Resultatdiskussion

Resultatdiskussionen utgår från studiens syfte som var att undersöka hur vårdnadshavare ser på relationsskapandet mellan förskola och hem och om Covid-19 påverkat deras relationer till förskolan. Resultatdiskussionen kommer även att vara indelade i de frågeställningar som studien utgår ifrån.

1. Vad ser vårdnadshavare som viktigt i relationen mellan förskolan och hem. 2. Vad hade utifrån vårdnadshavare kunnat göras annorlunda för att skapa bättre relationer mellan förskola och hem. 3. På vilket/vilka sätt upplever vårdnadshavarna att Covid-19 pandemin påverkat relationen mellan förskolan och hemmen. Resultatet diskuteras utifrån bakgrundslitteraturen och den tidigare forskningen.

6.1.1 Vad ser vårdnadshavare som viktigt i relationen mellan förskola och hem?

Genom denna studie blev det synligt att informationen som delges till vårdnadshavarna och hur kommunikationen och samarbetet fungerar, är viktigt att beakta i relationsskapandet mellan förskola och hem. Det lyftes i resultatet att en informant inte haft mer än ett utvecklingssamtal under barnets 4 år på förskolan. I läroplanen för förskolan står det att det är förskolan ansvar att föra fortlöpande samtal med vårdnadshavarna och då även erbjuda utvecklingssamtal minst en gång per år (Skolverket, 2018). Om denna vårdnadshavare hade vetat om sin rättighet till utvecklingssamtal hade hen kanske kunnat få en större uppfattning om vad hens barn faktiskt lärt sig på förskolan och på så sätt även fått en bättre relation till förskolan.

Precis som Sandberg och Vuorinen (2020) beskriver är det viktigt att förskolepersonalen förstår sin yrkesprofession och vad den innebär. Detta för att kunna skapa möjligheter för vårdnadshavarna att bli delaktiga i deras barns utbildning. Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) förklarar att det är förskolepersonalens kompetens och utbildning som är den främsta faktorn till att förskolan har hög kvalitet. Det kan med andra ord tänkas att om förskolepersonalen vet om sina skyldigheter inom sin yrkesprofession, kan vårdnadshavarnas möjligheter till inflytande och delaktighet bli ännu större. Samtidigt som vårdnadshavaren utryckte osäkerheten kring utvecklingssamtalen och undran över om det ens fanns utvecklingssamtal i förskolan, uttryckte hen inte något större missnöje över relationen till förskolan.

Kommunikationen sågs av vårdnadshavarna som en av de främsta faktorerna för en fungerande relation mellan förskolan och hemmen. Detta är även något som Sandberg och Vuorinen (2020) beskriver. Genom ett väl fungerande samarbete och en väl fungerande kommunikation menade vårdnadshavarna att dem kunde skapa de bästa relationerna till förskolan. Det kan tänkas att i den vardagliga situationen skapas även ett samarbete. När vårdnadshavarna och personalen för en dialog om barnets dag på förskolan, kan vårdnadshavarna ta med sig den informationen hem och arbeta vidare med barnet i hemmet. Det kan till exempel vara att vårdnadshavarna stöttar upp barnet när det ska berätta om sin dag på förskolan, eller att vårdnadshavarna kanske kan utmana barnet vidare i hemmet genom att skapa andra lärandesituationer inom samma ämne som förskolan arbetat med. Det skulle även kunna vara till stöd för barnet som inte åt maten hemma om kvällarna, men som åt jättebra på förskolan, detta nämndes under 4.3 Samarbete i resultatdelen. Genom denna typ av kommunikation och samarbete kunde förskolan och hemmet skapa de bästa förutsättningarna för barnet. Precis som Sandberg och Vuorinen (2020) skriver så är det viktigt för vårdnadshavarna att känna att personalen på förskolan har sett och uppmärksammat deras barn under dagen. Jensen och Jensen (2008) beskriver ett liknande exempel om samarbete mellan förskola och hem och att dessa samarbeten kan ge vårdnadshavarna inflytande, vilket i sin tur leder till en meningsfull relation.

6.1.2 Vad hade utifrån vårdnadshavare kunnat göras annorlunda för att skapa bättre relationer mellan hem och förskola?

Något som påverkade relationerna, menade vårdnadshavarna, var personalbristen på förskolan. Genom att omfördela ordinarie förskolepersonal vid massbortfall på till exempel en avdelning, menade vårdnadshavarna hade kunnat skapat bättre relationer.

Den upplevda personalbristen som vårdnadshavarna uttryckte kanske dock inte är personalbrist egentligen, utan mer hur personalen på förskolan fördelas under massbortfall av personal. Vårdnadshavarna uttryckte att personalbristen i sig ledde till bristfällig information om barnets dag på förskolan. Det skulle därför kunna tänkas att personalbristen i sig inte var problemet, utan informationen som gavs vid vikarier.

Precis som en informant nämnde under en av intervjuerna så var det när vikarier var på plats, som de märkte hur viktiga relationerna till den ordinarie personalen var.

Eftersom Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) belyser vikten av att förskolepersonalen är utbildad, kanske det är så att vikarierna saknar utbildning? Eller beror det bara på att vikarierna inte känner vårdnadshavarna och eller barnen? Något som en av informanterna nämnde och såg som något positivt var just att de hade personal som gick runt på olika avdelningar på förskolan där de behövdes personal.

Att ta in en eller två extra personal på förskolan som arbetar som vikarier där det behövs, kanske skulle kunna vara en lösning på problemet. Om en och samma person kom in på avdelningen varje gång någon var borta, skulle en relation mellan hemmen och förskolan kunna skapas till även denna person. För att på så vis få en förståelse för vilken information vilken vårdnadshavare är i behov.

Sandberg och Vuorinen (2020) beskriver vikten av att förskollärare förstår innebörden av sin yrkesroll och att det är viktigt att vårdnadshavare är delaktiga och har inflytande över förskolans utbildning. Det kan tänkas att när förskolepersonalen väljer att skylla på barnet och ”stämplar” det med att vara ”aggressivt” är personalen osäker på hur den ska agera i situationen.

I stället för att se vad som utlöser barnets beteende och anpassa så att de situationerna inte uppstår, så påpekade personalen att barnet var problemet och de behövde ha ett möte med vårdnadshavarna. Som vårdnadshavaren berättade så var hen utbildad beteendevetare och kunde därför själv analysera och fundera ut hur personalen kunde tänka eller göra annorlunda för att se vad som utlöste barnets beteende.

Jag funderar dock över om det hade blivit lika bra som det faktiskt blev om barnet hade haft en annan vårdnadshavare med annan utbildning. Om vårdnadshavaren inte hade varit beteendevetare i grunden, kanske vårdnadshavaren tänkt annorlunda i situationen då personalen uttryckte att barnet var aggressivt.

6.1.3 På vilket/vilka sätt upplever vårdnadshavarna att Covid-19 pandemin påverkat relationen mellan förskolan och hemmen?

Samtliga vårdnadshavare uttryckte att kommunikationen och informationen blivit sämre under Covid-19 pandemin.

Jag ville inte styra in informanterna på något spår alls under intervjuerna, men det hade ändå nu i efterhand varit intressant att se vad de hade sagt om jag hade gett olika exempel på hur jag tänkte att man hade kunnat ge ut information eller kommunicera på. Jag tänker att den pedagogiska dokumentationen hade kunnat användas som ett verktyg för att ge vårdnadshavarna inflytande över barnets dag. Detta hade gjort att vårdnadshavarna hade kunnat få ännu mer information om dagen, utan att egentligen behöva ha någon direkt dialog med förskolepersonalen. Eftersom ingen av informanterna hade något annat modersmål än svenska kan det tänkas att den pedagogiska dokumentationen hade kunnat varit till stor hjälp att förstå barnets dag om informanterna inte hade haft det svenska språket. Precis som det står i Skolverket (2017) så behöver informationen och kommunikationen mellan personal och vårdnadshavare anpassas på fler än ett sätt och här hade absolut den pedagogiska dokumentationen kunnat vara ett verktyg för det. Det skulle även kunna tänkas att som Anders, Cohen och Oppermann (2021) skriver, så hade digitala hjälpmedel kunnat upprätthålla kontakten mellan förskolan och hemmen. Förskolepersonalen hade till exempel kunnat skickat en eller några bilder till varje vårdnadshavare och skriva några ord om vad barnet har gjort under dagen, hur den haft det osv. På så sätt hade vårdnadshavarna blivit informerade om barnets dag och trivsel utan någon direkt kontakt.

Fyra av de intervjuade vårdnadshavarna berättade att deras barn börjat på förskola nu under pandemin och att de därför inte har så mycket att jämföra med så som de andra vårdnadshavarna har. Jag kan dock inte säga att resultatet skiljde sig från de som hade barn som börjat på förskolan under pandemin än de som haft sina barn både innan och efter. Det jag märkte i skillnad var att de andra kunde jämföra lite med att si eller så var det innan Covid-19 pandemin.