Resultatdiskussion

Informanternas vanligaste uppfattning kring vad som utmärker barn med koncentrations-svårigheter är att dessa barn har svårt att fokusera på en tänkt uppgift vilket också Kadesjö (2007) lyfter fram. När barnet ska utföra en uppgift eller övning skiftar enligt författaren barnets motivation. Även några informanter påpekar detta. En av de intervjuade upplever att barn som har svårt att koncentrera sig kan vara livliga och ofta störande mot sina kamrater. Det här kan kopplas till det som Hwang och Nilsson (2005) vidhåller angående att barn med koncentrationssvårigheter har svårt att finna ro i större barngrupper samt att de har svårt med att kunna följa lekregler. Ericsson (2003) betonar att barn som har koncentrationssvårigheter måste få arbeta ostört vilket pedagoger bör ha i åtanke.

Utifrån intervjuerna framkommer det att barnen fokuserar mycket på vad deras kamrater gör istället för att de koncentrerar sig på sin egen aktivitet. Detta stämmer också överens med det som Johanessen (1997) påpekar, nämligen att barn som har svårt att koncentrera sig ofta byter aktivitet. En av de intervjuade uttrycker att barn med koncentrationssvårigheter upplevs vara med överallt. De bryter sig in i andra barns lekar utan att anpassa sig till kamraternas lekregler. Det är kanske inte så underligt med tanke på att Eresund (2002) genom sin forskning kommit fram till att barn med koncentrationssvårigheter har svårt för att anpassa sig till sociala regler. Enligt Kadesjö (2007) blir barn med koncentrationssvårigheter ofta missförstådda. Barnen och deras beteende kan ge uttryck för bristande vilja då det egentligen handlar om bristande förmåga till koncentration. Då barnen inte får sin vilja fram kan de få utbrott och ta till fysiskt våld. Istället för att se barnen som okoncentrerade uttrycker sig en informant att barnen byter fokus. Detta uppfattade vi som beaktansvärt med tanke på det Iglum (1999) benämner, att avvikande beteende beror på vilka ögon som betraktar barnet. I linje med detta uttrycker en informant att det inte går ha samma recept för alla barn som har koncentrationssvårigheter eftersom det är så individuellt från individ till individ. Vi samtycker med detta och menar att pedagoger inte bör generalisera barn. Genom resultatet framkommer att koncentrationssvårigheter kan bero på miljö och uppväxtförhållanden. Hwang och Nilsson (2003), Kadesjö (2007) samt Wrangsjö (1998) är samtliga eniga om att brister i barnets uppväxtsituation kan vara en bidragande faktor som kan leda till koncentrationssvårigheter.

Utifrån resultatet kan vi konstatera att det i dagsläget inte finns någon speciell utarbetad pedagogik framtagen för barn med koncentrationssvårigheter inom I Ur och Skur. Dock framkommer genom intervjuerna att pedagogerna vägleder barnen med hjälp av friluftsliv och naturen, till förmån för miljön. Vi hänvisar till Drougge (2002) som belyser att barnen ska få hjälp att stimuleras i sin egen utveckling genom att vistas ute i naturen varje dag året om. En informant berättar att tanken med I Ur och Skur- pedagogiken är att barnen ska kunna leka med det material som finns. Barnen ska kunna utnyttja och använda det naturen erbjuder. Barnen kan leka på ett annat sätt när de befinner sig utomhus. Några informanter uttrycker att det är till fördel att inte barnen behöver vara nära inpå varandra hela tiden. Barnen får större lekutrymme utomhus. Av den anledningen flyttar pedagogerna inom I Ur och Skur ut mycket av sin dagliga verksamhet. Ur detta drar vi slutsatsen att I Ur och Skur främjar barn med koncentrationssvårigheter även fastän de inte har någon utarbetad pedagogik för barn som har svårt att koncentrera sig.

Resultatet av undersökningen visar att utemiljön har stor betydelse för barn med koncentrationssvårigheter. Detta var för oss inte helt ny kunskap med hänvisning till forskning (Grahn m.fl. 1997, i Granberg, 2000) som hävdar att barn som är ute mycket är friskare, har bättre motorik och fysik samt har större koncentrationsförmåga än andra barn. De barn som vistas mycket i naturen har även möjligheten att dra sig undan. Barnen får tillfälle att leka på friare ytor vilket leder till färre konflikter med kamraterna. Vårt resultat visar att informanterna agerar enligt den forskning som finns om barn med koncentrationssvårigheter kopplat till utomhuspedagogik. Det är informanterna inte fullt medvetna om då de uttrycker att de som tidigare nämnts, inte har någon speciell pedagogik utarbetad för barn med koncentrationssvårigheter inom I Ur och Skur. Granberg (2000) lägger tonvikten på att koncentrationsförmågan är större hos barn som har tillgång till en omväxlande utomhusmiljö. Även Brügge m.fl. (2007) menar att barns koncentrationsförmåga ökar i en variationsrik utemiljö. Författarna betonar att det är betydelsefullt att förskolan utnyttjar utemiljön som en pedagogisk resurs då det i utomhusmiljön ställs helt andra krav än inomhus. Samtliga informanter är eniga om att utomhuspedagogik främjar alla barn och hänvisar då till att barnen är mer tillfred utomhus.

En informant betonar att de är lyhörda för vad barnen uttrycker och att barnen ska få fokusera utifrån sina intressen. Av resultatet framkommer att det är angeläget att inte stressa barnen. Ellneby (2000) uttrycker att barnen kan koncentrera sig bättre utomhus eftersom utemiljön verkar förebyggande mot stress. En av våra informanter poängterar att det är väsentligare att låta alla förekommande rutiner i förskolan ta den tid det tar för att inte stressa barnen. Genom resultatet framgår att barn som har svårigheter att koncentrera sig behöver tydliga instruktioner och återkommande rutiner. Intervjusvaren visade att det är av vikt att hålla sig till dagliga förekommande rutiner inom förskolan. Vi instämmer här med Kadesjö (2007) och Ericsson (2003) som understryker att det har stor betydelse att barn med koncentrationssvårigheter har en välstrukturerad tillvaro och kontinuitet genom välbekanta återkommande rutiner. Barnen bör förberedas så att de vet vad som ska hända under dagen på förskolan, säger en av våra informanter.

Några av informanterna vidhåller att pedagogerna bör försöka finna arbetssätt samt metoder som passar för de barn som har koncentrationssvårigheter. Detta är något som även Kadesjö (2007) förespråkar då han poängterar att förhållningssättet för att uppnå framgång med barnen är uppmuntran och berömmelse. Juul (2005) och Iglum (1999) hävdar båda att det är av betydelse att fokusera på barns starka sidor än det som barnen är mindre bra på. Informanterna är lyhörda inför barnens åsikter. Vi tolkar det som att informanterna bekräftar barnen. Pedagoger inom I Ur och Skur fungerar som medupptäckare (Drougge, 2002). De utgår från varje individ. Detta förhållningssätt anser även vi har betydelse för att kunna stärka barnens självkänsla.

5.3 Sammanfattning

Syftet med undersökningen var att undersöka utemiljöns betydelse för barn med koncentrationssvårigheter (barn utan diagnos). Vi ville även belysa vad I Ur och Skur- pedagogiken innebär för dessa barn. Utifrån litteraturen, våra intervjuer samt informanternas svar anser vi att vi fått en bild av hur sex pedagoger samt en rektor för I Ur och Skur- verksamhet resonerar kring barn med koncentrationssvårigheter. Vi anser därför att vi uppnått vårt syfte med undersökningen. Genom vår undersökning har vi fått svar på våra problemformuleringar. Vi har också fått kunskap om hur viktigt det är att bemöta barn med koncentrationssvårigheter på ett likvärdigt, respektfull och rättvist sätt. Vi delar åsikt med författare som exempelvis Kadesjö (2007) och Ericsson (2003) då de beskriver att barn med koncentrationssvårigheter behöver i särskilt hög grad struktur, kontinuitet och fasta rutiner för att de ska kunna fungera tillfredsställande. Vi menar att det här är värdefull kunskap som vi anser att vi kommer att ha stor nytta av i vårt framtida yrke.

I Ur och Skur- pedagogiken väver samman ute- och innemiljön på ett annat sätt än den traditionella förskolan genom att vara ute mycket varje dag. Detta gagnar barn med koncentrationssvårigheter. Studiens resultat påvisar att utemiljön har betydelse för barn med koncentrationssvårigheter. I tidigare forskning framkommer att koncentrationsförmågan är bättre hos barn som har tillgång till en omväxlande utomhusmiljö. Av detta får vi vår inledande fundering besvarad. Barn som har svårt att koncentrera sig mår bättre när de befinner sig i en miljö som är anpassad efter dem. Genom vår undersökning har vi funnit utomhusmiljön som mest främjande för barn med koncentrationssvårigheter.

Våra slutsatser som kan dras utifrån denna studie är att barn som har svårt att koncentrera sig mår bättre när de befinner sig i en miljö som är anpassad efter dem. I Ur och Skur främjar barn med koncentrationssvårigheter även fastän pedagogerna inte har någon utarbetad pedagogik för barn som har svårt att koncentrera sig. Informanterna agerar professionellt utifrån den forskning som finns om barn med koncentrationssvårigheter kopplat till utomhuspedagogik. Detta är informanterna inte fullt medvetna om då de uttrycker att de inte har någon speciell pedagogik utarbetad för barn med koncentrationssvårigheter inom I Ur och Skur. Detta bidrog vår undersökning med för oss ny kunskap. Andra slutsatser är att

pedagogers förhållningssätt samt bemötande är av betydelse för barn med koncentrationssvårigheter. För att uppnå framgång i arbetet med dessa barn är uppmuntran och berömmelse i form av positiv förstärkning ett betydelsefullt förhållningssätt. Genom resultatet framgår att barn som har koncentrationssvårigheter behöver tydliga instruktioner och återkommande rutiner. Det är angeläget att inte stressa dessa barn. Avslutningsvis framgår det inte om undersökningens I Ur och Skur- verksamhet har fler alternativt färre barn med koncentrationssvårigheter i jämförande mot en traditionell förskola.

Under arbetes gång har frågor väckts till liv som vi inte har möjlighet att belysa här. Om vi skulle fortsätta med vidare forskning skulle detta kanske kunna ske enligt följande. Med hänsyn till att undersökningen grundar sig på en I Ur och Skur- förskola som är relativt nystartad, skulle det vara intressant att få komma tillbaka till förskolan om några år och utföra undersökningen igen. Kommer vi då att få ett annat resultat? Vad anser då pedagogerna är utmärkande för barn med koncentrationssvårigheter? Vi undrar också vad I Ur och Skur- pedagogiken innebär i framtiden? Vilken betydelse har utemiljön samt vilket bemötande och förhållningssätt till barn med koncentrationssvårigheter kommer pedagogerna med denna pedagogik att ha i framtiden? När pedagogerna har mer erfarenhet utifrån att arbeta i en I Ur och Skur- förskola kommer de eventuellt då att ha andra tankar och åsikter om denna verksamhet? Vi undrar också vad som händer med de barn som saknar en omväxlande utemiljö? Ytterligare förslag till vidare forskning kan vara att genomföra en jämförande studie mellan I Ur och Skur- förskola och traditionell förskola.

REFERENSER

Barkley, R.A. (1995). Taking Charge of ADHD. The Complete, Authoritative Guide for parents. New York: The Guilford Press.

Berglund, L. (2000). Koncentrationssvårigheter. Pedagogisk Forskning i Sverige årg. 5 nr 1. s. 19–29.

Brügge, B. Glantz, M. & Sandell, K. (2007). Friluftslivets pedagogik – För kunskap, känsla

och livskvalitet. Stockholm: Liber.

Dahlgren, L O., Sjölander, S., Strid, J P., & Szczepanski, A. (2007). Utomhuspedagogik som kunskapskälla. Lund: Studentlitteratur.

Drougge, S. (2001). I Ur och Skur i skolan – Friluftsfrämjandets handledning om barn, skola och friluftsliv. Stockholm: Friluftsfrämjandet.

Drougge, S. (2002). Miljömedvetande genom lek och äventyr i naturen - en beskrivning av I Ur och Skurs metoder. Stockholm: Friluftsfrämjandet.

Ellneby, Y. (2000). Om barn och stress och vad vi kan göra åt det. Falköping: Natur och Kultur.

Eresund, P. (2002). Att behandla störande beteende. Metodutveckling i barnpsykoterapi. Stockholm studies in educational sciences nr.108. Stockholm: Stockholms universitet.

Ericsson, I. (2003). Motorik, Koncentrationsförmåga och skolprestationer. Malmö studies in educational sciences nr. 6. Malmö: Lunds universitet, Pedagogiska Institutionen.

Folkman, M. (1998). Utagerande och inåtvända barn. Stockholm: Runa Förlag. Grahn, P., Mårtensson, F., Lindblad, B., Nilsson, P. & Ekman, A. (1997).

Ute på dagis: Hur använder barn daghemsgården? Utformningen av daghemsgården och dess betydelse för lek, motorik och koncentrationsförmåga. Rapport, Alnarp: MOVIUM. Granberg, A. (2000). Småbarns utevistelse: naturorientering, lek och rörelse. Stockholm: Liber.

Greene, R. (2003). Explosiva barn. Stockholm: Cura Bokförlag.

Grosswald, S. J. (2005). Oming in on ADHD Transcendental Meditation May Help. Artikel i Washington Parent October/2005.

Hardardóttir, G. (2005). Att skapa hopp utan att förringa smärtan. Pedagogiska magasinet nr 01/2005. s. 70-71.

Hellblom-Thibblin, C. (2004). Kategorisering av barns ”problem” i skolans värld. Uppsala studies in education nr.106. Uppsala: Uppsala Universitet.

Hwang, P. & Nilsson, B. (2003). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur och Kultur. Iglum, L. (1999). Om de bara kunde skärpa sig! Lund: Studentlitteratur.

Johannessen, E. (1997). Barn med socio-emotionella problem. Lund: Studentlitteratur. Juul, K. (2005). Barn med uppmärksamhetsstörningar. Lund: Studentlitteratur.

Kadesjö, B. (2007). Barn med koncentrationssvårigheter. Stockholm: Liber AB. Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Utbildningsdepartementet. (1998). Läroplan för förskolan – Lpfö 98. Stockholm: Fritzes. Nationalencyklopedin. (2008). Sökord: ”Koncentration”. http://www.ne.se/sok/koncentration. Hämtad 2008-12-15.

Olsson, B-I. & Olsson, K. (2007). Att se möjligheter i svårigheter. Barn och ungdomar med koncentrationssvårigheter. Lund: Studentlitteratur.

Stern, D. (1995). Ett litet barns dagbok. Stockholm: Natur och Kultur. Stukát, S. (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Szczepanski, A. (2004). Utemiljön – en källa till kunskap. Artikel publicerad i Förskolan nr 03/ 2004 14.04.2004. Åtkomst via internet.

http://www.forskolan.net/main.asp?ArticleID=27873&ArticleOutputTemplateID=87&Article StateID=2&CategoryID=3757&FreeText=förskolan%202004

Hämtad 2008-12-21.

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.

www.vr.se/download/18.668745410b37070528800029/HS%5B1%5D.pdf Hämtad 2008-12-03.

Williams, P. (2001). Barn lär av varandra. Samlärande i förskola och skola. Göteborg studies in educational sciences nr.163. Göteborg: Göteborgs universitet.