RESULTATDISKUSSION

Vårdpersonal har beskrivit hur de erfar sin barnkompetens, både genom att ge praktiska exempel på hur de arbetar i konkreta vårdsituationer, men även genom att reflektera över samt delge sina tankar kring hur de ser på sin barnkompetens. De har även delat med sig av sina erfarenheter från

interventionsprojektet ”Trygga barn och unga inom primärvården”. Detta innebär att syftet med examensarbetet uppfylldes och att förväntningarna infriades.

6.2.1 Studiens resultat i förhållande till barnkonventionen

Resultatet visade att vårdpersonal tycker att det är viktigt att alltid arbeta för att barn skall ha det så bra som möjligt inom primärvården, och att interventionsprojektet har bidragit till ett ökat barnfokus, vilket ligger i linje med FN: s barnkonvention (Utrikesdepartementet, 1989) och Sveriges regerings barnpolitiska mål. Barnkonventionen säger även att barn skall bli lyssnade på och att deras åsikter skall respekteras, samt att de skall ha möjlighet att påverka sin situation när hänsyn till barnets ålder och mognad beaktats. Informanterna har beskrivit hur de på olika sätt genom att använda sociala och pedagogiska kompetenser försöker lyssna på barnen och ta till sig deras önskemål om vård och behandling, samt att de anpassar sin kommunikation med barnet utifrån barnets ålder och mognad. Det framkom även tillfällen när vårdpersonalen vände sig till föräldern istället för till barnet, till exempel för att informera om hur barnet skall ta sin medicin. Det beror i vissa fall på att personalen inte uppfattar barnet som tillräckligt moget för att själv få den informationen, eller på att barnet själv inte ville prata med vårdpersonalen, vilket innebär att barnkonventionen följs eftersom barnets bästa är i fokus. I andra fall var det tidspress på grund av organisatoriska faktorer som gjorde att föräldrarna informeras istället för barnen, vilket strider mot barnkonventionen.

Interventionsprojektet ökade och uppdaterade vårdpersonalens kunskaper om barnkonventionen, samt ökade medvetenheten om frågor som rör barn. Detta kan ses som att projekt av detta slag behövs för att uppmärksamma och driva frågor som rör barn så att regeringen kan leva upp till sina barnpolitiska mål.

6.2.2 Studiens resultat i förhållande till NOBAB: s standard

Att primärvården har övertagit en stor del av ansvaret för barn och unga gentemot slutenvården innebär att färre barn läggs in på sjukhus, vilket i sig går hand i hand med NOBAB: s standard (2008) där det står att barn och unga endast skall läggas in på sjukhus om det är absolut

nödvändigt. Dock är det viktigt att primärvården har de resurser som krävs för att tillgodose de ökade behoven. I interventionsprojektet har stort fokus lagt på främjandet av delaktighet och trygghet. Vårdpersonal har belyst dessa delar under intervjuerna utifrån sina erfarenheter. I vissa situationer har okonventionella metoder använts för att skapa trygghet. Exempelvis skickade en personal ut en orolig förälder vid en vaccination, vilket innebar att barnet inte hade föräldern hos sig under hela besöket på vårdcentralen. Detta kan till synes strida mot NOBAB: s standard om

relationer närhet och trygghet, samt föräldramedverkan, men åtgärden gjordes med barnets bästa i fokus, och barnet var delaktig i beslutet, och det gick bra. Barnet har rätt att ha närstående hos sig under besöket på vårdcentralen, men det betyder inte att det alltid är det bästa för barnet. Det viktiga vid sådana åtgärder är att tänka på i vilket syfte de görs, om det är för att underlätta för personalen eller för barnet. För att hantera liknande situationer krävs både social och pedagogisk kompetens hos personalen.

NOBAB: s standard deklarerar även att barn och unga har rätt till kontinuitet och kvalificerad personal. Genom att personalen arbetar utifrån distrikt främjas kontinuiteten och barnet kan i största möjliga mån vårdas av samma personer, vilket är en främjande organisatorisk kompetens. På vårdcentral 2 behandlades alla barn av distriktssköterskor för att de genom sin utbildning har formell kompetens att vårda barn och unga.

Projektgruppen arbetade även för att barnanpassa miljön på vårdcentralerna så att den skulle främja möjlighet till lek och aktivitet utifrån NOBAB: s standard (2008). Detta upplevdes

övervägande som positivt av personalen. Hjälpmedel och avledande material samt att väntrummet blivit bättre och trevligare var de största vinsterna.

6.2.3 Studiens resultat i förhållande till begreppet barnkompetens

Barnkompetens är viktigt för personal som kommer i kontakt med barn inom hälso- och

sjukvården, vilket betonas av socialstyrelsen (2001). Förutom den formella kompetens som krävs för respektive profession, så läggs vikt på den enskilde personalens erfarenhetsbaserade

kompetens, sociala kompetens och praktiska förmåga att möta barn och föräldrar. Även NOBAB betonar den enskilde vårdgivarens förmåga att kommunicera med barn och föräldrar, men även att känna tilltro till barnet, samt att all vårdpersonal bör vara medvetna om att barn bör vara med i utformandet av sin vård. Resultatet av denna studie visar att även vårdpersonal belyser dessa delar när de beskriver sin barnkompetens, men att även pedagogisk kompetens krävs för att kunna förbereda och informera barn inför vård och behandling. Av resultatet framkommer även att organisatoriska faktorer som planering av arbetet och främjande av kontinuitet är viktiga delar för att vårdpersonalen skall kunna ge en god vård och till fullo använda sig av sin barnkompetens. Enligt hälso- och sjukvårdslagen (Raadu, 2008) så har patienter rätt att själva välja

primärvårdsläkare, vilket främjar kontinuiteten på läkarnivå, men inte bland övrig vårdpersonal. Erfarenheter från denna studie visar dock att kontinuitet är en viktig del för att barn skall känna sig trygga även bland annan vårdpersonal än läkare.

6.2.4 Studiens resultat i förhållande till tidigare forskning

Tidigare forskning om barn och unga har visat att vårdpersonal kan hamna i etiska konflikter som handlar om vem som har mest kunskap, vårdpersonalen eller föräldern, att bedöma vad som är bäst för barnet. Exempel på sådana konflikter har även framkommit i denna studie, som när föräldern vill ta provet snabbt för att få det gjort, medan personalen vill vänta till nästa dag så att barnet kan förberedas. Även etiska konflikter mellan vårdpersonal har lyfts fram, vilket enligt Shields, Kristensson-Hallström, Kristjánsdóttir och Hunter (2003) kan bero på att olika professioner har olika fokus, läkaren har det medicinska ansvaret och sjuksköterskan har halhetssynen. Andra etiska konflikter som vårdpersonalen tagit upp, men som inte berörts i bakgrundsmaterialet handlar om när riktlinjer och direktiv som styr arbetet inte överensstämmer med vårdpersonalens egna värderingar. Sammantaget visar detta att vårdpersonal inom

primärvården ställs inför etiska konflikter av olika slag.

Information till barn och föräldrar gavs företrädesvis muntligt. Föräldrar fick skriftlig information inför besök till BVC för att i sin tur kunna informera barnet. Detta innebär att det är upp till föräldern vilken information barnet får. Vårdpersonalen använde sig dock av tekniker för att förvissa sig om att barnet hade blivit informerade och att de förstått informationen. Visuell information förekom genom att vårdpersonal demonstrerade olika åtgärder på sig själva eller andra. Forskning visar att barn och unga blir mer motiverade och delaktiga om de får information både skriftligt och muntligt (Johnson, Sandford, Tyndall, 2008), så här finns utrymme för

förbättringar av den pedagogiska kompetensen genom att utarbeta skriftligt informations material till barn.

Liksom tidigare forskning (Tates & Meeuwesen, 2001, Bensing, Elbers, Meeuwesen & Tates, 2002) så visar även denna studie att vårdpersonal vänder sig till föräldrarna istället för till barnet när det gäller vård och behandling. Detta får till följd att barn och unga inte tillåts vara delaktiga i sin egen vård och behandling, vilket i förlängningen kan resultera i att de inte tar ansvar för sin hälsa. I detta examensarbete angavs dock anledningar till detta förfarande, vilket inte har gjorts i den tidigare forskningen, eftersom den har varit av mer kvantitativ karaktär och mätt frekvensen av kommunikationen. Däremot ansåg vårdpersonal som intervjuades i denna studie att de i första hand vände sig till barnen och ungdomarna under anamnesen vilket inte överensstämmer med tidigare forskning.

Liksom Lightfoot och Sloper (2003) samt Coyne`s studie (2006) så upplevde vårdpersonal att det var viktigt att lyssna till barnens och ungdomarnas upplevelser och synpunkter för att de skall känna sig delaktiga.

6.2.5 Studiens resultat i ett vårdvetenskapligt perspektiv

Liksom tidigare forskning visat så är vårdpersonalens erfarenheter av barnkompetens inom primärvården ett outforskat område. Från ett vårdvetenskapligt perspektiv har ny kunskap om hur vårdpersonal erfar sin barnkompetens genererats i detta examensarbete. Denna kunskap kan användas för att förbättra relationen mellan barnet och vårdpersonalen inom primärvården. Flera exempel ges på hur delaktighet och trygghet skapas genom att vårdpersonalen främjar relationen till barnet genom att anta barnfokus. Enligt Erikssons (2001) synsätt så skulle ökad delaktighet och trygghet kunna främja barnets upplevelse av sig själv som en hel människa, och när vårdpersonalen lyckas med det så har de kunnat införliva vårdandets konst, vetenskap och teknologi. Denna studie belyser även att ett vårdvetenskapligt synsätt kan appliceras på andra professioner än sjuksköterskans, så länge fokus ligger på relationen med patienten, i det här fallet barnet.

6.2.6 Studiens användbarhet samt förslag på vidare forskning

Detta examensarbete är användbart för personal inom primärvården, men även inom exempelvis skolhälsovården, som vill arbeta med att öka barns trygghet och delaktighet. Den skulle även kunna användas som utgångspunkt för att starta en diskussion kring barnkompetens på olika arbetsplatser inom primärvården. Detta skulle kunna generera handlingsplaner och rutiner för till exempel hur etiska konflikter skall hanteras, att det finns rutiner på arbetsplatsen för att främja barnkompetens avseende introduktion av nyanställda som inte har någon erfarenhetsbaserad barnkompetens, samt utarbetande av skriftligt informationsmaterial som vänder sig till barn. Studien kan även läsas av enskild personal inom primärvården, vilket förhoppningsvis kan leda till en ökad reflektion och medvetenhet om hur man arbetar med sin egen profession.

Det finns behov av fortsatt forskning inom området. Bland annat behöver en kartläggning av behovet av kontinuerlig handledning för personal som arbetar inom primärvården göras. Även barn och ungas perspektiv behöver utforskas vidare med utgångspunkt i begreppen trygghet och delaktighet.