Resultatdiskussion

Resultatet visar att det finns stora likheter i vad de professionella som intervjuats betonar som viktiga faktorer i återhämtning från psykisk ohälsa. Studien visar att i återhämtningsprocessen uppfattar professionella inom Fontänhuset att

människosyn, att ges tid, frivillighet, självbestämmande, uppbyggnad av

självkänsla och hopp, psykosocial arbetsinriktad rehabilitering, sociala relationer och gemenskap, stödsystem samt individens vilja är viktiga faktorer för att en individ med psykisk ohälsa ska ha möjlighet att återhämta sig.

6.1.1 Viktiga faktorer i återhämtningen

Respondenterna anger att en del i återhämtningen från psykisk ohälsa är betydelsen av att inte se till individens symtom och dess svagheter. Istället bör man fokusera på individens friska samt starka sidor och betona att individen är som alla andra, med tanken om att individen ska utvecklas och skapa sig en bättre psykisk hälsa. Man bör ha en människosyn som inte fokuserar på att individen beter sig annorlunda på grund av dess psykiska ohälsa utan istället fokusera på att individen kan utföra handlingar som resterande befolkning. Likaså låta individen vara med och bestämma för betydelsen av att kunna vara delaktig samt ta eget ansvar. Att se till de friska sidorna stärker sannolikt individens självkänsla. Att

identifiera individen med dess psykiska ohälsa kan därmed försvåra

återhämtningen då individen kan uppfatta det som att sjukdomen är något som alltid kommer finnas i individens liv och därmed blir en förändring problematisk. Återhämtning från psykisk ohälsa ses ofta som en process vari individens symtom kan uppkomma då och då. Respondenterna anger att i återhämtningen är det viktigt att ta det varsamt framåt då för hög press kan bidra med bakslag, vilket man vill undvika för att individen ska få en så bra återhämtning som möjligt. Detta ger faktorn tid en betydande roll i återhämtningsprocessen, då man bör handla efter vad individen anser sig klara av. Att låta individen gå in i en

behandling på till exempel sex månader med syftet om att individen ska bli frisk, kan bli problematiskt för individen om han/hon inte hunnit återhämta sig under denna period. Detta eftersom individen får bekräftat att han/hon inte kan återhämta sig från den psykiska ohälsan. Vilket i sin tur kan resultera i tappad självkänsla, samt införlivandet att man är sjuk och därmed alltid kommer vara det. Respondenterna betonar därmed icke tidsbegränsade insatser, eftersom alla

individer behöver olika lång tid på sig att återhämta sig. I detta sammanhang är det viktigt att utforma individuella insatser efter individens behov.

I samband med att låta individen ta den tid som han/hon behöver låter man individen vara den som bestämmer. Individen blir den som uppfattas ha makten att avgöra vad han/hon vill göra samt under hur lång tid detta ska göras. Individen skapar sig i detta sammanhang empowerment som är ett genomgående tema i resultatet från respondenterna. Empowerment är en viktig faktor i återhämtningen enligt bland annat Thompson (2007) eftersom individen blir den som bestämmer och det ökar självkänslan, som är viktig att ha då man ska återhämta sig från psykisk ohälsa. Detta eftersom individen under sin psykiska ohälsa ofta blir styrd av andra och blir därmed ofta maktlös (a.a.). I samband med detta anger även respondenterna att frivilligheten är en viktig faktor i relation till återhämtningen, att individen inte ska tvingas i att vara delaktig i olika insatser eller

sysselsättningar eftersom viljan till förändring måste komma inifrån individen själv. Tvingar andra människor individen till att utföra olika handlingar blir det dem som har makten och inte individen själv.

Om en individ led av psykisk ohälsa för några decennier sedan var det en självklarhet att individen skulle låsas in och där andra professionella tog ifrån individen dess egen makt, för att individen inte ansåg sig klara av att ansvara för sin livssituation. Idag har detta förändrats tack vare psykiatrireformen där öppnare vårdformer prioriteras med tanken om att individen ses som en människa som är kapabel att ansvara över sitt eget liv (Brusén, 2005). Utifrån det som nämnt ovan uppfattar vi att Fontänhuset kan vara av stor betydelse för medlemmarna, då de utför arbetsuppgifter som är meningsfulla och där individen själv bestämmer vad han/hon vill sysselsätta sig med. Likaså kan verksamheten uppfattas som

betydelsefull då 80-90 medlemmar är aktiva dagligen, som under frivillighet har valt att besöka huset för att till exempel sysselsätta sig med en arbetsuppgift. Detta ger en känsla av att vara en del av någonting, av en gemenskap. Att tillhöra något som man under frivillighet har valt själv ger känslan av egen makt, empowerment, och kan komma att motivera till en förändrad livssituation där den psykiska ohälsan tar allt mindre plats. Samtliga respondenter betonar psykosocial

arbetsinriktad rehabilitering som en viktig faktor i återhämtningen. Detta eftersom individen är i ett socialt sammanhang med andra människor och utför, enligt de professionella, meningsfulla arbetsuppgifter tillsammans med andra medlemmar

samt handledare. I samband med att ha en sysselsättning anger respondenterna att det skapar känslan av att vara behövd och det stärker i sin tur självkänslan. Enligt respondenterna är individens vilja till förändring en viktig faktor i

återhämtningsprocessen. Eftersom det kan komma att skapa ett eget ansvar hos individen som i sin tur kan bygga upp egen makten, empowerment. Därmed är det viktigt att individen själv får bestämma vad han/hon vill sysselsätta sig med. Är det andra människor som bestämmer vad individen ska utföra för arbetsuppgifter, hamnar individen vilja utanför, och makten hamnar i någon annans händer. Respondenterna betonar att då individer ska skapa sig empowerment och strävar efter en bättre psykisk hälsa är stöd från andra människor samt gemenskap en viktig faktor. Vilket alla respondenter nämnt som kan bero på att människor, utifrån socialkonstruktivismen som tas upp av bland annat Gregory (2009), skapas samt omskapas med hjälp av varandra, vilket resulterar i vad som uppfattas som normalt respektive avvikande (a.a.). Detta uppfattar forskarna kan formar vad professionella kommer att uppfatta som viktiga faktorer gällande återhämtning för individer med psykisk ohälsa. Det resulterar i hur insatserna kommer att se ut. Gregory (2009) anger även att utifrån socialkonstruktivismen är sociala relationer samt stöd från andra en viktig faktor gällande individens återhämtning från psykisk ohälsa. Uppfattas individen som sjuk är han/hon avvikande i samhället, eftersom psykisk ohälsa uppfattas som ett socialt problem. Därmed anses det, som avgörande för en god psykisk hälsa, att individen får hjälp med att ta sig ur detta sociala problem och därmed bli en del av det som uppfattas som viktigt i

samhället.

Utifrån det som nämnts ovan är det enligt de professionella viktigt i återhämtningen att empowerment byggs upp hos individen. Likaså spelar

socialkonstruktivismen en avgörande roll i vad, professionella inom Fontänhuset samt andra i samhället, kommer att uppfatta som viktiga faktorer i

återhämtningen. Genom att samhällets befolkning konstruerar vad som kommer att ses som sociala problem enligt Sahlin (2002), formar det insatserna och därmed vad som kommer att uppfattas som viktiga faktorer för att individer med psykisk ohälsa ska kunna återhämta sig. Genom stöd samt insatser från andra människor kan individer med psykisk ohälsa integreras i samhället igen för att inte avvika och därmed bli en del av det normala (a.a.). Vi forskare har uppfattat att teorierna empowerment samt socialkonstruktivism har kopplingar till hur de professionella arbetar och vad de därmed kommer att uppfatta som viktiga faktorer i återhämtningen.

6.1.2 Forskarnas tankar

På Fontänhuset finns det olika enheter med olika inriktningar där varje enhet har olika fokus beroende på vad medlemmen anser sig vilja ha som sysselsättning. Det vi forskare har uppmärksammat under studiens gång är att enheterna kan ses som metaforiska. Där man börjar från grunden och sedan klättrar sig uppåt för att ta sig an svårare arbetsuppgifter. Vi uppfattar det som att medlemmen klättrar upp för en stege och väl uppe på våning fyra har medlemmen skapat sig

självförtroende samt funnit en inre styrka som gör att han/hon klarar sig allt mer självständigt. Väl uppe på våning fyra är medlemmen redo att söka arbete eller studier och vill därmed komma ut och integreras i samhället igen.

Vi forskare har även skapat oss uppfattningen om att Fontänhuset kan ses som en modern institution. Individerna kallas för medlemmar och de professionella ska

vara på samma nivå som medlemmarna då de arbetar tillsammans, där

medlemmarna själva väljer vad de vill vara delaktiga i. Likaså att medlemmarna kan komma och gå samt kan säga upp sitt medlemskap när de vill då det bygger på frivillighet. Likaså att det inte finns några låsta dörrar inom verksamheten eftersom alla ska kunna vistas i alla utrymmen. Genom detta har forskarna fått uppfattningen om att Fontänhuset kan ses som en institution, då man bland annat strävar mot att ge medlemmarna hjälp och stöd med tanken om att de ska skapa sig ett bättre mående och förhoppningsvis komma ut i samhället igen. Likaså ger de strukturellt stöd till medlemmarna då varje enhet har sina möten där

arbetsuppgifter som ska genomföras dagligen gås igenom. De nämner även att det är frivilligt att komma till Fontänhuset, men kommer individen dit så vill gärna de professionella att individerna ska göra något för att hålla sig sysselsatta, sannolikt med tanken om att skapa struktur. Att Fontänhuset av oss forskare uppfattas som en modern institution är inte något negativt, utan tvärtom, det uppfattas av oss vara något som verkligen behövs. Detta då det blir som en fristad för dessa individer där de kan återhämta sig i sin egen takt genom att det bland annat är frivilligt, självbestämmande och att det inte kommer ”uppifrån”. De professionella finns som stöd och motiverera individerna istället för att tvinga dem vilket enligt de professionella medverkar till att individen skapar en vilja till förändring samt skapar sig empowerment för att kunna ansvara över sin livssituation.

Respondenterna betonar vikten av frivilligheten på Fontänhuset eftersom det ses som en viktig del i återhämtningen. Med frivilligheten menas att medlemmen har rätt till att själv bestämma när de vill besöka huset samt när de vill gå där ifrån. Likaså innebär frivilligheten att medlemmarna själva får välja vad de vill sysselsätta sig med på de olika enheterna. Om inte medlemmen besöker huset under en längre tid prioriterar enheterna att försöka få kontakt med medlemmen, med tanken om att motivera honom/henne att komma till huset samt visa på att de är saknade. En tanke som vi forskare slogs av var att i och med prioriteringen om att försöka kontakta dem skapar det sannolikt känslan av att vara behövd, då Fontänhuset inte ska kunna gå runt utan medlemmarna. Vilket både

respondenterna samt empirin bekräftat som viktigt i återhämtningen. Dock skulle medlemmarna kunna känna press av att komma till Fontänhuset, då de kanske valt att inte komma till huset under en viss period av någon anledning. Att bli

kontaktad skulle kunna uppfattas som stressande vilket kan resultera i att

individen går till huset trots att han/hon inte vill på grund av de förväntningar som andra har av att man ska besöka Fontänhuset. En av respondenterna betonade vikten av att medlemmarna alltid kan säga nej till något de inte vill göra, men då dessa individer befinner sig i en utsatt position på grund av sin psykiska ohälsa, kan man ställa sig frågan hur man vet som professionell att individen verkligen kan föra sin talan och säga nej. Vilket kan kopplas till det som Topor (2004) nämner angående att individer med psykisk ohälsa ofta har svårt att säga nej då de ofta tar på sig uppgifter för att de vill få bekräftelse samt bli sedda (a.a.). Om då individen besöker huset kan man ifrågasätta om individen gör det på frivillig basis eller inte.

Konceptet på Fontänhuset är att individen ska komma dit för att kunna växa i sin egen takt genom meningsfulla arbetsuppgifter och att individen därmed bryter sin isolering. Detta görs genom arbete, gemenskap och relationer som bygger på vänskap. Vi uppfattar det som att Fontänhuset inte ses som en plats där man bara ska sitta och prata utan individen ska gärna sysselsätta sig med något eftersom Fontänhuset ses som en förberedelse inför framtida arbete och studier, för att

integreras i samhället. Forskarna fick en känsla av att Fontänhuset kan ses som en vanlig arbetsplats där individen skriver in sig då dem kommer till huset, går till sin enhet för att utföra de arbetsuppgifter som är aktuella under dagen och skriver sedan ut sig när dem går hem. Detta uppfattar forskarna något som kan ses till socialkonstruktivismen då utgångspunkten är att varje människa ska vara en del av samhället. Att komma ut i arbetet kan vara en del av det som samhällets befolkning skapat som viktigt i att inte avvika och integreras i samhället. Det kan vara därför som det finns en sådan stark strävan från de professionella att få ut medlemmarna i arbetslivet.

Respondenterna betonar att utan frivillighet är det inte så stor chans, nästintill omöjligt för individen med psykisk ohälsa att återhämta sig. Dock tycker vi forskare att det är av vikt att betona att frivillighet inte passar för alla individer med psykisk ohälsa. En del kan vara i behov av tvångsinsatser för att kunna återhämta sig samt för att uppnå en bättre psykisk hälsa.