Resultatdiskussion

Vi har valt att lyfta fram fyra huvuddrag utifrån vad som framkom i vårt resultat. De fyra huvuddragen är: en god lärandemiljö, föränderlig miljö, pedagogens betydelse och bakomliggande tankar. När vi började diskutera pedagogens betydelse så upplevde vi det extra intressant eftersom vi redan i bakgrunden insett att det inte står någonstans i styrdokumenten (Lpfö 1998, rev. 2010; Skollag, 2010:800) om detta.

Alla de pedagoger vi har intervjuat hade likartade tankar angående en god lärandemiljö i förskolan. Enligt dem ska en god lärandemiljö vara;

● Inspirerande

● Föränderlig

● Syftesinriktad

● Styrda efter barnens intresse och behov

● Utvecklande

● Utmanande

Dessa punkter tycker vi sammanfattar en god lärandemiljö. För att en miljö ska locka till lek och lärande måste man utgå från barnen och se deras intresse och behov. Detta är något som även Björklid (2005) beskriver:

“Den pedagogiska miljön ska inspirera barn till olika typer av verksamheter och handlingar, till utforskande och upptäckande...Barn ska vara delaktiga i sitt eget lärande och det är viktigt att barnen aktivt deltar i utformningen av den fysiska miljön”

(s. 39).

Vi tycker lika som de intervjuade pedagogerna att en miljö hela tiden måste vara i rörelse för att den ska vara inspirerande och utvecklande. Det starkaste kort en pedagog har är att lyssna på barnen, något som Åberg & Lenz Taguchi (2005) förespråkar då beskriver lyssnandets pedagogik:

“Det är först när vi lyssnat på det barnen tänker och gör som vi kan skapa en meningsfull miljö som väcker barnens lust och nyfikenhet att söka kunskap i dialog

med varandra. Vårt medvetna lyssnande är en förutsättning för att barnen ska kunna vara delaktiga i att forma miljön i sin egen vardag” (s. 33).

Genom att lyssna och utgå från barnen tror vi det ger goda förutsättningar för en bra lärandemiljö i förskolan. Något som även läroplan för förskolan (1998, rev. 2010) betonar angående pedagogens arbete i skapandet av lärandemiljöer: “De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten” (s. 12).

Alla pedagoger som vi intervjuade var överens om att en föränderlig miljö i förskolan är något som hela tiden måste fortgå för att upprätthålla en god lärandemiljö. Alla vuxna, blir det möjligt att också förändra den givna barn- och vuxenrollen och därmed uppnå ömsesidig respekt barn och vuxna emellan” (s. 30-31).

I vårt resultat resonerade vi om två förskolor som har ansvarsrum. De menade att genom ansvarsrummen kan de förändra och se rummet på ett annat sätt än tidigare. De ansåg även att deras roll är betydelsefull för utvecklingen av rummet. Lenz Taguchi (1997) menar att man ska ha ett pragmatiskt förhållningssätt i det arbete man har som pedagog. “Att ha en pragmatisk hållning innebär å ena sidan att man i konstruktionistisk anda ser sin roll som föränderlig och å andra sidan att man har ett mål med sitt arbete. Man vill någonting” (s. 57).

En pedagog menade att de i och med ansvarsrummen fick större möjlighet att se varje barns individuella utveckling. Genom det får hon tillfälle att möta barnen på deras nivå och kunna ligga steget före dem. Vi anser att ansvarsrummen är ett lämpligt sätt att lättare kunna möta barnen och utmana dem utifrån det enskilda barnet. Detta kallade Vygotskij (i Hwang & Nilsson, 2003) för den proximala utvecklingen “...dvs.

en utveckling som ligger steget före men inte långt före barnets nuvarande punkt i utvecklingen” (s. 50). Det anser vi som nödvändigt för att hela tiden kunna utmana barnet utan att det blir för svårt. Detta är även något Wallin (2003) lyfter i Reggio Emilias filosofi: ”Däremot är det viktigt för oss vuxna att se, lyssna och försöka förstå hur barn tänker och utifrån det kunna utmana dem till ett eventuellt ytterligare steg” (s.

44).

För att förändra en miljö krävs det utvärdering av miljön för att få syn på vad som behöver förändras. Alla pedagoger var överens om att det är viktigt att utvärdera miljön för att upprätthålla en fungerande miljö. Genom utvärdering kan man få syn på saker och reflektera om dem för att sedan kunna förbättra det som inte fungerar. Åberg

& Lenz Taguchi (2005) menar: “Reflektion i dialog med andra är en grundläggande

förutsättning för att utveckla ett pedagogiskt arbete... I våra gemensamma reflektioner skapar vi i tillfällig förståelse, en förståelse som är öppen för att förändras i samtal och möten med andra” (s. 24). De förskolor som hade ansvarsrum, kunde genom utvärdering se att de behövde förbättra miljön vilket ledde till att de införde ansvarsrum. De menade att det blev en positiv förändring på många sätt i och med detta.

En intressant upptäckt vi gjorde när vi analyserade intervjuerna var att flertalet pedagoger tog upp vikten av sin egen betydelse i lärandemiljön. En pedagog pratade däremot inte något om detta utan tog endast upp materialets betydelse i miljön. Detta anser vi vara anmärkningsvärt då vårt resultat visar att pedagogen har en central roll för lärandemiljön när det gäller utformningen och användningen av den. Denna syn påverkar i slutändan lärandet för barnen. Pedagogen ska vara medskapare tillsammans med barnen. Johansson (2005) beskriver detta på följande sätt:

“En grundstomme i läroplanen är att barnet är medskapare av sin egen kunskap och delaktigt i en gemen- sam kunskapsprocess. Detta kräver att den vuxna går i dialog med barnet, intar en reflekterande hållning till den egna rollen och till barns gemensamma läroprocesser” (s. 233).

Hennes roll som medskapare är därför viktig och hon bör därför reflektera över sin egen betydelse i den rollen vilket är något hon kanske inte brukar göra. Överraskande nog hittar vi ingenting om detta i läroplanen (Lpfö 1998, rev. 2010). Däremot hittar vi riktlinjer där detta kan tolkas utifrån följande citat:

“Förskollärare ska ansvara att resultat av dokumentation, uppföljningar och utvärderingar i det systematiska kvalitetsarbetet används för att utveckla förskolans kvalitet och därmed barns möjligheter till utveckling och lärande” (s.15).

Vi tolkar detta citat mot det ovan nämnda att man bland annat ska utvärdera och reflektera över sin egen och arbetslagets betydelse för att höja kvaliteten i arbetet med barnen. Däremot skulle vi gärna se att det fanns en tydligare punkt i läroplanen där det står att pedagogen ska reflektera över sin egen betydelse både enskilt och i arbetslaget eftersom att det i slutändan påverkar barnen. Reflektion över vår egen betydelse är något vi har fått lära oss under utbildningen och är något vi anser vara viktigt. Vi har även sökt i skollagen (2010:800) för att se om det stod något om detta, men dock utan resultat. Vi hittade riktlinjer för lokala arbetsplaner som skolverket gett ut. Där beskriver Alexandersson (1998) om ett reflekterande arbetssätt vilket dessa citat styrker väl:

“Genom ökad självkontroll och självkritisk insikt och genom ökad förmåga att handla självständigt på ett meningsfullt sätt förväntas lärarens professionalism att utvecklas.

För att detta skall ske fordras en gemensam kompassriktning; det vill säga en lokal plan för handlandet” (s. 9).

“Ett reflekterat arbetssätt innebär att lärare tillsammans på ett mera systematiskt och kritiskt sätt ställer frågor om olika företeelser eller situationer i den egna verksamheten” (s. 12).

“Ett centralt tema i reflektionen är utvecklandet av en strategi för att lärare skall handla mera medvetet” (s. 12)

Vi sökte på lokala arbetsplaner i Luleå och hittade bland annat Storskiftets förskolas lokala arbetsplan (2009 - 2010). Där beskrivs att man ska reflektera enskilt och i arbetslaget om pedagogens betydelse. Däremot är det inte alla förskolor som väljer att ha med detta i sina lokala arbetsplaner. Vi kunde i vår sökning av lokala arbetsplaner i Luleå se att fåtalet valde att lägga ut dessa på internet. Enligt skolverkets (1998) vägar till lokal arbetsplan beskriver de att det i skolförordningen inte finns några direktiv för hur en lokal arbetsplan ska se ut.

En annan reflektion utifrån pedagogen som inte tog upp sin egen betydelse i miljön, är att hon kanske svarade på våra intervjufrågor och glömde tänka på vårt bakomliggande syfte, vilket hon fick ta del av tidigare. Under intervjun tänkte hon kanske inte på frågorna i förhållande till vårt syfte.

Läroplanen (1998, rev. 2010) är något alla pedagoger vi intervjuade betonade som den starkaste bakomliggande tanke i verksamheten. Den är viktig att utgå från och är något som ska ligga bakom allt arbete i förskolan. Endast en pedagog nämnde om en teoretiker, i detta fall Vygotskij. Detta upplever vi som märkligt eftersom läroplanen är influerad av honom och det känns som om det är något som borde vara naturligt att ta upp när man pratar om bakomliggande tankar. Det kanske är något som är naturligt att de intervjuade inte tänkte på att ta upp Vygotskij.

En pedagog menade att kunskapssynen är en bakomliggande faktor och att arbetslaget måste ha en gemenskap grund gällande det. Hon menade att man utvecklar sin egen teori på förskolorna genom att använda sig av litteratur, reflektion och genom att ta hjälp av andra. Detta är något Johansson (2005) påpekar: “Inte minst är det viktigt att relatera de egna perspektiven och de egna strategierna till teorier och försöka se på vad sätt de egna synsätt bidrar till (eller begränsar) i barns lärande” (s. 233).

Alla pedagoger vi intervjuat jobbar på förskolor som sätter fokus på att ta ut vissa mål från läroplanen (1998, rev. 2010) för att kunna tillgodose dessa. Givetvis jobbar de med hela läroplanen men utgår från barnen och ser vilka mål de behöver lägga vikt på.

Detta troligtvis för att det skulle vara svårt att jobba med alla mål samtidigt.

Flertalet av de intervjuade pedagogerna jobbar på förskolor som är Reggio Emilia inspirerade och ser den filosofin som en självklarhet. En pedagog nämnde att filosofin bygger på ett tillsammanslärande där man möblerar för möten och jobbar i projekt.

Wallin (1996) beskriver miljön i Reggio Emilia: ”Miljön konkretiserar i sig de sätt vi vill närma oss barnen på och möjliggör vårt arbete. Arkitekturen och redskapen konkretiserar vår pedagogiska vilja samtidigt som de möjligheter som finns i miljön

kan utnyttjas i pedagogiken” (s. 18). Läroplanen (1998, rev. 2010) är inspirerad av denna filosofi och vi tror att även om det inte är en uttalad Reggio Emilia inspirerad förskola så kan man se mycket av Reggio Emilias tankar i många av dessa förskolor.

Wallin (1996) beskriver att man ska utmana barnen i tankar och miljön ska vara inspirerande och stimulerande. Även Brulin och Emriksson (2005) menar att miljön ska vara utmanande men även ha rikligt med material. Detta är något våra pedagoger mycket väl tog upp utan att de direkt pratade om filosofin Reggio Emilia.