna gå att avgöra om den talade sanning. Dessa två uppfattningar ska ställas mot forskning som har visat att det är mycket svårt för både experter och lekmän att genom kroppsspråk eller röstläge avgöra om en individ ljuger (Hartwig m.fl. 2004; Vrij 2008).

6.2.5. Slutsats

Den övergripande slutsatsen är att respondenterna från rättsväsendet både ser fördelar och nackdelar med att använda anonyma vittnen. Såväl för- som nackdelarna hamnar i huvudsak inom de juridiska områdena rättssäkerhet och vittnesplikt, dock med en tydlig koppling till omsorgen om vittnen och andra drabbade. Vissa respondenter menar att anonyma vittnen skulle kunna medföra en ökad rättssäkerhet eftersom möjligheten att vittna anonymt skulle kunna få fler att vittna. Vissa andra menar å sin sida att samhället skulle riskera att bli mindre rättssäkert eftersom trovärdigheten hos det anonyma vittnet kan ifrågasättas, såväl av den åtalade som av domstolen, och därmed kan komma att ha lågt bevisvärde. Respondenterna tar inte upp så mycket kring de psykologiska faktorerna som påverkar genomförandet och bedömningen av ett mål eftersom de förutsätter att dessa faktorer inte utgör något hinder för en objektiv och korrekt dom.

De nackdelar som beskrivs är i stora delar kopplade till de tekniska och juridiska möjligheterna för det anonyma vittnet att förbli anonymt. Möjligheten att i Sverige hämta uppgifter ur offentliga dokument gör det svårt att hålla identiteter

36

och bostadsadresser hemliga. Fördelarna är i allt väsentligt kopplade till möjlig- heten att bryta tystnadskulturen. Respondenterna anser att vittnesplikten, på grund av dagens risker, verkliga eller upplevda, till viss del har spelat ut sin roll. De menar att den i sin nuvarande form tenderar att mer skada vittnena än att ge dem en tillfredsställelse av att bidra till det allmänna rättssamhället.

Den psykologiska inverkan som aktörernas beteende med mera kan ha på rätten berördes ganska flyktigt. Det kan ändå konstateras att alla respondenterna är fullt ut medvetna om att fördomar och stereotyper som kan finnas riskerar att spela roll, även i en domstol. De förlitar sig dock på att rättsväsendets flernivåsystem genom hel rättskedjan, allt från den polisiära förhörsledaren via åklagare till de olika domstolarna, skapar förutsättningar slutlig rättvisa på ett adekvat underlag. I studien har det från respondenterna från rättsväsendets sida istället kommit fram förslag på andra betydligt mindre genomgripande åtgärder. Åtgärder inom bland annat forensik (utökning av Nationellt forensiskt center), teknikspaning

(förbättrade möjligheter till telefonavlyssning) och lagstiftning (”plea bargain”). Dessutom tror man, sist men inte minst, på en förbättrad utredningsverksamhet och fler poliser ute i lokalsamhället. Åtgärder som bedöms som väl så verknings- fulla som anonyma vittnesmål i arbetet med att bryta tystnadskulturen och öka lagföringen vid alla former av gäng-kriminalitet.

6.3. Gemensam slutsats

Huvudresultatet visar att alla respondenterna tror att det finns en ökad benägenhet att vittna om det kan ske anonymt, speciellt om individen upplever att vittnes- målet inte kommer att leda till inskränkningar som att behöva nyttja olika former av omfattande vittnesskydd.

Alla respondenterna, både de anställda inom rättsväsendet och de från civil- samhället, ser såväl för- som nackdelar med att samhället skulle tillåta anonyma vittnen. Nackdelarna beskrivs av båda grupperna som varande främst inom de juridiska och administrativa ramarna. Alla respondenterna ansåg att det fanns praktiska problem och att det inte skulle vara lätt att implementera anonyma vittnen i det svenska rättsväsendet. Nuvarande lagstiftning ger inte möjlighet till att vittna anonymt. Det skulle krävas omfattande ingrepp och ändringar i den svenska lagstiftningen och en förändrad tolkning av EKMR, för att få fram ett heltäckande juridiskt underlag. Alla respondenterna menar också att det skulle vara svårt för rättsväsendet att behålla själva anonymiteten samtidigt som rättsväsendet fortsatt ska vara helt transparant.

Alla respondenter är överens om att möjligheten till att avge anonyma vittnesmål sannolikt skulle ge allmänheten ett ökat intresse för att vittna. Dessutom är de helt överens om att det i förlängningen skulle kunna ge fler fällande domar i grova brott. Något som i sig kan leda till en ökad rättssäkerhet. När det gäller de övriga fördelarna skiljer sig sedan de båda grupperna något åt. Företrädarna för rätts- väsendet fokuserar mer på de juridiska frågorna medan respondenterna från civil- samhället snarare ser fördelarna utifrån hur psykologiska faktorer kan påverka i en rättssal. Slutsatsen i den här sektionen tillsammans med de separata slutsatserna för de två undersökta grupperna tyder på att vi har fått svar på frågeställningarna i studien.

37

Det är intressant att respondenterna från rättsväsendet diskuterar kring att det kan förekomma bedömningar utifrån stereotypiska fördomar i en rättssal. Så länge det är människor inblandade i dessa nivåer visar tidigare forskning att det finns risk för att det kan ske bedömningar som bygger på fördomar och stereotyper och som kan leda till att rättssäkerheten påverkas negativt. Samtidigt är de dock övertygade om att risken för att fördomar och stereotyper påverkar den slutliga utgången i ett mål är väldigt liten eftersom det sker kvalificerade bedömningar på fler olika nivåer genom hela rättskedjan.

Resultatet tyder även på att de flesta respondenterna anser att vittnesplikten är viktig för samhället men att den samtidigt inte riktigt fyller sin funktion på det sättet som det är tänkt. En av anledningarna till att den inte fyller sin funktion kan vara att allmänheten inte känner till att vittnesplikten existerar. En annan anled- ning kan enligt respondenterna från rättsväsendet vara att de som känner till den låter bli att rapportera att de sett något brottsligt.

6.4. Praktiska implikationer

Studiens resultat är viktiga i relation till att Sveriges regering har bestämt att utreda frågan om ”anonyma vittnen”. Såväl politiker som vissa kriminalpolitiskt sakkunniga ser anonyma vittnen som ett sätt att bryta tystnadskulturen och få fram bevisning, utan att riskera att vittnen utsätts för risker för repressalier från andra inblandade. Inom kriminologisk forskning är det viktigt att ordentligt undersöka en insats innan den implementeras. Den här studien har därför undersökt frågan om anonyma vittnen ur både sakkunnigas inom rättsväsendets perspektiv och ur ett civilt perspektiv.

Våra resultat, som baseras på respondenternas svar, tyder på att det kan finns positiva fördelar med anonyma vittnen i form av att fler människor skulle kunna tänka sig att vittna, även om de riskerade att utsättas för hot. Det finns även en tro på positiva effekter i form av att anonymitet i rättssalen skulle kunna bidra till att öka rättssäkerheten. Flera av respondenterna menar att det skulle kunna minimera risker för fördomar och öka möjligheten att i rättssalen uppnå kravet på

opartiskhet.

Samtidigt visade resultatet att det finns en samstämmighet hos alla respondenter i studien kring såväl praktiska som juridiska problem med antagandet hos vittnet om att hen ska kunna räkna med att ID-uppgifter och andra personalia inte röjs. Därför föreslog respondenterna från rättsväsendet som lösning på problemet med att allmänheten inte vill, eller vågar vittna, ett antal andra förlag som skulle kunna bidra till en ökad lagföring. Vi rekommenderar därför att vidare studier ska undersöka hur anonyma vittnen fungerar i de länder som tillämpar detta. Har tryggheten ökat och brottsligheten minskat i dessa länder? Det finns även anledning att göra fortsatta studier i Sverige som är mer omfattande än denna studien för att utöka kunskapen om ämnet.

6.5. Metoddiskussion

6.5.1. Tillförlitlighet

När man söker efter lagbundenheter som präglar kvantitativ forskning är det viktigt att uppnå god validitet och reliabilitet (Langemar 2008). Bryman (2008)

38

menar att pålitlighet kan vara en möjlig kvalitativ översättning av reliabilitet och validitet kan översättas med trovärdighet. Langemar (2008) menar att dessa begrepp inte går att applicera på samma sätt på kvalitativ forskning. Anledningen till det är för att de olika metoderna har olika utgångspunkter och ramverk. Däremot finns det begrepp med liknande innebörd men anpassade för att kunna tillämpas inom kvalitativ forskning. Det bör dock påpekas att det inte finns några universella fastställda definitioner av begrepp som kan anses motsvara validitet och reliabilitet (a.a.).

Guba och Lincoln (1994) har dock försökt att översätta det kvantitativa begreppet validitet till kvalitativ innebörd. De refererar till detta som tillförlitlighet. De menar vidare att det finns fyra olika kriterier som ska uppfyllas för att en studie ska anses vara tillförlitlig. Dessa kriterier är pålitlighet, överförbarhet,

konfimerbarhet och trovärdighet. En studie som präglas av transparens kan sägas

var pålitlig och bör kunna likställas med kvantitativ reliabilitet. Överförbarhet ska kunna liknas med kvantitativ extern validitet och innebär att en studie får samma resultat oavsett miljö och mättidpunkt. En studie som genomsyras av

konfimerbarhet ska kunna styrka sina resultat men samtidigt kunna förhålla sig till

och acceptera att en objektiv kvantitet är omöjlig. Huruvida en studie anses vara

trovärdig är avhängigt av hur forskaren förhåller sig till de rådande

forskningsreglerna (Lincoln & Guba 1985; Guba & Lincoln 1994).

Langemar (2008) menar i likhet med Lincoln & Guba (1985) och Guba och Lincoln (1994) att andra begrepp bör utformas för att kunna bedöma en studies äkthet och tillförlitlighet. Vidare anser Langemar (2008) att det bör kunna existera en kvalitativ validitet. Begreppets innebörd är tudelad och riktar in sig på två olika kravområden. Tillförlitlighet och empirisk förankring har att göra med resultat som genereras av urval, data och analys. Det andra kravet är att resultaten ska uppbringa meningsfullhet och användbarhet. Tillförlitlighet beror på hur studien utformas men bygger på perspektivmedvetenhet, samstämmighet och

replikerbarhet. Langemar (2008) menar att kvalitén av den empiriska

förankringen beror på hur väl respondenternas information kan anbringas på

populationen. Det har att göra med hur väl forskaren utför analysen av datan. En studie som skapar resultat som är praktiskt brukbara kan anses ha hög

användbarhet och om studien även kan producera kunskap som kommer till nytta

anses studien inneha meningsfullhet (a.a.).

Denna studie aspirerade genomgående på att uppfylla kraven på tillförlitlighet. Främst praktiserades detta genom att vi försökte vara transparenta i studiens alla olika delar och tillvägagångssätt. Anledningen till det var för att det var viktigt att vi genererade pålitliga och trovärdiga resultat i studien. Vidare strävade vi

genomgående efter reflexiv validitet som innebär att vi ständigt reflekterade över vår egen förförståelse av ämnet och hur detta kunde komma att påverka fråge- ställning och analys (Langemar 2008). Dessutom är det problematiskt att diskutera huruvida resultatet är överförbart till annan tid och rum eller den empiriska

förankringen på grund av att ämnet inte har studerats tidigare. Vi har endast kunnat validera respondenternas resultat mot tidigare forskning inom

rättspsykologi och den har visat sig vara samstämmig till stora delar. Det här tyder på att vi har kommit fram till resultat som kan vara konfirmerbara. Vi har även under avsnittet praktiska implikationer kunnat påvisa studiens användbarhet och meningsfullhet.

39

6.5.2. Kvalitativ metod

En stor fördel med kvalitativ metod som använts i den här studien jämfört med kvantitativ metod är att forskaren på ett mer djuplodande sätt kan skildra ett fenomen (Langemar 2008). En kvantitativ studie utgår oftast från att kunna göra kvantifierbara jämförelser vilket inte torde kunna ge samma djup. Båda metoderna lämpar sig dock till att finna mönster i ett material (a.a.). Bryman (2008) menar att den kvalitativa metoden utgår från att samla in och analysera data samt att

generera empiri och det är precis vad som avsetts med denna studie. Eftersom vi inte har kunnat uppbringa studier som studerar samma frågeställningar som finns i den här studien, har vi inte något tidigare material att jämföra resultatet med. Därmed finns det inte heller några existerande teorier om ämnet. Då anses inte heller en kvantitativ metod kunna tillföra lika stort värde (Langemar 2008). Kvantitativ forskning strävar efter att finna resultat som går att generalisera till en viss population (a.a.). Kvalitativ forskning ämnar sällan generalisera utan syftar istället till att förstå och belysa ett visst fenomen samt ge en god beskrivning av problemets helhet eller sammanhang (Holme & Solvang 1997).

Ett kvalitativt tillvägagångssätt har valts till denna uppsats. Detta för att vi ville tolka det material som vi fick in på ett djuplodande sätt. Ämnet som uppsatsen berör kan ses som svårförklarat då det utgår från individens subjektiva upplevelse kring fenomenet anonyma vittnen. Det kvalitativa synsättet passar studiens (frågeställningens) explorativa ansats och ämnet hade inte så som den här studien är utformad kunnat undersökas kvantitativt då det saknas tidigare forskning och teorier på ämnet anonyma vittnen. Därmed hade inga värdefulla kvantitativa jämförelser kunnat göras. Det är möjligt att det hade kunnat gå att undersöka ämnet ur kvantitativ ansats om frågeställningarna hade gjorts om för att passa kvantitativ metod, det vill säga att de hade anpassats för att kunna mäta något.