1
Examensarbete
15 högskolepoäng på grundnivåPedagogisk dokumentation i förskolan
En studie om pedagogers resonemang kring pedagogisk dokumentation i förskolan.Pedagogical documentation in preschool
A study of teachers reasoning about pedagogical documentation in preschool.
Annica Projkovska
Kerstin Pettersson
Lärarexamen 210 hp
Barndoms- och ungdomsvetenskap Slutseminarium 2013-11-08
Examinator: Annika Åkerblom Handledare: Lotta Nyrén
Malmö högskola
Lärande och samhälle Barn Unga Samhälle
3
Förord
Vi som har skrivit detta examensarbete är verksamma i förskolan sedan många år tillbaka. Eftersom vi har känt varandra under en längre tid, har det varit extra roligt att vidareutbilda sig till förskollärare samtidigt. Båda är intresserade av pedagogisk dokumentation, som en metod att dokumentera, utvärdera och utveckla förskolan på. Det är en metod som vi kommer i daglig kontakt med på våra förskolor. Därför var det inte svårt att enas om vad vi skulle skriva om.
Då vi startade upp vår uppsats, diskuterade vi tillsammans hur vi ville lägga upp vårt arbete. För att få en så rättvis bild som möjligt, bestämde vi oss för att få in minst tio pedagogers syn på pedagogisk dokumentation. Vi lämnade ut enkätfrågor till tio pedagoger och intervjuade ytterligare tre pedagoger. Vi har sedan tolkat och analyserat empirin. Var och en har läst in sig på litteraturen, skrivit ner tankar och gjort kopplingar till litteratur. Sedan har vi skickat arbetet till varandra flera gånger eller träffats för att utbyta tankar, bearbeta och sammanställa våra kommentarer.
Vi vill passa på att tacka alla pedagoger som har ställt upp för oss genom att medverka i enkäter och intervjuer. De har visat stort engagemang då vi vet hur tidspressat schemat redan är på förskolorna idag. Genom att pedagogerna senare kan få ta del av vår uppsats och se andra pedagogers syn på pedagogisk dokumentation, hoppas vi att de känner att de får något tillbaka. Detta examensarbete hade inte blivit vad det blev utan Lotta Nyrén, som har varit vår handledare och varit vårt stöd under hela arbetet. Vi har fått många snabba och givande kommentarer och ifrågasättande från henne, som drivit vårt arbete framåt. Sist men inte minst vill vi tacka varandra för ett roligt och givande samarbete. Och att vi även ska kunna använda oss av vår nya kunskap och reflektioner från vår uppsats, i vårt kommande arbete som förskollärare.
4
Abstract
Projkovska, Annica & Pettersson, Kerstin (2013). Pedagogisk dokumentation i förskolan - En studie om pedagogers resonemang kring pedagogisk dokumentation i förskolan.
Malmö: Lärarutbildningen Malmö Högskola.
Syftet med studien var att undersöka hur några pedagoger resonerar kring pedagogisk dokumentation ute i förskolans verksamhet. Vad och varför dokumenterar pedagogerna? Men även hur barnen involveras i detta arbete.
Resultatet av den insamlade empirin visar att pedagogerna är positiva till pedagogisk dokumentation, även om det är ett tidskrävande moment i verksamheten. De anser att pedagogisk dokumentation är ett verktyg som utvecklar både verksamheten och de själva som pedagoger. Det pedagogerna främst väljer att dokumentera är de projekt som förskolan arbetar med. Vidare menar pedagogerna, att pedagogisk dokumentation är en del av kvalitetsarbetet och att verksamheten kan kvalitetssäkras genom detta arbetsverktyg. Det finns dock en osäkerhet bland några pedagoger på hur och vad de ska dokumentera.
Vår slutsats är att pedagogerna i vår undersökning anser att pedagogisk dokumentation är ett bra verktyg för att utvärdera, utveckla och synliggöra verksamheten för barnen, föräldrarna, sig själva och andra utomstående.
5
Innehåll
1 Inledning ... 7
1.1 Syfte och frågeställningar ... 8
2 Bakgrund ... 9
2.1 Reggio Emilias pedagogiska filosofi ... 9
2.2 Dokumentationens plats i förskolans styrdokument ... 10
3 Tidigare forskning ... 12
3.1 Pedagogisk dokumentation; Vad och varför? ... 12
3.2 Dokumentation som process eller produkt? ... 14
3.3 Pedagogisk dokumentation; För vem? ... 14
3.4 Vuxnas maktposition ... 16
4 Metod ... 17
4.1 Metodval ... 17 4.2 Urval ... 17 4.3 Genomförande ... 18 4.4 Forskningsetiska övervägande ... 195 Resultat och analys ... 20
5.1 Att synliggöra barns lärande ... 20
5.2 Vad väljer pedagogerna att dokumentera? ... 22
5.2.1 Projekt ... 23
5.2.2 Lärsituationer ... 24
5.3 Barnens integritet ... 26
6
5.5 Möjligheter respektive hinder ... 29
6 Diskussion ... 32
6.1 Metoddiskussion ... 32
6.2 Resultatdiskussion ... 32
6.3 Förslag till vidare forskning ... 35
Referenser ... 36
7
1 Inledning
Under de senaste åren har vi fått se hur den pedagogiska dokumentationen fått en alltmer framträdande roll i förskolan. I den reviderade läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev 2010) står det att dokumentation bör ses som ett verktyg för att synliggöra verksamheten på. Vardagen på förskolan ska observeras och dokumenteras så att både barn och pedagoger ges möjlighet att reflektera över olika situationer. Men hur tänker egentligen pedagogerna på olika förskolor om pedagogisk dokumentation?
Vi som skrivit denna uppsats har varit verksamma i förskolan under många år och har sett att många pedagoger tar till sig verktyget pedagogisk dokumentation. Men många är osäkra på hur man ska gå tillväga i dokumentationsarbetet. Vi har upplevt att det efterfrågas någon sorts mall för att underlätta arbetet. Då det är pedagogerna som dokumenterar barnens lärprocesser och utveckling är det lätt att de tolkar dokumentationerna utifrån eget perspektiv. Vi anser att det är viktigt att reflektera tillsammans med barnen, för att få deras syn på dokumentationen. Svenning (2011) ställer sig frågan om väggarna i förskolan ibland fungerar som en utställning av personalens prestationer? Utifrån detta resonemang undrar vi om och hur pedagogerna ger barnen inflytande i den pedagogiska dokumentationen.
Enligt förskolans styrdokument ska förskolans kvalitet kontinuerligt dokumenteras för att pedagogerna ska kunna analysera och utveckla verksamheten. Vilka dilemman ser pedagogerna ute i verksamheten då de använder sig praktiskt av pedagogisk dokumentation som arbetsverktyg? Och hur involveras barnen i detta arbete? Samtidigt som pedagogerna ska synliggöra verksamheten, ska de visa respekt för det enskilda barnet. Hur kombineras dessa två uppgifter i förskolan? Följaktligen kan man då fråga sig om pedagogisk dokumentation alltid är av godo?
Många pedagoger upplever att pedagogisk dokumentation tar mycket tid från barngruppen. Wehner-Godéer (2000) menar att den pedagogiska dokumentationen måste ersätta något annat i verksamheten, för att det inte ska upplevas som ännu ett krav på pedagogerna. Vi anser att pedagogisk dokumentation är ett arbetsverktyg som ”ligger i tiden” just nu. Pedagoger behöver ständigt resonera kring detta verktyg i sin
8
verksamhet, eftersom pedagogisk dokumentation bidrar till att förändra och förbättra verksamheten i förskolorna. Ovanstående resonemang gör att vi blir nyfikna på hur pedagoger ute i verksamheten tänker kring pedagogisk dokumentation och vad det innebär för dem. Vi ser fram emot att få svar på detta utifrån empirin.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka hur några pedagoger resonerar kring pedagogisk dokumentation i verksamheten. Vad och varför dokumenteras det i dessa förskolor vi valt ut? Vi vill även undersöka om och hur barnen involveras i dokumentationen.
Studien tar avstamp i följande frågeställningar:
Hur resonerar några pedagoger kring pedagogisk dokumentation i förskolan? Varför dokumenterar de och vad väljer de att dokumentera?
Vad ser pedagogerna för möjligheter respektive hinder med pedagogisk dokumentation som arbetsverktyg?
9
2 Bakgrund
I följande kapitel redogörs för Reggio Emilias filosofi. Anledningen till att vi gör en fördjupning i denna filosofi, är att pedagogisk dokumentation som arbetsmetod har sitt ursprung just i Reggio Emilia. Avslutningsvis diskuteras hur styrdokumenten behandlar dokumentation.
2.1 Reggio Emilias pedagogiska filosofi
Många förskolor i Sverige har fått inspiration av de kommunala förskolorna i Reggio Emilia, där den pedagogiska dokumentationen har sitt ursprung. Reggio Emilia har blivit ett begrepp som står för en pedagogisk filosofi. Lyssnande, dokumentation och reflektion är några kännetecken på denna filosofi. Man ser på olikheter som ett viktigt värde och har en syn på barn som kompetenta och viktiga medborgare, väl värda att lyssna på. Reggio Emilias filosofi är ett demokratiskt ställningstagande. Enligt Reggio Emiliainstitutet kombineras en levande praktik med det teoretiska arbetet. Man arbetar med verklighet och fantasi och med många olika uttryck samtidigt. Varje barn ses som unik och ständigt involverad i ett lärande där såväl barn som vuxna skapar sig själva i relation till andra i ett livslångt lärande.
Pedagogernas förhållningssätt är viktigt, menar Lenz Taguchi (2005). Hon anser att vår barnsyn speglar sig i hur arbetet med barnen fungerar. Grundstenen i Reggio Emilias inspirerade arbetssätt är en gemensam barnsyn, där barnen ses som kunskapssökande individer. Vidare uttrycker hon att den pedagogiska filosofin i Reggio Emilia har grundats på en övertygelse om att den kunskap som vuxna kan få om och av barn är
lika viktig som den kunskap som vuxna kan ge barnen.
Enligt Reggio Emiliainstitutet står den pedagogiska filosofin för ett pedagogiskt arbetssätt som bygger på en stark tro på människans möjligheter, en djup respekt för barnet och övertygelse om att alla barn föds intelligenta med stark drivkraft att utforska världen. De uttrycker också att Reggio Emilia inte är ett pedagogiskt program som man kan kopiera eller ta över. Detta eftersom den pedagogiska filosofin ständigt förnyas och
10
utvecklas med barnens behov som utgångspunkt, men även i takt med det moderna samhällets snabba förändring. Däremot kan man inspireras av grundtankarna för att sedan utveckla dem i sitt eget sammanhang, utifrån sina egna förutsättningar.
2.2 Dokumentationens plats i förskolans styrdokument
Pedagogisk kvalité och kvalitetsutveckling har fått en mer framträdande roll i förskolan. Förskolans läroplan (Lpfö 98 rev.2010) är ett politiskt styrdokument och där uttrycks samhällets intentioner med förskolans verksamhet. Förskollärarens ansvar finns beskrivet i läroplanen men det finns även utrymme för tolkningar och egna beslut. Många pedagoger arbetar med pedagogisk dokumentation i förskolorna som ett verktyg för att synliggöra barns utveckling och lärande, men även för sin egen utveckling som pedagog. Den 1 juli 2011 trädde den nya reviderade läroplanen för förskolan i kraft. Uppföljning, utvärdering och utveckling har tillkommit som ett nytt avsnitt där förskollärarens ansvar framhålls;Att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följs upp och analyseras för att det ska vara möjligt att utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner (Lpfö 98 rev.2010:14).
I det nya avsnittet i läroplanen används endast ordet dokumentation, som ett sätt att följa upp och utveckla den pedagogiska verksamheten. Inte förrän Skolverket ger ut stödmaterialet: Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan (Skolverket, 2012) nämns ordet pedagogisk dokumentation. Här ges exempel på hur pedagogisk dokumentation kan användas som ett arbetsverktyg, för att kunna utvärdera och utveckla verksamheten. Stödmaterialet är en del av Skolverkets arbete för att stödja förskolornas arbete med att dokumentera verksamheten och för att kunna arbeta mot läroplanens intentioner vad gäller uppföljning, utvärdering och utveckling.
Palmér (2012) anser att, för att dokumentationen ska bli pedagogisk måste den reflekteras och diskuteras med andra pedagoger, föräldrar och barn, för att sedan vara en utgångspunkt för fortsatt lärande och utforskande. Enda sedan 1930-talet har det funnits ett starkt intresse för att observera och dokumentera barns utveckling och
11
lärande. Det gjordes upp schema för hur man såg barns utveckling utifrån vad som ansågs normalt för deras ålder. Sedan grupperades barnen efter ålder och verksamheten planerades utifrån det. Idag talas det om det kompetenta barnet som är medvetet om sitt lärande. Pedagogernas barnsyn har förändrats från bristdiskurs till kunskapsdiskurs. Det är inte individen utan gruppen som dokumenteras och barnens intresse och frågor är sedan grunden för det fortsatta arbetet i projekt och tema. Barnen ska också själv vara med och dokumentera och ha inflytande i vad som framställs (Palmér, 2012).
Enligt Palmér (2012) ska pedagoger genom att dokumentera verksamheten synliggöra barns lärande och utveckling. Pedagogisk dokumentation beskrivs som ett arbetsverktyg som kan användas för att följa upp, utvärdera och utveckla verksamheten. Men även för att följa barnens pågående lärprocesser, som sedan blir utgångspunkt för vidare planering av verksamheten. I läroplanen för förskolan föreslås dokumentation som ett verktyg för att utvärdera verksamheten och dess kvalitet. Det är varje pedagogs skyldighet att följa läroplanen och att arbeta mot målen i densamma. Hela arbetslaget i förskolan har ansvar för barnen, men det är enbart förskolläraren som skrivs fram som ansvarig för barnens utveckling och lärande. Både barn, pedagoger och föräldrar ska vara delaktiga i dokumentationen. Eftersom det är förskolläraren som är ansvarig för att dokumentationen utförs, är det deras ansvar att både barn och föräldrar får inflytande i dokumentationen. I läroplanen betonas samspelet mellan barn och vuxna. Barnens nyfikenhet, lust och kreativitet, men även deras utforskande, ska vara centrala i verksamheten.
Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra grunden för förskolans verksamhet. Den ska utgå ifrån barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter. Flödet av barnens tankar och idéer ska tas till vara för att skapa mångfald i lärandet (Lpfö98 rev 2010:9).
Arbetet med pedagogisk dokumentation ger goda förutsättningar för att lyckas med dessa uppdrag, menar Palmér (2012). Utgångspunkten för pedagogisk dokumentation är att lyssna in det som pågår i verksamheten och att synliggöra det genom dokumentation. Dokumentationerna ska vara en del i det pågående pedagogiska arbetet och finnas tillgängliga i verksamheten, både för pedagogerna och inte minst för barnen och föräldrarna (Palmér, 2012).
12
3 Tidigare forskning
I följande kapitel redogör vi för tidigare forskning kring dokumentation i förskolan. Eftersom våra frågeställningar även berör barns integritet, så väljer vi att lyfta ett stycke som handlar om vuxnas maktposition. Med maktposition menar vi här att betraktaren har övertaget över den som betraktas, det vill säga att pedagogerna väljer ut vad som ska dokumenteras.
3.1 Pedagogisk dokumentation; Vad och varför?
Pedagogisk dokumentation är ett lärande arbetsverktyg, menar Lenz Taguchi (2005). Det handlar om att fånga ögonblicket då något spännande händer med kamera, papper och penna eller bandspelare. Dokumentation av olika processer ger meningsskapande åt både pedagoger och barn. Författaren menar att barnen får makt över sina egna lärprocesser, då pedagogerna aktivt lyssnar på deras tankar och idéer. Lenz Taguchi skriver; Hur ställer vi egentligen frågor till barnen? Och hur samtalar vi med barnen? Tänker vi bara på de rätta svaren som vi själva har, eller lyssnar vi intresserat på vad barnen har att säga? Genom att vara nyfiken och ställa frågor till barnen, så bidrar det till att vi tänker kring demokrati och etik och det är pedagogernas ansvar, påtalar Lenz Taguchi (2005). Förr utgick man ifrån att alla barn följde en färdig mall, men genom pedagogisk dokumentation får man syn på hur olika barn tänker och utvecklas. Den barnsyn som pedagogerna har, får konsekvenser för hur de förhåller sig till barnen, föräldrarna och kollegerna i sitt arbete (Lenz Taguchi, 2005). Pedagogisk dokumentation ska göras tillsammans med barnen – inte på barnen, poängterar Palmér (2012). Då ökar barnens delaktighet i sitt eget lärande. Om barns delaktighet kan man läsa i Lpfö 98(rev 2010);
Arbetslaget ska dokumentera, följa upp, utvärdera och utveckla barns delaktighet och inflytande i dokumentation och utvärderingar, vad och hur barn har möjlighet att påverka och hur deras perspektiv, utforskande, frågor och idéer tas till vara (Lpfö 98 rev.2010;15).
Vidare påpekar Palmér (2012) att dokumentationen i sig inte ger någon vidare effekt på lärandet, utan det som ger resultat är vårt sätt att analysera och reflektera tillsammans
13
med barnen. Hon påtalar även att som pedagog ska man tänka på, att de observationer som görs på barnen, endast är det som pedagogen har sett. Därför behöver de kompletteras med andras aspekter och synvinklar. Olika situationer bör dokumenteras och diskuteras med andra kolleger, för att kunna utvärdera och utveckla arbetet vidare, menar Palmér.
Dahlberg, Moss och Pence (2002) menar att det som dokumenteras inte är en sann verklighet. De menar att pedagogisk dokumentation är en social konstruktion, där pedagogerna är deltagande medkonstruktörer, eftersom det är de som väljer ut vad som är viktigt att dokumentera.
Det finns många fördelar med pedagogisk dokumentation anser Bjervås (2011), men det riktas ändå kritik mot metoden. Det finns kritiker som undrar om det alltid är positivt för den som ska synliggöras att bli synliggjord? Som vuxen ska man sätta sig in
i barnens situation, skulle vi vuxna vilja bli dokumenterade utan att bli tillfrågade?
Enligt Pramling-Samuelsson (2012) kan vuxna som dokumenterar, bli tysta iakttagare och glömma bort att kommunicera med barnen. Genom intoning och kommunikation sker den viktigaste lärprocessen med barnen enligt Pramling-Samuelsson, då måste pedagogen vara hundra procent närvarande. Pedagogerna blir angelägna om att barnen ska prestera något som blir fint att visa upp. Därför är det viktigt att fundera över hur dokumentationen ska användas. Vidare menar Pramling-Samuelsson att dokumentation inte går ihop med att ha ett helhetsperspektiv, som vissa pedagoger hävdar att de har i förskolan. Därför blir pedagogerna i förskolorna så vilsna när det gäller dokumentation och efterfrågar någon form av mall som kan användas. Men då har det istället blivit fokus på en produkt, och inte att lärandet är en process som är det viktigaste i förskolan (Pramling-Samuelsson, 2012).
14
3.2 Dokumentation som process eller produkt?
Sheridan & Pramling-Samuelsson (2009) hävdar att dokumentation riskerar att
bli huvudfokus, istället för en mindre aspekt av arbetet med barn. Författarna anser att dokumentation betraktas som en slutprodukt allt för ofta. I stället ska den tjäna som en dörr till lärande. Vidare anser de, att den kunskap pedagogerna fått genom att dokumentera och analysera behöver de också kunna använda för att utmana barns lärande vidare. Det finns en stark strävan hos pedagogerna att fånga barns perspektiv genom dokumentationer, men det finns en begränsad kunskap och otillräckliga verktyg för att analysera dokumentationerna, anser författarna Sheridan & Pramling- Samuelsson (2009).
Andra författare, som Wehner-Godéer (2011), påtalar att när en pedagogisk dokumentation fungerar som bäst blir den navet i hjulet som sätter snurr på pedagogiska och didaktiska tankar i barngruppen. Vidare skriver hon att pedagogisk dokumentation handlar om att vi är beroende av varandras lyssnande och seende för att skapa ny kunskap av vårt eget arbete och om barns lärande. Hon menar att det är viktigt att vi utbyter erfarenheter och ifrågasätter invanda tankar tillsammans med andra pedagoger, för att synliggöra olika tolkningar. Eftersom vi lägger märke till olika saker och att ingen äger sanningen om en dokumentation, är detta oerhört viktigt. För att sammanfatta dessa resonemang kan man säga att en pedagogisk dokumentation inte blir pedagogisk förrän den får verka i ett pedagogiskt sammanhang mellan barn, pedagoger och föräldrar. Man ska se dokumentationen ur flera olika perspektiv.
3.3 Pedagogisk dokumentation; För vem?
Pedagogisk dokumentation handlar om att synliggöra menar Lenz Taguchi (1997). Pedagogen kan bli synlig för sig själv, barnen kan bli synliga både för sig själva och för föräldrarna och förskolans kvalitet kan bli synlig för utomstående. Genom att arbeta med pedagogisk dokumentation får pedagogen en roll som observatör. Vidare menar författaren att all dokumentation som görs kommer verksamheten till gagn oavsett om vi gör den för oss själva, för barnen eller politiker. Hon fortsätter; ”Barnen
15
kommunicerar till pedagogerna sina tankar och erfarenheter. Via dokumentationen kan pedagogerna också kommunicera tillbaka till barnen. Pedagogen kan läsa upp för barnen vad de hade sagt gången innan, så att barnen får syn på sina egna tankar igen för att utgå från den i sitt fortsatta tänkande”(1997:64).
Genom att dokumentera får pedagogen ett konkret material att reflektera över. Lenz Taguchi (2000) hävdar att man har ett visst tankesätt och detta gör att man inte ser andra sätt att tolka omvärlden. ”Genom dokumentationen ser pedagogen då saker som de har tagit för givet och får möta olika uppfattningar och skilda förståelser” (Lenz Taguchi 2000:12).
Bjervås (2011) hänvisar till en studie av arbete med pedagogisk dokumentation. Författaren menar att det är ett positivt redskap där pedagoger kan mötas och lära av varandra. Vidare menar hon att reflektion är viktig eftersom det som uppfattas i en dokumentation påverkas av personliga tankar. Den pedagogiska dokumentationen hjälper barnen att tillsammans sätta ord på omvärlden och att dokumentationerna väcker barns nyfikenhet att göra likadant som andra. Bjervås synliggör även i sin studie att pedagoger gör motstånd mot dokumentation. De pedagoger som intervjuades i studien, menade att många dokumentationer görs i onödan, eftersom de samlas på hög och att de inte används. En svårighet med pedagogisk dokumentation är att förstå på vilket sätt de ska föra tillbaka dokumentationerna till barnen ansåg pedagogerna. Vidare menar pedagogerna i studien, att det finns en risk att barnen blir objekt som dokumenteras och reflekteras över. Pedagogerna ansåg också att det finns svårigheter med att dokumentera samtidigt som de ska vara delaktig och kunna utmana barnen.
Svenning (2010) menar att en dokumentation aldrig är sann, eftersom det är en tolkning av en situation. Författaren påpekar att dokumentation enbart visar vad som sker vid en viss tidpunkt. Andra som får möjlighet till insyn i verksamheten är föräldrarna, enligt Kennedy (1999). Genom pedagogisk dokumentation är det lättare för dem att bli delaktiga i verksamheten. Föräldrarna kan då följa sitt barns utveckling och detta blir en grund för samtal mellan föräldrar och barn och föräldrarna får förtroende för verksamheten (Kennedy, 1999).
16
3.4 Vuxnas maktposition
Vuxna har alltid en maktposition i relation till barn. ”Den som betraktar har makt över den som blir betraktad” menar Lindgren och Sparrman (2003:59). De hävdar att man ska reflektera över vilka positioner barn tilldelas. Det är ofta pedagogen som är betraktaren och då hamnar barnen i underläge. Vidare skriver de att barnen ska ges rätten att själva bestämma när de vill vara med i en dokumentation. De menar att när barn ser sig själva i en dokumentation kan de bli påminda om hur de förväntas agera för att tillhöra normen. Även Palmer (2012) påtalar att verksamheten ska genomsyras av ett etiskt förhållningssätt, där individens frihet, integritet och okränkbarhet ska finnas med som en självklarhet. Vidare anser författaren att det är viktigt att barnen är delaktiga i dokumentationsarbetet och de ska kunna påverka vilka bilder som ska vara med i en dokumentation. Det är även pedagogens ansvar att uppmärksamma om barnen inte vill vara med i en dokumentation. Det är särskilt viktigt, fortsätter Palmer, att kunna tolka de yngre barnens kroppsspråk om de visar att de inte vill vara med. Då måste pedagogerna självklart respektera detta (Palmer: 2012).
17
4 Metod
I detta kapitel redogör vi för vårt val av metod, urval av enkät och intervjudeltagare, genomförande samt forskningsetiska överväganden.
4.1 Metodval
Vårt syfte är att undersöka hur pedagogerna använder sig av pedagogisk dokumentation och på vilket sätt de involverar barnen i detta arbete. Undersökningen har utgått ifrån enkätfrågor som vi lämnat ut till tio pedagoger samt tre kvalitativa intervjuer. Med intervjuerna ville vi få så uttömmande svar som möjligt. ”Om man vill veta en persons uppfattning om ett bestämt område är intervju en lämplig metod” (Bjurwill 2001:37). Eftersom vår ambition var att få förståelse om hur pedagogerna resonerar kring pedagogisk dokumentation, valde vi en kvalitativ inriktning på vår studie. Enligt Stukát (2005) är det hur frågorna formuleras som är avgörande för vilket svar man får. Vi har valt att ställa öppna frågor, och där vi inte har fått tillräckliga svar i förhållande till syftet, har vi ställt följdfrågor.
Vi är medvetna om att en kvalitativ metod inte är generaliseringsbar, men det var inte heller vårt syfte med studien. Eftersom vi hade enkätfrågor också fick vi bredd på vår undersökning. Avsikten med studien var inte att jämföra de olika förskolorna emellan, utan att få veta hur pedagogerna resonerar kring pedagogisk dokumentation.
4.2 Urval
Enkätfrågor lämnades ut till tio pedagoger på fem kommunala förskolor, på en ort i södra Sverige. Vi valde dessa förskolor eftersom vi kände någon på varje förskola sedan tidigare. Därefter valde vi ytterligare tre informanter som vi skulle intervjua, för att få en djupare diskussion. Då vår undersökning handlar om pedagogisk dokumentation, var ett krav från vår sida att pedagogerna använde sig av detta i sitt arbete.
18
Intervjupersonernas namn är fingerade, detta för att skydda deras personliga identitet. De har en yrkeserfarenhet som varierar mellan åtta månader och 36 år.
4.3 Genomförande
Vi kontaktade pedagogerna per telefon och informerade dem om vårt examensarbete och det var frivilligt för pedagogerna att medverka i vår studie. Vi besökte samtliga förskolor för att lämna ut våra enkätfrågor. Enkätsvaren hämtade vi in efter en vecka, för att ge dem god tid att tänka efter innan de svarade. Som Patel & Davidsson (2007:71) menar, så blir det mindre risk för subjektiv påverkan, när respondenten inte har övervakning vid ifyllandet av svaren. Enkätfrågorna gjordes som en förstudie till intervjuerna, för att ringa in teman som skulle vara intressanta att fördjupa oss i. Därefter utförde vi tre intervjuer. Vår tanke med intervjuerna var att det skulle ge oss mer material till vår studie på ett djupare plan, eftersom pedagogerna kunde ge oss mer uttömmande svar och vi kunde ställa följdfrågor då det behövdes. Även de pedagoger som blev intervjuade fick tillgång till frågorna i god tid innan intervjun. Tanken var att få informanterna att känna sig trygga och bekväma både med frågorna och svaren. Respondenterna fick mer tid att tänka igenom frågorna och det kan generera i att man får mer utvecklade svar.
När intervjuerna utfördes använde vi oss av en diktafon och det underlättade intervjuerna avsevärt, eftersom fokus kunde hållas på samtalet. Intervjuerna har sedan transkriberats, det vill säga skrivits ut i sin helhet. Intervjuerna varade i ungefär en timme. I början av intervjuerna ställdes bakgrundsfrågor om utbildning, antal år i verksamheten och vilken åldersgrupp pedagogerna arbetade med. Därefter följde frågor om vad pedagogerna hade för syfte med den pedagogiska dokumentationen och vad de ansåg vara barnens rätt till integritet och inflytande.
19
4.4 Forskningsetiska övervägande
Både när vi kontaktade våra informanter per telefon och även när vi lämnade ut enkätfrågorna personligen, informerade vi om följande forskningsetiska principer;
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Vi redogör här lite kort för hur vår studie förhåller sig till dessa krav:
Informationskravet: De berörda pedagogerna informerades om syftet med vårt
examensarbete och hur vi skulle använda resultaten. Pedagogerna fick också information om att deras deltagande var frivilligt och att de kunde avbryta när som helst.
Samtyckeskravet: Informanterna blev upplysta om att det är frivilligt att delta och att de
själva har rätt att bestämma över sin medverkan.
Konfidentialitetskravet: Vi informerade våra informanter om deras största möjliga
konfidentialitet. Deras namn skulle fingeras i redovisningen av intervjuerna för att deras identitet inte skulle kunna avläsas i studien. Både deltagare och förskolor är anonyma.
Nyttjandekravet: Informanterna upplystes om att de uppgifter som vi samlade in från
dem inte får användas till något annat än forskningsändamålet och inte får lämnas ut till någon annan (Vetenskapsrådet, 2002).
20
5 Resultat och analys
Studiens syfte var att undersöka hur pedagoger resonerar kring pedagogisk dokumentation i förskolans verksamhet, men även hur barnen involveras i processen. I följande kapitel kommer vi att knyta samman vårt syfte med det empiriska materialet. Citat från informanterna kommer att vävas in. Vi har valt att dela in resultat och analysdelen i följande rubriker: Att synliggöra barns lärande. Vad pedagogerna väljer att dokumentera, där vi delat i resultaten i projekt, lärsituationer och barnens integritet. Barnens delaktighet i dokumentationerna och möjligheter respektive hinder med pedagogisk dokumentation.
5.1 Att synliggöra barns lärande
Pedagogerna är eniga om att pedagogisk dokumentation synliggör barnens lärande för barnen, föräldrarna och pedagogerna. De menar att det skapas förståelse mellan dessa parter. Pedagogisk dokumentation är enligt pedagogerna ett utforskande arbetssätt där barnens undersökande och frågor står i fokus. Frida säger;
Pedagogisk dokumentation synliggör barnens intressen, deras inflytande, lärande och utveckling. Genom observationer, diskussioner med både barn, pedagoger och andra vuxna (föräldrar) reflekterar vi och analyserar händelser i verksamheten för att verksamheten ska utvecklas. Detta arbetssätt främjar barnens utveckling och lärande baserat på fotografier, videofilmning, dramatisering, målning och teckningar . Ett bra verktyg (Frida).
Det framkommer från Frida och flera av de andra pedagogerna, att pedagogisk dokumentation är ett bra verktyg att fånga barnens lärprocesser och utveckling på. Pramling – Samuelsson & Sheridan (2006), beskriver dokumentation på ett liknande sätt. Författarna menar att dokumentation ger pedagogerna en möjlighet att se vad som behöver förändras i verksamheten och ger en möjlighet för pedagogerna att tillsammans diskutera det fortsatta arbetet. Även Lenz Taguchi (2000) menar; ”Genom att
21
dokumentera vad barn gör, säger och ger uttryck för på olika sätt, lär vi oss inte bara något nytt om oss själva som pedagoger, utan framför allt lär vi oss något om barnen och hur de upplever, förstår och uttrycker omvärlden” (Lenz Taguchi 2000:33). Med detta arbetssätt anser vi att Frida skapar en förutsättning för sin barngrupp att kunna påverka utvecklingen av verksamheten. Barnen får inflytande i verksamheten vilket genererar i att de känner sig betydelsefulla. Genom att tolka Fridas uttalande anser vi att pedagogerna har intagit den postmoderna barnsynen som innebär att de ser barnen som subjekt. En annan av pedagogerna uttrycker det som ett ”synligt lyssnande”. Med det menar hon att man ser olika perspektiv av barnets utveckling genom dokumentationen. Dokumentationen är inte den enskilde pedagogens egna material, utan det är tillsammans med andra pedagoger, barnen och föräldrarna som dokumentationen blir just pedagogisk, anser Doris.
Dokumentation kring och av olika händelser och aktiviteter blir pedagogiska när jag reflekterar kring dokumentationen. Jag kan reflektera ensam, tillsammans med kolleger och tillsammans med barnen. Den är för mig ett sätt att hitta nya infallsvinklar, utmaningar och nya intressen kring aktiviteten. Även att hitta spår att följa och att göra barnen delaktiga i verksamheten (Doris).
Doris menar också att dokumentation är viktig för att hitta nya spår att följa. Men för att hitta nya infallsvinklar behöver man reflektera med både kolleger och barn. Det är först då dokumentationen blir pedagogisk påpekar Doris. Hon menar att när dokumentationen är i aktiv process så blir den pedagogisk. Åberg och Lenz Taguchi (2009) anser att pedagoger ser olika saker, vilket kan vara viktigt när man ska planera det fortsatta arbetet i verksamheten. ”Dokumentation är ett medel, men utan dialog sker ingen utveckling”. Det är då dokumentationsarbetet leder framåt anser författarna (Åberg & Lenz Taguchi 2009:21).
Doris menar vidare, att barnens inflytande, intressen och tankar gör att verksamheten får nya infallsvinklar. Alla på förskolan kan tillsammans följa och utveckla till exempel ett projekt, genom att pedagogerna arbetar med pedagogisk dokumentation. Man kan utläsa av Doris påpekande, att pedagogerna använder dokumentationen fortlöpande både med barnen och med andra pedagoger. Det gör att dokumentationen blir ett
22
verktyg i arbetet. Doris framhåller också att pedagogernas arbete på så sätt blir synliggjort. När man reflekterar med andra kommer man att upptäcka varandras oliktänkande. Då kan man granska sin pedagogroll anser Åberg & Lenz Taguchi (2009).
I den reviderade läroplanen för förskolan står det att förskolans kvalitet kontinuerligt och systematiskt ska dokumenteras, utvärderas och utvecklas. Det innebär att pedagogerna måste dokumentera varje barns utveckling och lärande, men också att den följs upp och analyseras. Även för Karin innebär pedagogisk dokumentation att man ska utgå ifrån läroplanen;
För mig är pedagogisk dokumentation att vi tittar på vad läroplanen säger. Det står att verksamheten ska kontinuerligt utvärderas och utvecklas, då är det hårda krav på oss i verksamheten att göra pedagogiska dokumentationer. Och att pedagogen ska återkomma hela tiden för att synliggöra det osynliga (Karin).
Karin anser att det är hårda krav på pedagogerna i verksamheten att dokumentera. Hon tycker även att pedagogerna ska synliggöra det osynliga, det vill säga att man uppmärksammar saker vid dokumentationerna som man annars inte hade upptäckt.
Några av pedagogerna ser också att verksamheten kan kvalitetssäkras genom den pedagogiska dokumentationen. På Lenas förskola använder de sig av ett reflektionsprotokoll, där det finns frågor som hjälper pedagogerna att föra arbetet framåt. Det blir en mall som de kan arbeta efter och då blir det också lättare att dokumentera tycker hon. Vidare menar Lena att den pedagogiska dokumentationen ska lägga grunden till pedagogernas arbete.
5.2 Vad väljer pedagogerna att dokumentera?
I detta kapitel synliggör vi och analyserar vad pedagogerna väljer att dokumentera. I början av året dokumenterar några av pedagogerna barnens intressen för att senare
23
använda detta till att planera vidare. Flertalet pedagoger dokumenterar utifrån projekten, men även lärandesituationer av något slag.
5.2.1 Projekt
Många pedagoger arbetar med projekt som varar kortare eller längre perioder eller så länge intresset finns hos barnen.
Greta menar att hon väljer ut olika delar i sitt projekt som hon dokumenterar och använder sig av det för att driva projektet vidare.
Ju längre vi kommer med pedagogisk dokumentation, ju mer har vi lärt oss att sålla och välja ut vilka situationer vi ska dokumentera. Allt kan inte dokumenteras. Vi har alltid en kamera till hands liksom skrivmaterial så att vi i vardagen kan dokumentera barnen om det händer något. Till exempel om ett barn tränar sig på egen hand att ta sig upp på gungan eller skriver bokstäver i sanden och så vidare. Vi har pedagogisk dokumentation både för gruppen som helhet (en gemensam dokumentation) och sedan har varje barn sin pärm samlade enskilda pedagogiska dokumentationer (Greta).
Greta anser att ”allt inte kan dokumenteras” och att de väljer ut vad som ska dokumenteras. Även Bodil menar att de väljer ut vad som ska dokumenteras, ”beroende på vilka glasögon man tagit på sig”. Med det menar hon beroende på vad hon valt att fokusera på just då. Även Wehner-Godée (2011) menar att dokumentationens syfte måste vara givet på förhand. Det är viktigt att veta vad materialet ska användas till och vad som är fokus. Greta väljer att dokumentera något ”mätbart”, att barnen visar att de kan något. Hon menar att denna form av dokumentation gör barnen medvetna om sin egen lärprocess. Dokumentationen blir då en hjälp för barnen att reflektera och få syn på hur de utvecklas. Wallin (2003) menar att när barnen kan gå tillbaka och se sin egen utveckling, kan detta bli en del av deras identitetsutveckling.
24
Flera av pedagogerna säger att de väljer ut vad som ska dokumenteras med hjälp av barnens nyfikenhet och intressen. Karin dokumenterar utifrån vilka kunskaper eller erfarenheter barnen har;
Jag tycker att man ska utgå från barns perspektiv, då tycker jag man ska dokumentera vilka kunskaper barn har, de är ju kompetenta, de har ju förkunskaper och erfarenheter. Det ska man dokumentera. Och det andra, vad de har utvecklat, det är ju en jätteviktig bit. Där vi ser deras utveckling. Det ska synliggöras hela tiden. Och tredje saken är för arbetslaget, vad vi ska göra för utveckling. Därför är det tre saker vi ska dokumentera (Karin).
Karin anser att det är viktigt att dokumentera för att se vad barnen redan kan och synliggöra deras utveckling. Detta kan tolkas som att hon ser barnen som kompetenta individer med olika färdigheter och erfarenheter. Det är det kompetenta barnet som lyfts fram i hennes dokumentationer. Karin ser barnen som aktiva medskapare i sitt eget lärande. Hennes arbetssätt talar om att fånga barnen där de befinner sig och se vilka intressen de har. Vidare menar Karin att man även ska dokumentera för att se vad arbetslaget behöver utveckla.
5.2.2 Lärsituationer
Flera pedagoger menar att de dokumenterar det som de bedömer vara en lärsituation, samt när de ser en utveckling hos barnen. Lena påtalar att de dokumenterar hela dagen, med fokus på projekt, men även för att visa föräldrarna vad deras barn gör just nu;
Om vi dokumenterar ett riktigt guldkorn så kan det hamna i deras pärmar också. Föräldrarna efterfrågar ibland dokumentationer om vi inte gör så många. Alla barn kan inte vara med lika mycket. Vi försöker få dem att förstå att deras barn är mer eller mindre aktiva under året. Nu känner jag att jag måste sluta tapesera väggarna med dokumentationer, utan använda den pedagogiskt, men det är inte så lätt. Det går men vi måste lära oss hur? Systematiserar man dokumentation så kan alla göra det. All personal måste vara delaktig i dokumentation, även om inte alla gör det (Lena).
25
Lena anser att de inte kan få med alla barnen lika mycket på dokumentationerna. Hon känner en viss press från föräldrarna som vill ha någon form av dokumentation. Detta leder till att dokumentationerna inte blir särskilt pedagogiska anser vi, men även Lena ger uttryck för detta när hon nämner att hon måste sluta tapetsera väggarna med dokumentationer. Lena påtalar även att föräldrarna borde förstå att barnen är mer eller mindre aktiva under året. Vi tolkar Lenas uttalande som att barnen har inflytande i dokumentationerna, men att initiativet måste komma från de själva, genom att de kommer med önskningar om att bli fotograferade. I förskolans läroplan står det att alla barns utveckling och lärande ska dokumenteras kontinuerligt och systematiskt. Wallin (2003) uttrycker att barn växer ytterligare när de får bli sedda, omtalade och påminda om det kloka de har sagt, gjort och tänkt. Vi tolkar det som att när barnen ser sig själva på bild kan de relatera till sig själva och på så sätt stärka sin självbild.
Det Lena beskriver är en dokumentation med bilder och text till, så att föräldrarna kan få en inblick i verksamheten. Den pedagogiska dokumentationen blir då en slutprodukt som sätts upp på väggen.
Lenas dokumenterande är exempel på hur pedagogerna kan visa föräldrarna på ett tydligt sätt att de arbetar efter läroplanens intentioner och att de har ett mål med verksamheten. Hon har hittat ett sätt som bidrar till att man får en kontinuerlig kommunikation med föräldrarna. Åberg & Lenz Taguchi (2005) anser att dokumentationen väcker föräldrarnas intresse för verksamhetens innehåll eftersom den blir synlig för dem. Det kanske väcker nya frågor hos föräldrarna och förskolan får en status. Dahlberg, Moss & Pence menar att dokumentation gör förskolan mer legitim. Förskolan får därmed en status som lägger grunden till ett livslångt lärande och inte som en institution för barnpassning.
26
Lena menar att de måste lära sig hur de ska använda dokumentationerna pedagogiskt. Enligt Wallin (2003) finns det inte en mall för hur pedagogisk dokumentation ska gå till. Det är viktigt att pedagogerna hittar en modell som passar deras verksamhet. Annars kan det bli att man dokumenterar utan att förstå varför, och detta blir ganska meningslöst, anser Wallin. Enligt läroplanen för förskolan, ska pedagogerna sträva efter att varje barn ska utveckla sin förmåga att uttrycka sina tankar och att barnen får möjlighet att påverka sin situation i förskolan. Då blir dokumentationen att gå steget längre än att bara visa upp barnens alster.
5.3 Barnens integritet
Alla pedagogerna utom två, svarar att de brukar fråga barnen om de vill bli dokumenterade. En pedagog säger att de frågar barnen om de får lov att sätta in dokumentationerna i pärmen där de samlar barnens enskilda dokumentationer. I dessa pärmar kan barnen tydligt följa sin utveckling. Pärmarna är tillgängliga för barnen och de kan titta i dem och samtala kring när de själva önskar. Lena berättar att barnen till och med hämtar henne när de har något på gång. Hon tycker att barnen känner sig speciella när det är just de som dokumenteras. Barnen ber henne läsa deras dokumentation om och om igen. Ibland händer det att någon inte vill bli dokumenterad eller att de upplever att hon stör dem i deras utforskande, och då respekteras detta, säger Lena. Även om pedagogerna inte frågar barnen om varje enskild bild, så läser de av barnens önskningar, genom att iaktta kroppsspråket och tar eventuellt bort bilden i efterhand fortsätter Lena. En annan av pedagogerna säger så här;
Barnen blir tillfrågade om det är ok att de blir fotograferade. Skulle detta glömmas bort så måste jag som pedagog läsa av och lyssna på barnen vad de vill och respektera deras vilja och integritet (Frida).
Vi tolkar det som att Frida är lyhörd och har en vilja att se barnens signaler för att undvika kränkningar av barnen och deras integritet. Ida uttalar sig på liknande sätt, att barnens kroppsspråk talar sitt tydliga språk;
27
Vi diskuterar vår etik gentemot dokumentation. Vi tolkar och försöker lyssna på barnen om de inte vill. Barnens kroppsspråk talar sitt tydliga språk om de inte vill (Ida).
Flera pedagoger påpekar att det händer väldigt sällan att barnen inte vill bli dokumenterade. De menar att barnen är vana vid att bli dokumenterade. Vår tolkning är att dessa pedagoger kanske upplever att dokumentation alltid är positivt för alla barn. Svennig (2008) menar att pedagogerna tillfrågar föräldrarna om lov att fotografera deras barn, men man frågar inte vad barnen tycker. Författaren beskriver vidare att pedagogerna kan känna press från föräldrarna som vill ha mer information om verksamheten och sina barn. Då känner personalen krav att dokumentera ännu mer, anser Svenning (2008).
5.4 Barnens delaktighet i dokumentationerna
De flesta pedagogerna säger att de involverar barnen i dokumentationen, genom att i samspel reflektera över fotografier, film och teckningar. Barnen får berätta vad de minns utifrån bilderna. Många pedagoger anser att det är barnen som ”äger” dokumentationerna och att de alltid är tillgängliga för barnen. Åberg och Lenz-Taguchi (2005) menar att barnen tar makten över sitt eget lärande. Reflektionen med barnen är oersättlig, då människors upplevelser skiljer sig åt och därför är det viktigt att reflektera tillsammans. Författarna hävdar att pedagogerna aldrig kan reflektera utifrån ett barns perspektiv.
Greta poängterar barns rätt till inflytande i dokumentationerna. Genom att ta tillvara på barnens tankar vid reflektioner och att sedan använda dem vidare i det fortsatta arbetet med barnen. Hon säger så här:
Barnen är helt klart involverade i den pedagogiska dokumentationen. Vårt projekt kroppen, utgår från barnens intresse och det är barnen som är drivande och det är deras tankar, nyfikenhet och vilja att lära sig mer om olika saker som ska driva projektet vidare. Därför är det av största vikt att involvera barnen i reflektionerna kring de dokumentationer som görs, för att synliggöra deras tankar och på så sätt ge dem en real möjlighet till att vara drivande. Genom dokumentationen och våra gemensamma samtal kring den, synliggör vi det lärande
28
som barnen gör både enskilt och i grupp. Barnen dokumenterar även sina tankar och idéer själv, ofta i form av olika målningar och teckningar. Då ges det möjlighet till reflekterande med olika sinnen. Barnen kan även själva med kameran om de önskar, dokumentera saker som sker. Då brukar vi sätta oss ner tillsammans med barnet så att de får kommentera och berätta vad de vill säga med de fotografier de tagit (Greta).
Det Greta menar är, att barnen har inflytande och helt klart är involverade i dokumentationerna. Genom att lyssna på och dokumentera barnens tankar synliggör pedagogerna verksamheten. Därmed blir pedagogisk dokumentation ett verktyg för att visa barns perspektiv och delaktighet i verksamheten. Här ser vi att pedagogerna utgår från barnens intressen och det är barnen som är drivande. Pedagogerna är ödmjuka inför vad barnen har att förmedla. Detta är uppmärksamma pedagoger som ser barnen och har en uppfattning om att barnen är kompetent. Genom dokumentationerna synliggör pedagogerna barnens lärande både enskilt och i grupp. Man använder sig av flera olika typer av reflektion med barnen. Barnen ges även möjlighet att själva dokumentera med hjälp av kamera och på så sätt gör man barnen delaktiga i verksamheten, anser Greta.
Barnen är vana vid att bli dokumenterade menar Lena. Hon ser på barnens delaktighet i dokumentationen så här:
Jag låter inte alltid barnen vara delaktiga. Barn idag är så vana att bli fotograferade, att de inte reagerar så mycket på det, utan i stället så frågar de: - Får jag se på fotot nu? De vill titta på bilderna med det samma och barn som är vana att vara med på pedagogisk dokumentation, vill själv hålla i kameran och fotografera det kompisen gör. De som inte är så vana att fotograferas vill gärna posera, visa upp sig och le, det blir fel eftersom jag vill dokumentera det som barnen gör. Jag tycker det är kluvet. Nu försöker jag visa barnen dokumentationen och fråga vad som händer på bilden, men egentligen räcker inte tiden till att barnen får kommentera sina bilder (Lena).
Lena menar att barnen är vana vid att det fotograferas mycket, så att de inte längre reagerar. Är det så att barnen tar för givet att det ska dokumenteras en hel del, och att detta ska accepteras? Lena nämner också att det inte finns tid till att barnen får kommentera sina bilder. Wehner-Godée (2010) lyfter att det tar tid att hitta en rimlig
29
dokumentationsnivå och att man skall tänka på att inte ta på sig mer än vad man hinner med. Hon menar att man får begränsa sin dokumentation, och välja ut vad man ska dokumentera (Wehner-Godée, 2010).
Några av pedagogerna har använt sig av en speciell mall för att få med barnens tankar i deras dokumentationer. Pedagogerna reflekterar med barnen genom att ha två bilder till exempel utifrån projektet och en tom ruta. De frågar barnen vad de vill fylla den tomma rutan med, det vill säga vad de vill lära sig mer om. Barnen har då fått rita eller måla för att förmedla till den tomma rutan.
5.5 Möjligheter respektive hinder
Alla pedagogerna är ense om att pedagogisk dokumentation synliggör olika lärprocesser och hjälper pedagogerna att få syn på barns lärande. Verksamheten blir iakttagbar för barn, pedagoger och föräldrar. Pedagogerna är eniga om att pedagogisk dokumentation bidrar till att utveckla verksamheten. Pedagogerna lyssnar och inspireras av barnens tankar och idéer.
Doris uttrycker sig så här:
Fördelen med pedagogisk dokumentation är att jobbet har blivit mer spännande. Eftersom vi utgår från barnens görande, tankar och funderingar vet jag inte alltid i förväg vad som ska hända. Jag lär mig och ser något nytt hela tiden (Doris).
Det Doris menar är att om man utgår ifrån barnens tankar vet man inte hur arbetet kommer att utvecklas och att hon som pedagog utvecklas hela tiden. Hon anser vidare att hon ser något nytt hela tiden. Även Wallin (2003) hävdar att pedagogisk dokumentation synliggör det som skett ”under ytan”. Med det menar författaren att man inte ser allt vid första anblicken. Även Greta håller med om att det finns fördelar med pedagogisk dokumentation. Hon menar:
Fördelarna med det pedagogiska dokumenterandet är att det synliggör olika lärprocesser och hjälper oss som pedagoger att få syn på barnens lärande och intresse i ett samspel tillsammans med barnen och kollegorna. Den pedagogiska dokumentationen
30
är ett verktyg för utveckling och förbättrande av verksamheten i relation till barnet/barngruppen och de resurser vi har till vårt förfogande. Arbetet med pedagogisk dokumentation är mycket givande, det hjälper oss att få syn på det stora i det lilla (Greta).
Man kan utläsa från Gretas uttalande, att deras arbete handlar om att utveckla barnens intressen och lärande. Vi tolkar det som, att dokumentationerna underlättar för dem, att synliggöra barnens intressen och att kunna utmana dem vidare i lärprocessen. Detta arbetssätt medverkar till att barnen känner sig hörda och delaktiga i verksamheten. Åberg och Lenz Taguchi (2005) uttrycker att, när man lyssnar på barnen är det medverkan till en demokratisk och meningsfull verksamhet.
Även Ida ser positivt på att arbeta med pedagogisk dokumentation i förskolan. Genom pedagogisk dokumentation kan man föra arbetet framåt, anser Ida.
Vi kan gå bakåt för att gå framåt. Vi kan följa vårt lärande och utveckla våra tankar och idéer. Genom pedagogisk dokumentation är barnen mera delaktiga i verksamheten (Ida).
Vad Ida menar, är att genom dokumentationerna kan man gå tillbaka i arbetet med barnen för att se tidigare händelser, reflektera och sedan gå vidare i projektet. Då känner barnen sig delaktiga i processen. Åberg & Lenz Taguchi (2005) anser att pedagogerna måste ge barnen tillfällen att lyssna till varandras tankar och uttrycka sina egna. Författarna menar att ” hur barnen blir delaktiga beror på hur vi vuxna ger dem möjligheten” (2005:70).
Några av pedagogerna nämner att pedagogisk dokumentation är en del av det systematiska kvalitetsarbetet. Det är ett sätt att kvalitetssäkra verksamheten. Då kan pedagogerna se om de arbetar mot målen i läroplanen. Är det något område som man inte har berört och kan man koppla verksamheten till läroplanen? är några frågor man kan ställa sig. Även om alla pedagogerna är ense om att det finns många fördelar med pedagogisk dokumentation, så nämner de en del svårigheter också. Maja uttalar sig så här:
Det svåraste är hur man ska dokumentera barnen och hur man ska få tid till det. Barnens integritet glöms ofta bort på grund av tidsbrist vid dokumentationsarbetet. Jag önskar att vi hade mera tid avsatt för reflektion, kanske med en pedagogista eller någon
31
annan som kunde handleda oss. Som det är nu, så gör jag klart allas dokumentationer, det tycker jag är svårt, eftersom jag inte själv var med då. De äldre i arbetslaget känner rädsla inför att dokumentera, med hjälp av ny teknik. Pedagogisk dokumentation är bra för att utvärdera sig själv men det kräver struktur, där har vi brustit. Vi har inte samma tankar bland personalen om pedagogisk dokumentation och hur den ska användas (Maja).
Vad som ska dokumenteras och hur kvarstår också som en fråga hos några pedagoger. Maja påpekar att det är hon som gör klart allas dokumentationer. Är det så att dokumentationerna är färdiga när utskriften är färdig? Finns det här en liten tanke om att dokumentationerna är en slutprodukt? Enligt Maja, känner de äldre i arbetslaget rädsla inför dokumentation, med krav att kunna hantera ny teknik. Lenz Taguchi (1997) menar att ”pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete. Det handlar om ett förändringsarbete där alla är involverade” Lenz Taguchi (1997;15). Även Wehner-Godée (2000) uppmuntrar att pedagogerna ska pröva sig fram i dokumentationsarbetet, man vet inte innan man provat menar författaren. Maja anser att det krävs ett system för att dokumentationen ska fungera och därför efterlyser hon hjälp av någon som kan handleda i processen.
Ida anser att ”det finns många, men roliga problem! Vi måste gå igenom många faser av att till exempel skriva ut många bilder, till att hitta en struktur om hur vi ska tänka kring barnen och dokumentationen” (Ida). Hon påtalar att även om det finns många problem med dokumentation så är det roliga problem. Ida menar att man får tillbaka så mycket av dokumentationerna, att det uppväger problemen. Alla utom tre pedagoger nämner tidsbristen som en svårighet med pedagogisk dokumentation. Pedagogerna anser att de inte hinner med så mycket på sin planeringstid. Detta får medhåll av Wehner-Godée (2000) som menar att tidsfaktorn kan bli ett hinder för arbetslaget. De måste strukturera sitt arbete. Det medför då att något annat måste tas bort i verksamheten. En annan svårighet som pedagogerna upplever, är tekniken som ofta strular. Datorerna är långsamma och klarar till exempel inte riktigt av att bearbeta olika fotografier och filmer.
32
6 Diskussion
6.1 Metoddiskussion
Vi valde att använda oss av enkätundersökningar och intervjuer för att kunna genomföra vår studie. Vi tyckte att undersökningsmetoden var bra eftersom syftet var att ta reda på pedagogernas syn på pedagogisk dokumentation. Vi var medvetna om att vårt resultat inte kan ses som generaliserbart. Hade vi intervjuat andra pedagoger på andra förskolor hade vi kanske fått annat resultat. Vi delade upp intervjuerna mellan oss och transkriberade dem enskilt. Sedan redovisade vi resultatet för varandra. Fördelen med intervjuerna var att vi kunde ställa följdfrågor till pedagogerna. Vi valde att använda oss av diktafon för att kunna koncentrera oss på vad pedagogerna hade att delge oss. Anledningen till att vi valde enkätundersökning också var att de inte är lika tidskrävande som intervjuerna och på så sätt fick vi tillgång till mer empiri. Vi förväntade oss inte så uttömmande svar från enkäterna, men vi blev positivt överraskade. Vi funderar på om vi fått annat resultat om vi valt att observera pedagogerna i deras arbete med pedagogisk dokumentation. Vi undrar också om intervjusvaren hade varit annorlunda om vi inte lämnat ut frågorna i förväg. Anledningen till att vi valde lämna ut frågorna i förväg var att få informanterna att känna sig bekväma med svaren.
6.2 Resultatdiskussion
Vårt syfte med undersökningen var att undersöka hur några pedagoger resonerar kring pedagogisk dokumentation i förskolan. Vi ville få svar på vad och varför det dokumenteras, samt hur barnen involveras i arbetet och vilken hänsyn som tas till deras integritet. Men vi ville även undersöka vilka möjligheter respektive hinder pedagogerna ser med pedagogisk dokumentation.
Sammanfattningsvis kan sägas, att pedagogerna är eniga om att pedagogisk dokumentation synliggör barnens lärandeprocesser. Det är ett utvecklande arbetssätt som gynnar både barn, föräldrar och pedagoger menar informanterna. Pedagogerna är samstämmiga att pedagogisk dokumentation är ett sätt att hitta nya infallsvinklar,
33
utmaningar och nya intressen kring aktiviteten. Det är ett arbetsverktyg som används för att analysera, reflektera och förändra verksamheten. Dokumentationerna synliggör det osynliga, det vill säga man uppmärksammar saker man annars inte hade upptäckt. Lenz Taguchi (2000) menar att den pedagogiska dokumentationen uppmärksammar pedagogerna om deras tänk för att de ska kunna förändra det. Pedagogerna väljer ut vad som ska dokumenteras med hjälp av barns nyfikenhet och intressen. I början på året dokumenteras barnens intressen för att senare kunna planera vidare. De flesta pedagoger dokumenterar utifrån projekten men även lärsituationer av olika slag. Någon pedagog nämner det som ”beroende vilka glasögon man har på”. Vår studie visade att pedagogerna vet vad som är dokumentationens syfte, men att förutsättningarna inte alltid är gynnsamma. Osäkerhet och tidsbrist är faktorer som spelar in.
Alla pedagoger utom två svarar att de brukar fråga barnen om de vill vara med på dokumentationerna. Pedagogerna har en viss makt över vad som ska dokumenteras. Men den etiska diskussionen om vad pedagogisk dokumentation innebär för de barn som blir dokumenterade glöms ofta bort, menar Lindgren & Sparrman (2003). De anser att barnen i förskolan ska ges samma förutsättningar som när forskare dokumenterar barn, alltså att få tillstånd till dokumentation. Författarna menar att barnen ska få information om syftet med dokumentationen och vilka som kommer att se materialet. De flesta pedagogerna påpekar att de brukar fråga barnen om de vill vara med på dokumentationerna. Har man inte gjort det, till exempel på grund av tidsbrist, så kan pedagogerna läsa av barnen om de inte vill. Pedagogerna menar att barnens kroppsspråk talar sitt tydliga språk. Även Palmér (2012) anser att det är viktigt att kunna tolka barnens kroppsspråk om de visar att de inte vill vara med.
De flesta pedagogerna anser att de involverar barnen i dokumentationerna genom att de reflekterar i samspel. Några pedagoger nämner att barnen äger dokumentationerna och att det är viktigt att de får reflektera över dem. Pedagogerna utgår från barnens intressen och det är barnen som är drivande. Barnen får även möjlighet att själva dokumentera. De tycker att det finns många fördelar med arbetssättet och att de ser något nytt hela tiden. Flera pedagoger ser pedagogisk dokumentation som ett verktyg för att utveckla både verksamheten och sig själva som pedagoger. Genom att reflektera med andra pedagoger, barn och föräldrar blir dokumentationen pedagogisk anser de flesta pedagogerna. Då är den pedagogiska dokumentationen en process som är igång i
34
verksamheten. Flera pedagoger anser att pedagogisk dokumentation är en del av det systematiska kvalitetsarbetet och att verksamheten kan kvalitetssäkras genom detta arbetsverktyg. Men det finns en viss osäkerhet på hur och vad man ska dokumentera och att få tiden att räcka till. Det dokumenteras på väldigt olika sätt beroende på hur långt man som pedagog kommit i det nya arbetssättet som pedagogisk dokumentation innebär. Gemensamt för pedagogerna är, att de tycker att det tar mycket tid att dokumentera. Tid som pedagogerna måste avvara från barnen. Finns denna tid till förfogande i förskolan? Några upplever att de saknar kunskap om hur pedagogisk dokumentation går till och vad som ska dokumenteras. Andra frågar sig om de har tolkat barnen rätt. Pedagogerna lägger ner olika mycket tid på pedagogisk dokumentation. Många anser att det är svårt att beräkna. Det behövs tid till att dokumentera, reflektera och att tolka. Dels tillsammans med barnen men även pedagoger emellan. En del pedagoger ser en viss skillnad mellan yngre och äldre pedagoger, när det gäller dokumentation. Det är svårt för de äldre som inte har så stor datorvana att hänga med i teknikutvecklingen som sker idag. Någon pedagog nämner att hon gör klart allas dokumentationer. Pramling – Samuelsson och Sheridan (2009) menar att dokumentation allt för ofta betraktas som en slutprodukt. Är det så denna pedagog också tänker om pedagogisk dokumentation? I så fall har det blivit fokus på en produkt och inte en process som är det viktiga i förskolan. En pedagog nämner att alla barn inte är lika aktiva under året och att de då inte har så många dokumentationer. I förskolans läroplan står det att alla barns utveckling och lärande ska dokumenteras kontinuerligt och systematiskt. Vem är det som avgör om barnen är aktiva? Gemensamt för pedagogerna är, att de tycker att det tar mycket tid att dokumentera. Tid som pedagogerna måste avvara från barnen. Finns denna tid till förfogande i förskolan? Några upplever att de saknar kunskap om hur pedagogisk dokumentation går till och vad som ska dokumenteras. Andra frågar sig om de har tolkat barnen rätt.
Pedagogerna lägger ner olika mycket tid på pedagogisk dokumentation. Många anser att det är svårt att beräkna. Det behövs tid till att dokumentera, reflektera och att tolka. Dels tillsammans med barnen men även pedagoger emellan. Själva utskriften tar inte lång tid, men dokumentationen ska vara igång regelbundet med pedagoger och barn. Endast en av pedagogerna säger att hon lägger ner privat tid till dokumentation. Det gör hon cirka två timmar i veckan. Även om det finns svårigheter med pedagogisk
35
dokumentation poängterar de flesta pedagoger, att dokumentationerna ger mycket tillbaka. Både till dem själva men även till barnen.
6.3 Förslag till vidare forskning
En sak som vi har reagerat på, är att det bara är förskollärare som svarat på våra enkäter. Vi lämnade ut våra enkätfrågor till de olika förskolorna och det var frivilligt att medverka. Trots det blev det bara förskollärare och inga barnskötare som svarade. Var det rena slumpen att det blev så eller känner sig barnskötarna inte lika delaktiga i dokumentationsarbetet på förskolorna? Detta hade varit intressant att granska vidare. En annan sak som vi tycker skulle vara intressant att undersöka är hur barn och föräldrar uppfattar den pedagogiska dokumentationen på förskolan. Studien hade varit mer omfattande och hade krävt mycket längre tid, men resultatet hade varit intressant.
36
Referenser
Bjervås, Lise-Lotte (2011). Samtal om barn och pedagogisk dokumentation som bedömningspraktik i förskolan: en diskursanalys. Diss. Göteborg: Göteborgs universitet, 2011.
Bjurwill, Christer (2001). A, B, C och D: vägledning för studenter som skriver akademiska uppsatser. Lund: Studentlitteratur
Dahlberg, Gunilla, Moss, Peter & Pence, Alan (2002). Från kvalitet till
meningsskapande: postmoderna perspektiv - exemplet förskolan. Stockholm: HLS förl. Doverborg, Elisabet & Pramling Samuelsson, Ingrid (2012). Att förstå barns tankar: kommunikationens betydelse. 4., [rev.] uppl. Stockholm: Liber
Kennedy, Birgitta (1999). Glasfåglar i molnen: om temaarbete och dokumentation ur en praktikers perspektiv. Stockholm: HLS
Lindgren, A-L.& Sparrman, A.(2003). Om att bli dokumenterad. Etiska aspekter på förskolans arbete med dokumentation. Pedagogisk Forskning i Sverige. ÅRG 8 NR 1-2
Lenz Taguchi, Hillevi (1997). Varför pedagogisk dokumentation?: om barnsyn, kunskapssyn och ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete. Stockholm: HLS
Lenz Taguchi, Hillevi (2000). Emancipation och motstånd: dokumentation och kooperativa läroprocesser i förskolan. Diss. Stockholm : Univ., 2001
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Palmer, Anna (2012). Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan: pedagogisk dokumentation. Stockholm: Skolverket.
Patel, Runa & Davidson, Bo (2007). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning. 4., [uppdaterade] uppl. Lund: Studentlitteratur
37
Pramling-Samuelsson, Ingrid. (Nr 9, 2012) Förskolan.
Pramling Samuelsson, Ingrid & Sheridan, Sonja (2006). Lärandets grogrund:
perspektiv och förhållningssätt i förskolans läroplan. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur
Sheridan, Sonja & Pramling Samuelsson, Ingrid (2009). Barns lärande: fokus i kvalitetsarbetet. 1. uppl. Stockholm: Liber
Stukát, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Svenning, Bente (2008). Har barnen något att säga till om? Förskoletidningen,2008 (2)
Svenning, Bente (2011). Vad berättas om mig?: barns rättigheter och möjligheter till inflytande i förskolans dokumentation. Lund: Studentlitteratur.
Vetenskapsrådet(2002). Forskningsetiska principer inom
humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Wallin, Karin (2003). Pedagogiska kullerbyttor: en bok om svenska barn och inspirationen från Reggio Emilia. Stockholm: HLS förl.
Wehner-Godée, Christina (2000). Att fånga lärandet: pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. 1. uppl. Stockholm: Liber
Wehner-Godée, Christina (2010). Att fånga lärandet: pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. 2. uppl. Stockholm: Liber
Wehner-Godée, Christina (2011). Lyssnandets och seendets villkor: pedagogisk dokumentation - DVD, bok. Stockholm: Stockholms universitets förlag.
Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi (2005). Lyssnandets pedagogik: etik och demokrati i pedagogiskt arbete. 1. uppl. Stockholm: Liber
Elektroniska källor
