Vårt syfte med undersökningen var att undersöka hur några pedagoger resonerar kring pedagogisk dokumentation i förskolan. Vi ville få svar på vad och varför det dokumenteras, samt hur barnen involveras i arbetet och vilken hänsyn som tas till deras integritet. Men vi ville även undersöka vilka möjligheter respektive hinder pedagogerna ser med pedagogisk dokumentation.
Sammanfattningsvis kan sägas, att pedagogerna är eniga om att pedagogisk dokumentation synliggör barnens lärandeprocesser. Det är ett utvecklande arbetssätt som gynnar både barn, föräldrar och pedagoger menar informanterna. Pedagogerna är samstämmiga att pedagogisk dokumentation är ett sätt att hitta nya infallsvinklar,
33
utmaningar och nya intressen kring aktiviteten. Det är ett arbetsverktyg som används för att analysera, reflektera och förändra verksamheten. Dokumentationerna synliggör det osynliga, det vill säga man uppmärksammar saker man annars inte hade upptäckt. Lenz Taguchi (2000) menar att den pedagogiska dokumentationen uppmärksammar pedagogerna om deras tänk för att de ska kunna förändra det. Pedagogerna väljer ut vad som ska dokumenteras med hjälp av barns nyfikenhet och intressen. I början på året dokumenteras barnens intressen för att senare kunna planera vidare. De flesta pedagoger dokumenterar utifrån projekten men även lärsituationer av olika slag. Någon pedagog nämner det som ”beroende vilka glasögon man har på”. Vår studie visade att pedagogerna vet vad som är dokumentationens syfte, men att förutsättningarna inte alltid är gynnsamma. Osäkerhet och tidsbrist är faktorer som spelar in.
Alla pedagoger utom två svarar att de brukar fråga barnen om de vill vara med på dokumentationerna. Pedagogerna har en viss makt över vad som ska dokumenteras. Men den etiska diskussionen om vad pedagogisk dokumentation innebär för de barn som blir dokumenterade glöms ofta bort, menar Lindgren & Sparrman (2003). De anser att barnen i förskolan ska ges samma förutsättningar som när forskare dokumenterar barn, alltså att få tillstånd till dokumentation. Författarna menar att barnen ska få information om syftet med dokumentationen och vilka som kommer att se materialet. De flesta pedagogerna påpekar att de brukar fråga barnen om de vill vara med på dokumentationerna. Har man inte gjort det, till exempel på grund av tidsbrist, så kan pedagogerna läsa av barnen om de inte vill. Pedagogerna menar att barnens kroppsspråk talar sitt tydliga språk. Även Palmér (2012) anser att det är viktigt att kunna tolka barnens kroppsspråk om de visar att de inte vill vara med.
De flesta pedagogerna anser att de involverar barnen i dokumentationerna genom att de reflekterar i samspel. Några pedagoger nämner att barnen äger dokumentationerna och att det är viktigt att de får reflektera över dem. Pedagogerna utgår från barnens intressen och det är barnen som är drivande. Barnen får även möjlighet att själva dokumentera. De tycker att det finns många fördelar med arbetssättet och att de ser något nytt hela tiden. Flera pedagoger ser pedagogisk dokumentation som ett verktyg för att utveckla både verksamheten och sig själva som pedagoger. Genom att reflektera med andra pedagoger, barn och föräldrar blir dokumentationen pedagogisk anser de flesta pedagogerna. Då är den pedagogiska dokumentationen en process som är igång i
34
verksamheten. Flera pedagoger anser att pedagogisk dokumentation är en del av det systematiska kvalitetsarbetet och att verksamheten kan kvalitetssäkras genom detta arbetsverktyg. Men det finns en viss osäkerhet på hur och vad man ska dokumentera och att få tiden att räcka till. Det dokumenteras på väldigt olika sätt beroende på hur långt man som pedagog kommit i det nya arbetssättet som pedagogisk dokumentation innebär. Gemensamt för pedagogerna är, att de tycker att det tar mycket tid att dokumentera. Tid som pedagogerna måste avvara från barnen. Finns denna tid till förfogande i förskolan? Några upplever att de saknar kunskap om hur pedagogisk dokumentation går till och vad som ska dokumenteras. Andra frågar sig om de har tolkat barnen rätt. Pedagogerna lägger ner olika mycket tid på pedagogisk dokumentation. Många anser att det är svårt att beräkna. Det behövs tid till att dokumentera, reflektera och att tolka. Dels tillsammans med barnen men även pedagoger emellan. En del pedagoger ser en viss skillnad mellan yngre och äldre pedagoger, när det gäller dokumentation. Det är svårt för de äldre som inte har så stor datorvana att hänga med i teknikutvecklingen som sker idag. Någon pedagog nämner att hon gör klart allas dokumentationer. Pramling – Samuelsson och Sheridan (2009) menar att dokumentation allt för ofta betraktas som en slutprodukt. Är det så denna pedagog också tänker om pedagogisk dokumentation? I så fall har det blivit fokus på en produkt och inte en process som är det viktiga i förskolan. En pedagog nämner att alla barn inte är lika aktiva under året och att de då inte har så många dokumentationer. I förskolans läroplan står det att alla barns utveckling och lärande ska dokumenteras kontinuerligt och systematiskt. Vem är det som avgör om barnen är aktiva? Gemensamt för pedagogerna är, att de tycker att det tar mycket tid att dokumentera. Tid som pedagogerna måste avvara från barnen. Finns denna tid till förfogande i förskolan? Några upplever att de saknar kunskap om hur pedagogisk dokumentation går till och vad som ska dokumenteras. Andra frågar sig om de har tolkat barnen rätt.
Pedagogerna lägger ner olika mycket tid på pedagogisk dokumentation. Många anser att det är svårt att beräkna. Det behövs tid till att dokumentera, reflektera och att tolka. Dels tillsammans med barnen men även pedagoger emellan. Själva utskriften tar inte lång tid, men dokumentationen ska vara igång regelbundet med pedagoger och barn. Endast en av pedagogerna säger att hon lägger ner privat tid till dokumentation. Det gör hon cirka två timmar i veckan. Även om det finns svårigheter med pedagogisk
35
dokumentation poängterar de flesta pedagoger, att dokumentationerna ger mycket tillbaka. Både till dem själva men även till barnen.