ATT VITTNA ELLER INTE VITTNA, DET ÄR FRÅGAN. En kvalitativ studie som undersöker hur individer ur civilsamhället och anställda inom rättsväsendet ser på anonyma vittnen

ATT VITTNA ELLER INTE VITTNA,

DET ÄR FRÅGAN

En kvalitativ studie som undersöker hur individer

ur civilsamhället och anställda inom rättsväsendet

ser på anonyma vittnen.

JENNY KARLSSON & ULF SEMPERT

Examensarbete i Kriminologi Malmö Universitet 61–90 hp Hälsa och samhälle Fristående kandidatkurs kriminologi 205 06 Malmö Juni 2019

ATT VITTNA ELLER INTE VITTNA,

DET ÄR FRÅGAN

En kvalitativ studie som undersöker hur individer

ur civilsamhället och anställda inom rättsväsendet

ser på anonyma vittnen.

JENNY KARLSSON & ULF SEMPERT

Karlsson, J. & Sempert, U. Att vittna eller inte vittna, det är frågan. Hur förhåller sig individer ur civilsamhället respektive anställda inom rättsväsendet till

anonyma vittnen? Examensarbete i Kriminologi, 15 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för Hälsa och Samhälle, Institutionen för Kriminologi, 2019.

Abstrakt: Syftet med studien var att med kvalitativ forskningsmetod undersöka vilka tankar och attityder individer ur civilsamhället som varit utsatta för eller bevittnat ett brott och sakkunniga inom rättsväsendet har kring fenomenet anonyma vittnen. Vi ämnar även undersöka om en tillämpning av anonyma vittnen i svenska domstolar skulle förändra respondenternas syn på sin egen benägenhet att vittna. Slutligen undersökte studien om respondenterna upplevde att rättssäkerheten skulle komma att påverkas om det svenska rättsväsendet skulle tillåta anonyma vittnen. Tio personer intervjuades, varav hälften var anställda av rättsväsendet och hälften var civila utanför rättsväsendet. Intervjudatan

analyserades med tematisk analys. Resultatet visade att respondenterna från civilsamhället i stort var positiva till att fullfölja sin vittnesplikt så länge det inte fanns någon hotbild. Förekom det en hotbild skulle de endast kunna tänka sig att vittna anonymt. Resultatet visade vidare att majoriteten av respondenterna från rättsväsendet ansåg att rättssystemet var eftersatt när det kom till att bekämpa den grova och organiserade brottsligheten. Några respondenter menade att anonyma vittnen kunde vara en väg att gå för att göra samhället mer rättssäkert då

vittnesplikten i vissa fall spelat ut sin roll. Resultatet visade även att både

respondenter från civilsamhället och rättsväsendet ansåg att det fanns utmaningar i praktiken med en tillämpning av anonyma vittnen. Båda grupperna kunde peka på både rättspsykologiska och juridiska fördelar och nackdelar med anonyma vittnen. Slutsatsen är att anonyma vittnen kan göra att benägenheten att vittna ökar från civilsamhällets sida. Det finns en möjlighet att anonyma vittnen kan göra samhället både mer rättssäkert och mindre rättssäkert. Det är ett ämne som bör undersökas mer noggrant genom att väga både fördelar och nackdelar.

TO TESTIFY OR NOT TO TESTIFY,

THAT´S THE QUESTION.

A qualitative research that study how individuals

from the general public as well as from the

judicial system, relate to the phenomenon of

anonymous witnesses.

JENNY KARLSSON & ULF SEMPERT

Karlsson, J. & Sempert, U. To testify or not to testify, that’s the question. How does individuals from the general public and employees from the judicial system relate to the phenomenon of anonymous witnesses.

BA thesis in Criminology, 15 credits. Malmö University: Faculty for Health and Society, Department of Criminology, 2019.

Abstract: With the help of a qualitative research method the purpose of the study was to analyze the thoughts and attitudes of the general public (who have been exposed to/or witnessed a crime) as well as experts in the judicial system,

regarding the phenomenon of anonymous witnesses. We also intended to examine whether an application of ‘anonymous witnesses’ in Swedish courts would make the respondents more or less inclined to testify. Finally, the study would examine whether the respondents felt that legal certainty would be affected if the Swedish judicial system allowed anonymous witnesses.

Ten people were interviewed, half of whom were employees of the judiciary and half were civilians outside the judiciary. The interview data was analyzed with thematic analysis. The result showed that the general public was positive to testify as long as there was no threat scenario. If there was a threat scenario, they would only consider testifying anonymously. The result also showed that the majority of respondents from the judiciary felt that the legal system was neglected when it came to fight the major and organized crime. Some argued that anonymous witnesses could be an approach to make society more legally certain as the obligation to testify in some cases no longer is needed. The results also showed that both respondents from the general public and the judiciary considered it to be a challenge when using anonymous witnesses in practice. Both groups could point to both psychological and legal benefits and disadvantages of anonymous

witnesses.

The conclusion is that anonymous witnesses can make the general public’s propensity to witness increase.There is a possibility that anonymous witnesses can make society both more legally certain and less legally certain and it should be subject to closer examination by weighing both advantages and disadvantages against each other.

Keywords: anonymous witnesses, legal certainty, obligation to testify, court bias, legal system.

FÖRORD

Vi vill börja med att framföra ett stort tack till alla våra respondenter som tog sig tid och med engagemang bidrog med sina personliga åsikter i denna medialt och politiskt aktuella fråga. Utan er hade inte vi inte kunnat redovisa olika intressanta perspektiv med för- och nackdelar kring ett tillåtande av ”anonyma vittnen”. Vi hoppas att era synpunkter och förslag kommer att medverka till att debatten blir något djupare och mer nyanserad.

Vi vill också ta tillfället i akt och tacka alla våra nära och kära som stöttat oss i vårt omfattande arbete och stått ut med att det i så stor utsträckning inkräktat på det normala familjelivet.

Slutligen vill vi framföra ett stort tack till varandra för det goda samarbete som vuxit fram efterhand som arbetet fortskridit. Ett intensivt arbete där vi gett såväl oss själva som varandra en ännu djupare och bredare kriminologisk kunskap.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

2.2. Europadomstolen och Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ... 4

2.3. Vittnesplikt ... 5

2.4. Vittnesskydd ... 5

3. Tidigare forskning ...6

3.1. Att vara vittne ... 6

3.2. Anonymitet ... 7

3.3. Hur påverkar ett vittnes karaktäristika en rättegång? ... 8

3.4. Hur påverkar känsloyttringar en rättsprocess? ... 9

3.5. Att upptäcka en lögn i ett vittnesförhör ... 10

4. Metod och material ... 11

4.1. Förförståelse ... 11 4.2. Forskningsmetod ... 13 4.3. Deltagare ... 13 4.3.1. Urvalsprocess ...14 4.4. Intervjuer ... 15 4.5. Procedur ... 15 4.5.1. Datainsamlingsmetod ...15 4.5.2. Analys...17 4.6. Forskningsetik ... 18 5. Resultat ... 20

5.1. Resultat: respondenterna från civilsamhället ... 20

5.2. Allmänhetens tankar om rättssäkerhet i förhållande till anonyma vittnen ... 21

5.2.1. Rättssäkerhet ...21

5.3. Hur allmänheten tänker kring att vittna och vittnesplikt ... 22

5.3.1. Vittnesplikt ...22

5.4. Allmänhetens tankar och attityder till anonyma vittnen ... 22

5.4.1. Anonyma vittnen ...22

5.5. Allmänhetens tankar och attityder om den psykologiska påverkan av att tillämpa anonyma vittnen ... 23

5.5.1. Psykologisk inverkan ...23

5.6. Resultat: respondenterna från rättsväsendet ... 25

5.7. Hur anställda inom rättsväsendet ser på rättssäkerhet i förhållande till anonyma vittnen ... 25

5.7.1. Rättssäkerhet ...25

5.8. Hur anställda inom rättsväsendet ser på vittnesplikten ... 26

5.8.1. Vittnesplikt ...27

5.9. Hur anställda inom rättsväsendet ser på att vittna och anonyma vittnen ... 27

5.9.1. Anonyma vittnen ...27

5.10. Hur anställda inom rättsväsendet ser på psykologisk påverkan vid tillämpning av anonyma vittnen ... 29

5.10.1. Psykologisk inverkan ...29

6.1. Resultatdiskussion om resultatet från respondenterna från civilsamhället ... 30 6.1.1. Rättssäkerhet ...30 6.1.2. Vittnesplikt ...30 6.1.3. Anonyma vittnen ...31 6.1.4. Psykologisk inverkan ...31 6.1.5. Slutsats ...33

6.2. Resultatdiskussion om resultatet från anställda inom rättsväsendet 33 6.2.1. Rättssäkerhet ...33 6.2.2. Vittnesplikt ...33 6.2.3. Anonyma vittnen ...34 6.2.4. Psykologisk inverkan ...35 6.2.5. Slutsats ...35 6.3. Gemensam slutsats ... 36 6.4. Praktiska implikationer ... 37 6.5. Metoddiskussion ... 37 6.5.1. Tillförlitlighet ...37 6.5.2. Kvalitativ metod ...39

6.5.3. Deltagare och urval ...39

6.5.4. Procedur ...40

6.6. Begränsningar ... 41

7. Sammanfattande slutsats ... 41

8. Referenser ... 43

9. Bilagor ... 47

9.1. Tabell. 4 & 5: analysprocessen, individer, civilsamhället ... 47

9.2. Tabell. 6 & 7: analysprocessen, individer, rättsväsendet ... 49

9.3. Informationsbrev ... 51

9.4. Samtyckesblankett ... 52

9.5. Intervjufrågor ... 53

1

1. INLEDNING

Den organiserade brottsligheten blir ett allt större och mera komplext bekymmer för samhället (Polismyndigheten 2017). De allra grövsta våldsbrotten, i form av bland annat så kallade gäng-mord, blir enligt Polisens rapport om allvarlig organiserad brottslighet som gavs ut av Polismyndighetens Nationella operativa avdelning, i oktober 2017, fler och dessutom svårare och svårare för rättsväsendet att utreda och lagföra. Rapporten pekar också på att den i svensk lag stadgade vittnesplikten riskerar att urholkas eftersom fler och fler individer inte längre vill, eller inte vågar, vittna om vad de sett av rädsla för repressalier (a.a.). I vissa fall vill individen inte längre ens uppge att den har bevittnat ett grovt våldsbrott (a.a.). För att Sverige ska kunna ses som ett fungerande rättssamhälle krävs det att medborgarna ställer upp på principerna om att ha rättigheter och skyldigheter i samhället (Polismyndigheten 2017). En av dessa skyldigheter är att det i Sverige råder vittnesplikt. Det innebär att du som individ i enlighet med vittnesplikten i Rättegångsbalken (1942:740) 36 kap. 1 §, är skyldig att vittna i domstol om du till exempel ser något i samband med ett brott och du från rättsväsendets sida

tillfrågas om detta. För att rättsväsendet ska få acceptans för och kunna bruka medborgarnas vittnesplikt, krävs det att samhället i grunden uppfattas som rättssäkert (Domstolsverket 2018; Åklagarmyndigheten 2019a). Rättssäkerhet innebär att den allmänna rättsordningen ska klara av att ge den enskilda individen skydd mot övergrepp från såväl samhällets sida som från andra (a.a.). Vidare betyder det att samhället har potential och resurser att ingripa mot brott på ett korrekt sätt. Rättssäkerhet innefattar även att ge brottsoffer och vittnen det stöd de behöver (a.a.).

Vill allmänheten inte delta i rättsprocessen och fullgöra sin vittnesplikt kan det i sin förlängning leda till att samhället upplevs som ännu mer rättsosäkert. Enligt Domstolsverkets statistik över verksamhetsåret 2018 har 626 förhandlingar ställts in på grund av att vittnet av olika skäl uteblivit från förhandlingen

(Domstolsverket 2019b). 2016 ställdes enligt samma statistik 541 förhandlingar in. Det har därmed på två år skett en ökning av antalet inställda förhandlingar med drygt 15 % (a.a.). Det finns olika förklaringar till att medborgarna inte vittnar. En förklaring kan vara att de är rädda för att utsättas för repressalier, till exempel genom olika former av hot och våld. Brottsförebyggande rådet (2019) redovisade i den senaste rapporten från 2018 att brott som hot och dödligt våld ökat.

Den senaste tiden har media bland annat präglats av frågan om huruvida Sverige, för att få en ökad lagföring vid de allra grövsta våldsbrotten, bör tillåta ”anonyma vittnen”. Med anonyma vittnen menas i denna studie sådana vittnen vars

identiteter skyddas helt och de behöver vid vittnesförhör i domstol inte visa sin fysiska person. För att ytterligare skydda deras anonymitet kan de också tillåtas använda röstförvrängare i rättssalen. Skulle då fler personer ur allmänheten våga vittna om de fick lov att vara anonyma? Frågan har ansetts så angelägen att Sveriges regering i april 2019 bestämde att frågan om ”anonyma vittnen” ska utredas (Olsson 2019).

Anonyma vittnen existerar i dagsläget inte i svensk rättstillämpning. En av de bärande anledningarna till detta är att det i Rättegångsbalken finns tydliga rättssäkerhetsprinciper såsom offentlighetsprincipen – som kortfattat innebär att

2

allmänheten har rätt till insyn i och tillgång till information om statens och

kommunernas verksamhet – och principen om partsinsyn som kort sagt innebär att sekretess inte kan hindra en part från att ta del av handlingar och material i ett mål (Regeringen 2019; Domstolsverket 2019a). Dessa principer stöds av artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) – eller förkortat kallat Europakonventionen (Ekelöf m.fl. 2009). Den åtalade har därmed, med stöd i en globalt viktig rättssäkerhetsprincip, rätt till en rättvis rättegång. En princip som bland annat innebär att den åtalade har samma rätt som en åklagare att fråga ut ett kallat vittne och rätt att få veta vem som står bakom de framförda anklagelserna för att på ett adekvat sätt kunna bemöta dem (a.a.).

Samtidigt framgår det av artikel 8 i EKMR att en individ har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv (Ekelöf m.fl. 2009). En fullt ut rättssäker och effektiv brottmålsprocess förutsätter att allmänheten, i deras egenskap som bland annat vittnen, medverkar vid lagföring av brott och att de inte ska behöva känna sig hotade till den grad att de inte vågar vittna (a.a.). Vittnens önskan om anonymitet, för att undgå olika former av trakasserier, ställs därmed mot den åtalades rätt till öppenhet i domstolen. Detta skapar visserligen ett dilemma för rättsväsendet, men den stora svårigheten är att vittnen ibland överhuvudtaget inte ens vill medverka vid rättegångar eftersom de inte vill konfronteras med en viss person (a.a.). Det finns för- och motargument i debatten. De som är positiva till tillämpning av anonyma vittnen i svenska domstolar menar framförallt att rättsväsendet skulle få fler dömda och att samhället på detta sätt skulle bli mer rättssäkert (Medina 2009). De som är negativa pekar starkt på flera motargument. De menar till exempel att tillåtelse av anonyma vittnen i Sverige skulle strida mot vissa grundläggande svenska rättsprocessliga principer och att samhället därmed snarare skulle bli mindre rättssäkert (a.a.).

Förutom de juridiska problem som presenterats finns det även psykologiska utmaningar med att låta vittnen vara anonyma. De finns psykologisk forskning som visar att människor påverkas av anonymitet, att vittnens trovärdighet baseras på dess karaktäristika eller huruvida de stakar sig eller låter osäkra på rösten (Christianson & Granhag 2016). Således torde det finnas både fördelar och nackdelar med att se och inte se vittnet.

Detta är ett ämne som det inte har forskats särskilt mycket om, varken i Sverige eller internationellt. Mot bakgrund av resonemanget ovan är ämnet därför, speciellt efter den senaste tidens mediedebatt, väl värt att undersöka utifrån en kriminologisk synvinkel genom att i studien knyta samman samhällsvetenskap och juridik med domstols- och rättspsykologi. Det finns ett flertal kriminologiska frågeställningar som är outforskade kring anonyma vittnen. Kan anonyma vittnen användas som en åtgärd för att minska den grova brottsligheten? Kan anonyma vittnen bidra till en ökad generell trygghet i samhället? Kan anonyma vittnen påverka synen på rättssäkerhet? Denna studie kommer att försöka ge en inblick i ämnet.

1.1. Syfte

Huvudsyftet med uppsatsen är att genom kvalitativ metod, med respondenter från civilsamhället och rättsväsendet, bidra till en fördjupad förståelse för hur

3

fenomenet ”anonyma vittnen” upplevs. Vi ämnar även undersöka om en tillämpning av anonyma vittnen i svenska domstolar skulle förändra

respondenternas syn på sin egen benägenhet att vittna. Slutligen ska studien undersöka om respondenterna upplever att rättssäkerheten skulle komma att påverkas om det svenska rättsväsendet skulle tillåta anonyma vittnen. Syftet kommer att besvaras genom frågeställningarna nedan:

• Hur uppfattar individer ur civilsamhället som har bevittnat eller varit utsatta för något brott anonyma vittnesmål?

• Hur uppfattar anställda inom rättsväsendet anonyma vittnesmål?

• Finns det någon skillnad i uppfattning om anonyma vittnen mellan individerna ur civilsamhället och anställda inom rättsväsendet?

• Hur menar individer ur civilsamhället och anställda inom rättsväsendet att rättssäkerheten påverkas vid en tillämpning av anonyma vittnen?

1.2. Avgränsning

Studiens inriktning begränsas på så sätt att studien inte avser att undersöka den rättsliga processen i sig, dvs. varför individer begår brott, misstänks, åtalas eller ytterst av domstol döms till påföljd.

1.3. Definitioner

Med individer ur civilsamhället/allmänheten avses i denna studie människor som inte är anställda inom någon av rättsväsendets myndigheter. De är verksamma inom flera andra civila branscher i samhället. Det som är gemensamt för respon-denterna är att de någon gång har bevittnat eller varit utsatta för ett brott (inga grova brott, utan främst bilinbrott, cykelstöld eller liknande). Individerna är utvalda till studien på grund av denna faktor. Dessa individer speglar inte hela populationen ”civilsamhället”, inte heller speglar dem alla som någonsin har bevittnat eller varit utsatta för ett brott. Där emot hade dessa civila individer utvalda ur populationen ”allmänheten” kunnat tillhöra den icke homogena

populationen potentiella vittnen. För enkelhetens skull kommer vi genomgående i denna studie referera till de individer som inte är anställda inom rättsväsendet som ”allmänheten” eller som respondenter från/ur civilsamhället.

Med anställda inom rättsväsendet avses i denna studie de fem respondenter som är anställda vid Domstolsverket, Åklagarmyndigheten eller Polismyndigheten.

2. BAKGRUND

I detta kapitel presenteras problematisering kring begreppen rättssäkerhet, vittnes-plikt och vittnesskydd. Kapitlet pekar på den svenska rättsordningens möjligheter att såväl stödja som motverka användningen av anonyma vittnen. Vidare pekar studien på frågan om huruvida Sveriges nuvarande tolkning av Europakonven-tionen om de mänskliga rättigheterna, står i konflikt med användningen av anonyma vittnen.

4

Ett rättssamhälle bygger bland annat på allmänhetens förtroende för rättsväsendet och vilja till delaktighet i att rättssäkerheten kan upprätthållas. Flera forskare menar att begreppet rättssäkerhet inte har en enhetlig exakt definition (Fransson 2016; Frändberg 2000; Peczenik 1995). Fransson (2016) menar att ”rättssäkerhet är såväl ett juridiskt begrepp som en socialpolitisk kategori” och att begreppet står i nära relation med rättsskydd och rättstrygghet. Det finns både en formell

innebörd och en materiell innebörd av begreppet (a.a.). Den formella innebörden kopplas mot rättsstaten och dess önskvärda och juridiskt förutsägbara relation mellan stat och individ med fokus på skydd av bägge parter. Den materiella betydelsen hör samman med ”välfärdsstaten och kompletterar de formella rättssäkerhetsprinciperna” (Fransson 2016, s. 37).

Vidare anses den formella delen av begreppet kunna delas in i två områden. Det ena området handlar om makt och tvångsmedel och det andra området berör rättigheter (Fransson 2016). För att ytterligare försöka klargöra begreppet används nationalencyklopedins begreppsbestämning av rättssäkerhet som innebär:

”rättssäkerhet, juridisk rättvisa. Någon entydig definition finns inte, men i allmänt språkbruk brukar benämningen innebära att ett land har en lagstiftning och ett system i övrigt som innebär att den enskilde medborgaren har ett skydd mot godtyckliga ingrepp från samhället självt, till exempel att man inte åtalas eller döms utan tillräcklig bevisning, att man inte döms utan uttryckligt stöd i lag och att alla medborgare oavsett samhällsställning eller ursprung bedöms på ett likartat sätt. Den enskilde medborgaren är även tillförsäkrad juridisk trygghet för sin person och egendom samt att rättsreglerna ska tillämpas på ett förutsägbart och effektivt sätt”

(NE 2017).

2.2. Europadomstolen och Europakonventionen om skydd för

de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

Anledningen till att Sverige inte använder sig av anonyma vittnen är för att det i Sverige tolkas som att en tillämpning av anonyma vittnen i domstol skulle kunna strida mot Europadomstolens bedömning av EKMR:s artikel 6 (Medina 2009). Som vi angett ovan syftar artikel 6 till att ge den anklagade personen rätt till en rättvis rättegång. Något som bland annat innebär att denne har samma rätt som en åklagare att fråga ut ett kallat vittne. Motsvarande krav finns stipulerade i den svenska rättegångsbalken (a.a.).

Samtidigt syftar EKMR:s artikel 8 till att värna den enskildes personliga frihet och frid. Resultatet blir två starka och viktiga principer som kolliderar med varandra inom ett och samma rättssystem och som kan innebära att anonyma vittnen står i konflikt med Europakonventionens mänskliga rättigheter (Medina 2009). Medina (2009) anser att det kan bli en långtgående och komplicerad tolkning av Europakonventionen då den tilltalade har rätt till att fråga ut vittnet samtidigt som rättsstaten lika starkt värnar om de personer som vittnar i våra domstolar och som medverkar till att rättsväsendet på ett rättssäkert sätt kan bedöma och beivra brott. Vittnets rätt att till exempel inte behöva känna rädsla för att vittna måste beaktas. Det bör därför här påpekas att det finns rättsfall där Europadomstolen har tillåtit vittnen att vara anonyma eftersom det har funnits en hotbild mot dem (a.a.). De länder som tillåter anonyma vittnen, som till exempel Nederländerna, Norge och Danmark, gör det under de förutsättningar som Europadomstolen har slagit fast (a.a.).

5

2.3. Vittnesplikt

I Sverige är det lag på att vittna om man av någon av rättsväsendets myndigheter tillfrågas om detta. Detta regleras i Rättegångsbalken 36 kap. 1 § där det anges att: ”Var och en, som inte är part i målet, får höras som vittne.” Vittnesplikten gör att individer har en skyldighet att vittna även om det ytterst skulle innebära att vittnet riskerar att utsättas för repressalier av olika slag och därmed kanske behöver leva resten av sitt liv under vittnesskydd. Den givna mänskliga rättigheten att indirekt få slippa att utsättas för den potentiellt (livs)farliga situation som det kan innebära att vittna i domstol, finns inte angiven som undantag från vittnesplikten (Medina 2009).

De undantag från vittnesplikten som finns angivna i Rättegångsbalken rör istället bland annat om du är nära anhörig till någon part i målet eller om en person kommit över sekretessbelagda uppgifter till exempel i sitt arbete (Domstolsverket 2019d). Bylander (2008) har i en vetenskapligt granskad artikel i Juridisk tidskrift problematiserat begreppet vittnesplikt och menar att det är svårt att definiera vad som exakt menas med nära anhörig i ett modernt samhälle. Vidare menar

Bylander (2008) att denna närståendebedömning även är avgörande för tillämpningen av Rättegångsbalken 36 kap. 6 § första stycket, ”så vitt avser vittnets rätt att förtiga omständighet, vars yppande skulle röja att en vittnet närstående förövad brottslig eller vanärande handling” (Bylander 2008, s. 661). Bylander (2008) hävdar att det kan vara mycket komplicerat att definiera

undantagen i vittnesplikten och han menar att de även under vissa omständigheter kan ses som diskriminerande.

2.4. Vittnesskydd

År 2017 anmäldes i Sverige 5044 övergrepp i rättssak (Brottsförebyggande rådet 2019). Antalet anmälningar har sedan 2009, då brottstypen började redovisas som egen post i kriminalstatistiken, legat tämligen konstant på runt 5000 anmälda brott per år, med en pik 2011 med 5874 anmälda brott (a.a.). Även om brottsoffren utgör en stor del av antalet utsatta så är det stora totala antalet anmälningar ytterligare en indikation på att fler vittnen eventuellt kan tänkas undvika att vittna på grund av rädsla för repressalier (a.a.). Vittnesskydd, som innefattar alla de insatser och åtgärder som en person som ska vittna kan få hjälp med om det föreligger en hotbild mot vittnet, är därför en viktig del i den svenska rättspraxis som ska ligga till grund för att vittnen ska kunna tal fritt och sanningsenligt inför rätten (Domstolsverket 2014). Det finns en uttalad ambition att vittnesskydd ska bedrivas vid i princip alla domstolar (a.a.).

Det finns en rad åtgärder som vidtagits för att skydda vittnen och vittnesmålet. Men den särskilda bestämmelse i Rättegångsbalken 36 kap. 10 § som, i omsorg om vittnet, innebär att rätten under pågående förhandling som huvudregel inte får tillfråga vittnet om ålder, hemvist och yrke har dock i princip spelat ut sin roll. Detta eftersom en part i de flesta fall ändå har rätt att få kännedom om vittnets identitet (Bring m.fl. 2008). Om ett vittne känner rädsla för att vittna kan rätten besluta om att vittnet istället för personlig inställelse kan få ”närvara” genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring (Ekelöf m.fl. 2009). Detta får dock enligt Rättegångsbalken 5 kap. 10 § enbart ske om det är lämpligt med hänsyn till ändamålet med vittnets inställelse. Rätten kan också, om vittnet känner en stark rädsla och därför inte har möjlighet att tala fritt, enligt Rättegångsbalken 36 kap.

6

18 § besluta om s.k. medhörning. Det innebär att en part (eller åhörare) inte får närvara vid ett vittnesförhör utan istället endast får följa vittnesförhöret genom en ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Även här ska dock parten enligt Rättegångsbalken 36 kap. 18 §, stycke 2 vid ett sådant förhör kunna få ställa frågor till vittnet (Ekelöf m.fl. 2009).

Att ingå i ett vittnesskyddsprogram kan bland annat innebära allt från att individen byter telefonnummer till att personen behöver flytta och få ny adress och/eller få skyddad identitet med polisbevakning såväl inom riket som i yttersta fall

utomlands (Polismyndigheten 2019). Vilken typ av vittnesskydd ett vittne som utsätts för hot får, är helt beroende på estimerat behov (Isaksson 2009).

Polismyndigheten skriver på sin hemsida att det är ett hot mot rättssäkerheten när individer som bevittnat ett brott hotas. Polisen hävdar att det på sikt kan leda till att brottsutsatta eller vittnen till brott inte vågar anmäla eller ge sig till känna, vilket då sätter rättssäkerheten ur spel (Polismyndigheten 2019).

Som en del i vittnesskyddet ingår dessutom straffsanktionen av övergrepp i

rättssak i Brottsbalken (1962:700) 17 kap. 10 §. Den innebär att den som genom

våld, hot om våld eller på annat sätt angriper en person för att hon eller han har anmält ett brott, vittnat i rättegång eller liknande – eller försöker hindra en person att anmäla, vittna etcetera – gör sig skyldig till övergrepp i rättssak

(Åklagarmyndigheten 2019b). Straffet kan bli fängelse upp till fyra år. Vid ringa brott kan man dömas till böter. Om brottet är grovt döms för grovt övergrepp i rättssak till fängelse i lägst två och högst åtta år (Brottsbalken (1962:700)).

3. TIDIGARE FORSKNING

Den mesta forskningen om anonyma vittnen som finns i Sverige är inom ämnet juridik och utgörs främst av C- och D-uppsatser. Därför består tidigare forskning av vetenskapligt granskade artiklar som berör hur anonymitet påverkar beteendet, upplevelsen av att vittna samt hur trovärdighet tolkas och bedöms i en rättssal via psykologisk forskning. Denna forskning står i direkt samband med uppsatsens frågeställningar och intervjufrågorna till respondenterna vilket Langemar (2008) menar är av största vikt för trovärdigheten. Att det inte finns särskilt mycket forskning på ämnet ”anonyma vittnen” kan också ha att göra med att den största andelen kriminologisk forskning vanligtvis produceras i USA och det är inte särskilt vanligt att domstolar i USA använder sig av anonyma vittnen. Här presenteras forskning kring vittnesupplevelser och anonymitet samt tre olika sätt där forskning har visat hur ett vittne direkt eller indirekt kan påverka en dom i en domstol.

3.1. Att vara vittne

Ett vittne kan ha en avgörande roll i en rättegång. De uppgifter ett vittne lämnar kan antingen fria eller fälla den tilltalade personen. Leippe (2006) menar att det är upp till ett vittne att verka trovärdigt i rättssalen. Trovärdigheten påverkas bland annat av vittnets karaktäristika, vilka känslor och beteenden personen uppvisar och hur personen talar. Forskning har även visat att huruvida ett vittnesmål

bedöms som korrekt eller inte oftare baseras på besluten kring ett vittnes utsaga än själva innehållet i vittnesmålet (a.a.).

7

Brittisk forskning har även visat att det kan vara oerhört plågsamt för en person att behöva infinna sig som vittne i en rättssal om personen dessutom själv är brotts-offer, såsom vid till exempel sexualbrott (Foley & Cummins 2015). Om vittnet anses vara extra sårbart eller upplever konfrontationen med gärningspersonen som mycket skrämmande kan det lugna och reducera stress hos vittnet om denna får lov att vittna anonymt eller via video från ett annat rum (a.a.).

Stepakoff m.fl. (2015) utförde en kvalitativ studie på 147 vittnen som vittnat i en speciell domstol för krigsbrott i Sierra Leone. Studien visade att respondenterna hade såväl positiva som negativa upplevelser med att vittna. Respondenterna bestod av 109 individer, varav 74% var kvinnor och respondenterna bestod av olika typer av vittnen (offer 79%, insider 18%, barnsoldat 3% och icke barnsoldat 1%). Resultatet i innehållsanalysen visade på 35 positiva upplevelser jämfört med 26 negativa jämförelser. De vanligaste positiva upplevelserna med att vittna som respondenterna uttryckte, var att de fick en chans att berätta sin historia, att de fick prata om en svår/smärtfylld upplevelse, att de kände sig lyssnade på och känslan av att känna sig trodda (a.a.). De vanligaste negativa upplevelserna var att respondenterna kände emotionella svårigheter att prata om vissa svåra och smärtfulla upplevelser. Resultatet av analysen visade även att de vittnen som också var offer upplevde sitt vittnesmål som en mer positiv upplevelse än de som inte var offer (a.a.). Forskarna menar att dessa resultat går i linje med vad tidigare forskning har visat kring upplevelserna att vittna i olika typer av domstolar (brottmål, civilmål osv). Upplevelsen av att vittna är högst individuell och kan upplevas som allt från traumatisk till förlösande och beror på vilket typ av vittne individen är i det aktuella målet (a.a3.).

3.2. Anonymitet

Människors beteende påverkas enligt Wen-Bin (2006) av anonymitet. Det finns forskning som visar att anonymitet kan vara avgörande för att någon ska välja att begå en brottslig handling (Baggili & Rogers 2009; Wen-Bin 2006).

Forskningsresultat har även visat att anonymitet kan ha stor betydelse för en individ att bete sig mer aggressivt än vad personen hade gjort om anonymitet inte hade varit tillgänglig (a.a.). Forskare menar att dessa resultat ligger i linje med vad socialpsykologisk forskning visat om gruppsykologi och teorier kring

deindividualisering (Arvanitidis 2016). Deindividualisering innebär att personen inte upplever sin egen individualitet och ett eget ansvar för sina handlingar vilket leder personen till ett ohämmat/förbjudet beteende (Wen-Bin 2006). Zimbardos berömda Stanford Prison Experiment är ett exempel på detta beteende (a.a.) Wen-Bin (2006) utförde en kvantitativ studie i Taiwan på 1347 respondenter, varav 663 personer var kvinnor (49 %). Respondenterna fick självadministrera ett formulär angående sexuell självexponering under olika former av anonymitet. En 2x2 (kön och anonymitet) ANOVA-mixad faktoriell design utfördes för att undersöka relationen mellan kön, anonymitet och sexuell självexponering (a.a.). ANOVA (Analaysis of Variance) eller variansanalys är en analysmetod som används i kvantitativa studier då forskaren avser att jämföra medelvärden i fler än en grupp av individer (Dancey & Reidy 2014). Analysmetoden används då forskaren vill utföra en analys på mer än tre betingelser. En undersökning som utgår från 2X2 (kvinnligt/manligt kön och anonym/ej anonym) innehåller alltså fyra betingelser och passar således att analyseras med ANOVA (a.a.). En studie som är utförd med ANOVA utgår från hypotesen att alla medelvärden som mäts

8

per faktor/variabel är lika (Dancey & Reidy 2014). Om forskaren får ett signifikant resultat (under ,050) innebär det att ett av gruppernas medelvärde skiljer sig från de andra medelvärdena oberoende av slumpen. Detta resultat blir då 95% säkert då testet jämför samtliga gruppers medelvärde samtidigt och vid endast ett tillfälle. Om flera tester utförs sjunker säkerhetsnivån (a.a.). Faktoriell design innebär alltså att en studie undersöker effekten av flera variabler/faktorer samtidigt (a.a.).

Resultatet i Wen-Bin (2006) studie var signifikant (p < .001) och visade att manliga deltagare uttryckte en större villighet att exponera sig sexuellt på internet än kvinnor. En linjär trendanalys visade vidare att villigheten var större om detta skedde anonymt än mindre anonymt. Vidare visade resultatet att det fanns ett linjärt signifikant samband (p < .001) mellan anonymitet, kön och sexuell självexponering. Resultatet visade att män var mer villiga att under hög anonymitet exponera sig sexuellt. Människors beteende påverkas således av anonymitet och Wen-Bin (2006) menar även att detta resultat stödjer

deindividualiserings-teorin.

Det finns även flera studier gällande självrapporterade internetrelaterade brott som visar att anonymitet är en avgörande faktor (Baggili & Rogers 2009). En indisk experimentell studie på 163 respondenter, varav 18 respondenter (11 %) var kvinnor, visade att manipulering av anonymitet hade en betydande effekt på att engagera sig i internetrelaterade brott. ANOVA-resultatet visade en signifikant effekt (p < .025) för minskad anonymitet och minskad internetrelaterad

brottslighet (a.a.).

Många studier har undersökt relationen mellan anonymitet och internet. Flera studier gällande anonymitet menar att människor beter sig mer aggressivt, kritiskt och i vissa fall ägnar sig mer åt brottsliga tendenser om de kan vara anonyma (Baggili & Rogers 2009; Wen-Bin 2006). Skribenterna har dock inte hittat några studier som direkt undersöker anonymitet i en rättssal det vill säga hur ett vittne påverkas av att vara helt avidentifierad i en rättssal. Vi har istället med detta avsnitt försökt påvisa hur anonymitet, enligt vedertagen forskning, generellt kan påverka människor.

3.3. Hur påverkar ett vittnes karaktäristika en rättegång?

För att samhället ska anses vara rättssäkert är det viktigt att det till exempel inte förekommer stereotypa föreställningar, fördomar eller andra skevheter (bias) när det gäller etnicitet eller kön i en rättssal. Lindholm & Cederwall (2013) menar vidare att det finns forskningsresultat som visar att det förekommer olika typer av myter när det kommer till ett vittnes eller målsägandes karaktäristika i olika kulturer. Ett flertal amerikanska studier har visat att det finns ett samband med vittnets/offrets etnicitet och gärningspersonens straff (a.a.). Är vittnet/offret av afro-amerikansk härkomst är det troligare att gärningspersonen får ett mildare straff än om offret hade varit kaukasiskt (a.a.).

Forskare inom socialpsykologi menar att de stereotypa uppfattningar människor har om andra individer spelar stor roll för hur vi gör bedömningar av människor i en rättssal (Lindholm & Cederwall 2013). Detta kan leda till att personer

9

Liknande resultat har uppmätts i Danmark och Sverige menar Lindholm & Cederwall (2013).

En svensk laboratoriestudie som använde sig av experiment med videofilmade brott med olika gärningspersoner visade att det finns ett samband med hur ett vittne uppfattar en gärningsperson utifrån etnicitet (Lindholm & Christianson 1998). Deltagarna bestod av 92 studenter varav 44 individer definierades som svenska. Etniciteterna i urval och de som spelade gärningspersoner var både migranter och svenskar. Forskarna refererade till en svensk som en person som var född i Sverige och vars föräldrar var födda i Sverige eller en person som var född utomlands av föräldrar födda i Sverige. Med immigrant menade forskarna en person som var född utomlands av föräldrar som båda var födda utomlands (a.a.). En 2x2 ANOVA faktoriell design användes för att mäta etnicitet/gärningsperson och etnicitet/offer. Det fanns en signifikant (p < .01) interaktion mellan dessa variabler. Resultatet visade att immigranterna bedömde den svenska medborgaren hårdare än om den var en immigrant. Vidare bedömde de svenska deltagarna immigranterna hårdare än om de var just svenska (Lindholm & Christianson 1998). Människor bedömer alltså personer utanför den egna etniska gruppen hårdare (Lindholm & Cederwall 2013; Lindholm & Christianson 1998).

En annan svensk studie som även den använde sig av ett experiment lät svenska medborgare bedöma sanningshalten hos ett vittne som var immigrant och hos ett vittne som var svensk (Lindholm 2008). Det var samma bedömningskriterier för svensk och immigrant som i studien ovan. Deltagarna bestod av 120 respondenter, varav 68 var kvinnor. Resultatet visade att svenskarna framstod som att de talade mer sanning än immigranterna (a.a.). Enligt deltagarna berodde detta bland annat på att immigranterna tvekade mer när de skulle berätta sin utsaga än vad den andra gruppen deltagare gjorde. Forskarna i studien menade att detta bland annat kunde ha att göra med språkförbistring. Immigranternas sökande efter ord tolkades som tveksamheter i svaret (a.a.).

Det finns även resultat som visar att stereotypiska fördomar gällande kön spelar roll för hur en individ bedöms i en domstol (Lindholm & Cederwall 2013). Dessa studier har främst koncentrerats på att studera könsbias (skeva könsuppfattningar) när det kommer till att uppfatta trovärdigheten hos ett ögonvittne eller om en gärningspersons kön spelar roll för strafflängden (a.a.). Resultat i både amerikanska och i svenska studier har visat att ögonvittnen ofta bedömer att manliga brottsoffer har större ansvar i sin egen utsatthet än vad kvinnliga brottsoffer har (a.a.). Således visar resultaten att det råder en könsbias inom

rättsväsendet (Lindholm & Cederwall 2013). Studier har även visat att det finns en skillnad i att bedöma ett vittnes trovärdighet beroende på kön och i kombination med uppförande i en rättssal (Magnussen & Wessel 2013).

3.4. Hur påverkar känsloyttringar en rättsprocess?

Forskning har visat att människor på daglig basis bedömer andra människor beroende på deras karaktäristika, något som även innefattar bedömningar i en rättsprocess (Magnussen & Wessel 2013). Dessa bedömningar görs till allra största delen omedvetet och beror på att människors sociala kognition påverkas av kulturella och socialt etablerade stereotyper. Detta kan leda till att det uppstår en partiskhet när individer ska bedöma trovärdighet hos andra personer (a.a.). Wessel m.fl. (2006) menar att studier har kommit fram till att det inte enbart är innehållet

10

i ett vittnesmål som ska framstå som trovärdigt utan trovärdigheten ligger även i hur vittnet framför det.

Studier har till exempel visat att människor har vissa förväntningar på hur en människa efter en viss händelse ska yttra sina känslor och beteenden (Magnussen & Wessel 2013). En studie gjord av Tsoudis och Smith-Lovin (1998) visade att en gärningsperson som visar tecken på ånger anses som mer trovärdig, och denne har därmed större chans att få ett kortare straff, framför en person som har ett neutralt uttryck. Det finns även studier som visar att om ett vittne/offer som blivit utsatt för ett brott ger uttryck för att vara ledsen bedöms denna person av framförallt män som mer trovärdig än om personen uttrycker sig argt (a.a.). En person som varit utsatt för ett brott eller bevittnat ett brott kan uppleva stark stress inför att till exempel vittna (Magnussen & Wessel 2013). Forskningsresultat har visat att människor kan bedöma en person som beter sig nervöst eller stressat som mindre trovärdig. Detta trots att nervositet borde vara en högst socialt accepterad känsla i ett sådant fall (a.a.)

Bollingmo m.fl. (2009) utförde en studie som undersökte hur trovärdigheten uppfattades hos ett vittne som varit utsatt för våldtäkt beroende på vittnets känsloyttringar. Studien utfördes som en experimentell studie i mellangrupps-design på 334 deltagare, varav 53 % var kvinnor. Deltagarna var mellan 18 och 60 år och medelåldern var 23,6 år. Forskarna rekryterade även en kontrollgrupp på 66 personer där 49 % var kvinnor och medelåldern var 23 år. Deltagarna delades in två grupper varav en grupp mottog instruktioner som var partiska/skeva (extra observanta på vittnets känslor) och den andra gruppen mottag instruktioner utan skevheter (försök att bortse från känslorna) (Bollingmo m.fl. 2009). Resultatet visade att vittnets emotionella uttryck var avgörande för trovärdigheten (p < .001). Resultatet visade även att det gick att modifiera upplevelsen av känslouttryck via instruktioner. Personer som har fått instruktioner om att inte bedöma känslor utan att gå mer på fakta var signifikant mindre benägna att se till känslor som vittnet uttryckte än de som fått instruktioner som var skeva (p <.001) (a.a.).

Studier har kommit fram till att erfarna poliser och lekmän är ungefär lika bra – eller lika dåliga – på att bedöma trovärdigheten genom känsloyttringar hos ett vittne (Magnussen & Wessel 2013). De som bedömdes som bäst på att bedöma trovärdigheten var domare då de ansågs se mer till fakta och inte påverkades lika mycket av vittnets känsloyttringar. Men det finns även studier som talar emot att domare skulle vara bättre på att bedöma trovärdigheten hos vittnen än poliser och lekmän (a.a.). Magnussen & Wessel (2013) menar vidare att det kan vara ett hot mot rättssäkerheten att bedöma trovärdigheten hos ett vittne utifrån stereotypiska övertygelser.

3.5. Att upptäcka en lögn i ett vittnesförhör

Hartwig m.fl. (2004) menar att en del människor tror att det är viktigt att kunna se den person som vittnar för att till exempel kunna avläsa kroppsspråk eller röstläge för att ha möjlighet att avgöra om individen är trovärdig eller inte. Många poliser tror sig till exempel veta när vittnen ljuger i förhör (a.a.). Dock visar en svensk studie gjord på 30 erfarna svenska poliser av Hartwig m.fl. (2004) att poliserna hade en träffsäkerhet på 58 % i sina svar. Även Vrij (2008) har studerat polisers träffsäkerhet i att upptäcka lögner. Vrij (2008) genomförde en metaanalys över 28 studier som behandlade ämnet att upptäcka lögner. Resultat visade att poliser hade

11

en träffsäkerhet på 56 % att upptäcka lögner medan en jämförelsegrupp som bestod av studenter hade en träffsäkerhet på 50 %. Forskning har således visat att det är mycket svårt för både experter och lekmän att genom kroppsspråk eller röstläge avgöra om en individ ljuger (Hartwig m.fl. 2004; Vrij 2008).

Vissa studier inom disciplinen rättspsykologi har visat att de individer som ljuger har en högre kognitiv belastning och därför talar långsammare eller är mindre tillmötesgående när det kommer till att svara på frågor (Granhag & Vrij 2013). Detta refereras till som ”the cognitive load approach” (a.a.). Men det finns även de som ljuger som är tvärtom i sitt beteende och istället är väldigt tillmötesgående. Det har gjorts en hel del forskning på metoder för att kunna utröna när människor ljuger eller talar sanning. Ett problem med dessa studier är att människor har olika perception, vilket leder till att människor uppfattar verkligheten olika och därmed även vad som definieras som lögn respektive sanning (a.a.).

Hartwig & Bond Jr. (2014) menar i en studie att lögner är mycket lättare att upptäcka om en rad olika ledtrådar läggs samman än om man fokuserar på en enda ledtråd. Forskarna utförde en metaanalys på 125 olika dokument om lögner och ledtrådar som de hittat via litteratursökningar. De hävdar att genom att fokusera på flera olika ledtrådar som motiv, så kan lögner upptäckas i 70 % av fallen. De diskuterar även ”leakage hypothesis” som innebär att när en lögnare är mycket motiverad att få andra att tro på lögnen så kommer den som ljuger försöka vara så trovärdig som möjligt (a.a.). Samtidigt kommer individens kontrasterande, interna känslor att ”läcka” ut i form av olika motsägelsefulla ledtrådar i till

exempel kroppsspråk, micro-uttryck, röstlägen eller liknande. Detta kan dock vara svårt för den oerfarne att upptäcka (a.a.). Därför har ett flertal av dessa studier kommit fram till att det bästa sättet för att identifiera sanning eller lögn är att fråga frågor och hitta ledtrådar till lögnerna i det som är motsägelsefullt i berättelsen, vittnesutsagan eller i förhöret (Granhag & Vrij 2013).

Det finns även västerländska studier som visar att ett vittnes klädval i en rättssal påverkar trovärdigheten. Resultatet har visat att ett vittne som har ljusa

klädesplagg på sig bedöms som mer trovärdigt än ett vittne som har svarta klädesplagg (Magnussen & Wessel 2013).

4. METOD OCH MATERIAL

I kapitlet metod och material beskrivs och motiveras de metodologiska tillväga-gångssätten som har använts i studien. Inom kvalitativ forskning är det viktigt att redogöra för forskarnas/studenternas förförståelse eftersom den kan inverka på studien. Därför inleds detta kapitlet med en redogörelse över vår förförståelse.

4.1. Förförståelse

Inom kvalitativ forskning vill forskaren ofta få omvärlden att förstå exempelvis ett fenomen (Langemar 2008). För att kunna förstå fenomenet måste forskaren ägna sig åt ett helhetsperspektiv. Det är viktigt att forskaren undersöker alla delar i en upplevelse för att upptäcka det samband som råder mellan delarna. Helt enkel för att kunna se meningssambandet (a.a.). Langemar (2008) menar vidare att denna förståelse sker genom en växelverkan av tidigare förståelse av ett fenomen, den så

12

kallade förförståelsen samt den nya förståelsen som uppstår under tiden ett fenomen studeras.

För att människor över huvud taget ska kunna studera något och skapa adekvata intervjufrågor och sedermera intervjua individer, krävs det alltså en förförståelse (Langemar 2008). Förförståelsen påverkas av uppväxt, miljö och olika

livssituationer. Individens perception sätter helt enkelt ramarna för vilken

förståelsehorisont denne kommer att ta med sig in i en studie (a.a.). När forskaren

sedan har skapat sig en ny förståelse kommer denna att sammansmälta med förförståelsen och sedermera utvecklas till en ny förförståelse. Langemar (2008) menar att det kan vara svårt att dra en gräns mellan förståelse och förklaring i vissa fall. Vidare anser Langemar (2008) att förförståelsen i vissa fall kan tolkas som ett problem men att så nödvändigtvis inte behöver vara fallet eftersom en deskriptiv forskningsstudie genomgående är flexibel.

Det är viktigt att förstå att förförståelsen kan påverka tolkningsprocessen av studiens underlag. Langemar (2008) menar även att det är av största vikt att låta empirin, det vill säga intervjumaterialet, tala för sig själv. Det är angeläget att inte låta förförståelsen styra studiens resultat, utan att den som utför studien måste förhålla sig objektiv. Denna risk kan undvikas genom att forskaren redovisar sin förförståelse, är medveten om förförståelsen samt skriver en loggbok om sin förförståelse (a.a.).

Student 1 har ingen specifik förförståelse när det kommer till anonyma vittnen eller hur dessa upplevs, mer än att det oftast finns två sidor av fenomenet. Anledningen till detta är ju bland annat att anonyma vittnen i dagsläget inte tillämpas i Sverige. Däremot har student 1 läst rättspsykologi och därmed

förskaffat sig kunskap vad det gäller psykologi i domstol. Även som kriminologi-student har kriminologi-student 1 inhämtat kunskap om vittnen. Eftersom det inte heller har funnits någon direkt litteratur som behandlar denna studies frågeställning har förförståelsen inte heller påverkats av detta. Student 1 har inte medvetet påverkat materialet utan har så objektivt som möjligt tolkat deltagarnas upplevelser om anonyma vittnen. Student 1 ser denna studie främst ur ett explorativt perspektiv men skulle kunna tänka sig att de som upplever samhällsklimatet som stabilt anser att vi har ett mindre behov av anonyma vittnen samt att individer ur rättsväsendet kommer att ha en helt skild uppfattning jämfört med individerna ur civilsamhället på grund av att de har olika förståelsehorisonter.

Student 2 däremot, som har mer än 40 års erfarenhet av polisarbete inkluderande brottsutredningar och därmed sammanhängande vittnesförhör, har under den senaste tiden, framförallt under det senaste halvåret, mer eller mindre varje vecka kommit i kontakt med diskussionen om hur svårt det är att få personer att vittna. Diskussionen har främst handlat om hur man vid de allra grövsta brotten skulle kunna bryta den så kallade “tysthetskulturen” som spridit sig såväl i kriminella kretsar som bland allmänheten. Student 2:s egen roll i förhållande till de empiriska fynden har beaktats och inte kommit att påverka studentens forskningsresultat eftersom student 2 varit öppen för de intryck som materialet har förmedlat. Student 2 har precis som Malterud (2014) anger inte utövat inflytande på materialet utan det har återberättat deltagarnas egna erfarenheter och meningsinnehåll utan studentens tolkningar som facit. Det ska dock för tydlighetens skull sägas att förförståelsen hos student 2 egentligen inte pekat i någon exakt riktning eftersom diskussionen inom rättsväsendet om anonyma

13

vittnen, i många stycken behandlat såväl för- som nackdelar. Även student 2 såg denna studie ur ett explorativt perspektiv och har i grunden haft samma

funderingar som student 1.

4.2. Forskningsmetod

Denna studie har använt sig av kvalitativ metod vilket är att föredra när subjektiva upplevelser ska undersökas (Langemar 2008). Till skillnad mot kvantitativ

forskning, som ofta anses vara knuten till att undersöka naturvetenskapliga lagbundenheter, är kvalitativ forskning inriktad på att förklara eller skapa förståelse för ett fenomen. Denna förståelse skapas oftast genom analyser och tolkningar av text medan kvantitativ forskning riktar in sig på mätbara data i form av siffror (a.a.). Eftersom vi endast undersöker respondenternas syn på anonyma vittnen vid ett tillfälle anses studien även vara i tvärsnittsdesign (Bryman 2008). Denna studie antar den ståndpunkt som kallas för konstruktionism. Det är en gren inom ontologin (vetenskapsteoretisk riktning som undersöker ”vad som finns”) (Christensen 2004). Konstruktionism är främst knuten till kvalitativ forskning och inom detta synsätt antas respondenterna samverka och interagera med den sociala verkligheten, vilket gör att den är dynamisk och påverkningsbar (Bryman 2008). Det beror vidare på att frågeställningarna i studien utgår från att verkligheten är subjektiv och föränderlig. Bryman (2008) hävdar att den ontologiska inriktningen ligger till grund för hela ramen av det vetenskapliga arbetet. Vidare kommer tolkningsperspektivet att baseras på interpretativismen med hermeneutiken som närmsta bakgrund (Langemar 2008). Interpretativismen som tolkningsperspektiv bygger på att det inte går att applicera de positivistiska ramarna på människor och sociala fenomen på grund av att människor och sociala företeelser skiljer sig åt i både beståndsdelar och uppfattningar. Den måste därför istället tolkas och förstås utefter den unika situationen. Subjektivitet är även ett ledord inom

interpretativismen (a.a.).

4.3. Deltagare

Den här studiens deltagare utgjordes av 10 respondenter mellan 23 och 63 år (medelålder 44,1 år). Se tabell 1. Alla deltagarna kom från orter i södra Sverige – från Malmö till Stockholm. Hälften av respondenterna var anställda inom

rättsväsendet. Den andra hälften av de tillfrågade var individer från civilsamhället.

Tabell 1. Respondentdata

Respondentkön Ålder Anställd av rättsväsendet

Man Kvinna Man Kvinna Kvinna Kvinna Kvinna Man Man Man 5 Kvinnor 5 Män 44 23 30 29 32 50 63 57 58 55 Medelålder Kvinnor och män 44,1 år NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ JA JA JA JA JA

14

4.3.1. Urvalsprocess

Till den här studien har vi använt flera olika urvalsprocesser. Vilket urval som använts har att göra med flera olika faktorer; som vilken typ av metod som använts, tids- och ämnesrelaterade faktorer (Bryman 2008). Individerna med anställning inom rättsväsendet valdes ut genom ett målinriktat

bekvämlighetsurval. Ett målinriktat urval innebär att ett urval görs ur en population som på bästa sätt kan ge svar på frågeställningen (a.a.). Ett bekvämlighetsurval innebär att deltagare till en studie väljs ut för att de finns tillgängliga för forskaren. Ofta genom snöbollsurval eller annonsering (Langemar 2008).

Respondenterna från rättsväsendet valdes ut med koppling till att de som verksamhetsansvariga på hög chefsnivå inom respektive myndighet

(Domstolsverket, Åklagarmyndigheten eller Polismyndigheten) också skulle kunna anses som sakkunniga i ämnet. Även om de innehar chefsfunktioner valdes de inte ut, som officiella representanter för sina respektive myndigheter. Det var endast deras personliga och privata uppfattningar och upplevelser som efter-frågades. Intervjuaren har endast en allmänt tjänsterelaterad kontakt med de fem intervjupersoner som är anställda inom rättsväsendet. Respondenterna anställda inom rättsväsendet kontaktades först via mejl eller personligt möte där de fick ta del av informationsbrevet (bilaga 9.3) för att bestämma om de ville medverka eller ej. Om de önskade att delta i studien kontaktades de personligen eller per telefon och fick själva välja tid och plats för intervjun. De fick ta del av samtyckes-blanketten (bilaga 9.4) vid intervjutillfället och undertecknade då denna.

Respondenterna som medverkar från civilsamhället rekryterades ur en grupp som tidigare deltagit i en annan studie som en av skribenterna till denna studie gjort tidigare (Karlsson, 2019). Den studien undersökte hur dokumentärer och poddar som berör kriminalfall påverkar allmänhetens uppfattning om rättsväsendet. Då rekryterades 11 respondenter genom tre olika urvalsförfarande:

bekvämlighetsurval från bekantskapskretsen (vänners bekanta), ett handplockat urval via efterlysning på social media (Facebook) och snöbollsurval (a.a.). En släkting till skribenten efterlyste på sin Facebook sida ”frekventa tittare till dokumentärer som berör mord samt lyssnare till mordpoddar” (vilket också var urvalskravet) eftersom författaren inte själv använder sociala medier. Dessa individer skickade även vidare förfrågan på Facebook till andra individer som uppfyllde kravet (a.a.). De som ville medverka uppmanades att kontakta

författaren till studien via mejl. Majoriteten av individerna som ville medverka var inte kända av skribenten sedan tidigare. Två individer var vänners bekanta. Inga känsliga frågor avhandlades, men där emot diskuterades kontakten med

rättsväsendet och det är på det sättet författaren fick information om de icke grova brotten som respondenterna bevittnat eller utsatts för (a.a.). Till denna studie har fem av deltagarna i den tidigare gruppen tillfrågats, därmed ses urvalet i denna studie som ett handplockat bekvämlighetsurval eftersom respondenterna anses finnas i den ena skribentens närhet. Ingen av respondenterna i den här studien känner skribenten.

Respondenterna från civilsamhället kontaktades via mejl där informationsbrevet bifogades (bilaga 9.3). Om respondenten önskade att delta i den här studien anmodades hen att kontakta den student som skickat informationsbrevet. Därefter ombads de att skriva under en samtyckesblankett (bilaga 9.4). Efter detta

15

bestämdes en tid för intervjun som passade respondenten. Samtliga respondenter fick själva välja tid och plats för intervjun för att minska stress eller nervositet. Kriteriet för individerna från civilsamhället var, som det beskrivs ovan, att de någon gång i livet varit utsatt för eller bevittnat ett brott (ej ett grovt brott). Detta var inget som respondenterna tillfrågades om eller skulle redogöra för i den här studien, utan det kom endast att användas som ett urvalskriterium. Vi tror att utsattheten kunde vara en viktig urvalsfaktor eftersom de som individer då hade kunnat vara potentiella vittnen i domstol. Vidare har inga underåriga eller icke beslutskapabla individer har deltagit i studien.

4.4. Intervjuer

Empirin till den här studien samlades in genom kvalitativa intervjuer. Det finns olika typer av intervjuer för olika ändamål och det är den ontologiska eller epistemologiska riktningen som styr valet menar Langemar (2008). Vi valde att använda oss av semistrukturerade intervjuer som instrument då vi hade några förutbestämda teman vi ville avhandla och analysera men vi ville samtidigt ha möjlighet att ställa följdfrågor till dem vi intervjuade för att eventuellt kunna skapa oförutsedda teman beroende på respondenternas svar. Langemar (2008) menar vidare att kvalitativa intervjuer oftast utgår från frågor med öppna svar. Vilket är helt i linje med hur vi båda studenter resonerat.

Även om vi använde en intervjuguide (se bilaga 9.5) som baserades på teman som samhällssyn, rättssäkerhet, EKMR och rättspsykologi så försökte vi skapa så öppna frågor som möjligt. Langemar (2008) menar att det är av största vikt att inte låsa sig efter ordningen i intervjuguiden utan att frågorna istället ställs efter den ordningen som de naturligt framkommer under intervjun. Bryman (2008) menar även att detta kan ge upphov till flexibilitet i intervjun.

4.5. Procedur

4.5.1. Datainsamlingsmetod

Fem av intervjuerna i den här studien genomfördes via telefon och fem intervjuer genomfördes ansikte mot ansikte. Respondenterna från civilsamhället intervjuades via telefon medan respondenterna från rättsväsendet intervjuades ansikte mot ansikte. Skribent 1 utförde ensam intervjuerna med respondenterna för civilsam-hället och skribent 2 utförde ensam intervjuerna med respondenterna från rätts-väsendet. Det finns både fördelar och nackdelar med bägge förfarandena. Vi diskuterar dessa under metoddiskussionen. De intervjuer som skedde ansikte mot ansikte genomfördes utan närvaro av andra än respondenten och intervjuaren. De genomfördes på en lugn, avskild och neutral plats som respondenterna helt själva valt. Vi försökte oavsett om det var via telefon eller ansikte mot ansikte att bemöta våra respondenter genom ett respektfullt och förtroendeingivande sätt.

Att bli intervjuad kan upplevas som en stressfull händelse för vissa individer och det var viktigt för oss att minska stress hos respondenterna (Langemar 2008). Det som var gemensamt för alla deltagarna var att de fick styra vilken tid som passade dem bäst för intervju. De informerades om att intervjun skulle ta cirka 40 minuter. De deltagare som medverkade via telefonintervju fick ett påminnelse-SMS en

16

halvtimme innan intervjutid för att de skulle veta vilket telefonnummer den som intervjuade via telefon ringde ifrån.

Vi hade tidigare skickat ut informationsbrev och samtyckesblankett till de respondenter som valde att delta i studien via telefon. Innan själva intervjun påbörjades informerade vi även muntligt om studiens syfte och frågade om respondenten godkände att vi spelade in materialet. Vi berättade även om

anledningen till att materialet skulle spelas in och att det efter examination skulle raderas samt att vi under studietiden skulle förvara materialet på ett säkert sätt. Detta innebar bland annat att vi hade lösenordskyddat alla våra tekniska hjälp-medel. För att undvika olagliga intrång i våra inspelningsapparater var vi inte heller uppkopplade på nätet under tiden vi utförde och spelade in intervjun. Bryman (2008) menar att vissa respondenter kan uppleva det som jobbigt att bli inspelade. Dock upplevde vi att det var ett nödvändigt förfarande för att kunna transkribera allt material. Om någon respondent hade avböjt att bli inspelad hade vi valt en annan respondent ur samma kategori. Vi hade inte kunnat intervjua utan inspelning eftersom intervjuaren då hade tvingats lägga alldeles för mycket upp-märksamhet på att skriva ner allt respondenten sa under intervjun. Att inte spela in intervjuerna hade helt enkelt tagit för mycket fokus från respondenten och själva intervjun. Langemar (2008) menar därför att transkribering är nödvändigt vid kvalitativa intervjuer.

Alla deltagare fick även möjlighet att titta på intervjuguiden innan själva intervjun för att ta ställning till om de ville delta. Anledningen till att vi frågade detta var för att öka transparensen mellan oss som intervjuare och den som blev intervjuad vilket Langemar (2008) menar är bra för respondentvaliditeten. Vidare kan det enligt Langemar (2008) bidra till att minska vissa maktförhållanden som kan uppstå mellan respondent och intervjuare. Intervjuaren kan anses ha en form av maktposition gentemot respondenten (Langemar 2008).

Under själva intervjun lät vi alla respondenter få tala till punkt och vi försökte genomgående i intervjun undvika att vara värderande. Langemar (2008) menar även att en intervjusession i vissa fall kan upplevas som terapeutisk. Detta gäller främst om den som intervjuas har varit med om något som kan upplevas som traumatiskt (Langemar 2008). Respondenterna som var utvalda att representera civilsamhället har någon gång i livet bevittnat eller varit utsatta för ett icke grovt brott vilket gjorde att det var möjligt att de skulle kunna uppleva intervjun som terapeutisk. Å andra sidan behandlade vi inte detta ämne i intervjun vilket gjorde det svårt att avgöra.

De tio intervjuerna som tillsammans tog 249,64 minuter att genomföra resulterade i cirka 70,5 sidor text. Den längsta intervjun tog 43,45 minuter och den kortaste tog 12,29 minuter. Vi hade innan transkriberingen bestämt oss för att inte ta med stakningsljud eller ljud som kan anses som hummande. Om studien utgått från fenomenologisk analysmetod hade dessa ord varit av största betydelse att ta med eftersom den analysriktningen även intresserar sig för hur saker sägs. Vi tog inte med detta eftersom de inte är relevanta inom tematisk analys vilket vi använde. Det är även lättare att uppfatta en helhet genom att inte ta med hummande och stakningar. När transkriberingen skulle påbörjas valde vi att använda oss av en inspelnings-APP. Anledningen till det var för att kunna ändra uppspelningsfarten på intervjun, något som underlättar vid transkribering.

17

4.5.2. Analys

I den här studien använde vi oss av tematisk analys. Inom tematiska analys undersöker man precis som inom hermeneutiken både delarna och helheten (Widerberg 2002). Bryman (2008) menar att tematisk analys eller innehållsanalys som det också kallas är en av de vanligaste analysmetoderna. Langemar (2008) menar att det är en bra metod för nybörjare eller då stora mängder data ska struktureras. Eftersom vi hade 70,5 sidor transkriberat material passade således tematisk analys utmärkt som analysmetod. Tematisk analys innebär att forskaren i det transkriberade materialet söker efter teman som upprepas bland

respondenterna. Dessa teman struktureras och komprimeras sedan i en

analysprocess (se tabell 4, 5, 6, 7 i bilaga 9.1 och 9.2). Själva komprimeringen bidrar till att belysa skillnader och likheter i materialet (Langemar 2008). Det är viktigt att förstå att förförståelsen för ämnet medvetet eller undermedvetet kan styra eller påverka tolkningen av materialet i analysprocessen (a.a.).

Det är även angeläget att inte skapa teman utefter intervjuguiden utan de teman som uppstår ska spegla respondenternas fria återgivning (Langemar 2008). Burnard (1991) anser att det är essentiellt att kunna förhålla sig både distanserat till materialet samtidigt som det är viktigt att forskaren är tätt förbunden sitt material. Langemar instämmer i detta resonemang och menar att forskaren måste vara medveten om sin egen perceptionsförmåga. Helt enkelt; dataunderlaget ska tala för sig själv (Burnard 1991; Langemar 2008). Eftersom denna studie har två skribenter kommer det således att kunna bidra till att öka sakligheten och

transperensen då vi kommer att kunna diskutera de teman som uppstår och hur vi tolkar dessa och varför.

Analysprocessen i denna studie gick till på följande sätt. Vi läste genom allt transkriberat material flera gånger för att kunna uppfatta både delar och helheter. Helt enkelt förskaffa oss en holistisk överblick. Vi markerade sedan det material som var aktuellt för att kunna besvara frågeställningen. Vi skrev även anteck-ningar om det var något vi upplevda som relevant men som inte ansågs tillhöra frågeställningen. Burnard (1991) menar att detta förfarande kan bidra till en ökad förståelse för respondenternas upplevelse. Efter att relevanta meningsbärande enheter plockats fram ur texten sturukturerades dessa i ett excel-blad. Citaten kodades efter kategori och eventuell underkategori vilket kan ses i tabellerna 4, 5, 6, 7 som återfinns i bilaga 9.1 och 9.2. Efter detta förfarande kunde vi urskilja vilka teman som var aktuella för själva anlysprocessen. Dessa teman

sammanställdes till två nya tabeller (tabell 3, 4) som låg till grund för resultatet och som återfinns i resultatdelen.

Burnard (1991) menar att det finns vissa fallgropar i analysprocessen. En av dem innebär att forskaren ser alla respondenter som sammanbundna och att de har samma uppfattning om den värld de lever i. Vi som intervjuade två olika grupper av individer var således extra uppmärksamma på detta och tog inte något för givet. Det kom att framträda skillnader mellan grupperna men också inom grupperna. Anledningen till att det rådde en större skillnad mellan grupperna än inom grupperna torde vara för att de har helt skilda förförståelser inför begreppet anonyma vittnen. Därför valde vi att utföra två separata analyser, för att sedan jämföra och belysa skillnader och likheter i materialet.

18

Under kodningens gång uppstod det fler teman än vad vi hade förväntat oss. I början av kodning identifierades 12 teman för respondenterna ur civilsamhället och sju teman för respondenterna anställda av rättsväsendet. Genom att vi bearbetade materialet flera gånger kunde vi sedan se att vissa teman kunde sättas samman med andra. Detta gjordes också för att minska antalet teman samt för att hålla en god struktur i uppsatsen.

Vi anser att studiens material är rikt på deskriptiva data och att den är

vetenskapligt användbart. Flera teman och kategorier kunde skapas. De teman som sonderades ut var: Allmänhetens tankar om rättssäkerhet i förhållande till anonyma vittnen, Hur allmänheten tänker kring att vittna och vittnesplikt, allmänhetens tankar och attityder till anonyma vittnen, Allmänhetens tankar och attityder om den psykologiska påverkan av att tillämpa anonyma vittnen, Hur anställda inom rättsväsendet ser på rättssäkerhet i förhållande till anonyma

vittnen, Hur anställda inom rättsväsendet ser på vittnesplikten, Hur anställda inom rättsväsendet ser på att vittna och anonyma vittnen och Hur anställda inom

rättsväsendet ser på psykologisk påverkan vid tillämpning av anonyma vittnen. Dessa teman beskrivs i tabell 2 och 3 med kategorier och underkategorier.

4.6. Forskningsetik

Denna studie följde de två fundamentala principerna som Vetenskapsrådet (1990) slagit fast. Dessa är att studien dels ska skrivas enligt individskyddskravet så att inga respondenter utsätts för fysisk eller psykisk skada men även att studien ska ge ny kunskap/förståelse som är viktig för samhället som helhet

(forskningskravet) (Vetenskapsrådet 1990). Inga frågor som rörde områden som kan karaktäriseras som känsliga områden – till exempel politiska övertygelser, sexualitet eller etnicitet – har behandlats i denna studie. Även om de anställda inom rättsväsendet innehar olika högre chefsfunktioner valdes de inte ut, som redovisats ovan, som officiella representanter för sina respektive myndigheter. Denna studie har endast haft som utgångspunkt att belysa respondenternas egna personliga och privata uppfattningar, upplevelser och tankar om anonyma vittnen. Studien kom således inte på något sätt i konflikt med de etiska riktlinjer som Malmö universitet och Malmö universitets etikråd förespråkar. Studien krävde därmed inte heller medgivande från någons chef i enlighet med Etikrådets utlåtande (HS2019, Löpnummer 67, punkt-sats sex) (bilaga 9.5.).

Enligt Vetenskapsrådet (1990) finns det fyra krav som är av största vikt att praktisera vid utförandet av studier. Dessa krav är: informationskravet,

samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Respondenterna i denna studie blev såväl via e-mail som muntligen uppdaterade och informerade innan respektive intervju om studiens syfte och vilken karaktär de aktuella

frågorna hade. Om respondenten ville gå vidare med sitt deltagande blev de även i ett informationsbrev mer utförligt informerade om studiens syfte. Vid själva intervjutillfället blev respondenterna återigen muntligt informerade om studiens syfte (informationskravet) samt att intervjun skulle ske helt på frivillig basis och att de när som helst kunde avbryta intervjun utan förklaring (samtyckeskravet). Inom ramen för samtyckeskravet fick respondenterna även skriva under en samtyckesblankett. De blev också informerade om att personuppgifterna skulle avidentifieras så att inga uppgifter som skulle kunna härledas till respondenterna skulle komma att publiceras i uppsatsen eller någon annanstans. Vidare blev respondenterna underrättade om att det inspelade råmaterialet (intervjuerna) och