Resultatdiskussion – studie

Sammantaget deltog 70 % av personalgruppen i utbildningen. Uppslutningen var störst hos läkarna och undersköterskorna. Rehabpersonalen hade lägst antalet deltagare. Vid tillfället då utbildningen anordnades skedde en organisatorisk förändring inom rehabgruppen. Av den anledningen fanns det inte utrymme för all rehabpersonal att deltaga i utbildningen. För öv- riga yrkesgrupper är en möjlig orsak till det låga deltagande att det var svårt att få ihop det bemanningsmässigt.

4.4.1 Enkät fallprevention

Enkät fallprevention bör ha så pass bra reliabilitet att den kan ge en indikation om resultatet. Externt bortfall var 22 % före interventionen respektive 31 % i uppföljningsenkäten. Det är vanligt vid enkätundersökningar att svarsfrekvensen inte är total. Bortfallet är dock ett mått för enkätens reliabilitet. Ett stort bortfall medför att resultatet inte är lika tillförlitligt. Det in-

34

terna bortfallet var 5 % före respektive 6 % i uppföljningsenkäten vilket ger en indikation om att enkätens frågor inte har uppfattats som svåra att besvara. Respondenter kan uppleva att enkäter kan vara svåra att besvara om enkäten innehåller många frågor och ett avancerat språk används (Polit & Beck, 2006; Trost, 2012).

Kunskapsfrågor

Andelen korrekt besvarade kunskapsfrågor hos sjuksköterskan var förhållandevis låg före interventionen 77,1 % med tanke på att sjuksköterskan har huvudansvaret för fallriskbedöm- ningen (Vårdhandboken, 2013). Efter genomgången utbildning hade författaren förväntat sig en kunskapsökning i de yrkesgrupper där kunskapen inledningsvis var lägre dock ej i re- habgruppen då de ej deltagit i utbildningen. Chi2-testet kunde dock ej påvisa någon signifi- kant förändring i kunskapsförändring mer än på två frågor. Frågorna nummer 4 och nummer 8 besvarade respondenterna i högre grad fel på i uppföljningsenkäten. Dessa frågor gällde vem som har ansvaret för riskbedömning och vårdplaner.

Följsamhet till riskbedömningar och vårdplaner

En beräkning av medelvärdet vid observationen visar att före interventionen var sjuksköters- korna till 73 % överens i ställningstagandet till vilka åtgärder som var optimala för patienter i vårdplanerna respektive 79 % efter interventionen. I sin tur var sjuksköterskorna i lägre grad överens om åtgärderna lift och extra låg säng. Resultatet visade att sjuksköterskorna använde sig i lägre grad av låg säng vilket kan tyda på att personalen har tagit till sig informationen i utbildningen. Antalet valda åtgärder som sjuksköterskorna föreslagit i vårdplanerna reducera- des med 22 % (medelvärdet) efter interventionen. Resultatet kan tyda på att före intervention- en markerade sjuksköterskorna fler åtgärder till patienten som inte alltid var lämpade speci- fikt för patienten utan mer generella åtgärder. Interventionen har gjort personlen uppmärksam på att vårdplanen ska vara inriktad specifikt till patienten och inte av allmän karaktär. Före interventionen markerades exempelvis rum nära expeditionen då patienten i själva verket vår- dades på en sal som låg avskilt långt ifrån expeditionen. Resultatet visar att före intervention- en var följsamheten till vårdplanerna 72 % och efter interventionen 87 %. Dvs sjuksköters- kans föreslagna åtgärder i vårdplanerna efterföljdes i högre grad efter interventionen. Samt- liga yrkesgrupper utom undersköterskan instämmer i att följsamheten till lokala anvisningar har blivit större.

Resultatet från observationen visar att följsamheten till lokala anvisningar var större efter interventionen. Samtliga patienter var riskbedömda och hade upprättade vårdplaner. Inga fall under vårdtiden. Det finns alltid risk för felkällor då siffror jämförs vid olika tidpunkter om förhållandena inte är identiska. Det finns flertalet faktorer som kan ha inverkat på resultatet såsom att antalet patienter var mer multisjuka och hade fler riskfaktorer. En fallolycka går inte i alla fall att förhindra men förutsättningarna för att förhindra den ska vara de bästa (Montgomery, 2005).

Informationsflöde

Gällande informationsflödet var det varierande uppfattning om personalen informerades om att en patient har ökad fallrisk eller ej. Läkarna och sjuksköterskorna uppfattar i högre grad att de informeras om att en patient har en ökad fallrisk. Undersköterskorna och rehabpersonalen har inte samma uppfattning. Vad orsaken till detta är har författaren svårt att uttala sig om. Möjligen var det så att kedjan i informationsflödet var inriktat på att förbättra för läkaren. Samtliga yrkesgrupper är dock representerade på ronden där de erhåller samma information.

35 Inträffade fallolyckor

Utifrån diagrammen som presenterats i resultatet är det svårt att kunna uttala sig om att det finns ett mönster mellan antalet fallolyckor och antalet vårdplaner. Möjligen finns det ett samband mellan andelen riskbedömda patienter och antalet fallolyckor. Det är dock påvisat i ett flertalet studier att antalet patienter som faller reduceras då fallrisk bedömts (Lach et al., 2011; Pearson & Coburn, 2011; Close & Lord, 2011). Journalgranskningen av inträffade fal- lolyckor under perioden oktober 2012 till januari 2013 tyder på att det finns ett mönster mel- lan fallolyckor och följsamhet till lokala anvisningar.

4.4.2 Enkät PARIHS

Enkät PARIHS bör ha en så pass bra reliabilitet att den kan ge en indikation om resultatet. Externt bortfall var 33 % och internt bortfall 0 %. Hade mer tidsutrymme funnits hade en första intervention riktats mot att arbeta med att integrera mer forskning i personalens arbete. Resultatet från enkät PARIHS visade att på enheten använder sig personalen i liten utsträck- ning av betydelsen av forskningsresultat, klinisk erfarenhet, patienters erfarenhet och sam- manhang i vården. Resultatet kan möjligen kopplas till den svåra implementeringen i verk- samheten. Om författaren haft som delmål att åtgärda detta resultat hade möjligen intervent- ionen resulterat i ett mer framgångrikt resultat. Eventuellt hade fler personer arbetat mer mål- inriktat med interventionen om förbättringsarbete hade varit en del i det vardagliga arbetet (Kitson et al., 1998; Rycroft-Malone et al., 2002; 2004).

Personalen behöver mer utrymme att integrera förbättringskunskap och professionell kunskap i det dagliga arbetet samt få utrymme att medverka i förbättringsarbete och utvecklas som team. Den gemensamma kompetensen i teamet är betydelsefull. Medarbetarna i teamet har ett uppdrag att tillsammans skapa ett öppet klimat där individerna möter varandra med respekt och arbetar tillsammans målfokuserat på patienten och dess välbefinnande. Vården som pati- enterna erhåller grundas på personalens professionalitet och kompetens. (Batalden & Stoltz, 1993; Benn et al., 2009; Brandrud et al., 2011).

Om författaren hade valt att inledningsvis fokusera på kulturen i verksamheten hade författa- ren tagit hänsyn till följande parametrar:

 Hur ser vårdtagarens behov ut?

 Hur ser sammanhanget ut där implementeringen sker?

 Hur ser resurserna ut?

 Hur är kulturen i verksamheten?

 Finns det några värderingar som kan ha en inverkan på införandet?

 Vilket inflytande har medarbetarna?

 Hur ser ledarskapet ut?

 Finns det system att utvärdera vården?

Potentiella orsaker till att en intervention inte får önskat resultat kan vara att evidens inte överensstämmer med medarbetarnas kliniska erfarenhet, vårdtagarens behov och preferenser och att ledningen inte ger sitt fulla stöd eller avsaknad av underlättare. Verksamheten bör vara positiv till förändring och det bör finnas ett tydligt och stödjande ledarskap. Dessa förutsätt- ningar är av betydelse för planeringen av resurser för att lyckas med att skapa en förbättring

36

av en förändring. PARIHS- modellen visar hur komplex en förändringsprocess är. En lärande organisation är en viktig byggsten i kontexten som har god inverkan på förändring. Ledar- skapet spelar stor roll i att effektivisera teamarbete och organisatoriska strukturer för att om- vandla evidens till praktik. Att organisationen värdesätter personalen, är öppen, har ett de- centraliserat beslutsfattande och delar en gemensam vision (Kitson et al., 1998; Rycroft- Ma- lone et al., 2002; 2004). Patientsäkerhet kan uppnås genom välgenomtänkt och systematiskt arbete med utrustning, organisation, träning, simulering och teamarbete. Organisatören kan utbilda och träna personalen att använda sig av rutiner som gör vården säkrare genom att dis- kutera patientfall och analysera avvikelser och låta det bli en undervisningsform (Nelson, Batalden & Marjorie, 2007).