6. Diskussion
6.1 Resultatdiskussion
Resultaten av min studie visade tydligt att fritidspedagoger och grundskollärare inte ger uttryck för en gemensam syn på samverkan i verksamheten. Grundskollärares synvinkel om samverkan skiljer sig från fritidspedagog 1 och 2 aspekter. Min studie visade tydligt att det verkar finnas en uppdelning av arbetsuppgifterna mellan fritidspedagogen och grundskolläraren. Grundskolläraren ser på samverkan genom att dela på arbetsuppgifterna i klassrummet med fritidspedagogen. Det innebär att grundskolläraren tar hand om skriv-läsinlärningen och matematiken medan fritidspedagogen tar de estetiska ämnen, som till exempel bild och musik, samt se till att behålla en lugn miljö i klassrummet. Fritidspedagog 1 ansåg dock att denna typ av samverkan gynnar enbart grundskolläraren eftersom, då utnyttjas fritidspedagogen som resurs i klassrummet som är till för grundskollärares fördel och behov. I min studie har jag kommit fram till att fritidspedagoger inte är särskilt nöjda med sin position eftersom de inte får möjligheten att uttrycka sin riktiga kompetensförmåga i skolverksamheten, vilket jag tycker är problematiskt. Fritidspedagogernas komptensförmåga i skolan synliggörs inte på det viset som mina respondenter hade önskat. Enligt Höjholt (2012) har fritidspedagoger förmågan och kunskapen att förstå elevers samspel, position och relationer eftersom de möter och arbetar med elever i både skol- och fritidshemsverksamheten. Det innebär att fritidspedagoger möter eleverna under hela sin närvaro i skolan, vilket gör att fritidspedagogen har kapaciteten att se eleven i sin helhet.
Fritidspedagog 1 och 2 problematiserade samplaneringen och ansåg att de inte får möjligheten att involveras i bland annat undervisningsplanerigen som grundskolläraren håller i. Samarbetet verkar brista mellan dem när det kommer till planering eftersom grundskolläraren planerar och tar beslut om saker och ting som angår elevernas lärande, utan att ta hänsyn till fritidspedagogernas perspektiv. Det räcker inte med att endast förmedla och informera fritidspedagogen om klassrummets upplägg, utan fritidspedagogen vill även att grundskolelärare tar hänsyn till deras råd och idéer som kan vara gynnsamma för elevernas lärande. Hur samplaneringen utformas spelar en stor roll. Undersökningen har visat att samplaneringen endast sker en timme i veckan, vilket inte är tillräckligt länge för att fritidspedagoger ska kunna uttrycka sin förmåga och medverka i planeringen. Tiden till samplaneringen kan påverka samverkan i praktiken positivt mellan fritidspedagog och grundskollärare om den utvidgas. Om samplaneringen utvidgas och erbjuder både fritidspedagog och grundskollärare längre tid, finns det stor möjlighet att fritidspedagogen involverar sin kompetens och samverka i planeringen.
Aspelin & Persson (2011) belyser begreppet samverkan som en social process. Med social process menar Aspelin och Persson att människor samordnar sina handlingar genom sociala överenskommelse som bygger på att man förstår och respekterar varandras idéer och råd. Syftet är att nå ömsesidigt samförstånd med andra för att kunna uppnå ett gemensamt resultat. Utifrån min undersökning kan jag inte finna en ömsesidig samförstånd eller social överenskommelse mellan fritidspedagog och grundskollärare. Fritidspedagogernas idéer och råd involveras inte i praktiken. De har inte lika mycket rättighet och möjlighet att involvera sin kompetens och medverka i planeringar som grundskolläraren har, för elevernas lärande, trots att de arbetar med samma elever.
Det jag även har kommit fram till i min studie är att fritidshemmet kan ses som en komplettering till skolan. Begreppet komplettering används ofta för att beskriva relationen mellan fritidshemmet och skolan. Hansen Orwehag (2013) definierar och tolkar begreppet komplettering på olika sätt. Ett sätt som Hansen Orwehag tolkar är att stödja och koppla barns liv
och lärande utanför skolan genom det som sker i skolan. Det innebär att fritidshemmet sätts i en
underordnad position där den erbjuder viktiga lärandenområden som inte erbjuds i skolverksamheten. Undersökningen jag genomförde visade att fritidspedagoger spenderar hela sin dag i skolan och hjälper grundskolläraren med att hålla det lugnt i klassrummet och att hjälpa elever som behöver extra stöd. Det innebär att fritidspedagoger stödjer och medverkar för att utveckla och stimulerar elevernas lärande i båda skol- och fritidshemsverksamheterna.
Fritidspedagogerna vistas i både verksamheterna och har förmågan att se eleverna i sin helhet till skillnad från grundskolläraren som inte kan hjälpa till och medverka i fritidshemsverksamheten eftersom det inte ingår i deras arbetsuppgift. Det är mycket vanligare att fritidspedagogen kommer in i klassrummet än att grundskolläraren ska in till fritidshemmet. Enligt Hansen (1999) är det svårt för grundskollärarna att identifierar fritidshemmet som en ”pedagogisk verksamhet” då den skiljer sig från den pedagogiska verksamheten som existerar i klassrummet. Dessutom anser grundskollärarna att fritidshemmet har en stor likhet med rasterna under skoltiden. Hansen (1999) förklarade skillnaden mellan skol och fritidshemsverksamheten utifrån tre termer. I den ena termen ”yttre villkor” betonade Hansen skolan utifrån läroplanens kursplaner, skolplikten och skolans avgränsade tidsstyrning med schemalagda dag-,vecka- och läsårstider. Fritidshemmet däremot anser Hansen att den är en frivillig verksamhet där lärandet bygger på barnens intressen och spontanitet med fria utrymmen. Fritidspedagogerna ger barnen möjlighet att interagera och påverka lärandet i verksamheten samt ge dem friheten att bestämma vad de vill göra under sin närvaro i fritidshemmet. Till skillnad från skolan som är obligatorisk och har striktare tidsramar där barnen inte har liknande möjlighet till att påverka och bestämma vad som ska göras eller läras ut.
I intervjun påpekade fritidspedagogen att ledningen har en stor påverkan på hur samverkan fungerar mellan fritidspedagogen och grundskolläraren, eftersom det är de som sätter samverksansramarna. Fritidspedagogen uttryckte sig såhär: “beroende på hur ledningen ser på fritidspedagogen och hur viktiga de anser att de är, sätts även tonen av samverkan därefter. En chef som värnar om fritidspedagogen samt ger dess innebörd den vikten de faktiskt har, möjliggör även för att samverkan ser annorlunda ut”
.
Det finns tydligt en viss av missnöje när det kommer till skolledningen. Ledningen försvårar fritidspedagogens och grundskollärares samverkan när de inte ser på fritidspedagogen som en kompetensfull individ som kan göra en positiv skillnad i skolverksamheten om de fick möjligheten.. Närvinen och Elvstrand (2014) studie om maktobalans mellan fritidspedagogen och grundskolläraren kan kopplas till detta. Studien visade att fritidspedagoger uttryckte missnöje med sin position och betraktar sig själva som ”bärare” av ett specifikt arbete och förhållande gentemot eleverna till skillnad från skolans pedagog och grundskollärare. Forskarna kritiserar systemet och anser att fritidspedagogernas position och kompetens bör synliggöras på ett rättvist sätt i den obligatoriska skoldagen.Resultaten som framkom av intervjuerna väckte lite oro inom mig som blivande fritidspedagog. Mycket av det som nämndes av fritidspedagogerna som jag intervjuade går inte hand i hand med
det teoretiska som jag har lärt mig under mina tre år på universitetet. Fritidspedagogen anses som en resurs som enbart ska ta hand om barnpassning medan grundskolläraren undervisar. Det känns inte rättvist att vi inte får möjligheten till att bevisa och implementera vår kompetens i skolverksamheten lika mycket som grundskolläraren. Verkligheten verkar inte spegla det som sägs och lärs ut i utbildningen, vem som ansvarar för den stora skillnaden mellan teorin och praktiken är en egen diskussionsfråga.