RELATIONSSKAPANDET MELLAN FÖRSKOLA OCH HEM
En kvalitativ studie om åtta vårdnadshavares tankar kring relationen mellan förskola och hem och Covid-19 pandemins påverkan.
VILMA ANDERSSON
Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Pedagogik
Självständigt arbete – förskolepedagogiskt område Grundnivå, 15 hp.
Handledare: Bengt Nilsson
Examinator: Eva Ärlemalm-Hagsér
Termin: HT21 År 2021
Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE
kultur och kommunikation Kurskod PEA098 15 hp
Termin HT21 År 2021
SAMMANFATTNING
_____________________________________________________________________
Vilma Andersson
Relationsskapandet mellan förskola och hem - en kvalitativ studie om åtta vårdnadshavares tankar kring relationen mellan förskola och hem och Covid-19 pandemins påverkan.
The relationship between preschool and home – a qualitative study of eight guardians’ thoughts about the relationship between preschool and home and the impact of the Covid-19 pandemic.
Årtal: 2021 Antal sidor: 24
_____________________________________________________________________
Syftet med studien var att undersöka hur åtta vårdnadshavare ser på relationsskapandet mellan förskola och hem och om Covid-19 pandemin påverkat deras relationer till förskolan. Datainsamlingen genomfördes med en kvalitativ datainsamlingsmetod, med semistrukturerade intervjuer som verktyg för att samla in de material som ligger till grund för studien. Det insamlade materialet har bearbetats utifrån en tematisk analysmetod och resultatet analyseras sedan utifrån Lev Vygotskijs sociokulturella teori. Resultatet visar att kommunikation, information och samarbete är de viktigaste delarna för att skapa en god relation mellan förskolan och hem. Under Covid-19 pandemin har relationerna till förskolan blivit påverkade, då de tidigare nämnda viktiga delar blivit allt mer bristfälliga.
__________________________________________________
Nyckelord: relationsskapande, vårdnadshavare, förskola, Covid-19, samarbete
1 Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 1
1.2 Studiens disposition ... 2
2 Bakgrund ... 2
2.1 Styrdokument ... 3
2.2 Bakgrundslitteratur ... 3
2.2.1 Ansvar över relationen ... 4
2.2.2 Samarbetet mellan förskola och hem... 4
2.2.3 Förståelsen för sin yrkesroll ... 5
2.2.4 Kommunikationens innebörd för relationsskapandet ... 5
2.3 Tidigare forskning... 6
2.4 Teori ... 7
2.4.1 Den sociokulturella teorin ... 7
2.5 Databassökning ... 8
3 Metod ... 8
3.1 Forskningsdesign ... 8
3.2 Urval... 9
3.3 Genomförande ... 9
3.4 Dataanalys ... 10
3.5 Studiens tillförlitlighet ... 11
3.6 Forskningsetiska aspekter ... 11
4 Resultat ... 12
4.1 Information ... 12
4.2 Kommunikationen ... 13
4.3 Samarbete ...14
4.4 Faktorer som kan påverka och förändra relationerna ... 15
4.4.1 Personalbrist ... 15
4.4.2 Barnsyn ... 15
4.5 Covid-19 pandemins påverkan ...16
5.1 Viktigt i en relation – information, kommunikation och samarbete .... 17
5.2 Faktorer som kan påverka och förändra relationerna ... 18
5.3 Covid-19 pandemins påverkan ...19
6 Diskussion ...19
6.1 Resultatdiskussion ...19
6.1.1 Vad ser vårdnadshavare som viktigt i relationen mellan förskola och hem? 20 6.1.2 Vad hade utifrån vårdnadshavare kunnat göras annorlunda för att skapa bättre relationer mellan hem och förskola? ... 21
6.1.3 På vilket/vilka sätt upplever vårdnadshavarna att Covid-19 pandemin påverkat relationen mellan förskolan och hemmen? ... 21
6.2 Förslag för vidare forskning ... 22
6.3 Slutsats ... 23
6.4 Metoddiskussion ... 23
6.5 Relevans för förskolläraryrket ... 24
Referenslista
Bilaga 1 - Intervjufrågor Bilaga 2 - Missivbrev
1 Inledning
Under förskollärarutbildningen har jag läst och arbetat mycket med samverkan och relationen mellan förskola och hem. Även hur jag som förskollärare kan komma att arbeta tillsammans med hemmen för att skapa en så bra och individanpassad utbildning för varje barn som möjligt. När jag påbörjade arbetet kring mitt valda ämne, relationsskapandet mellan förskola och hem, framkom det vad styrdokument och förskollärare tänker kring ämnet. Jag saknade vårdnadshavares tankar och idéer om hur relationsskapandet kan fungera i förskolan och valde därför att studera detta.
Förskolan ska samarbeta med hemmen för att ge barnen möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. Förskolan ska tydliggöra för barnen och barnens vårdnadshavare vilka mål som utbildningen har. Detta är en förutsättning för deras möjlighet till inflytande och förståelse för förskolans uppdrag. (Skolverket, 2018, s. 8)
I förskolläraryrket verkar det enligt Skolverket (2018) som att det är viktigt att ha kompetens att individanpassa och att vara flexibel i sitt arbete och att se alla människor som enskilda individer med olika behov. Att kunna skapa sig en uppfattning om vad varje enskild vårdnadshavare vill ha och är i behov av för information och att sedan tillgodose dem med den informationen, är viktigt för just relationsskapandet. Det handlar till exempel om att föra fortlöpande samtal med barnens vårdnadshavare om barnens trivsel, utveckling och lärande, både i och utanför förskolan (Skolverket, 2018). Detta för att sedan på förskolan kunna arbeta vidare med och skapa en förståelse för hur barnen fungerar och för att kunna tillgodose varje barns behov på bästa tänkbara sätt.
Det krävs anpassning till varje barns situation, så att förskolan når alla föräldrar, både kvinnor och män, med olika arbetstider, från olika arbetsplatser och sociala, kulturella och etniska miljöer.
(Engdahl och Ärlemalm-Hagsér, 2015, s. 32)
Jag är nyfiken på att se om relationerna mellan förskolan och hemmen har förändrats nu i samband med Covid-19 pandemin. Jag tänker att det kan vara spännande att undersöka hur vårdnadshavare upplever att pandemin har påverkat relationsskapandet, men också om de tänker att förskolan hade kunnat göra något annorlunda och vad vi kan ta lärdom av vid liknande situationer i framtiden.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka hur åtta intervjuade vårdnadshavare ser på relationsskapandet mellan förskola och hem och om Covid-19 pandemin påverkat deras relationer till förskolan.
Syftet uppnås genom att följande tre frågeställningar besvaras.
1. Vad ser vårdnadshavare som viktigt i relationen mellan förskola och hem?
2. Vad hade utifrån vårdnadshavare kunnat göras annorlunda för att skapa bättre relationer mellan hem och förskola?
3. På vilket/vilka sätt upplever vårdnadshavarna att Covid-19 pandemin påverkat relationen mellan förskolan och hemmen?
1.2 Studiens disposition
Studien består av sex avsnitt. I detta avsnitt presenteras studiens disposition, alltså hur studien är upplagd. I andra avsnittet redogörs för den bakgrund som studien utgår ifrån, relationsskapandet mellan förskola och hem. Först beskrivs det vad de olika styrdokumenten säger om ämnet och vad förskolan har för roll i relationsskapandet.
Sedan presenteras vad bakgrundslitteraturen säger om ämnet och sedan tas tidigare forskning upp. Avsnittet följs sedan med en redogörelse för den sociokulturella teorin och vad teorin innebär. Slutligen presenteras den databassökning jag använt mig av och hur jag gått till väga för att samla in den tidigare forskning som presenterats.
I studiens tredje avsnitt redogörs det för vilken forskningsdesign som använts, studiens urval, genomförande, dataanalys, studiens tillförlitlighet och slutligen Vetenskapsrådets forskningsetiska aspekter som ligger till grund för genomförandet av hela studien. I det fjärde avsnittet framförs studiens insamlade empiri. Avsnittet är uppdelade i olika teman som valts ut efter relevans av den samlade empirin för att besvara studiens frågeställningar. Avsnitt fem är en analys av resultatet, tolkat utifrån Lev Vygotskijs sociokulturella teori. Detta avsnitt är uppdelat i tre mindre delar som har inriktning på studiens tre frågeställningar.
Det sjätte och sista avsnittet består av en resultatdiskussion där jag diskuterar resultatet utifrån tidigare forskning. Detta för att se om studien kan besvara studiens frågeställningar. Sedan presenteras studiens slutsats och vad jag kom fram till under diskussionsdelen, följt av förslag på vidare forskning inom det valda ämnet. Efter detta diskuterar jag mitt val av metod och om metodvalet nu i efterhand känt rätt eller bör ha gjorts annorlunda. Studien avslutas med en del där jag förklararar studiens relevans för förskolläraryrket och varför just denna studie är att beakta inom förskolläraryrket.
2 Bakgrund
I detta avsnitt presenteras en forskningsmässig bakgrund med fokus på relationsskapandet mellan förskola och hem. I den första delen beskrivs det vad de olika styrdokumenten säger om relationsskapandet och samarbetet mellan förskola och hem. I andra delen redogörs det för vad övrig litteratur säger om ämnet och sedan presenteras det vad som framgår i tidigare forskning. I avsnittets sista del presenteras Lev Vygotskijs sociokulturella teori, vilken studien är grundad på.
2.1 Styrdokument
Förskolan har genom åren förändrats och skapat ny mening för dagens yngsta barn.
Förskolan har nu mer en läroplan och lagar att förhålla sig till och förskolan ska nu utbilda barnen enligt läroplanens mål och riktlinjer (Engdahl & Ärlemalm-Hagsér, 2015).
Enligt läroplanen för förskolan ska förskollärare samarbeta med hemmen på ett förtroendefullt och nära sätt (Skolverket, 2018). Genom detta menar Skolverket (2018) att de bästa möjligheter och förutsättningar skapas för att barnen ska kunna utvecklas mångsidigt och rikt på förskolan. Vidare i läroplanen står det att det är arbetslagets uppgift att ansvara för att en tillitsfull relation mellan hem och förskola utvecklas och upprätthålls och att fortlöpande samtal om barnets utveckling, lärande och trivsel förekommer (Skolverket, 2018). Det är även arbetslagets ansvar att respektera barns integritet och att hålla sig informerade om barns eventuella personliga omständigheter, detta i relation till vårdnadshavare. I Skolverket (2018) står det vidare att det är viktigt att alla som verkar inom arbetslaget har den kunskap och kompetens, som krävs för att skapa förtroendefulla relationer med hemmen. Detta för att skapa en så positiv förskoletid som möjligt. Något som även nämns i läroplanen för förskolan är att det är viktigt att vårdnadshavare vet om och förstår innebörden av utbildningens lärandemål (Skolverket, 2018). Detta, menar Skolverket (2018), är en förutsättning för att vårdnadshavare ska ges möjlighet till inflytande och att de ska kunna skapa sig en förståelse för förskolans uppdrag.
Rektorn på förskolan ansvarar för att varje barn och vårdnadshavare ska få en god introduktion till förskolan och att samarbetet mellan förskola och hem utvecklas och upprätthålls (Skolverket, 2018).
I Skollagen (SFS: 2010:800) och Barnkonventionen står det att det är förskolans uppdrag att främja den allsidiga kontakten och den sociala gemenskapen för att främja barnens utbildning. I Barnkonventionen står det även att det är förskolans skyldighet att samverka med barnens vårdnadshavare för att informera om barnens trivsel och lärandeutveckling på förskolan.
Sammanfattningsvis är det alltså förskollärares ansvar att upprätthålla en god relation mellan förskola och hem, för att främja barnens utveckling och lärande. Denna skyldighet är av stor vikt att beakta i denna studie eftersom jag vill undersöka hur vårdnadshavare ser på relationsskapandet mellan just förskola och hem.
2.2 Bakgrundslitteratur
I detta avsnitt presenteras den bakgrundslitteratur som kan ses som relevant inom relationsskapandet mellan förskolan och hemmen. Litteraturen är uppdelad i rubrikerna; Ansvar över relationen, Samarbetet mellan förskolan och hem, Förståelsen för sin yrkesroll och Kommunikationens innebörd för relationsskapandet.
2.2.1 Ansvar över relationen
Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) nämner att det är viktigt att vårdnadshavare känner sig trygga med förskolan för att de ska kunna gå i väg till arbetet med vetskapen om att barnet eller barnen har det bra. Författarna skriver vidare att det dock inte bara är förskollärarens ansvar att skapa en tillitsfull och trygg relation utan att vårdnadshavarna också har en viktig roll i relationsskapandet. Detta då vårdnadshavarna har ett ansvar över att berätta och förmedla viktig och användbar information till förskolan om hur barnets situation är även utanför förskolan.
”Samverkan mellan hem och förskola underlättas om både föräldrar och personal är intresserade och motiverade av att samarbeta” (Sandberg & Vuorinen, 2020, s. 125).
Jensen och Jensen (2008) beskriver hur varje enskild vårdnadshavare är expert på sitt barn och att alla har en speciell relation till och kunskap om hur sitt eget barn fungerar i olika situationer. Medan förskollärare har en yrkesprofession där förskolläraren har erfarenheter av många olika barn från olika situationer och sammanhang. Sandberg och Vuorinen (2020) menar att vårdnadshavare oftast är mest intresserade av det enskilda barnet. Författarna skriver vidare att det är av stor vikt att vårdnadshavarna känner att personalen på förskolan sett och uppmärksammat barnet under dagen. För att synliggöra om personalen faktiskt sett barnet kan vårdnadshavarna ställa frågor vid till exempel hämtningen om hur barnets dag har varit och vad barnet har gjort. Det behöver även finnas en ömsesidig respekt gentemot sig själv som både vårdnadshavare och personal, men också för motparten (Jensen &
Jensen, 2008). Jensen och Jensen (2008) nämner att det är läraren som bär huvudansvaret för att relationen håller kvalitet och behöver därför visa självrespekt genom att ha en ärlig och rak kommunikation gentemot vårdnadshavarna.
2.2.2 Samarbetet mellan förskola och hem
Samarbetet som sker mellan hemmet och förskolan, menar Jensen och Jensen (2008), sker då båda parterna är värdefulla för varandra. Syftet med att skapa en relation där samarbete är högt prioriterat presenterar författarna är för att höja utbildningens kvalitet och även barnets potentiella lärande. Jensen och Jensen (2008) ger några exempel på hur samarbetet i förskolan kan se ut. Ett av exemplen som författarna skriver om är att om vårdnadshavarna till exempel tycker att barnet har svårt att somna på kvällarna, så kan de be förskolepersonalen väcka barnet efter kanske en timma i stället för två. Genom denna typ av samarbete där vårdnadshavarna ges möjlighet till inflytande genom att de är aktivt deltagande i barnens vardag, menar författarna, skapar en meningsfull relation. Även den dagliga kontakten förklarar Jensen och Jensen (2008) som en del av samarbetet mellan förskolan och hemmen. Författarna förklarar att det är viktigt att vårdnadshavarna blir informerade om de praktiska sakerna på förskolan. Bland annat påfyllning av extrakläder, om barnet behöver ha med sig matsäck vid utflykter eller liknande. Vårdnadshavarna behöver med andra ord tillgodoses av förskolan med tillräcklig information för barnets bästa möjliga vistelse på förskolan.
Sandberg och Vuorinen (2020) nämner att eftersom vårdnadshavarna och personalen på förskolan har olika relationer till barnen och också möter barnen i olika miljöer, är det viktigt att både förskolans och vårdnadshavarens perspektiv lyfts i de fortlöpande samtal som sker under barnets förskolevistelse.
2.2.3 Förståelsen för sin yrkesroll
Förskolepersonal som är osäkra i sin yrkesroll, menar Sandberg och Vuorinen (2020), kan ha svårt att göra vårdnadshavarna involverade i förskolans utbildning. Författarna förklarar att det därför är viktigt att som förskollärare förstå sin yrkesroll och vad den innebär. Det är när personalen på förskolan förstår och tillvaratar sin yrkesprofession som de blir bekväma med och bjuder in vårdnadshavarna till att bli delaktiga.
Sandberg och Vuorinen (2020) skriver att det är när vårdnadshavarna respektive personalen känner att det finns en tydlig rollfördelning som de kan bli bekväma och trygga i sina roller. När denna typ av rollfördelning inte sker beskriver författarna att det kan uppstå konflikter mellan förskolan och hemmen då det lätt blir missförstånd om vem som har vilken uppgift etcetera.
Sandberg och Vuorinen (2020) nämner en studie som genomförts och som handlade om vad barnskötare och förskollärare uttryckt som utmärkande för en bra pedagog. I studien presenterades att den sociala och kommunikativa kompetensen utmärkte en bra pedagog.
Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) belyser vikten av förskolepersonalens kompetens och utbildning i säkerställandet av kvaliteten i förskolan. Författarna skriver att det just är förskollärarnas utbildning och kompetens som är den bidragande faktorn till att kvaliteten i förskolan är hög. Det är därför av stor vikt att personalen förstår sin yrkesroll och vad den innefattar.
2.2.4 Kommunikationens innebörd för relationsskapandet
Något som vårdnadshavare framför allt efterfrågar, enligt Sandberg och Vuorinen (2020), är en rak och ärlig kommunikation. Vidare belyser författarna att kommunikationen är en grundläggande faktor för att skapa tillitsfulla relationer där vårdnadshavarna får känna sig delaktiga i barnens vardag på förskolan. Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) nämner hur viktig kommunikationen är för att säkerställa kvaliteten i förskolan och att kommunikationen i samspelet mellan vuxna och barn kan stödja barns utveckling och lärande.
Olika sorters möten med föräldrar, med barn och föräldrar tillsammans eller med helt öppen inbjudan fyller en bra funktion i den kontinuerliga föräldrasamverkan. Det är viktigt att tänka kring dessa möten så att man når alla föräldrar (Engdahl & Ärlemalm-Hagsér, 2015, s. 35).
Som förskollärare är det därför viktigt att se alla som individer och sedan skapa möjligheter till kommunikation med varje vårdnadshavare på ett sätt som fungerar för varje enskild individ och inte som en hel grupp (Engdahl & Ärlemalm-Hagsér, 2015).
Även Skolverket (2017) beskriver hur viktigt det är att informationen på förskolan anpassas och utformas på fler än ett sätt. Det kan till exempel vara att ge ut både
skriftlig och muntlig information. Vidare förklarar Skolverket (2017) att det är viktigt med en tydlighet gentemot vårdnadshavare om vad de kan utöva inflytande över. Detta för att skapa en tydlighet för vårdnadshavarna vad som förväntas av dem och vad som förväntas av oss som personal på förskolan i dialog sinsemellan.
Utvecklingssamtalen på förskolan är förskollärarens ansvar att minst en gång per år erbjuda vårdnadshavarna (Skolverket, 2017). Dessa samtal ska ge vårdnadshavarna en bred och nyanserad bild av barnets trivsel, lärande och utveckling men också en inblick i hur barnet fungerar i sociala sammanhang och i samspelet med kamrater. Genom att förskollärare är väl insatta i skyldigheten att tillgodose vårdnadshavarna med dessa samtal, kan även förskolans kvalitet höjas och vårdnadshavares inflytande säkras.
2.3 Tidigare forskning
I följande del redogörs för den tidigare forskningen inom relationsskapandet mellan hem och förskola.
Löfdahl (2014) beskriver hur vårdnadshavarna kan informeras och hållas uppdaterade om barnens dagar på förskolan, med hjälp av veckobrev. I veckobreven förklarar Löfdahl (2014) att det kan stå allt från vad de läser för temabok i barngruppen, till vad för typ av ytterkläder som behövs just nu, till mer vardaglig information som vad barnen sjungit, vilka aktiviteter som genomförts under veckan eller liknande. Löfdahl (2014) skriver att förskollärare i veckobreven kan koppla veckans händelser och aktiviteter till läroplanens mål. Genom tydlighet i detta, menar författaren att vårdnadshavarna blir medvetna om vad barnen övat på och lärt sig.
Cohen och Anders (2020) skriver att forskning pekar på att barns inlärningsprestationer och sociala funktion kan komma att öka under den tidiga barndomen om det tidigt i barnens liv finns framgångsrika familjeengagemangsmet- oder. Ett exempel på familjeengagemangsmetod, beskriver författarna, är samarbetet mellan förskola och hem och de menar även att denna typ av metod är viktig då den fungerar som en länk mellan hemmet och barnens första läroplats, alltså förskolan.
Silva (2008) skriver om hur viktigt det är för barns lärande att deras vårdnadshavare är involverade i barnens utbildning. Att utbilda barnen utan ett samarbete mellan hemmet och förskolan, menar Silva (2008), är meningslöst. Cohen och Anders (2020) nämner att den vardagliga kontakten och utbytet av information mellan vårdnadshavare och förskola är det som vårdnadshavare oftast uttryckt som positivt och som skapat den önskade relationen till förskolan.
För att förstå och stötta ett barns psykiska och fysiska hälsa på bästa sätt förklarar McVety (2021) att det kan vara till stor hjälp för förskolepersonalen att veta om vårdnadshavarens fysiska och psykiska hälsotillstånd. McVety (2021) menar att när förskolepersonalen även vet om vårdnadshavarnas hälsotillstånd, kan det vara lättare att arbeta som ett team för barnets bästa. Detta för att förskolepersonalen kan skapa sig en förståelse för hur och i vilken utsträckning familjen kan komma att behöva stöttning. Författaren beskriver att vårdnadshavarnas psykiska hälsa kan vara en
avgörande faktor för barnets tidiga utveckling. Detta då vårdnadshavarnas psykiska hälsa kan påverka barnets känslomässiga, fysiska och sociala utveckling. McVety (2021) förklarar hur barn som har vårdnadshavare med psykisk ohälsa, kan komma att ha svårt med det sociala samspelet. Vilket i sin tur kan spegla av sig i förskolan och även då påverka barnets relationer på förskolan och då även barnets utveckling och lärande. Under Covid-19 pandemin, hävdar McVety (2021), att vårdnadshavares psykiska hälsa kan ha blivit allt sämre och att detta då kan ha påverkat barnens möjligheter för lärande i hemmet och på förskolan. Det är därför viktigt att relationen mellan förskolan och hemmet är en fungerande del av barnets vistelse på förskolan, så att vårdnadshavarna kan få stöttning till att fortsätta att uppmuntra barnen för fortsatt utveckling och lärande.
Anders, Cohen och Oppermann (2021) beskriver hur kommunikationen och samarbetet mellan förskolan och hemmen förändrats under Covid-19 pandemin.
Författarna förklarar att kommunikationen och samarbetet tidigare inte haft en sån relevans för relationsskapandet som det visat sig ha fått nu under pandemin. Med hjälp av digitala hjälpmedel, menar Anders m.fl. (2021), att förskolan haft möjlighet att upprätthålla en kontinuerlig kontakt med hemmen, trots att barnen kanske inte vistats på förskolan under längre perioder.
2.4 Teori
I detta avsnitt presenteras den sociokulturella teorin som studien tar utgångspunkt från.
2.4.1 Den sociokulturella teorin
Williams (2006) beskriver Lev Vygotskij som en språkforskare som hade intentionen om att skapa en vetenskap om barndomen, detta under början på 1900-talet.
Författaren skriver vidare att denna vetenskap kom att skapa den sociokulturella teorin, vars huvudtema är betydelsen av vad social interaktion har för påverkan på människans emotionella, intellektuella och övriga utveckling. Vygotskij menade att det är språket som är den bidragande faktorn för utveckling hos människan (Williams, 2006). Något som är centralt i den sociokulturella teorin är idén om att lära av varandra. Williams (2006) förklarar att det är i samspel med andra, mer kunniga som barn men även vuxna ges bästa möjlighet till utveckling och lärande och att det är i interaktion med andra som man lär sig. Författaren skriver vidare att lärandet ses som en social praktik som uppstår i och med hjälp av sociala relationer där interaktion och kommunikation fungerar som länkar för lärandet.
Jakobsson (2012) nämner den proximala utvecklingszonen inom den sociokulturella teorin som Vygotskij skapade. Jakobsson (2012) förklarar att den proximala utvecklingszonen framför allt fokuserar på situationer där människor interagerar med varandra och att nya kunskaper då också utvecklas. När människor interagerar och samarbetar med varandra beskriver Jakobsson (2012) att man ofta behöver tänka om, förklara, omformulera sig och argumentera och att det då skapas nya kunskaper hos
alla människor. Det handlar om att förändra och anpassa sitt sätt att interagera på, utifrån i vilken situation eller med vem man ska interagera med. Genom den proximala utvecklingszonen kan människan med hjälp av andra, mer kunniga, nå en högre nivå av utveckling och lärande.
Jakobsson (2012) beskriver begreppet mediering och förklarar begreppets innebörd inom den sociokulturella teorin. Författaren förklarar att mediering innebär hur människan som en lärande individ samverkar med de artefakter som vi människor skapat för att förstå våran omvärld. När vi sedan samverkar med artefakterna, menar Jakobsson (2012), att detta påverkar och främjar lärprocesserna. Författaren nämner hur barn kan använda sig av till exempel fingrar, stenar eller mynt för att lära sig att räkna. Så småningom när barnet sedan lärt sig räkna, menar författaren att dessa artefakter upphör alltmer då lärandet om att räkna, kommit till barnet.
2.5 Databassökning
De databaser jag använt mig av för att hitta relevant tidigare forskning har varit ERIC, DiVA och Primo. När jag sökt på de olika databaserna har jag valt att avgränsa sökningen med hjälp av ”peer reviewed”. Detta för att göra sökningarna mer säkra och angränsade från artiklar som inte granskats vetenskapligt innan publikation. Jag valde även att avgränsa artikelsökandet så att artiklar 2008 och senare endast skulle visas.
Även detta i syfte att inte använda för gammal forskning då förskolan förändrats mycket under de senaste åren.
I databaserna sökte jag på ord som kändes relevanta för studiens syfte och frågeställningar. Ord jag sökte på var bland annat ”kindergarten”, ”preeschool”,
”family involvement”, ”corona pandemic”, ”pandemic” och ”parent teacher cooperation”. Jag använde mig även av en del svenska ord som ”föräldrars inflytande i förskolan”, ”förskola och hem”, ”samarbete mellan förskola och hem”,
”sociokulturella teorin” och ”Vygotskij”.
3 Metod
I detta kapitel redogörs för den metod som använts för att samla empirin till studien.
Forskningsdesign, urval, genomförande, databearbetning, studiens tillförlitlighet och forskningsetiska aspekter. Den forskningsdesign som använts och som presenteras är en kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjuer. De forskningsetiska aspekter som tillgodosetts under studiens gång är konfidentalitetskravet, informationskravet, samtyckeskravet och nyttjandekravet.
3.1 Forskningsdesign
Denna studie bygger på en kvalitativ forskningsmetod, då jag ansåg denna metod som mest relevant för att besvara mitt syfte och mina frågeställningar. Bryman (2018)
beskriver kvalitativ forskningsmetod som en metod att använda när du vill ta reda på hur informanterna tolkar och uppfattar sin sociala verklighet. Eftersom jag ville ta reda på hur just vårdnadshavarna upplever att relationerna mellan förskolan och hemmen fungerar, kändes detta metodval som mest relevant. Jag använde mig av kvalitativa semistrukturerade intervjuer för att samla in empirin. Min intervjuguide innehöll sex intervjufrågor som jag såg som relevanta för att besvara mitt syfte och mina frågeställningar. Vid semistrukturerade intervjuer är det vanligt att använda en intervjuguide som verktyg för mig som intervjuar (Bryman, 2018). Bryman (2018) förklarar att semistrukturerade intervjuer ger informanterna möjlighet till bredare och mer rika svar som kan ta riktning åt olika håll beroende på informanternas tidigare erfarenheter och tankar. Detta för att intervjuerna ses som anpassningsbara och flexibla. Intervjufrågorna kan även tas i annan ordning än planerat om informantens svar riktar sig mot en annan fråga i intervjuguiden. Semistrukturerade intervjuer kan även ge möjlighet att ställa följdfrågor, både för mig som intervjuare men också för informanterna som blir intervjuade. Det kan enligt Bryman (2018) leda till mer djupgående och korrekta svar.
Min tanke med att genomföra just intervjuer var att få så mycket relevant material att analysera som möjligt. En stor skillnad mellan att ha intervjuer eller enkäter hävdar Statistiska centralbyrån (2016) är att informanten inte kan läsa några svarsalternativ under en intervju, utan svaren blir därför mer fria och precisa.
3.2 Urval
I denna studie ville jag ta reda på och få förståelse för hur vårdnadshavare tänker att en god relation mellan förskola och hem kan skapas och sedan upprätthållas. Jag valde därför att intervjua åtta vårdnadshavare med olika kön, ålder och barnantal. I förhoppning att få spridning på resultatet och stärka studiens tillförlitlighet, hade informanterna barn på förskolor i tre olika län i Mellansverige.
Då studien var tidsbegränsad behövde jag anpassa urvalet och begränsa det på ett sätt som gjorde att jag med säkerhet skulle hinna få tillräckligt med material för att genomföra studien. Informanterna behövde ha minst ett barn som vistades på förskolan, men jag ville även att det skulle bli en jämn fördelning mellan informanternas kön, antal barn och ålder. Bryman (2018) förklarar att ett målstyrt urval utgår ifrån att välja ut informanterna strategiskt och utefter relevans för studiens syfte. Därför användes ett målstyrt urval, med stöd av det Bryman (2018) kallar snöbollsurval. Detta betyder att jag först hittade informanter som var relevanta för studien och informanterna frågade i sin tur vänner eller bekanta som de visste var relevanta för min studie.
3.3 Genomförande
Arbetet inleddes med att leta relevant litteratur och tidigare forskning kring mitt valda ämne, relationsskapandet mellan förskola och hem. Eftersom jag saknade
vårdnadshavares tankar och idéer om hur relationen mellan förskola och hem bör se ut enligt vårdnadshavarna själva, kände jag att jag behövde samla på mig mer kunskap inom ämnet innan jag påbörjade intervjuer. För att nå ut till vårdnadshavarna, kände jag att en kvalitativ metod var det bästa alternativet för att besvara mitt syfte och mina frågeställningar. Bryman (2018) beskriver kvalitativ metod som en metod som kan ta olika riktningar och som kan ge detaljerade och fylliga svar. Jag skrev sedan ihop sex intervjufrågor (se bilaga 1) och ett missivbrev där information om intervjuerna samt syfte och frågeställningar framkom. Missivbrevet (se bilaga 2) skickades sedan ut via mejl till de informanter som valt att medverka i studien.
För att få tag på informanter valde jag att lägga ut information på min Facebooksida om mitt examensarbete. Där efterfrågade om någon var intresserad av att medverka eller om de kände någon som var relevant för min studie. Det enda kravet för att medverka var att de hade minst ett barn på förskola. Jag blev positivt överraskad över hur många som hörde av sig och fick ihop åtta informanter.
På grund av den rådande pandemin ville jag inte ha fysiska möten utan informanterna fick välja om de ville ha intervju via telefon eller via videosamtal. Sex av informanterna valde att ha intervju via videomöte och två valde att ha det via telefon. Inför varje intervju berättade jag återigen om de etiska principerna och att informanten hade rätt att avbryta utan anledning om hen så skulle vilja och jag bad även om deras samtycke om inspelning i början av varje intervju. Inspelningarna skedde på datorn och har bevarats på ett säkert sätt som inte kopplar de enskilda informanterna till inspelningarna och som gör informanterna konfidentiella.
Intervjuerna spelades in i syfte att ge mig möjlighet att transkribera och få ut så mycket material som möjligt från varje intervju samt för att säkerställa och stärka tillförlitligheten till studiens resultat.
3.4 Dataanalys
Jag valde att spela in varje intervju då Bryman (2018) skriver att med hjälp av ljudinspelningar underlättas arbetet av att analysera resultatet då jag kan gå tillbaka i materialet, lyssna på nytt och tolka materialet på olika sätt. Detta leder i sin tur till att studien kan uppfattas som mer trovärdig då resultatet analyserats och tolkats på flera olika sätt. Efter varje genomförd intervju transkriberade och sedan färgkodade jag den empiri som kändes relevant för att besvara studiens frågeställningar och syfte. Jag använde till exempel blått som kod för ”nyckelord” som informanterna nämnde, rött för de saker som de påpekade som lite mer negativa saker och lila för de saker som de påpekade funkade bra och som de ansågs som viktiga i relationsskapandet till förskolan. Denna form av analysmetod nämner Bryman (2018) som en av de vanligaste förekommande metoderna vid en kvalitativ analys och författaren kallar analysmetoden för en tematisk analysmetod. När färgkodning sker av den insamlade empirin, menar Bryman (2018), att det skapas teman som sedan kan analyseras och skapas en förståelse kring. Därför valde jag att transkribera och färgkoda så snart varje
intervju var färdig, då författaren skriver att vid en tidig transkribering kan en större förståelse för den insamlade empiri skapas och även bidra till vilken teoretisk riktning studien tar.
3.5 Studiens tillförlitlighet
Enligt Vetenskapsrådet (2017) beskrivs studiens tillförlitlighet som en viktig aspekt för att säkerställa studiens kvalitet. Genom att informanterna kom från olika kommuner, hade olika kön och olika barnantal kan det tänkas att studien blir mer tillförlitlig än om informanterna till exempel endast var kvinnor, hade barn i samma ålder och på samma förskola. Risken hade då varit att den insamlade empirin hade sett väldigt liknande ut och att resultatet hade blivit enformigt. Genom att intervjuerna genomfördes utan någon direkt förberedelse för informanterna, mer än att de fick reda på studiens inriktning kan resultatet tänkas vara mer trovärdigt. Detta då informanterna svarat spontant vad de tänkt på vid varje fråga och inte tänkt ut ett svar i förväg. Utifrån ett pålitlighetsperspektiv hade resultatet då antagligen blivit till viss del annorlunda om studien genomförts på nytt, då informanternas egna erfarenheter och tankar kan skilja sig. Troligtvis kan det dock tänkas att till exempel kommunikationen även hade kommit upp i resultatet om studien genomförts på nytt, eftersom alla informanter nämnde just kommunikationen som en bidragande faktor till en fungerande relation.
I Vetenskapsrådets (2017) skrift God forskningssed beskrivs det att ett vanligt misstag som sker när man som forskare ska sammanfatta ett resultat, är att man överskattar resultatet och dess betydelse. Resultatet kan dock ses som tillförlitligt då det presenteras citat från informanterna genom hela resultatdelen.
Detta stärker resultatets tillförlitlighet då det visar vad informanterna ordagrant berättat och jag har genom denna metod inte kunnat tolkat och eller omvärdera resultatet. Jag är dock medveten om att resultatet inte kan generaliseras eftersom informanterna endast var åtta vårdnadshavare.
3.6 Forskningsetiska aspekter
Informanterna blev informerade om de etiska aspekterna genom missivbrevet som de tog del av innan de intervjuades. I missivbrevet förklarade jag hur jag under min studie skulle komma att beakta de forskningsetiska aspekterna och vilka rättigheter informanterna har när de medverkar i studien. De forskningsetiska aspekterna som beaktats under studiens gång är informationskravet, konfidentalitetskravet, samtyckeskravet och nyttjandekravet. Bryman (2018) och Vetenskapsrådet (2017) nämner dessa aspekter som grundläggande och viktiga att beakta i en studie.
Författaren menar att dessa aspekter krävs för att säkerställa att ingen av informanterna kommer till skada.
Informationskravet beaktades genom att informanterna fick ta del av missivbrevet och på så sätt också bli informerade om studiens syfte och deras rättigheter under studiens gång. Jag valde även att berätta om syftet under intervjuernas gång och varför jag såg ämnet som relevant inför min kommande yrkesroll som förskollärare. Jag frågade innan varje intervju om godkännande att spela in intervjuerna och informerade även om att de har all rätt till att avbryta när som helst och att deras deltagandet är frivilligt.
Eftersom informanternas deltagande var frivilligt tillgodosågs även samtyckeskravet.
Informanternas personuppgifter har jag med största möjliga konfidentialitet behandlat så att varje individ skulle känna sig bekväm och trygg med att ingå i studien och alla uppgifter de lämnat endast använts för studiens ändamål. Genom detta har både nyttjande- och konfidentalitetskravet tillgodosetts och beaktats.
4 Resultat
I detta avsnitt presenteras studiens resultat. Resultatet kommer att vara uppdelat i olika teman som valts ut efter relevans av den samlade empirin. Först beskrivs innebörden av de nyckelord eller teman som informanterna nämnde som viktiga för en fungerande relation mellan förskolan och hemmen. Där efter presenterar jag vad informanterna såg som förbättringsmöjligheter inom ämnet och till sist Covid-19 pandemins påverkan på relationsskapandet. De teman som resultatet är indelat i kommer att gå hand i hand med varandra genom hela resultatavsnittet.
4.1 Information
Sex av åtta informanter pekar på informationens innebörd för relationen mellan förskolan och hemmen. De såg informationen som en viktig del för att en god relation skulle kunna skapas och upprätthållas. Fem av de sex informanterna påpekade att den vardagliga informationen om barnets vistelse och trivsel var en av de viktigaste sakerna för att känna sig trygga med att lämna sina barn på förskolan. De berättade även att när de kände sig väl informerade och involverade i barnets dag och trivsel, så upplevde de sig mer delaktiga i barnets utveckling och lärande. Två av informanterna beskrev att när de gavs rikligt med information om barnets vistelse på förskolan, kunde de även prata om barnets dag på ett annat sätt när de var hemma, än om de inte hade fått så mycket information vid till exempel hämtningen. Även veckobrev benämndes som uppskattad information då alla vårdnadshavare gavs möjlighet till att ta del av barnets vecka även om vårdnadshavaren kanske bara hade barnet varannan vecka.
Tre av informanterna berättade om hur de har kunnat få viktig information i efterhand av personalen. Det kunde till exempel vara något som hänt på förskolan som barnet berättat om hemma på kvällen, men som ingen personal tagit upp vid hämtningen. När informanterna sedan hade frågat personalen så var de väl medvetna om händelserna och varför de uppstått. Dessa tre benämnde vikten av att faktiskt våga informera vårdnadshavare om både ”positiva” men också ”negativa” händelser som sker på förskolan.
Man vill ju inte veta i efterhand att något hänt utan man vill ju veta det där och då för att kunna veta hur man ska arbeta vidare med det även hemma. Man behöver ju kunna lyfta både positiva och negativa saker med varandra för att kunna stärka barnens utveckling och lärande.
Att få ”bra” med information vid hämtning menade även dessa tre informanter visade på, att personalen hade ”sett” barnet och uppmärksammat det under dagen. Det gav dem en trygghet till att veta att barnen har det bra på förskolan och att informationen blir som ett kvitto på att personalen faktiskt gör ”grejer” och hittar på saker med barnen.
Men sen också att man får information om vad som händer på förskolan, vad man har gjort och vad som varit kul eller mindre roligt för barnet. Även om det uppstått situationer som kan vara bra att få reda på hemma, att man får den informationen utan att efterfråga den, att det finns ett naturligt intresse.
Det diskuterades även om vikten av att bli informerad om förskolans arbete. Att inte bara bli informerade om hur barnet haft det eller vanliga praktiska saker så som extrakläder eller liknande, utan om vad barnen gör och varför. Varför arbetar de på just det sättet eller varför gör personalen som de gör. Detta beskrev två av informanterna som givande och att det gav dem en inblick i förskolans utbildning och hur barnen lär sig. Genom denna typ av information kände de även att de blev mer delaktiga och att de hade möjlighet till inflytande, eftersom de förstod förskolans arbete och uppdrag på ett helt annat sätt än innan. Ytterligare ett sätt för information om barnets dagar på förskolan nämnde två informanter kunde vara utvecklingssamtalen. Ena vårdnadshavaren berättade att hen var nöjd med de utvecklingssamtal hen haft, medan den andre saknade det. Informanten som saknade dessa samtal berättade att hen haft sitt barn på förskolan i 4 år nu, men endast blivit erbjuden ett utvecklingssamtal under alla dessa år. Vårdnadshavaren förklarade att om hen blivit erbjuden fler samtal, hade hen möjligtvis känt sig mer säker i barnets utveckling och lärande på förskolan.
Jag hade även önskat lite mer, jag vet inte om det kallas det men utvecklingssamtal. Det hade jag kunnat tänka mig, att de kanske i alla fall är så där en gång per år eller något för det har det inte riktigt varit. Jag har haft ett, så det hade varit bra med lite mer sånt eller också typ så här föräldramöte eller något sånt. Det kanske man inte har på förskolan egentligen men det är något som jag hade tyckt varit bra.
4.2 Kommunikationen
Alla åtta informanter betonade kommunikationen som en av de allra viktigaste faktorerna för att en relation ska fungera. De nämnde kommunikationen över lag, en rak och ärlig kommunikation och öppen dialog, när jag frågade om hur en bra relation kan skapas och upprätthållas.
Jag tycker att dialogen och kommunikationen har varit A och O för att få till en relation som jag tycker är fungerande.
Den vardagliga kommunikationen var den som informanterna till största del berättade om och som de såg som viktig i relationsskapandet. Som citaten också pekar på så
kunde det synliggöras att kommunikationen var en bidragande faktor till att skapa tillit och trygghet till att lämna sitt barn på förskolan.
Jag tror att det viktigaste är en bra kommunikation och där tänker jag att det är jätteviktigt att båda parter är med och bidrar. Som vårdnadshavare förväntar jag mig inte att det bara är förskolan som ska serva mig med all tänkbar information utan är det något jag undrar över så kan ju jag också liksom ställa frågor.
Den vardagliga kommunikationen var oftast vid hämtning och lämning men två av informanterna berättade även hur de kunde bli kontaktade via telefon under dagens gång om det hade hänt något speciellt. Detta menade informanterna inträffade om det hade varit något speciellt och viktigt som hänt som absolut inte fick missas vid hämtningen. Det kunde handla om att barnet hade ramlat och fått en bula, blivit bitet eller hamnat i en konflikt eller likande som förskolepersonalen såg som viktig information för vårdnadshavarna att veta om. Digitala hjälpmedel så som sms och bilder har även det använts som kommunikationsmedel. Det kunde skickas sms eller bilder på barnet om det hade varit en ”jobbig” lämning till exempel. Denna typ av kommunikation uppskattades av sex av informanterna och de påpekade att detta skapade en trygghet och ett lugn hos de själva och värdesattes därför högt.
[…] jag tänker att kommunikationen över lag har varit jätteviktig för hans förskoletid men också såklart för mig som förälder som då kan känna mig trygg med att han har det bra.
Ord som öppenhet, lyhördhet, behandlar alla likadant och social personal, togs upp som delar av kommunikationen. Informanterna förklarade på olika sätt hur viktigt de ansåg att det var att de kände sig sedda och hörda av personalen vid både hämtningen och lämningen och att de blev behandlade lika av personalen.
4.3 Samarbete
Ett väl fungerande samarbete mellan hemmet och förskolan uppgav alla åtta informanter som en avgörande faktor till en väl fungerande relation. Både kommunikationen och informationen belystes och beskrevs som byggstenar för att ett fungerande samarbete skulle ske. Samarbetet har även hjälpt till att se till barnens bästa och utgå från vad barnen mår bäst av.
Jag hade till exempel ett barn hemma som inte åt på flera dagar och då var jag så här ”äter han på förskolan?” och dom ba ja det har inte varit något konstigt och så sa de då även till om han hade ätit sämre någon dag. Det kändes liksom som att vi förstod varandra och vi samarbetade.
Genom ett bra och välfungerande samarbete kunde vårdnadshavaren i detta exempel känna sig lugn med barnets matsituation. Vårdnadshavaren visste att personalen skulle hålla koll på barnets matintag och säga till om det var någon avvikelse.
Informanten berättade hur detta skapade en tillitsfull och trygg känsla hos hen och att genom situationer som just denna fick hen att slappna av och känna sig sedd, hörd och förstådd. De andra informanterna beskrev hur de tänkte att förskolepersonalen kan anpassa undervisningen till varje individ. Genom ett fungerande samarbete mellan
förskolan och hemmen, menade informanterna, att personalen kunde skapa en mer individanpassad undervisning.
[…] vi kan höra saker som de tränar på förskolan, som vi kanske då också behöver träna på hemma.
4.4 Faktorer som kan påverka och förändra relationerna
Här presenteras de två faktorerna som flest informanter diskuterade kring när jag frågade om vad som hade kunnat göras annorlunda för att skapa ännu bättre relationer mellan förskolan och hemmen.
4.4.1 Personalbrist
Fem av informanterna berättade om hur personalbristen påverkade relationen mellan förskolan och hemmen. Informanterna beskrev att när det var vikarier på avdelningen gavs inte lika mycket information om barnets dag på förskolan ut vid till exempel hämtningen. Som det nämndes under 4.1 information och 4.2 kommunikationen så var båda dessa delar väldigt viktiga för de flesta av informanterna och avgörande för hur bra relationen skulle komma att bli till förskolan.
En av informanterna förklarade hur personalen på hens barns förskola hade vikarier som gick runt där det behövdes på hela förskolan. Informanten upplevde detta som väldigt positivt då det gav både vårdnadshavarna men speciellt barnen möjlighet till att skapa en relation även till vikarierna, då det nästan alltid var densamma som kom in om någon av ordinarie personal var borta. Resterande fyra informanter lyfte och förklarade personalbristens påverkan på relationerna mellan hemmet och förskolan som något negativt och jobbigt.
När det har varit personalbrist har det varit fruktansvärt. Det har verkligen inte funkat och det känns som att de inte riktigt har anpassat personalen på hela förskolan ut efter barnen utan hur de brukar vara. Många vikarier har hamnat på ett och samma ställe och då har det inte alls funkat vid lämningar till exempel. På så vis märker man ju att de ”vanliga” relationerna är så viktiga och värdefulla oavsett om man tycker att de funkar jättebra eller okej.
Två av dessa informanter hade barn som tyckte att det var jobbigt att bli lämnade på förskolan. Informanterna berättade att det var svårt att uppmuntra barnen att vara på förskolan när det var många vikarier. Eftersom vikarierna inte hade samma kunskap om barnens behov vid till exempel lämningarna. Samspelet mellan vårdnadshavarna och vikarierna upplevdes som svårt att få ihop i samband med att barnet var ledset i och med lämningen.
4.4.2 Barnsyn
Tre informanter diskuterade om olika händelser där förskolepersonalens barnsyn hade behövt setts över. En informant berättade om hur personalen hade påpekat att barnet betedde sig ”olämpligt” på förskolan och att i stället för att fokusera på vad som utlöste beteendet så var personalen snabba på att påpeka barnets brister och att barnet hade
betett sig på ett sätt som inte var önskat på förskolan. Informanten förklarade att hen då ifrågasatt personalen och undrade om personalen visste vad som utlöst beteendet hos barnet och varför barnet agerade som det gjorde. Informanten menade att barnet inte bara beter sig på ett visst sätt, utan det är i interaktion med omvärlden som barnet väljer att agera. En av de andra två informanterna nämnde en liknande händelse där personalen på förskolan tyckte att hens två-åriga barn var aggressivt och att barnet blev svart i blicken i vissa situationer.
Då hade vi ett möte kring det och då jag som är beteendevetare i grunden började ju direkt göra en beteendeanalys över det här. Jag började ju direkt tänka att vad kan personalen påverka i situationen, snarare än att försöka förändra mitt barn. Så jag var ju mer att ni behöver titta på hela situationen och ni behöver förstå vad det är som gör att det blir så här, vad händer före hen blir såhär och också vara lite försiktig med att stämpla någon som aggressiv till exempel.
I stället för att se över i vilka situationer som barnet upplevdes på detta sätt och vägleda barnet genom dessa, så ville personalen ha möte med informanten och dess sambo för att diskutera barnets beteende.
4.5 Covid-19 pandemins påverkan
Covid-19 pandemin anses ha påverkat relationerna mellan förskolorna och hemmen både positivt och negativt. Det som vårdnadshavarna var mest eniga om var förändringarna som blivit vid hämtningarna och lämningarna. De menade att informationen vid hämtningarna och lämningarna blivit mer knapphändig under Covid-19 pandemin och att vårdnadshavarna känt sig stressade. Det har kunnat stå andra vårdnadshavare och väntat på att få hämta eller lämna sina barn. Informanterna nämnde att de inte fått komma in på förskolan och att detta har varit anledningen till att de känt sig stressade över att gå in och hämta eller lämna sina barn, för att sedan gå direkt. Tidigare har de fått komma in på avdelningen eller i korridoren för att i lugn och ro klä av eller på sitt barn och då även haft tid att kommunicera med personalen under en längre stund.
[…] för mig som vårdnadshavare som vill och behöver den här vardagliga kommunikationen har det verkligen varit tufft under pandemin.
Det nämndes även av två informanter att den pedagogiska dokumentationen hade kunnat skapat bättre relationer, speciellt under pandemin när vårdnadshavarna inte får vistas inne i lokalerna på förskolan. Med dokumentation som verktyg förklarade vårdnadshavarna att personalen hade kunnat göra vårdnadshavarna mer delaktiga och få mer inflytande över barnens utbildning. Genom att sätta upp bilder, saker barnen pysslat, ritat eller liknande i kapprummet där barnen blir hämtade och lämnade, hade vårdnadshavarna kunnat få möjlighet till att veta vad barnen gör om dagarna. Detta menade vårdnadshavarna hade gjort att personalen inte hade behövt lägga lika mycket tid på varje vårdnadshavare, utan dem hade kunnat få information om dagen genom till exempel dessa bilder.
Nu när jag tänker efter och tänker mer på det så kanske det hade varit bra och givande om de till exempel hade satt upp bilder i kapprummet eller något sånt där. Liksom att det här håller vi på med just nu, för då hade man ju ändå kunnat få se det utan att vara inne på själva avdelningen.
Även hur information om både riktlinjer för sjuka barn, vad som händer på förskolan eller allmän planering, påpekade informanterna som något negativt. De hade velat ha mer information via bland annat mejl då det ofta var sjukdomar som gjort att barnen inte vistats på förskolan lika ofta som tidigare. På grund av sjukdomar berättade tre vårdnadshavare att de gått miste om viktig information då det endast funnits lappar med informationen på förskolan. Det var allt från nya riktlinjer kring barnens vistelse på förskolan under pandemin, till traditionsfiranden. Detta har lett till att barnen missat firanden eller inte varit förberedda på firanden eftersom familjerna har varit hemma och sjuka. De riktlinjer som även funnits under pandemin, menar fyra informanter, har påverkat barnens relationsskapande. Detta då barnen behövt vara hemma vid minsta förkylningssymptom, men också om deras syskon uppvisat några som helst symptom. Barnen har då missat mycket tid med sina kompisar och kompisrelationerna på förskolan har blivit påverkade.
Jag tänker att just för barn i hans ålder så är det viktigt med de här kompisrelationerna och att bara sitta hemma inom fyra väggar i princip med sina föräldrar är kanske inte det roligaste och jag tror att det är jätteviktigt utifrån utvecklingssynpunkt också. Jag tänker på språkutveckling och hur mycket som händer med språket när barnen pratar med andra barn och vad som händer med relationer och det här sociala samspelet när de lär sig leka med andra barn. Det är liksom en helt annan relation som man har som förälder till sitt barn än vad barn har med andra barn.
Alla åtta informanter berättade att de över lag ändå varit nöjda med förskolornas arbete och att de är nöjda med hur deras relationer till förskolan sett och ser ut.
Samtliga påpekade hur viktiga relationerna till personalen på förskolorna var och hur dessa relationer kom att påverka hur de som vårdnadshavare kände inför barnets vistelse på förskolan. När de lärt känna personalen och fått en relation till dem, berättade alla att de kände sig mer bekväma och trygga med att lämna sina barn.
5 Analys
I detta avsnitt kommer studiens resultat att analyseras utifrån den sociokulturella teorin. Analysen presenteras under samma rubriker som resultatet beskrevs i. Den första delen synliggör vad vårdnadshavarna påpekade som viktigt för en fungerande relation mellan förskolan och hemmen. Andra delen presenterar vad vårdnadshavarna anser hade kunnat göras annorlunda eller förbättrats för att skapa ännu bättre relationer. I sista delen presenteras och analyseras Covid-19 pandemins påverkan.
5.1 Viktigt i en relation – information, kommunikation och samarbete
Ett fungerande samarbete skapades genom kommunikation och information mellan förskolan och hemmen. I interaktion med varandra skapades de bästa
förutsättningarna enligt vårdnadshavarna för en väl fungerande relation.
Informanterna berättade om hur viktigt det är för dem som vårdnadshavare att få information om barnets dagar på förskolan. Det kunde vara information om hur barnet verkar trivas, vad det gör och med vem det leker. Detta menade informanterna skapade en trygghet och tillit till förskolan och att de kände sig bekväma med att lämna sina barn där. Den sociokulturella teorin innebär, som tidigare nämnt, betydelsen av vad den sociala interaktionen och utbyte av kunskaper kan bidra med till människan (Jakobsson, 2012). Genom denna typ av social interaktion, när vårdnadshavaren och förskolepersonalen byter information om barnets dag, skapas förståelse och kunskap om barnets utveckling och lärande. Detta har lett till att vårdnadshavarna utrycker hur deras tillit och trygghet för förskolan växt när de fått relevant information om barnets dagar.
Informanterna berättade även att de ville veta om det hänt något på förskolan, både
”positivt” men också ”negativt”. När vårdnadshavarna fick reda på de konflikter som uppkommit i förskolan, kunde de ta med informationen hem för att prata med barnet om händelsen hemma också. Eftersom lärandet ses som en social praktik i den sociokulturella teorin och att lärandet sker med hjälp av sociala relationer kan barnen då utvecklas och lära sig med hjälp av förskolan och hemmets sociala relation (Williams, 2006).
Kommunikationen nämndes av alla åtta informanter på ett eller annat sätt som avgörande för en fungerande relation mellan förskolan och hemmen. Hela den sociokulturella teorin bygger på språkets betydelse i interaktion med andra och att språket är en bidragande faktor till utveckling hos människan (Williams, 2006).
5.2 Faktorer som kan påverka och förändra relationerna
I resultatet synliggörs de faktorer som skulle kunna ses över för att skapa bättre relationer, så som barnsynen och personalbristen. Genom kommunikation och samarbete mellan förskolepersonalen, menade vårdnadshavarna, att nya tankar och idéer kan skapas mellan kollegorna och en gemensam barnsyn kan tillkomma.
Förskolepersonalen kan interagera med barnen och även fråga barnen vad det är som till exempel utgör deras beteenden i specifika situationer. När personalen skapar förståelse för barnens upplevelser av en situation, kan förskolepersonalen i interaktion med barnet komma på lösningar som gör att barnet ges strategier för att ändra sitt beteende eller tankesätt när ”jobbiga” situationer uppstår. Detta eftersom förskolepersonalen är mer kunnig inom att skapa strategier för att lösa situationer på bästa sätt, medan barnen kan delge förskolepersonalen sina känslor och upplevelser.
Genom samarbetet mellan förskolepersonalen och barnen, kan erfarenheter utbytas och leda till att båda parter lär sig av varandra. Precis som Williams (2006) beskriver inom den sociokulturella teorin så lär sig människor i interaktion med varandra.
5.3 Covid-19 pandemins påverkan
Resultatet visar att Covid-19 pandemin påverkat kommunikationen mellan förskolan och hemmen och på så vis även förändrat relationerna till förskolan till viss del.
Samtidigt pekar den sociokulturella teorin på språkets betydelse för en fungerande relation (Williams, 2006). Det är därför viktigt att kommunikationen upprätthålls för att bibehålla en god relation. Informanterna belyser även att pandemin påverkat just relationen och att detta främst beror på den försämrade kommunikationen och informationen som blivit nu under pandemin. Som Jakobsson (2012) skriver innebär den proximala utvecklingszonen att man behöver anpassa sitt interagerande beroende på vem motparten är. Till exempel genom att förklara, omformulera sig, tänka om och förändra sitt sätt att kommunicera. Det är därför viktigt att ta teorin i beaktande även under tider som nu när det varit en pandemi. Att trots pandemin, fortsätta att utgå från vem man samarbetar med och hur man på bästa sätt ska kunna nå fram till varandra.
Detta genom att omformulera, förklara och anpassa.
De förändrade möjligheterna till att få den information som vårdnadshavarna påpekade att de ville ha, har påverkat relationerna mellan förskolan och hemmen.
Informanterna nämnde veckobrevet som en möjlighet för dem att få en inblick i barnets förskolevistelse utan att ha en direkt kontakt med förskolepersonalen. Detta tolkar jag enligt Vygotskijs teori som en typ av mediering. Veckobreven är en artefakt som skapats av förskolepersonalen för att informera vårdnadshavarna om barnets dagar på förskolan men också om verksamheten över lag.
Genom att förskolepersonalen skriver veckobrev, överförs information till vårdnadshavarna. De kan i sin tur tillsammans med barnen föra en dialog och diskussion om barnets dagar på förskolan.
6 Diskussion
Diskussionsavsnittet innehåller en resultatdiskussion, slutsats och förslag för vidare forskning, metoddiskussion och studiens relevans för förskolläraryrket.
6.1 Resultatdiskussion
Resultatdiskussionen utgår från studiens syfte som var att undersöka hur vårdnadshavare ser på relationsskapandet mellan förskola och hem och om Covid-19 påverkat deras relationer till förskolan. Resultatdiskussionen kommer även att vara indelade i de frågeställningar som studien utgår ifrån.
1. Vad ser vårdnadshavare som viktigt i relationen mellan förskolan och hem. 2. Vad hade utifrån vårdnadshavare kunnat göras annorlunda för att skapa bättre relationer mellan förskola och hem. 3. På vilket/vilka sätt upplever vårdnadshavarna att Covid- 19 pandemin påverkat relationen mellan förskolan och hemmen. Resultatet diskuteras utifrån bakgrundslitteraturen och den tidigare forskningen.
6.1.1 Vad ser vårdnadshavare som viktigt i relationen mellan förskola och hem?
Genom denna studie blev det synligt att informationen som delges till vårdnadshavarna och hur kommunikationen och samarbetet fungerar, är viktigt att beakta i relationsskapandet mellan förskola och hem. Det lyftes i resultatet att en informant inte haft mer än ett utvecklingssamtal under barnets 4 år på förskolan. I läroplanen för förskolan står det att det är förskolan ansvar att föra fortlöpande samtal med vårdnadshavarna och då även erbjuda utvecklingssamtal minst en gång per år (Skolverket, 2018). Om denna vårdnadshavare hade vetat om sin rättighet till utvecklingssamtal hade hen kanske kunnat få en större uppfattning om vad hens barn faktiskt lärt sig på förskolan och på så sätt även fått en bättre relation till förskolan.
Precis som Sandberg och Vuorinen (2020) beskriver är det viktigt att förskolepersonalen förstår sin yrkesprofession och vad den innebär. Detta för att kunna skapa möjligheter för vårdnadshavarna att bli delaktiga i deras barns utbildning. Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) förklarar att det är förskolepersonalens kompetens och utbildning som är den främsta faktorn till att förskolan har hög kvalitet. Det kan med andra ord tänkas att om förskolepersonalen vet om sina skyldigheter inom sin yrkesprofession, kan vårdnadshavarnas möjligheter till inflytande och delaktighet bli ännu större. Samtidigt som vårdnadshavaren utryckte osäkerheten kring utvecklingssamtalen och undran över om det ens fanns utvecklingssamtal i förskolan, uttryckte hen inte något större missnöje över relationen till förskolan.
Kommunikationen sågs av vårdnadshavarna som en av de främsta faktorerna för en fungerande relation mellan förskolan och hemmen. Detta är även något som Sandberg och Vuorinen (2020) beskriver. Genom ett väl fungerande samarbete och en väl fungerande kommunikation menade vårdnadshavarna att dem kunde skapa de bästa relationerna till förskolan. Det kan tänkas att i den vardagliga situationen skapas även ett samarbete. När vårdnadshavarna och personalen för en dialog om barnets dag på förskolan, kan vårdnadshavarna ta med sig den informationen hem och arbeta vidare med barnet i hemmet. Det kan till exempel vara att vårdnadshavarna stöttar upp barnet när det ska berätta om sin dag på förskolan, eller att vårdnadshavarna kanske kan utmana barnet vidare i hemmet genom att skapa andra lärandesituationer inom samma ämne som förskolan arbetat med. Det skulle även kunna vara till stöd för barnet som inte åt maten hemma om kvällarna, men som åt jättebra på förskolan, detta nämndes under 4.3 Samarbete i resultatdelen. Genom denna typ av kommunikation och samarbete kunde förskolan och hemmet skapa de bästa förutsättningarna för barnet. Precis som Sandberg och Vuorinen (2020) skriver så är det viktigt för vårdnadshavarna att känna att personalen på förskolan har sett och uppmärksammat deras barn under dagen. Jensen och Jensen (2008) beskriver ett liknande exempel om samarbete mellan förskola och hem och att dessa samarbeten kan ge vårdnadshavarna inflytande, vilket i sin tur leder till en meningsfull relation.
6.1.2 Vad hade utifrån vårdnadshavare kunnat göras annorlunda för att skapa bättre relationer mellan hem och förskola?
Något som påverkade relationerna, menade vårdnadshavarna, var personalbristen på förskolan. Genom att omfördela ordinarie förskolepersonal vid massbortfall på till exempel en avdelning, menade vårdnadshavarna hade kunnat skapat bättre relationer.
Den upplevda personalbristen som vårdnadshavarna uttryckte kanske dock inte är personalbrist egentligen, utan mer hur personalen på förskolan fördelas under massbortfall av personal. Vårdnadshavarna uttryckte att personalbristen i sig ledde till bristfällig information om barnets dag på förskolan. Det skulle därför kunna tänkas att personalbristen i sig inte var problemet, utan informationen som gavs vid vikarier.
Precis som en informant nämnde under en av intervjuerna så var det när vikarier var på plats, som de märkte hur viktiga relationerna till den ordinarie personalen var.
Eftersom Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) belyser vikten av att förskolepersonalen är utbildad, kanske det är så att vikarierna saknar utbildning? Eller beror det bara på att vikarierna inte känner vårdnadshavarna och eller barnen? Något som en av informanterna nämnde och såg som något positivt var just att de hade personal som gick runt på olika avdelningar på förskolan där de behövdes personal.
Att ta in en eller två extra personal på förskolan som arbetar som vikarier där det behövs, kanske skulle kunna vara en lösning på problemet. Om en och samma person kom in på avdelningen varje gång någon var borta, skulle en relation mellan hemmen och förskolan kunna skapas till även denna person. För att på så vis få en förståelse för vilken information vilken vårdnadshavare är i behov.
Sandberg och Vuorinen (2020) beskriver vikten av att förskollärare förstår innebörden av sin yrkesroll och att det är viktigt att vårdnadshavare är delaktiga och har inflytande över förskolans utbildning. Det kan tänkas att när förskolepersonalen väljer att skylla på barnet och ”stämplar” det med att vara ”aggressivt” är personalen osäker på hur den ska agera i situationen.
I stället för att se vad som utlöser barnets beteende och anpassa så att de situationerna inte uppstår, så påpekade personalen att barnet var problemet och de behövde ha ett möte med vårdnadshavarna. Som vårdnadshavaren berättade så var hen utbildad beteendevetare och kunde därför själv analysera och fundera ut hur personalen kunde tänka eller göra annorlunda för att se vad som utlöste barnets beteende.
Jag funderar dock över om det hade blivit lika bra som det faktiskt blev om barnet hade haft en annan vårdnadshavare med annan utbildning. Om vårdnadshavaren inte hade varit beteendevetare i grunden, kanske vårdnadshavaren tänkt annorlunda i situationen då personalen uttryckte att barnet var aggressivt.
6.1.3 På vilket/vilka sätt upplever vårdnadshavarna att Covid-19 pandemin påverkat relationen mellan förskolan och hemmen?
Samtliga vårdnadshavare uttryckte att kommunikationen och informationen blivit sämre under Covid-19 pandemin.
