Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola
15 hp Hälsa och samhälle
PSYKISK OHÄLSA
EN KVALITATIV STUDIE OM VIKTIGA
FAKTORER I ÅTERHÄMTNINGEN AV PSYKISK
OHÄLSA UTIFRÅN PROFESSIONELLAS
UPPFATTNING
ANNIE MARKEZIC
SANDRA WILBRING
PSYKISK OHÄLSA
EN KVALITATIV STUDIE OM VIKTIGA
FAKTORER I ÅTERHÄMTNINGEN AV PSYKISK
OHÄLSA UTIFRÅN PROFESSIONELLAS
UPPFATTNING
ANNIE MARKEZIC
SANDRA WILBRING
Markezic, Annie & Wilbring, Sandra. Psykisk ohälsa. En kvalitativ studie om viktiga faktorer i återhämtningen av psykisk ohälsa utifrån professionellas
uppfattning. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, Institutionen för socialt arbete, 2013.
Syftet med studien är att undersöka professionellas uppfattning om vilka faktorer som är av vikt i återhämtningen från psykisk ohälsa. Vidare syftar studien till att belysa vilken betydelse Fontänhuset uppfattas ha i återhämtningsprocessen utifrån professionellas uppfattning. Frågeställningarna är: Vilka faktorer uppfattas som viktiga gällande återhämtning för individer som lider av psykisk ohälsa utifrån professionellas uppfattning? Hur uppfattas Fontänhusets betydelse i relation till återhämtning för personer som lider av psykisk ohälsa utifrån professionellas uppfattning? Metoden till denna studie är en kvalitativ ansats med
semistrukturerade intervjuer. Som teoretiskt angreppssätt har empowerment använts. Även socialkonstruktivism har använts som teori för att förstå det som konstrueras som normalt respektive avvikande och vilken betydelse det får i relation till professionellas uppfattning om viktiga faktorer i återhämtningen från psykisk ohälsa. De faktorer som uppfattas vara av vikt gällande återhämtning från psykisk ohälsa är frivillighet, att individen ges tid, egen makt och
självbestämmande, sociala relationer och stöd från andra. Även psykosocial rehabilitering och sysselsättning samt självkänsla och att individen ses som en människa är viktiga faktorer utifrån de professionella. I återhämtningsprocessen är empowerment ett genomgående tema då det uppfattas som viktigt för att varje individ ska finna sin inre styrka och en vilja att förändra sin livsituation. Likaså socialkonstruktivism är genomgående då det konstruerar vad som är normalt respektive avvikande och vad som därmed uppfattas som viktigt för att skapa sig en god hälsa.
Nyckelord: Empowerment, Fontänhuset, psykisk ohälsa, socialkonstruktivism, återhämtning
MENTAL ILLNESS
A QUALITATIVE STUDY OF IMPORTANT
FACTORS IN RECOVERY FROM MENTAL
ILLNESS BY PROFESSIONALS PERCEPTIONS
ANNIE MARKEZIC
SANDRA WILBRING
Markezic, Annie & Wilbring, Sandra. Mental illness. A qualitative study of important factors in recovery from mental illness by professionals perceptions. Degree project in social work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of health and society, Department of social work, 2013.
The aim of this study is to investigate professionals perceptions of the factors that are important in recovery from mental illness. The study also aims to focus at the importance Fountain House perceive to have in the recovery from professionals perceptions. The questions are: What factors are perceived as important regarding recovery for individuals suffering from mental illness by professionals
perceptions? How important is Fountain House in relation to the recovery for individuals with mental illness by professionals perceptions? The method for this study is a qualitative approach with semi-structured interviews. As a theoretical approach has empowerment been used. Social constructivism has been used to understand what is constructed as normal and abnormal, and its relevance in relation to professionals perceptions of the important factors in recovery from mental illness. The factors that are perceived to be of importance regarding recovery from mental illness is voluntary, the individual is given time, empowerment and self-determination, social relationships and support from others. Also psychosocial rehabilitation and employment, self-esteem and that the individual is seen as a human being are perceived as important factors. In the recovery process empowerment is a constant theme when it is perceived as important for each individual to find their strength and need for a changed
situation. Social constructivism is consistently when the society constructs what is normal and abnormal, and this creates what is perceived as a good health.
Keywords: Empowerment, Fountain House, mental illness, recovery, social constructivism
FÖRORD
Vi vill börja med och tacka våra fem respondenter som medverkat i denna studie. Ni har gjort en stor insats och utan er hade inte denna studie varit möjlig. Vi är otroligt tacksamma för er öppenhet och vänlighet vilket har varit till stor hjälp i utformandet av detta examensarbete.
Vi vill även tacka vår handledare Irena Dychawy Rosner för hennes engagemang och idéer. Hon har varit ett stort stöd under hela studiens gång.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Inledning ... 7
1.1 Problemformulering ... 8
1.2 Syfte och frågeställningar ... 9
1.3 Avgränsning ... 9 1.4 Disposition ... 9 2. Tidigare forskning ... 9 2.1 Psykisk ohälsa ... 9 2.2 Psykiatrireformen ... 10 2.2.1 Sektoriseringen ... 10 2.3 Normalisering ... 11 2.4 Människosyn ... 11 2.5 Fontänhuset ... 12 2.5.1 Enheterna ... 12
2.5.2 Självhjälp, själbestämmande och frivillighet ... 13
2.6 Viktiga faktorer ... 14
2.6.1 Självkänsla och hopp ... 14
2.6.2 Sysselsättning och delaktighet ... 14
2.6.3 Psykosocial- samt arbetsinriktad rehabilitering ... 15
2.6.4 Samverkan ... 16
2.6.5 Fokus på individen och självbestämmande ... 17
2.7 Återhämtning ... 17
2.7.1 Återhämtningsprocess ... 17
2.7.2 Mätbar återhämtning ... 18
2.7.3 Individuell återhämtningsprocess ... 18
2.7.4 Verksamheters samt andra människors uppgifter i återhämtningen ... 18
3. Teori ... 19
3.1 Socialkonstruktivism ... 19
3.1.1 Sociala relationer och gemenskap ... 20
3.1.2 Sociala stödsystem ... 20
3.2 Empowerment ... 21
3.2.1 Personlig, kulturell samt strukturell makt ... 22
3.2.2 Empowerment - samband mellan individ och samhälleliga strukturer . 23 4. Metod ... 24
4.1 Kvalitativ metod ... 24
4.1.1 Fallstudie som design ... 24
4.1.2 Semistrukturerad intervju ... 25
4.1.4 Fördelar och nackdelar med en kvalitativ ansats ... 26 4.2 Urval ... 26 4.3 Tillvägagångssätt ... 27 4.4 Insamling av material ... 27 4.4.1 Litteraturgenomgång ... 27 4.5 Etiska överväganden ... 28
5. Resultat och analys ... 29
5.1 Människosyn ... 29
5.2 Frivillighet ... 32
5.3 Självbestämmande ... 34
5.4 Tid ... 35
5.5 Självkänsla och hopp ... 36
5.6 Psykosocial rehabilitering ... 39
5.6 Sociala relationer och gemenskap ... 41
5.7 Stödsystem ... 42
5.8 Individens vilja ... 44
6. Diskussion ... 45
6.1 Resultatdiskussion ... 45
6.1.1 Viktiga faktorer i återhämtningen ... 45
6.1.2 Forskarnas tankar ... 47
6.2 Metoddiskussion ... 49
6.2.1 Förslag till vidare forskning ... 50
7. Slutsats ... 50
8. Referenser ... 51
Bilaga 1 ... 55
Bilaga 2 ... 56
1. INLEDNING
Denna studie undersöker vilka faktorer professionella uppfattar som viktiga i återhämtningsprocessen gällande individer som lider av psykisk ohälsa.
Sociala problem används ofta för att ge en förklaring gällande människor som mår sämre i befolkningen än andra. För att något ska kunna kallas ett socialt problem måste det omfatta en grupp individer som kan urskiljas i samhället (Meeuwisse & Swärd, 2002). Då folkhälsoproblem diskuteras omnämns ofta psykisk ohälsa vara ett av det största i vårt samhälle. Många gånger skapar psykisk ohälsa svårigheter hos individen där de dagliga sysslorna i livet blir allt svårare att hantera. Psykisk ohälsa kan många gånger leda till psykiska funktionshinder. Dessa individer upplever sig ofta som ensamma då en rädsla för att ta kontakt med andra människor infinner sig. Att inte kunna möta de krav som ställs på människor i allmänhet blir ofta ouppnåeliga för individer som lider av psykisk ohälsa, det kan handla om allt från att ha ett socialt umgänge till att kunna sköta sitt arbete på ett exemplariskt sätt. Dessa förväntningar skapar ofta stress som således leder till att individen drar sig undan (Brusén, 2005).
Psykisk ohälsa är något som alltid kommer att drabba människor vilket innebär att det måste finnas stöd och behandling för dessa individer. Socialstyrelsen gjorde en uppskattning från 1995 och framåt för intresset att undersöka hur många
människor som led av psykisk ohälsa. Resultatet av detta blev 6/1000, vilket innebär att i Sverige lider runt 45 000 människor av psykisk ohälsa (Sandlund, 2005). Enligt Karlsson (2008) beräknas det att en femtedel, förmodligen fler, av befolkningen i Sverige kommer att drabbas av psykisk ohälsa någon gång i livet. Bland annat ångest, oro, depression och ängslan anses vara några av de vanligaste symtomen som drabbar befolkningen. Den psykiska ohälsan väntas även öka vilket visat sig bland annat i fler sjukskrivningar som har berott på just psykisk ohälsa. Detta visar på att många människor kommer att drabbas, vissa av mer svåra och långdragna psykiska sjukdomar än andra.
Meeuwisse och Swärd (2006) anger betydelsen socialt arbete har i samband med att hjälpa individer mot en förändring av sin livsituation samt vikten av att arbeta för empowerment och alla människors rätt till en god välfärd. Inom det sociala arbetet arbetar man för att förhindra att människor i samhället ska hamna i förtryck samt utanförskap. Schön (2012) anger att individer med psykisk ohälsa ofta upplever sig vara marginaliserade och diskriminerade, och är en grupp som är i behov av stöd från socialt arbete mot en förändrad livssituation. En förändrad livssituation kräver viktiga faktorer i återhämtningen där fokus ofta uppges ligga på sociala relationer, delaktighet, egen makt, självbestämmande samt ökad självkänsla.
Topor (2004) anger att trots den stora andel människor som lider av psykisk ohälsa och dess negativa konsekvenser detta medför finns det många människor som återhämtar sig, och man ska inte försumma att återhämtning aldrig är för sent. Psykisk ohälsa är inte något som är bestående hos en individ, inte heller obotlig, utan många faktorer kan bidra till återhämtning bara det finns en vilja till förändring.
1.1 Problemformulering
Enligt Bogarve, Ershammar & Rosenberg (2012) är ett sätt att enkelt förklara psykisk ohälsa att det utgör ett lidande i form av en psykisk sjukdom så som depression, bipolär sjukdom, ångest eller schizofreni. Som ett led i detta lidande drabbas individen även av psykiska funktionshinder vilket kan visa sig i
svårigheter att hantera bland annat stress och oro. Psykisk ohälsa innebär även svårigheter i att anpassa sig till samhällets och omgivningens krav. Det genererar även ofta upplevelser om att vara diskriminerad, stigmatiserad samt annorlunda vilket således blir ett genomgående tema i individens självuppfattning. Som ett led i detta drar sig individen ofta undan sin omgivning då självkänslan är låg samt känslan av att inte ha kontroll över sin livssituation bidrar till en osäkerhet, vilket leder till problem i det vardagliga livet (a.a.). En bidragande orsak till upplevelsen av stigmatisering samt utanförskap uppfattas ofta bero på samhällets syn på individer som lider av psykisk ohälsa samt dess bristande kunskap om detta tillstånd. Likaså lever attityder kvar i samhället där uppfattningar om psykisk ohälsa tillhör teman som våld och oförutsägbarhet vilket således leder till ökad marginalisering (Björkman, 2005). Andra konsekvenser av psykisk ohälsa är att individen ofta är mottaglig för påverkan av andra människor och kan därmed göra saker på grund av att andra anser det vara rätt. Likaså kan stresståligheten vara låg vilket innebär att individen klarar av mindre stress där konsekvenser i form av ångest kan visa sig. Dessa konsekvenser kan leda till att individen dra sig undan då det finns en rädsla av att bli sårad eller att göra fel och uppfattas som konstig och annorlunda av omgivningen (Lundin & Mellgren, 2012:b).
Individer med psykisk ohälsa uppfattas ofta som att de är en sjukdom och inte en individ som har en sjukdom och som trots detta är en vanlig människa. Det kan leda till problem för individen gällande arbete, kontakt med människor eller svårigheter i att bemöta utanförskapet som ofta beror på det diskriminerande förhållningssätt som finns i samhället. Det blir därmed ett genomgående tema i individens liv. Ett viktigt led i att skapa sig ett hanterligt liv trots sin psykiska ohälsa är att individen finner faktorer som är viktiga i återhämtningsprocessen till ett bättre mående (Bracken & Ershammar, 2012). Faktorer av betydelse i
återhämtningsprocessen ses som avgörande i skapandet av en tillfredsställande tillvaro. De faktorer som uppfattas som viktiga för individer som lider av psykisk ohälsa är stödjande i hanteringen av deras livssituation och individen kan således hantera sitt psykiska funktionshinder, vilket annars kan orsaka problem hos individen. Faktorerna är således av stor vikt gällande minskad upplevelse av diskriminering, marginalisering samt stigmatisering (Schön, 2012). Meeuwisse & Swärd (2002) anger att insatser från socialt arbete har en betydande roll i att finna lösningar på sociala problem, där psykisk ohälsa uppfattas tillhöra ett av de sociala problem som finns i samhället. Beroende på vad samhället konstruerar som viktigt i att inte avvika och tillhöra ett socialt problem, menar Sahlin (2002) därmed kommer att forma de insatser som uppfattas vara av vikt för att skapa sig ett bättre mående och bli en del av det normala i samhället. Enligt WHO (World Health Organization) är en definition av god hälsa att en människa ska inneha psykiskt, fysiskt samt socialt välbefinnande, vilket relaterar till mer än bara sjukdomsfrånvaro (www.who.int).
Med denna studie vill vi forskare därmed få en ökad kunskap i viktiga faktorer i återhämtningen utifrån professionellas uppfattning inom det sociala arbetet, då det för individer med psykisk ohälsa annars kan komma att påverka dem i negativ bemärkelse i det dagliga livet.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka professionellas uppfattning om vilka faktorer som är av vikt gällande återhämtning då en individ lider av psykisk ohälsa. Vidare syftar studien till att belysa vilken betydelse verksamheten Fontänhuset uppfattas ha i återhämtningsprocessen utifrån professionellas uppfattning.
Frågeställningarna blir således
1. Vilka faktorer uppfattas som viktiga gällande återhämtning för individer som lider av psykisk ohälsa utifrån professionellas uppfattning?
2. Hur uppfattas Fontänhusets betydelse i relation till återhämtning för individer som lider av psykisk ohälsa utifrån professionellas uppfattning?
1.3 Avgränsning
Studien fokuserar på ett Fontänhus som är beläget i södra Sverige. Valet gjordes då studien syftar till att få en djupare förståelse av professionella i en verksamhet. På grund av tidsbrist är det bara en verksamhet som undersöks. När individer med psykisk ohälsa omnämns i studien syftar det till individer som är 18 år och äldre, då verksamheten som undersöks arbetar med denna målgrupp. I studien särskiljs inte återhämtningsfaktorer utifrån vilken diagnos eller sjukdom den psykiska ohälsan medför. Detta eftersom verksamheten som undersöks inte diskuterar diagnoser eller sjukdomar, utan istället fokuserar på det friska, oberoende av vilken diagnos individer kan lida av. Likaså omnämns det inte i den studerade litteraturen skillnader gällande återhämtningen från psykisk ohälsa beroende på psykisk sjukdom.
1.4 Disposition
I kapitlet tidigare forskning kommer en genomgång kring psykisk ohälsa, Fontänhuset och viktiga faktorer i återhämtningen att framföras samt en genomgång av begreppet återhämtning. I teorikapitlet framförs de teoretiska utgångspunkter som denna studie utgår ifrån, vilka är socialkonstruktivism samt empowerment. I metodkapitlet kommer en förklaring i hur vi har gått tillväga för att samla in information från respondenterna samt till tidigare forskning och vilken metodologisk ansats som valts. I resultat och analyskapitlet kommer en redogörelse av den information vi fått under intervjuerna med respondenterna som analyseras med tidigare forskning samt till de teoretiska utgångspunkterna. I diskussionskapitlet redovisas huvuddragen i studiens resultat som kommenteras av oss forskare samt förslag till vidare forskning. I slutsatskapitlet kommer en redogörelse för de slutsatser vi kommit fram till i denna studie.
2. TIDIGARE FORSKNING
I denna del av studien kommer tidigare forskning att redovisas som berör psykisk ohälsa, begreppet återhämtning samt viktiga faktorer i relation till
återhämtningsprocessen.
2.1 Psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa avser sådant som skapar konsekvenser på emotion, kognition samt beteende. En förklaring av psykisk ohälsa är att en individ drabbas av en psykisk sjukdom eller diagnos och ådrar sig därmed funktionshinder som resultat av den psykiska sjukdomen som försvårar tillvaron (Manderscheid, Ryff, Freeman,
McKnight-Eily, Dhingra & Strine, 2009). Lundin & Mellgren (2012:a) anger en definiton av psykisk ohälsa som är att om en individ har stora svårigheter i att genomföra betydande uppgifter, och att dessa svårigheter kommer att kvarstå under en längre period kallas det för psykisk ohälsa, även kallat psykiska funktionshinder.
2.2 Psykiatrireformen
Psykiatrireformens syfte var att individer med psykisk ohälsa skulle integreras i samhället, dess levnadsvillkor skulle normaliseras samt att de skulle ges stöd i rehabiliteringen. De ville likaså avverka omhändertagandet för den slutna vården samt förhindra patienternas långa boende på mentalsjukhusen (Ottosson, 2003). Dessutom var en av psykiatrireformens huvudtankar som riksdagen år 1995 genomförde att kommunerna skulle ha ansvaret för de sociala verksamheter som var inriktade mot sysselsättning samt boende, där det inte utövades en psykiatrisk vård. Ett ansvar gällande arbetet skulle förtydligas mellan landsting och
kommuner så att en individ med psykisk ohälsa skulle kunna bli erbjuden en god samt samverkande service och vård (Regeringens proposition 1995/96:72). Brusén (2005) anger att bli intagen på ett mentalsjukhus för några decennier sedan var en självklarhet då en individ blev psykiskt sjuk. Individen fick stanna kvar på sjukhuset och flyttades till ett mindre vårdhem om han/hon inte tillfrisknat. De individer som på grund av sin sjukdom blivit uteslutna från samhället skulle fångas upp utav mentalsjukhusen. Förutom en plats att sova på erbjöd mentalsjukhusen daglig sysselsättning, fritidsaktiviteter, behandling samt medicinsk vård. Resurser samt viljan att sköta om individer med psykisk ohälsa saknades dock i samhället och individerna placerades istället inom en
institutionsvård, även då den psykiska sjukdomen hade avtagit. Befolkningen upplevde individer med psykisk ohälsa som aggressiva och skrämmande vilket resulterade i att mentalsjukhusen blev en social fristad. Därmed skyddades samhället, samtidigt som de med psykisk ohälsa skulle skyddas gentemot en tillvaro som betraktades som svår i ett samhälle som ofta var emot samt ogillade dessa individer. Individerna som befann sig på mentalsjukhusen hade en
begränsad social kontakt, vilket resulterade i att de skapade nya relationer till de övriga individerna som befann sig på mentalsjukhusen. Ju längre man bodde på ett mentalsjukhus utan att faktiskt ha psykiska problem, desto svårare blev det att klara ett vanligt liv i samhället.
På 1960-talet utvecklades istället öppenvården allt mer inom psykiatrin med mottagningar som befann sig på vanliga sjukhus eller ute i samhället. Det resulterade i att individer med psykisk ohälsa blev allt mer synbara och därmed
ökade gemenskapen. Fram till 1995 minskade antalet slutenvårdsplatser från ungefär 36 000 till cirka 10 000. Vården sågs istället som en serviceorganisation där individen själv skulle skapa och bestämma över sitt liv. In i organisationen tillkom det även nya professioner såsom socialarbetare, psykologer och
arbetsterapeuter. De olika professionerna skulle tillsammans inom den psykiatriska vården arbeta i team där de hade ansvar för befolkningens välbefinnande (Brusén, 2005).
2.2.1 Sektoriseringen
Bülow (2005) anger att sektoriserad vård innebär ett begränsat geografiskt område där en utvald organisation har allt ansvar gällande öppen som sluten psykiatrisk vård. Tanken med att sektorisera vården var att ha fler öppna vårdformer istället
för de slutna där ett resultat skulle blir att färre personer skulle återintas, tiderna för att komma i kontakt med vården skulle kortas ned samt att sjukhusens intagningar skulle reduceras till ett färre antal. Denna satsning på öppenvård resulterade i att individer med mildrare grader av psykisk ohälsa hade lättare att få tillgång till vård än tidigare. En annan effekt blev dock att individer som hamnade i akuta kriser ökade markant. Då de öppna vårdformerna hade fokus på
behandling för individer som kunde föra sin talan, innebar det att de individer som led av allvarligare psykisk ohälsa, så som till exempel psykoser, inte hade tillgång till den vård de var i behov av. Psykiatrisk vård enligt sektoriseringsprincipen blev ett så kallat komplement till institutionsvården. Det fick inte det genomslag man från början hade tänkt då det skulle bli ett alternativt val gentemot institutionell vård. Som ett led i sektoriseringen startades avinstitutionaliseringen där den psykistriska vården, istället för att vara sluten, blev mer av öppnare former. Resultatet av detta blev att socialtjänsten utformades där ett ökat ansvar för socialtjänsten träddes i kraft för inräknandet av individer med svåra psykiska problem. Med detta kom normalisering samt en förändrad människosyn till sin verkan (a.a.).
2.3 Normalisering
Meeuwisse (1997) anger normalisering som innebär ett värnande om mänskliga rättigheter, där rätten till självbestämmande, oberoende samt rätten till det stöd som begärs i vissa situationer gäller alla människor. Hinder som uppkommer för att delta aktivt i samhällslivet för en individ med psykisk ohälsa måste undanröjas för att människan ska kunna ha möjligheten till att skapa förhållanden samt till att leva ett normalt liv med samma levnadsvillkor som resterande befolkning.
Normalisering handlar om att olikheter måste utjämnas så att en individ med psykisk ohälsa kan delta i samhället. Enligt Svensson (2007) innebär
normalisering en strävan mot det som är normalt, och det handlar i många fall om att hjälpa människor som inte har till hands det som uppfattas som normalt, vilket är ett genomgående tema i det sociala arbetet. Det handlar om att en individ ska komma tillbaka till det ”normala” och inte längre avvika och denna process benämns således normalisering. Genom en normaliseringsprocess finns det en strävan om att få individen accepterad i samhället. Likaså en strävan om att individer som ses som avvikande ska kunna leva ett normalt liv i samhället tillsammans med alla andra. För att detta ska kunna ske är det människors handlingar som uppfattas vara av vikt så som att visa solidaritet samt respekt. I takt med att normaliseringsprincipen utmynnades har synen på individer med psykisk ohälsa ändrats till att vara mer förstående samt en syn om att de ska ha samma rättigheter som andra människor i samhället, att även de ska kunna vara delaktiga.
2.4 Människosyn
Denhov (2007:a) nämner att om människor ska kunna uppleva en känsla av hopp är det viktigt att människorna runt omkring individen ser personen som en individ, som vem som helst, och inte en person som är en diagnos med en massa symtom. Att istället se individen som en vanlig människa trots den psykiska ohälsan han/hon drabbats av uppfattas förbättra självbilden samt minska skammen individen oftast dras med. I detta sammanhang spelar vänlighet en viktig roll, likaså saker som att hälsa och kalla individen vid namn är ofta mycket
hoppingivande eftersom man blir sedd och det uppfattas vara mycket
respektingivande. Att blir sedd som vilken människa som helst och inte som en individ som är en sjukdom eller diagnos skapar ett värde. Som hjälpande är det
värdefullt för individen att de tar den tid som behövs då de träffas, att de kommer ihåg saker som sagts eller hänt, att de ger respons samt att de finns kvar även om individen i vissa fall beter sig ”annorlunda” (a.a.). Samtidigt som individen ska ses som en vanlig människa får inte de problem individen har hamna i
skymundan. Anledningen till detta är att den psykiska ohälsan påverkar dem negativt och orsakar konsekvenser som hindrar dem från att utföra vardagliga sysslor, vilket man bör vara medveten om för att hjälpa på bästa sätt. Därför bör människor, både vad gäller anhöriga och professionella, ha ett ”både och” perspektiv då en individ lider av psykisk ohälsa. Det gäller att ha en balansgång mellan att se individen som frisk respektive som sjuk, vilket kan vara
problematiskt inom olika verksamheter där en del gärna vill betona individen som antingen frisk eller sjuk för att lättare sätta in hjälpinsatser (Topor, 2004).
2.5 Fontänhuset
Fontänhuset hör till klubbhusrörelsen som grundades i USA, New York, 1948 av före detta patienter på ett mentalsjukhus. De menade att vården inom psykiatrin institutionaliserade patienter samt att de såg dem som endast sjuka istället för att ge möjligheter till ett sundare liv. Under 1980-talet utvecklades verksamheten internationellt och idag finns ungefär 300 klubbhus och därmed ungefär 55 000 medlemmar runt om i världen. Klubbhuset är en modell för psykosocial
arbetsinriktad rehabilitering som riktar sig till människor som har eller har haft kontakt med psykiatrin (Meeuwisse, 1997). I Sverige startades det första klubbhuset i Stockholm 1980 och idag finns det 11 klubbhus i Sverige. Inom klubbhusen kallas individerna med psykisk ohälsa för medlemmar. Som medlem på klubbhuset är det ett kostnadsfritt samt frivilligt deltagande, där varje individ kan komma att påverka sin livssituation samt sitt dagliga liv genom att erhålla möjligheter som klubbhuset erbjuder. Klubbhuset bidrar likaså med meningsfullt arbete och gemenskap. Verksamhetens mål är att medlemmars självrespekt, självförtroende och den sociala kapaciteten ska återupprättas genom vänskap, arbete och självständighet. Att ta tillvara samt utveckla de friska sidorna hos en människa genom arbete och vänskap är en av klubbhusets huvudtankar. På ett klubbhus förekommer ingen behandling, såsom terapisamtal eller medicinsk behandling då det uppfattas som ett hinder i att skapa god kontakt med
medlemmarna. Personalen på klubbhuset bär inga vita rockar, medlemmarna är inga patienter och det finns inga låsta dörrar inom klubbhuset. Det är
medlemmarna som tillsammans med handledare driver klubbhuset genom meningsfullt samt gemensamt arbete. Det betonas att tidbegränsade insatser inte är att föredra istället bör fokus ligga på att låta individen stödjas av icke
tidsbegränsade insatser där individen är delaktig i hur återhämtningsprocessen ska gå till (a.a.). Karlsson (2008) nämner att medlemmarna i ett klubbhus är med på alla möten och att det inte finns några speciella rum som bara är till för
handledarna, utan alla vistas i samma utrymme. Tanken är att klubbhusen inte ska kunna drivas utan medlemmar och verksamheten hålls uppe med hjälp av
medlemmarnas insatser. Enligt Burns & Firn (2005) var tanken med
klubbhusmodellen att skapa ett synsätt, både hos individerna själva samt hos resten av samhället, att även människor som drabbats av psykisk ohälsa kan vara arbetssamma och skapa produkter och som ett led i detta blir individen sedd som en person som har kompetens.
2.5.1 Enheterna
Klubbhuset består av olika enheter. Fontänhuset som undersökts består av fyra enheter: service, kök och restaurang, kontoret samt fjärde våningen.
Service är den enhet där man som medlem kan välja att sitta i receptionen och där uppgiften är att bland annat ta emot samtal samt välkomna besökare. Man kan även hjälpa till i klubbhusets café, där uppgifter kan vara att koka kaffe, göra smörgåsar och expedierar i kassan (www.fontanhuset.se).
Kök och restaurang är enheten där medlemmar och handledare jobbar tillsammans med att förbereda samt tillaga maten som ska serveras under dagen. Efter lunchen hjälps man åt att diska och städa. Varje vecka bestäms en meny som man
gemensamt kommer överens om(www.fontanhuset.se).
Kontoret är en enhet där en arbetsuppgift går ut på att man som medlem tillverkar Fontänmagazinet vilken är en tidning som skapats av Fontänhusets medlemmar. Varje månad kommer en nytt tidningsnummer ut där medlemmars
matlagningsrecept, dikter, berättelser med mera är med. En annan uppgift kan vara att sköta e-posten eller statistik gällande antalet besökare i huset. Statistiken har som syfte att bland annat kunna beakta antalet besökande medlemmar och även de medlemmar som inte besökt huset under en tid. Då har man som uppgift på varje enhet att kontakta denna person, antingen via telefon eller att man skickar iväg ett vykort, detta kallas för reach out (www.fontanhuset.se).
Fjärde våningen är enheten där Vägar Ut, Unga Vuxna, Radiofontänen och PR befinner sig. Vägar Ut arbetar med frågor som arbete och studier. Här hjälps man åt tillsammans för att som medlem kunna integreras ut i samhället via arbete och studier. Unga Vuxna är en grupp som består av medlemmar som är mellan 18 och 29 år. Syftet är att en identitet ska skapas och därefter ska man försöka komma ut i samhället och skapa ett socialt nätverk. Radiofontänen sänds live från
Fontänhusets café varje torsdag. Det är medlemmar som skapar innehållet, är programledare samt sköter den tekniska delen. Arbetet inom PR som utförs på klubbhuset är till för att verksamheten ska uppmärksammas samt att metodiken inom psykosocial rehabilitering som finns i verksamheten ska lyftas fram. Syftet med PR-arbetet är även att de fördomar som förekommer angående psykisk ohälsa ska motarbetas. De medlemmar som är med i detta arbete, går ut och föreläser på skolor eller andra mindre verksamheter som kan tänkas vara i behov av informationen (www.fontanhuset.se).
2.5.2 Självhjälp, själbestämmande och frivillighet
Klubbhuset startade som en självhjälpsgrupp med tanken om att människor som är i en liknande situation träffas regelbundet för att hjälpa varandra. En viktig grund inom verksamheten är frivilligheten. Alla medlemmar har rätten att själva välja vad de vill arbeta med inom Fontänhuset och tanken är att medlemmarna aldrig ska tvingas till något, både vad gäller att komma till Fontänhuset eller vad som ska göras. Självhjälpsträffarna är vanligtvis obyråkratiska och där utgångspunkten är deltagarnas erfarenheter samt upplevelser där fokus ligger på ”här och nu”. Syftet med dessa träffar är att man som person ska kunna vara sig själv i en atmosfär som är stödjande. Tonvikt läggs även på självständighet och självbestämmande (Meeuwisse, 1997). De viktigaste funktionerna inom
självhjälpsgrupperna är de insatser som bidrar med identifiering, gemenskap samt känslomässigt stöd och där det likaså finns möjligheter till självhjälp genom att hjälpa andra. Studier visar att de medlemmar som är aktiva i självhjälpsgrupper får nya perspektiv på sig själva, sitt liv samt de möjligheter som finns för att göra en personlig förändring. Självhjälp framstår även som att det ger människan en ny
självkänsla, nya förhoppningar i livet samt ökad maktkänsla, vilket förknippas med begreppet empowerment. Problem som anses vara privata blir inte märkliga utan de blir istället allmänna då en persons känsla av att befinna sig i en viss situation upphör, normaliserings-begreppet motsvarar denna utveckling (a.a.). Likaså Nordén (2009) tar upp vikten av inflytande för individer som lider av psykisk ohälsa. En modell som Beatrice Toll skapat i Göteborg, med ett liknande förfållningssätt som klubbhuset har, bygger på tanken om att låta individerna själva vara dem som har inflytande över sin livssituation. Personalen är dem som ska vara stöttande men även hjälpa individerna till att finna de resurser som de bär på. Tanken är att individerna ska utvecklas i den takt som de finner lämplig och att man får misslyckas utan att det ska uppfattas som en total katastrof. Det ska vara ett kravlöst synsätt som följs av personalen då det ses som den bästa vägen för att lyckas ta sig ur den psykiska ohälsan och bygger upp självkänslan.
2.6 Viktiga faktorer
För att återhämtning ska kunna ske bör det finnas faktorer av betydelse för
individen där målet är ett bättre mående samt en bättre hälsa. Här nedan nämns ett antal faktorer som uppfattas vara av stor vikt i relation till återhämtningen av psykisk ohälsa.
2.6.1 Självkänsla och hopp
Många gånger upplever individer som drabbats av psykisk ohälsa att de mist hoppet. Detta är ofta ett resultat av den bild som finns av psykisk ohälsa i samhället, att psykisk ohälsa är ett hopplöst tillstånd. Det blir ofta något som påverkar individen negativt i den bemärkelse att det blir som en del av individens personlighet. Känslan av hopplöshet motverkar i sin tur en utveckling mot ett bättre mående då individen anses befinna sig i ett statiskt tillstånd, där en förändring ses som omöjlig. Detta innebär således svårigheter för professionella att uppmuntra till insatser om individen redan bestämt sig för att en förändring aldrig kommer att kunna ske (Topor, 2004). Som ett led i att drabbas av psykisk ohälsa samt tappad känsla av hopp skadas även individens självkänsla. I
återhämtningsprocessen blir det därmed viktigt att finna en ny självkänsla som vilar på en stabil och kontrollerad grund. I detta sammanhang spelar känslan av hopp en avgörande roll då det underlättar utvecklandet av en god självkänsla. Med en känsla av hoppfullhet mot en bättre framtid tillåter sig individen själv att söka mot en meningsfull tillvaro där den psykiska ohälsan i allt mindre grad tar plats (Young & Ensing, 1999). Brist på hopp innebär i många fall svårigheter i återhämtningen. Känslan av hopp skapar mening i livet så som att individen har hopp om att bli älskad, hopp om att känna sig delaktig samt hopp om att livet ska bli meningsfullt. Då individen möter professionella inger dessa i många fall hopp då de uppfattas som ett viktigt stöd samt som en trygghet i
återhämtningsprocessen dit individen kan vända sig vid uppkomna problem (Cleary & Dowling, 2009).
2.6.2 Sysselsättning och delaktighet
Att dagarna känns meningsfulla är särskilt betydelsefullt då man lider av psykisk ohälsa. Studier som gjorts visar på att för människor som lider av psykisk ohälsa uppfattas det som betydelsefullt för välbefinnandet att ha en sysselsättning, som bidrar med hoppfullhet och därmed leder till en bättre återhämtning. Ett exempel dit individer med psykisk ohälsa kan vända sig till är så kallade Klubbrörelsen där
fokus ligger på att ge stöd, skapa sysselsättning i form av aktiviteter samt
arbetsträna med strävan mot ett bättre mående (Markström, 2005). Enligt Burns & Firn (2005) är det betydelsefullt att det finns olika former av sysselsättning för individer som lider av psykisk ohälsa eftersom det visar på att individen har kompetens att vara produktiv som leder till en ökad tro på sig själv. Ett fokus på individens starka sidor skapar större chans att lyckas där resultatet ökar
självkänslan, eftersom misslyckande ofta är något som individen har en rädsla inför och därmed drar sig undan. Davidson (2011) nämner att individer med psykisk ohälsa finner hopp samt engagemang i att utföra saker då de finner aktiviteter som de kan underhålla sig med eftersom det bidrar med glädje och nöje. Livet känns ofta i och med detta mer betydelsefullt samt att det visar att man som individ kan bidra till samhället, som därmed bidrar till en känsla av att vara som alla andra. Trots den psykiska ohälsans symtom samt begränsningar ser individen en inneboende styrka och kompetens vilket i sin tur leder till ett ökat välbefinnande samt bättre hälsa. I och med detta bygger individen upp sin sociala förmåga som för många är ett problem då det ses som lättare att dra sig undan omgivningen.
Sandlund (2005) beskriver att för att en individ med psykisk ohälsa ska kunna ha en sysselsättning och i och med detta vara delaktig i ett arbete eller i en aktivitet är det viktigt att tänka på de förväntningar som människor i individens omgivning har. Det blir en samspelsprocess mellan individen och omgivningen. Visar omgivningen att de har en tro gällande det individen tar sig an blir det lättare för individen att våga testa. Om omgivningens syn på individen är misslyckande införliva individen ofta det som en del av sin personlighet som kan resultera i känslor av utanförskap samt stigmatisering. Topor (2004) menar på att likaså som att individen är i behov av att finna olika aktiviteter eller sysselsättningar kan individen vara i behov av att minska sin aktivitetsnivå i relation till
återhämtningen. En del människor tar på sig allt för mycket ansvar och har svårt att säga nej eftersom det finns en strävan mot att visa att de klara av saker eller en vilja om att bli bekräftad. Många gånger klarar inte individen av att göra allt som man tidigare kunnat, men man försöker ändå. Det blir problematiskt eftersom man ofta inte klarar av att komma upp i den nivå som tidigare. Det leder således till stress och känslan av att det man gör är otillräckligt och skamfullt. Betydelsefullt i detta sammanhang är då att försöka dra ned på de aktiviteter eller sysselsättningar man håller på med för att inte drabbas av bland annat stress samt minskad
självkänsla.
2.6.3 Psykosocial- samt arbetsinriktad rehabilitering
I dagens samhälle finns det sysselsättningar, sociala verksamheter och mötesplatser för individer med psykisk ohälsa. Det har resulterat i att dessa människor har fått en bättre social situation då de har en chans att vara en del i samhället. Det anses vara av stor vikt för att individerna ska får hjälp med att kunna leva i samhället som resterande befolkning. Många gånger uppkommer individens symtom då och då vilket innebär att individen kan bete sig annorlunda jämfört med det beteende som förväntas vara det normala i samhället. Med hjälp av psykosocial rehabilitering kan individen minska sina symtom och istället öka sin inneboende kunskap för att få fram de sociala funktioner som tidigare funnits där. Med psykosocial rehabilitering kan individen stödjas i att leva ett liv där behovet av andra människors stödinsatser inte tar så stor plats, utan kan fungera på ett självständigt vis i samhället (Lundin & Mellgren, 2012:a). Karlsson (2008) anger a
tt det finns olika principer för att förstå psykosocial rehabilitering. Bland annat ligger fokus på att visa betydelsen av att individen har en framtid som ses som positiv, öka självständigheten för individen, främjar det engagemang som behövs från individen, utveckla den kompetens individen har samt stötta individen till att förbättra hans/hennes beteende. Tanken är att individen tillslut ska kunna befinna sig i olika miljöer utan svårigheter. Meeuwisse (1997) anger vidare att målet med psykosocial rehabilitering är att individens kapacitet ska utvecklas till det bättre för att visa på att han/hon kan utföra saker. Det är av vikt att förstå att en specifik psykosocial rehabilitering inte passar alla utan bör utformas individuellt. Likaså bör fokus ligga på det friska hos individen, med tanken om att visa att individen kan utföra uppgifter trots sin psykiska ohälsa.
Karlsson (2008) anger att tanken med arbetsinriktad rehabilitering är att individen ska komma ut på den reguljära arbetsmarkanden, och det är just individer med psykisk ohälsa som är huvudgruppen för denna form av rehabilitering. Hansson & Eklund (2005) anger likaså betydelsen av att individen har en arbetsinriktad rehabilitering med syftet att arbetsträna. Det som ofta betonas gällande individer med psykisk ohälsa är klubbhusmodellens arbetsträning där fokus ligger på att individen, med stöd av professionella inom verksamheten, tränas i att söka arbete, praktiserar samt är med i olika former av övergångsarbeten med målet att komma ut på arbetsmarknaden. Det innebär att individen först tränas för att nå upp till de färdigheter som krävs för att komma ut på den öppna arbetsmarknaden. För att uppnå god arbetsinriktad återhämtning är det viktigt att samspelet mellan
individen, den sociala omgivningen samt arbetsuppgifter fungerar för att individen ska få ut så mycket som möjligt av återhämtningen.
2.6.4 Samverkan
Enligt Karlsson (2008) är samverkan ett centralt begrepp då diskussioner förs kring individer med psykisk ohälsa. Det är av betydelse att aktörer som är inblandade i individens liv gällande återhämtningen eller rehabiliteringen
samverkar både med varandra men också med individen i fråga, dessa aktörer kan vara socialtjänsten, arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Många gånger har individen kontakt med flertalet myndigheter för att få sin vardag att fungera och det leder till att individen kämpar för att göra det som han/hon blir tillsagd att göra av respektive myndighet. Det uppfattas ofta som en svårighet för individen och det underlättar mycket om myndigheterna samverkar, vilket visar på vikten av att individen i fråga ska utveckla en bra hälsa och slippa lida av psykisk ohälsa (Karlsson, 2008). Enligt Dychawy Rosner (2010) är det centralt att samverkan mellan olika insatser fungerar på ett adekvat sätt för att individens hälsa ska kunna upprätthållas. I detta sammanhang är det viktigt att lyssna på individens
synpunkter gällande behov för ett gott välmående. Samverkan används ofta i positiv bemärkelse för att organisationer mellan varandra eller organisationer tillsammans med individen ska finna handlingar som leder till ett gemensamt arbete mot ett gemensamt mål. Samverkan ses även som en viktig del i att skapa förändringar samt att det kan ses som ett partnerskap där individen är med och skapar förutsättningar tillsammans med organisationen eller professionella för att kunna nå det mål som satts upp gemensamt.
Enligt Karlsson (2008) är det i samband med samverkan och återhämtning av stor vikt att det förs en kommunikation med individen då det handlar om hans/hennes återhämtning. Där det bör diskuteras vad som ska göras samt vad som ses som
viktigt i återhämtningen för individen. Det är av betydelse då individen har rätt att bestämma över sitt liv samt att om de insatser som sätts in för individen har satts upp gemensamt uppfattad det som att individen också är mer motiverad till att ta del av insatserna i återhämtningsprocessen.
2.6.5 Fokus på individen och självbestämmande
I återhämtningsprocessen är individen den viktigaste komponenten. Att kunna hantera sina symtom som den psykiska ohälsan medför är av stor betydelse. Att kunna hantera dessa symtom kallas för coping-strategies. Det kan handla om att lyssna på musik eller träffa andra människor för att slippa höra röster eller skriva och måla som ett sätt att kommunicera med andra. Coping-strategier är ett sätt för individen att framför allt överleva, men även för att kunna skapa sig en vardag som fungerar och därmed kunna acceptera bilden man har av sig själv (Topor, 2011). En viktig del i denna återhämtning är makt. Makt i detta sammanhang innebär att individen tar makt över hur han/hon vill att livssituationen kommer att formas framöver, att individen i fråga kan leva det liv som önskas. Ett led i detta är att makten måste vara det som styr över de symtom individen drabbats av samt över de olika vårdformer och anhöriga som individen har runt omkring sig. Individen kan inte låta någon annan än sig själv ha makten över sitt eget liv. Makten innebär att kunna påverka sitt liv. Återhämtningen kan ses som en process där fokus ligger på förändringar hos individen gällande bland annat känslor och värderingar, där målet är att finna tillfredsställelse i sin livssituation.
Återhämtningen innebär att individen i fråga skapar kontroll där han/hon kan inta de olika funktioner som tidigare varit oåtkomliga. Återhämtning kan ses som en utvecklingsprocess där individen lär sig att ta kontroll över sitt egna liv och därmed tar makten för att kunna hantera det (Topor 2004).
2.7 Återhämtning
Återhämtning kan definieras som ett tillstånd där individen skapar sig olika strategier i sitt sätt att leva, finner hoppfullhet samt tillfredsställelse vilket bidrar till ett bättre liv samt mående. Återhämtningen bidrar i många fall till att individen skapar en ny livsinnebörd. I återhämtningsprocessen ligger många gånger mycket på individens egen vilja till förändring, men likaså är stöd från andra människor och professionella oerhört betydelsefullt (Ramon, Shera, Healy, Lachman & Renouf, 2009). Många av de människor som drabbas av psykisk ohälsa återhämtar sig, även om de varit drabbade i flertalet år. Då återhämtningsfaktorer diskuteras visar det sig att de knappt skiljer sig åt beroende på vilken sjukdom eller diagnos individen lider av. Oberoende av vilken diagnos eller sjukdom individen lider av är de betydelsefulla återhämtningsfaktorerna oftast av samma slag (Topor, 2011). 2.7.1 Återhämtningsprocess
Återhämtning kan definieras som en process där förändrade attityder, mål samt värderingar är några exempel på faktorer som behöver förändras då individen lider av psykisk ohälsa. En återhämtningsprocess har ofta som syfte att individen ska uppnå en tillfredsställande samt hoppfull livssituation där den psykiska ohälsan inte påverkar individen i negativ bemärkelse, utan att den är under kontroll (Ershammar & Topor 2007). En avgörande uppfattning är att individen måste acceptera samt erkänna sin psykiska ohälsa, vilket leder in individen i återhämtningsprocessen (Young & Ensing, 1999). Det är av betydelse att ha i åtanke att återhämtningen är en process som kan gå upp och ner, och där det finns risk för bakslag (Cleary & Dowling, 2009). I och med att återhämtningen ofta ses
som en process kan vissa av individens symtom förekomma men de tar inte över individens liv utan kan hållas under kontroll (Ershammar & Topor, 2007). Topor (2005) menar på att det dock finns en fara med att se återhämtningen som en process eftersom processen inte har något riktigt slut utan att det skapar ett tillstånd av att individen alltid kommer att vara sjuk och lida av psykisk ohälsa, individen i fråga förblir därmed kvar i återhämtningen.
2.7.2 Mätbar återhämtning
Schön (2012) anger att det finns bland annat två graderingar för återhämtning. Den ena kallas social återhämtning, vilken innebär att under de senaste två åren ska individen inte ha varit inom sluten psykiatrisk vård. Dock kan individen fortfarande vara i kontakt med öppenvården då symtom från den psykiska ohälsan kan finnas kvar. Den andra kallas för total återhämtning och innebär att individen inte har kontakt med psykiatrin och där symtomen inte heller visas. Individen ska leva ett normalt liv utan negativ påverkan från den psykiska ohälsan. Idag har den mätbara återhämtningen utökats med ett mer holistiskt synsätt samt med ett individperspektiv. Det innebär att individens upplevelser av återhämtningen har stor betydelse i hur pass mycket individen har återhämtat sig, och detta uppnås tillsammans med närstående, professionella samt andra verksamheter som är av vikt gällande individens återhämtningsprocess (a.a.).
2.7.3 Individuell återhämtningsprocess
Schön (2012) menar att återhämtning syftar till individens egen insats inom viktiga områden som skapas av individen själv. Återhämtning kan definieras som en process. En individuell återhämtningsprocess är ett synsätt som fokuserar på hur den psykiska ohälsan hos individen kan hanteras. Återhämtning är något som inte är slutgiltigt utan ses istället som en process, som ofta består livet ut. Det innebär inte att individen blir fri från sin psykiska ohälsa utan det uppfattas mer som att individen kan skapa sig sätt att hantera symtomen. I detta sammanhang är det betydelsefullt att individen accepterar sin psykiska ohälsa samt ser andra sidor hos sig själv som individ och genom detta uppleva känslor som hopp och tro mot en förändring. Likaså är betydelsen av andra människor viktigt gällande stöd som kan stötta individen vid uppkomna svårigheter i återhämtningen. Att även kunna ha kontroll över sin psykiska ohälsa är ett viktigt led i återhämtningen samt att utföra för individen meningsfulla saker. Att individen har känslan av att vara en del av samhället uppfattas som viktigt i detta sammanhang, där individen kan bidra med till exempel arbete (a.a.).
2.7.4 Verksamheters samt andra människors uppgifter i återhämtningen Bogarve och Ershammar (2012) anger att det är av vikt att professionella samt andra betydelsefulla människor i individens liv finns och stöttar i
återhämtningsprocessen. De bör skapa en bra samarbetsrelation då det är av vikt att individen blir respekterad, sedd samt ligger på en jämlik nivå med den professionella, då individen annars kan drabbas av stress eller dra sig undan. Likaså att förmedla hopp inför framtiden är viktigt samt stärka individens engageman för att skapa en vilja mot en förändring där den professionella eller andra betydelsefulla inger positiva förväntningar. Även att betona individens styrkor som person och inte fokusera på den psykiska ohälsan, att se till de resurser individen bär på och lyfta upp dem är betydelsefullt för att kunna återhämtas. Professionella bör även sträva mot att stärka individen till att kunna skapa sig självhjälp och kunna ta ett större ansvar för sitt liv, istället för att individen låter andra ta ansvar för hans/hennes liv. Det är även bra om
professionella kan visa på den betydelse individen har då det gäller att skapa samt upprätthålla sociala relationer och att man kan bidra med betydelsefulla saker till andra. Likaså är det av vikt att arbeta för att hjälpa individer med psykisk ohälsa hur de ska bemöta och hantera stigmatisering samt diskriminering från samhället, att arbeta för mänskliga rättigheter och alla människors lika värde.
3. TEORI
Socialt arbete beskrivs ofta utifrån en flervetenskaplig synvinkel. I denna del av studien kommer dels strukturella och dels individuella aspekter tas upp där individen ses i sitt sociala sammanhang. Teorin socialkonstruktivism har valts till denna studie där sociala relationer och gemenskap samt sociala stödsystem uppfattas som viktiga, samt teorin empowerment med fokus på skapandet av makt. Socialkonstruktivism har valts som en grund i att förstå det som konstrueras som normalt respektive avvikande, och vilken betydelse det har i relation till professionellas uppfattning gällande viktiga faktorer i återhämtningen från psykisk ohälsa. Empowerment har valts då det har varit ett genomgående tema både utifrån vad respondenterna berättat samt i litteraturen. Teorierna har även valts för att dessa teoretiska dimensioner passar in i socialt arbete och dess arbetsfält.
3.1 Socialkonstruktivism
Det socialkonstruktivistiska perspektivet relateras ofta till arbeten skrivna av Peter Berger och Thomas Luckmann under 1970-talet, inom sociologin. Det
socialkonstruktivistiska perspektivet menar att människor gör tolkningar av varandras olika erfarenheter och kunskaper. Tolkningarna kommer att uppfattas som gemensamma. Genom sociala processer skapas antaganden om hur saker ska vara och som därmed kommer att uppfattas som verkligheten (Mattsson, 2010). Sahlin (2002) anger att socialkonstruktivismen försöker finna förståelse i hur det kommer sig att vissa uppfattningar blir det som betraktas som sant och därmed kommer att definiera vad som är sociala problem. Socialkonstruktivismen har som utgångspunkt att all kunskap konstrueras genom samspel mellan människor, både den vi ser som sann och den vi är skeptiska till, vad som är normalt respektive avvikande. Vidare nämner Gregory (2009) att inom socialkonstruktivismen ses det som att gruppen samt individen är dem som skapar den värld som de lever i och som därmed uppfattas som verkligheten. Vidare ser socialkonstruktivismen som att all den mänskliga kunskapen utvecklas, upprätthålls samt överförs via sociala situationer där sociala relationer samt sociala stödsystem har betydelse eftersom individen konstrueras av samhället, men samtidigt är med och
konstruerar samhället. Det innebär att människor hjälper varandra med att skapa stöd för individer med tanken om att de ska må bättre och inte avvika. Sahlin (2002) anger att socialkonstruktivismen står för att ett socialt problem inte kan existera om ingen upplever eller beskriver det som ett problem. Något som definieras som felaktigt, är inte tillräckligt för att kallas för ett socialt problem, utan det måste även uppfattas som något som finns i verkligheten och något som går att reparera. Det leder till att offentliga insatser krävs då ett socialt problem uppkommer. För att något ska uppfattas som ett samhällsproblem måste det finnas en allmän föreställning där bland annat lagstiftning, behandling eller insatser finns som har ett förebyggande syfte gällande att värna om de människor som uppfattas som problem i samhället.Det är inte förutbestämt att ett visst problem ska ses som ett socialt problem, men det som görs är att problemet typifieras och därmed tilldelas det specifika lösningar samt orsaker. Genom att typifiera kan
professionella som innehar en viss kompetens åta sig ansvar för att finna lösningar till de individer som drabbats av ett visst socialt problem så som till exempel psykisk ohälsa. Socialt arbete är en institution som tar hand om och hjälper människor med dess problematik. Beroende på den problematik individen har resulterar det i vilken hjälp som kommer att ses som mest fördelaktig, vilket kan vara behandling, rådgivning eller motivationsarbete (a.a.).
3.1.1 Sociala relationer och gemenskap
När individer drabbas av psykisk ohälsa eller andra svårigheter i livet tappar de ofta kontakten med de vänner som tidigare stått en nära. Det kan bero på att vännerna drar sig undan eller att individen själv drar sig undan den gemenskap som tidigare varit av betydelse, ofta som ett led i känslor av skam samt rädsla i att vara annorlunda (Alphonce, 2004). Enligt Ryff & Singer (2001) uppfattas sociala relationer vara en mycket betydelsefull faktor i samband med psykisk hälsa. Att utvecklas som människa samt finna ett bra välbefinnande bygger ofta på att man har tillgång till sociala relationer. Grunden i detta är att individer har ett behov av att vara en del av sociala relationer tillsammans med andra människor för känslan av tillhörighet, vilket resulterar i ett bättre välbefinnande, man blir en del av det normala. Det finns många studier som visa på att människor som lever ett liv tillsammans med andra människor och skapar sociala relationer, lever längre samt är lyckligare än de människor som lever skilt från omgivningen. Sociala relationer påverkar den känslomässiga tillfredställelsen och det anses vara ett grundläggande behov människor har i förhållande till ett bättre mående samt till en bra hälsa. Likaså menar Topor (2011) att de symtom psykisk ohälsa medför kan mildras genom att individen i fråga har sociala relationer både gällande till professionella och dess insatser som till människor individen har nära. Det innebär, menar Denhov (2007:b), att både gamla som nya vänner har en betydande roll i
återhämtningen. Gamla vänner då de har varit med sedan länge och blivit en del i individens livshistoria och nya vänners betydelse då de kan ge en annan slags förståelse och i vissa fall dela med sig av sina egenskaper av att befinna sig i samma situation. Gällande professionella kan de i många fall medföra hopp till individens liv samt hjälpa till med att skapa förutsättningar för individen att nå de mål som eftersträvas mot ett bättre mående.
3.1.2 Sociala stödsystem
Caron, Tempier, Mercier & Leouffre (1998) gjorde en studie där de ville undersöka hur människor upplever sig vara tillfredsställda med socialt stöd samt livskvalitet. Personerna som ingick i undersökningen var från den allmänna befolkningen, psykiatriska patienter samt socialbidragstagare. Det som framkom i denna studie var att en viktig komponent gällande god psykisk hälsa var att ha tillgång till socialt stöd. Att ha människor runt omkring sig som ett stöd är viktigt för individer som lider av psykisk ohälsa. Många gånger kan deras stöd inverka positivt då de kan uppmärksamma individernas förmågor, vilket ökar självkänslan samt tillfredsställelsen. Detta upplevde sig de psykiatriska patienterna sig mindre tillfredsställda av i förhållande till de andra två grupperna. Resultatet, menar författarna, visar på vikten av att ha socialt stöd för en tillfredsställd psykisk hälsa, som visar på den viktiga relationen mellan socialt stöd och psykisk hälsa. Enligt Topor (2004) ger sociala relationer individen möjlighet att prata om saker och ting samt en känsla av att bli sedd då en annan människa engagerar sig i individens liv, vilket uppfattas stödjande.
Tillsammans med andra människor kan individen finna stöd samt hjälp i sin återhämtningsprocess. Att finna stöd hos andra människor som befinner sig i likanande situationer skapar ofta band samt ett stödjande förhållningssätt (Young & Ensing, 1999). Likaså är det av betydelse att människor i individens närhet inger hopp om en förändrad samt förbättrad tillvaro då det kan upplevas som en inspiration för individen. Då andra människor finns närvarande i individens återhämtningsprocess som socialt stöd, vilka kan vara familjemedlemmar, vänner eller professionella, är det att föredra att dessa har realistiska förhoppningar på individen. Höga krav och förväntningar bidrar ofta till stress samt risken att individen drar sig tillbaka från omgivningen. I återhämtningsprocessen bör fokus ligga på att låta individen definiera sitt liv i skapandet av en meningsfull tillvaro för vidare motivation till förändring (Cleary & Dowling, 2009). Topor (2004) anger att det är viktigt att de mål som individen sätter upp själv, eller tillsammans med professionella, är möjliga att nå upp till samt att detta görs när individen känner sig redo. Det kan vara betydelsefullt för individen att ta det försiktigt framåt, för en del individer ses detta som en viktig del i behandlingen, att bara få ta det lugnt och finna sig tillrätta i återhämtningsprocessen. Stress kan orsaka konsekvenser som bakslag vilket bör undvikas. Om individen upplever att det han/hon tar sig an får positiv respons, att man klarar sådant man inte klarat tidigare, bygger det upp självkänslan. Återhämtning är ett uttryck som ses som något individen skapar själv. Dock ska det inte glömmas bort att även andra människor har en betydande samt stödjande roll i detta sammanhang.
3.2 Empowerment
Enligt Askheim & Starrin (2007) myntades empowerment först i USA. Begreppet användes redan på 1920-talen, dock i liten omfattning. Det var först på 1970-talet som begreppet började användas med flitigt och då ofta i sammanhang som bland annat lokal utveckling och social mobilisering. Barbra Solomon är i samband med empowerment en föregångare då hon lade ner mycket arbete gällande förtryckta grupper i samhället. Begreppet används ofta i diskussioner gällande intervention samt prevention i bland annat socialt arbete. Empowerment är ett tvetydigt
begrepp som har flertalet innehåll (a.a.). Som en början kommer det i denna del av studien ges en mer allmän förklaring av empowerment. Det kommer därefter att ligga mer fokus på hur samhällets struktur och kultur skapar individers
maktposition samt livssituation i samhället.
Linhorst (2006) anger att individer med psykisk ohälsa under historiens gång har haft väldigt lite att säga till om gällande deras egen behandlingsprocess. Det har nu på senare tid uppmärksammats vikten av att individen är delaktig i
utformningen av denna process. Det är ett resultat av att det har visat sig att individer med psykisk ohälsa uppvisar mer positiva resultat då de är med och planerar sin behandling mot återhämtning. Att känna delaktighet i utformningen av sin återhämtningsprocess uppfattas som meningsfullt då de därmed känner kontroll samt självständighet.
Ershammar & Johansson (2012) beskriver samhället som bestående av ett maktspel, vari människor kategorisers till antingen en över- eller underordning. Makt finns hela tiden med oss människor vilket visas tydligt då en individ inte har förmåga att själv ta kontroll och bestämma. Andra människor kommer därmed att bestämma samt ta över individens makt. Gällande begreppet empowerment försöker man ta fram de positiva effekter det innebär att ha makt. Askheim (2007) menar på att empowerment är ett begrepp som handlar om maktöverföring från
professionella till brukare. Med fokus på att individen ska stärkas i att kontrollera sin förändring och tillhörande insatser. Att motivera individen till att bli medveten om de föreställningar individen har, som ofta resulterar i att individen hamnar i en förtryckande position, kan resultera i ett bättre mående samt en uppbyggnad av makt.
Enligt Hansson (2005) innebär det att då en individ skapa sig empowerment är det inte enbart den inneboende makten eller individens egna uppfattningar om sig själv som har betydelse eftersom det sker i ett samspel mellan andra faktorer vilka är sociala-, beteende- samt omgivningsfaktorer. Dessa faktorer samspelar och resulterar i hur individen utvecklar makt, empowerment. De dimensioner som är betydelsefulla gällande de personliga faktorerna är självbestämmande, en tro på sin egen förmåga, bra självkänsla, hoppfullhet samt samhörighet med andra människor. Vad gäller sociala samt beteendefaktorer som spelar in angående empowerment är bland annat social position i förhållande till andra, socialt stöd samt bevis på att man klarat av förändringar av vikt. Individen har en förmåga att förändra sin situation mot en bättre hälsa, men hälsa kan inte bara anses vara något individuellt utan även samhället samt sociala sammanhang har en bidragande roll i detta. Individer som lider av psykisk ohälsa upplever sig ofta vara stigmatiserade och därmed blir empowerment en viktig del i att reducera denna känsla som både kommer från samhället men likväl från individen själv (a.a.).
3.2.1 Personlig, kulturell samt strukturell makt
Enligt Ronning (2007) är en definition av makt att man kan få människor att utföra saker, med vilja och inte av misstag, som de egentligen annars inte skulle göra. Likaså kan makt definieras som något människor kan åstadkomma med tanken om att andra människor, som kan vara i behov av makten, ska få ta del av dess effekter. Enligt Thompson (2007) innebär personlig makt att det finns en individuell makt hos individen där individen själv kan åstadkomma sina mål i livet. Det kan handla om att individen har förmågan att kommunicera, har inflytande, kan visa respekt, har självförtroende samt vågar ta risker. Askheim (2007) menar även på att denna sorts makt ses som något från individen viljestyrt och som inte skett okontrollerat. Thompson (2007) menar att i den kulturella makten har diskursen en betydande roll. Detta på grund av att om individen kan framföra sina åsikter skapas en slags makt och dominans och individen kan därmed påverka. Vi lever i en kultur där diskursen skapar olika regler, det blir något som definierar vad som ska ses som normalt respektive avvikande, vilket påverka individens handlingar. Vad gäller den strukturella makten
sammankopplas den med vilken social hierarkisk ordning individen har i
samhället gällande bland annat klass, kön, ålder, funktionsnedsättning och sexuell läggning. I relation till detta spelar tillgång till resurser en betydande roll för att kunna klara av svårigheter vilka kan vara att studera eller arbeta.
Den personliga makten är av stor betydelse, men även tillsammans med andra professionella som hjälper individen i fråga att nå upp till de mål som satts upp för att skapa sig ett bättre mående är viktiga i detta sammahang. Viktigt att betona är även att empowerment är något som man inte kan ge till eller göra för individen, det är något som måste göras tillsammans med individen för en förändrad livssituation. Grunden i empowerment innefattar individens förmåga att ta makt samt kontroll över sitt liv och känslan av att individen kan stå för sina beslut. Likaså förmågan att bli den som styr sitt eget liv, att individen uppfattar sig själv
vara en person som innehar självförtroendet att klara av de situationer som
han/hon befinner sig i. Meningen med empowerment är att individen är i behov av att kunna förstå samt bygga upp en trygghet och styrka så att han/hon inte lever i rädsla. De mäniskor som ofta är i behov av denna hjälp är de som lider av psykisk ohälsa. Detta eftersom de ofta har låg eller saknar självkänsla, känner påtryckning från andra människor samt upplever känslor av ångest och oro (Thompson, 2007). 3.2.2 Empowerment - samband mellan individ och samhälleliga strukturer Askheim (2007) anger en variant av empowerment som fokuserar på sambandet mellan individens livssituation och de strukturella samt samhälleliga
förhållandena som är rådande. Detta teoretiska angreppssett på empowerment har sina rötter i teoritraditioner inom samhällsvetenskapen och då främst inom marxismen. Marxismen menar på att förtrycket måste kunna ses samt att den livssituation individen befinner sig i inte är en för alla given, utan kan förändras. Fokuseringen ligger på att stärka individernas makt samt stärka dem i de
förhållanden där de uppfattas som svaga. Som grund i det hela handlar det om att individerna införlivar ett större självförtroende, ökade kunskaper samt bättre självbild genom en ökad kontroll av livssituationen. Utgångspunkten för detta tankesätt gällande empowerment är att individens plats i samhällsstrukturen är något som skapats och omskapas av människorna som lever i samhället, det uppfattas som processer. Det resulterar i att makt samt kontroll över sin egen livssituation beror på vilket position individen uppfattas ha i samhället. En viktig punkt i detta sammanhang är att då det skapas av människor så kan positionerna även omskapas, och därmed kan individen uppnå större makt och kontroll över sin livssituation. Det är således betydelsefullt att individen förstår det samband som finns mellan livssituationen och yttre strukturer, samt uppmärksammar att
svårigheterna delas av många människor. Tanken med införlivandet av förståelsen är att det ska leda individen till att agera och därmed sträva mot en förändring. Det förtryck som kan upplevas från samhället av att vara marginaliserad samt
annorlunda drabbar ofta grupper med psykisk ohälsa och i detta sammanhang ses det som extra viktigt att sträva efter individernas jämställdhet samt deltagande i samhället. Det kräver i sin tur att individen agerar för att frigöra sig från det förtryck som uppstått i samband med positionsprocessen i samhällsstrukturen. Det innebär att individen har blivit medveten om de strukturer som håller uppe
positionerna i samhället. Kollektivet blir därmed viktigt, där delade upplevelser och uppfattningar leder till ett gemensamt handlande för en bättre livssituation, vilket ses som att gruppen tar makt mot en förändring. Denna gemenskap leder till en slags gemensam identitet. Det här är vanligt bland grupper som lider av
psykisk ohälsa. För dessa människor uppfattas ofta professionella som förtryckare då de ofta tar över individens makt. Det leder till att individerna själva måste vara dem som kämpar mot detta förtryck för att kunna leva i ett jämställt samhälle (a.a.).
Empowerment handlar om att alla individer ska ses som kapabla människor vilket bidrar till att individen är en aktör som själv kan göra saker och även tar ansvar för det han/hon tar sig an. Individen har därmed möjlighet att själv påverka sin livssituation till det bättre. Empowerment innebär även ett fokus på att alla människor har samma rättigheter samt lika värde och att de olikheter som finns människor emellan är något som ska tas tillvara och inte ses som konstigt, avvikande eller annorlunda. Socialarbetarnas uppgift är att arbeta mot den ojämlikhet som råder i samhället mellan olika grupper. De ska arbeta för social
