Resultatdiskussion

De frågeställningar vi hade för att besvara det ämnade syftet med studien har vi delat in i tre delar: Hur förhåller sig förskollärarna till matematik som ämne. Hur arbetar förskollärarna med matematik för de yngre barnen? Vilka matematiska aktiviteter blir synliga i förskollärarens beskrivning av sitt arbete med matematik?

Vår tolkning av studien när det gäller fortbildning så var betydelsen av stor vikt. Förskollärarna från förskola A benämner att deras inställning och förhållningssätt ändrats efter fortbildningens gång. Då flera av våra förskollärare hade haft en dålig erfarenhet av matematik från sin egen skolgång så förändrades den genom fortbildningen. Vår tolkning är att tankar och känslor har spelat roll i arbetet med matematiken som medfört en osäkerhet hos förskollärarna.

Svaren skiljde sig åt gällande vad en matematisk aktivitet innebar. Av svaren att utläsa går det att tolka som att kunskapsnivån och intresset skiljer sig åt. Alla respondenter svarade på vilka matematiska aktiviteter som de gör tillsammans med barnen.

För att få en förståelse för förskollärarnas förhållningsätt till pedagogiskt arbete med ämnet matematik i förskolan, ville vi ta reda på hur de själva ser på ämnet och vilka kunskaper de har. Hälften av pedagogerna ansåg att de såg på matematik med negativa ögon och ansåg heller inte att de själva var särskilt bra i ämnet. Det vi utläser här är förskollärarnas egen matematiska identitet, något som Palmer (2013) menar formas genom hur vi har blivit bemötta i matematiska situationer. Det stämmer väl in på dessa pedagoger och det är anmärkningsvärt är att de själva upplever att de hade väldigt dåliga erfarenheter från sin egen skolgång. De ansåg att undervisningen var tråkig, kände sig dumma och att den inte var förankrad i vardagen. Vi tycker dessutom att det är värt att nämna i vår slutsats att en person hade velat arbeta i grundskolan men att matematiken var ett hinder för henne. Vi tolkar det som att hon ser sina kunskaper som otillräckliga. Palmer (2013) anser att det är den rådande synen på matematik som skolarbete fortsätter att reproduceras. Författaren beskriver även liknande situationer där matematiken är torftig och inte anpassad till verkliga situationer. De förskollärare som ställde sig positivt till matematik var till antalet uttalat tre. De hade även de goda erfarenheter vilket förstärker Palmers (2013) resonemang. Dock ser vi ett undantag och

det är Anita. Anita ställde sig neutral till ämnet och har inga direkta minnen från sin skoltid. Under våra intervjuer pratade de inte om varandra förutom att Anita sågs som en ledare inom matematik bland hennes kollegor.

Förskollärarnas svar innehöll ofta mer än vad vi uppfattar att de själva var medvetna om. Aktiviteterna som räknades upp gick alltid på något vis att spåra till Bishop (1988) och vad som innefattas i hans sex begrepp. Vi tolkade det som att de förskollärare som nyligen hade deltagit i fortbildnings satsning hade bättre förmåga att uttrycka sig i matematiska termer eller snarare sätta ord på sina matematiska aktiviteter. Efter fortbildningen ansåg förskollärarna att de hade lättare för att ta fram matematiken men också kunna se vad som är matematik. förskollärarna påpekade att det var lättare att synliggöra matematiken. Men också att de verkade ha lättare för att arbeta mer strategiskt utifrån de matematiska strävande mål i läroplanen (Lpfö-98/10) som har inspirerats av Bishop (1988). Genom våra observationer och intervjuer av förskollärarna där några påpekade att de inte visste eller att de var osäkra på matematik så kunde vi se att de arbetade omedvetet med matematik.

I deras sätt att synliggöra matematik så påvisade studien att alla förskollärare synliggjorde matematik på olika sätt men på olika nivåer. Ylva, Lena och Camilla var de som var mest medvetna om hur de arbetade med matematik. De kunde synliggöra Bishop (1988) alla sex matematiska aktiviteter. Då Bishop (1988) är knuten till läroplanen Lpfö-98/10 så kan vi även konstatera att dessa tre förskollärare arbetar med alla mål i läroplanen. Våra förskollärare gav många exempel på hur de synliggör matematik i förskolan så som dukning när barnet räknar hur många tallrikar man behöver till varje bord. Ylva och Lena beskrev att de synliggör matematik när barnen parar strumpor och till exempel vid fruktstunden när pratar om hel eller halv frukt. Matematiken finns överallt i vår vardag och ger oss många tillfällen att synliggöra matematiken, bara förskollärarna tar vara på tillfällena. Palmer (2013) och Björklund (2013) anser att pedagogerna måste ta tillfället i akt och synliggöra matematiken för barnen samtidigt som de måste vara flexibla. Detta är precis vad Ylva och Lena förstärker.

I vår studie har vi sett att förskollärarna från förskola A har fått nya sätt att se på matematik och deras nya kunskaper har influerat och påverkar i hög grad barnens lärande. Jonas Vlachos (2014) menar att han kan se en nedgående kunskapsnivå för lärarna. Han menar att det är svårt att hitta utbildade lärare som har en god matematisk kunskap. förskollärarna påvisade också att de kunde synliggöra matematik i enkla vardagssituationer så som påklädnad och samling. De förskollärare som genomfört fortbildningen inom av matematik, har visat på

större medvetenhet om matematiken och kunde synliggöra den för barnen. De ansåg att det var lättare att ta fram matematiken i vardagen och att det gällde att ha matematik glasögon på sig. Björklund (2007) anser att matematiken inte enbart handlar om att bara räkna utan också om att kunna lösa matematiska problem som uppstår i vardagen. I vår studie påtalade flera förskollärare att matematik var mer än bara räkna, några av respondenterna ansåg exempelvis att matematik var något som man skulle göra roligt och positivt även om man själv som pedagog haft svårigheter med matematiken. Om barnen ska få en bra matematisk kompetens så måste förskollärarna vara kunniga och engagerade i ämnet.

De fyra förskollärare som arbetar på förskola B och som inte har fått någon fortbildning inom ämnet matematik, beskriver sig själva att inte vara matematiskt medvetna. De utrycker att de har svårt att veta hur de ska synliggöra matematiken för barnen och framförallt i vardagen. Tre av dessa förskollärare hade själva dåliga erfarenheter av matematik och har inget egentligt intresse medan Anita inte kommer ihåg sin egen skolgång men hon upplevs som neutral. Hon ser det som en arbetsuppgift att få in matematiken medan ur kollegors utsagor så upplevs hon som en duktig matematisk förskollärare. Vidare visar våra intervjuer generellt en större kunskap än vad de själva tycks anse sig ha. Det som dock visades var en kunskapsbrist i att se vad som är matematisk aktivitet och således en brist i ämnet. De gjorde saker tillsammans med barnen som går att härleda till flera matematiska begrepp men de själva saknade denna insikt.