Resultatdiskussion

I studien var ett av syftena att undersöka huruvida det går att säga något om deltagarnas upplevelse av vattendansen genom multimodal interaktionsanalys. Genom multimodal interaktionsanalys kunde en varierad bredd av olika kommunikativa uttryck identifieras och tolkas, och författarna fick därmed en bild av hur personerna med FFN upplevde interventionsmetoden.

I bakgrunden presenterades olika tolkningsstrategier som används vid tolkning av personer med FFNs kommunikativa uttryck (Furenhed, 2000). Då ingen av författarna besitter samma förutsättningar gällande kunskap och erfarenhet att tolka personerna med FFN:s uttryck som personerna i deras omgivning, har dessa strategier varit till hjälp under arbetets gång vid tolkningsprocessen. Utöver detta har tolkning gjorts genom att identifiera uttryck, att observera vad som sker och att sedan se på det utifrån den kontext som handlingen sker i. Slutsatser angående vad en kommunikativ handling kan betyda har dragits utifrån vad författarna sett i datamaterialet

39

som helhet, och utifrån att ha observerat datamaterialet flera gånger. Kommunikativa uttryck har identifierats och analyserats utifrån den respons de väckt samt vilken kontext de uppträdde i. Efter detta har uttryckens mening identifierats i form av positiva och negativa känslor, samt de många nyanserna mellan dessa.

För att validera den tolkning som gjorts av de kommunikativa uttrycken hos personerna med FFN, har författarna studerat personernas medföljare och annan personal. Det som studerades var deras respons på personerna med FFNs uttryck, vilket fungerar som kontroll för att bekräfta, eller förkasta, den tolkning som gjorts. När författarna inte kunnat avgöra om en handling som producerats av en person med FFN är avsiktlig eller ej, har de letat efter respons eller reaktion från medföljare. Medföljares reaktioner och respons har alltså i hög grad använts som kontroll och stöd för de tolkningar som gjorts. Ett sätt att komplettera tolkningsarbetet skulle vara att intervjua medföljarna, detta var dock inte något som ingick i samtycket som utformades av forskarna i det större projektet. Studien skulle dessutom blivit betydligt mer omfattande om intervjuer utfördes och det fanns inte möjlighet att fråga direkt under vattendanstillfällena då medföljarna var upptagna med bland annat vattendansen, provtagning och att hjälpa personerna med FFN ta sig i och ur bassängen.

6.1.1 Samspelsfrämjande aspekter av interventionen

Författarna har noterat att vissa element av vattendansen kan främja samspel mer än andra. Konkreta exempel på dessa element är pardans och ringdans (se utdrag 5). Vid dessa två aktivitetstyper kan vattendansdeltagare se varandras ansikten och får också fysisk kontakt med andra. Pardansen är intim medan ringdansen är mer händelserik och dramatisk samt sker i större grupp. Ringdansen är fartfylld, deltagarna får “krocka” med varandra, hela bassängen sätts i rörelse och man utnyttjar vattnets dynamiska egenskaper. Även musiken som spelas under ringdansen är dramatisk och nästan vild. Vid flera tillfällen ses en av fysioterapeuterna i vattnet förstärka upplevelsen av krocken i dansen, genom att hen lyfter personerna med FFNs fötter och sedan lägger dem på varandra, samt plaskar i vattnet vid fötterna när krocken sker. Fysioterapeuten möter också deras blickar, säger deras namn och ger dem uppmuntrande kommentarer. Det som fysioterapeuten gör här främjar möten och interaktion mellan deltagare i vattendansen samt förstärker dem (Finlay et al., 2007). En aspekt av ringdansen som kan vara spännande för personerna med FFN är att de får interagera med personer utöver de personer som finns i deras närmaste omgivning, detta genom att hålla varandras händer, att se varandra, att krocka och att delta i en gemensam kontext. Aktiviteten, och interaktionen under den, är med andra ord

40

paröverskridande. Aktiviteten är inte spännande endast för personerna med FFN, utan vid varje observerat tillfälle av ringdans har författarna noterat glädjetjut, leenden och skratt från medföljare samt en förväntansfull stämning i rummet.

Gällande pardansen finns många samspelsfrämjande aspekter. Det mest framträdande är att personen med FFN och deras medföljare positioneras med ansiktena i samma höjd. Hur de är positionerade i förhållande till varandra medför att de kan se varandras ansikten. Detta gör i sin tur att medföljarna lättare kan läsa av personen med FFNs ansiktsuttryck.

6.1.2 Uttryck för obehag

I regel förefaller negativa känslor uttryckas allra tydligast (Furenhed, 2000). Detta grundar sig i att det är viktigare att kunna uttrycka olust än att kunna uttrycka tillfredsställelse, i och med att olusten till skillnad från välbehaget ställer krav på förändring. Författarna fick tydligt se vad som händer när en person med FFN uttrycker oro, vid tillfälle 12 när Elsa uttryckte känslor av obehag. Vanligtvis är Elsa tyst och till största delen neutral i sitt kroppsspråk vilket är en stor kontrast till hur hon agerade under tillfälle 12 då hon uttryckte gnällande ljud, förde samman sina händer och gned dem oroligt mot varandra. Författarnas tolkning av att detta var ett uttryck för obehag bekräftades med hjälp av medföljaren i vattnet, Toves, snabba reaktion och respons till Elsas uttryck, men även av Astas och medföljarens på land, Ninas, snabba anslutning till paret.

Furenhed (2000) beskriver hur det kan vara svårt att tolka vad en persons med FFNs uttryck för obehag beror på, vilket ofta leder till att omgivningen får prova sig fram för att hjälpa personen. Detta är vad som sker när Elsas omgivning reagerar på hennes signaler för obehag. Omgivningen gjorde ett flertal olika försök till att förbättra situationen genom att trösta Elsa, att föra henne åt sidan, prata lugnande, hålla händer, ha ögonkontakt, omfamna och föra henne närmare Toves kropp. De försökte även att uppmuntra Elsa till att försöka återuppta och utföra dansrörelserna.

Utifrån observation av medföljarnas agerande kan man tänka sig att de försökte förmedla till henne att hon kunde slappna av, att de fanns där i hennes närhet och att situationen inte var farlig. De observerade och läste av hennes uttryck och bekräftade dem. Dessa handlingar signalerar tydligt att man vill förändra den nuvarande situationen till en bättre. Den snabba reaktionen och agerandet belyser även hur väl medföljarna känner Elsa och hur säkra de är i att tolka hennes uttryck. Omgivningen är mycket snabb med att reagera när Elsa uttrycker oro, och förstår att det är just oro eller obehag hon uttrycker, men det tar lång tid att försöka ta reda på vad som är orsaken till oron

41

eller obehaget, och det tar därför även tid att åtgärda orsaken. De prövar sig fram med olika metoder för att försöka hjälpa Elsa. Detta illustrerar hur svårt det kan vara att tolka en persons med FFNs kommunikativa uttryck, trots att man kanske är den person som känner denne allra bäst.

6.1.3 Positiva uttryck

Under analys av videomaterialet identifierades flertalet positiva uttryck från personerna med FFN. Personerna uttryckte positiva känslor på sina egna, unika vis. En del av uttrycken förekom hos samtliga personer med FFN, medan andra uttryck var unika för en specifik person. Olle uttryckte ofta glädje genom tjut (se utdrag 6), vilket omgivningen ofta bemötte med leenden, skratt och bekräftande ord. När omgivningen mötte Olles tjut med denna positiva respons tolkade författarna uttrycket som positivt, vilket görs inom multimodal interaktionsanalys, alltså att man använder sig av tolkning av andras respons för att analysera ett yttrande eller en handling (Broth & Keevallik, 2020). Utan att observera omgivningens respons hade det kunnat vara svårt att förstå att Olles tjut var ett positivt uttryck, då han kniper ihop sina ögon och gapar när han tjuter (se bild 6b), vilket kanske inte ser ut som ett positivt uttryck om det tas ur kontexten. I samband med dessa tjut kunde ibland ett leende ses hos Olle, strax innan eller efter tjutet producerats. Leenden sågs hos samtliga personer med FFN, och dessa leenden samförekom ofta med ögonkontakt med andra personer i omgivningen. Ett exempel på ett leende med samtidig ögonkontakt är bild 5b, där Jonas vänder sitt huvud mot personerna vars händer han precis snuddat, samtidigt som han ler och skrattar. Ett ytterligare exempel på detta är i utdrag 1, där Elsa ler medan hon har ögonkontakt med sin medföljare på land, Tove.

Till skillnad från Olle uttryckte varken Elsa eller Jonas glädje genom att göra tjut, däremot tjöt Elsa på ett gnällande sätt vid tillfälle 12 för att uttrycka obehag eller missnöje, vilket sker strax innan utdrag 2 börjar. När Elsa var glad och tillfreds gjorde hon inga ljud, utan uttryckte detta genom att slappna av i kroppen, att le mot andra samt genom att ha ett avslappnat ansiktsuttryck (se utdrag 1).

Jonas kunde vid tillfällen utstråla en sorts förväntan inför aktiviteter, vilket illustreras i utdrag 4, där Jonas ler, studsar på bassängbotten och tittar runt omkring sig innan en svängig låt och aktivitet skulle starta. När låten sätter igång reagerar Jonas snabbt med ett stort leende, och riktar blicken till Asta, som står nära intill honom i bassängen. Författarnas tolkning av vad som tycks vara förväntan hos Jonas, grundar sig till stor del på den kontext som hans till synes förväntansfulla

42

handlingar sker i, det vill säga att de sker i en kontext med förberedelser inför en låt och aktivitet som han förefaller tycka om (Linell, 2011).

6.1.4 Faktorer som kan bidra till en god upplevelse

Vid Olles glädjetjut (utdrag 6) har författarna identifierat ett antal faktorer som kan ha bidragit till hans potentiellt positiva upplevelse av aktiviteten. Några av dessa faktorer kan eventuellt vara den musik som spelas, de dansrörelser de gör tillsammans, samt hans medföljare Stinas sång och inlevelse, vilka kan förstärka intrycken. De kommunikativa bidrag som Stina och Olle bidrar med i aktiviteten kan ses som gemensamt meningsskapande (Linell, 2011). De faktorer som spelar in i upplevelsen i detta exempel är inte unika, utan har setts i samtliga konstellationer av deltagare. Välvilja, inlevelse, initiativtagande, energi och glädje har observerats i gruppen vid varje danstillfälle. Den uppmuntrande och tillåtande inställningen och stämningen skapar goda förutsättningar för positiva upplevelser av vattendansinterventionen. Dansen och musiken i aktiviteten kan ha positiva effekter på psykiskt och fysiskt mående hos deltagarna, och kan skapa en känsla av samhörighet med gruppen (Knox et al., 2011).

I resultatavsnittet demonstreras hur medföljarna svarar på personens med FFNs kommunikativa uttryck, men det kan även vara viktigt att belysa att medföljarna tar initiativ och försöker locka fram respons från personen med FFN. Dessa initiativ kan exempelvis utgöras av de ovanstående faktorerna som medverkar till att skapa den positiva upplevelsen. Med andra ord kan detta innebära att den respons som kommunikativa handlingar väcker är en följd av meningsskapande (Linell, 2011), vilka båda parter förefaller ha tagit initiativ till att skapa. En god förutsättning till meningsskapandet kan grunda sig i att medföljarna ser personerna med FFN som kompetenta kommunikatörer. Att interaktion mellan personerna med FFN och deras omgivning sker i så pass stor grad under vattendansen kan göra aktiviteten meningsfull (Linell, 2002)

6.1.5 Tecken och upprepande mönster i interaktionen

Flertalet tecken och upprepande mönster som kan säga något om deltagarnas upplevelse av vattendansen har identifierats genom multimodal interaktionsanalys. De tecken som identifierats uppvisades av personerna med FFN, deras medföljare samt av övrig personal i bassängen. Hos personerna med FFN var bland de mest frekvent förekommande tecknen de som fungerar som uttryck för glädje och välbehag, såsom leenden, tjut och skratt. Även ansiktsuttryck och kroppsliga uttryck som signalerade lugn observerades frekvent. Dessa uttryck tolkades av författarna som

43

lugna eller avslappnade genom att de ställdes i kontrast till mera spända eller aktiva uttryck. Samtliga deltagare med FFN slöt sina ögon vid flera tillfällen, och ett exempel på detta är utdrag 3, där Elsa slappnar av i hela kroppen medan hon har slutna ögon. Vid tillfällen där personerna med FFN hade slutna ögon observerade författarna deras medföljare, som i stunden verkade uppfatta personerna med FFN som lugna eller tillfreds. Även tecken på obehag identifierades (se utdrag 2), och då bemöttes detta med tröst, bekräftelse och andra lugnande handlingar från omgivningen. Hur omgivningen bemötte personernas med FFNs kommunikativa uttryck var genomgående positivt. När en person med FFN uttryckte glädje bekräftades och besvarades denna med positiva uttryck, och när en person med FFN uttryckte obehag bemöttes det med bekräftelse, tröst och uppmuntran. Personerna med FFN sågs som kompetenta kommunikatörer oavsett om deras uttryck var subtila eller tydliga, respektive om de var negativa eller positiva.

6.1.6 Styrkor och svagheter hos analysmetoden

Under arbetets gång har författarna noterat olika styrkor och svagheter hos analysmetoden. Vissa övervägningar och prioriteringar behövde göras vid datainhämtning gällande kvaliteten på bildskärpa och ljud, för att minimera risken att påverka deltagarnas upplevelse av vattendansen. Denna problematik har inte med metoden i sig att göra utan har snarare att göra med vilken kontext den har använts i. Att aktiviteten utförs i en simhall med viss typ av akustik i rummet, med musik som spelas tillsammans med att personerna befinner sig i en bassäng gör i sig att det kan bli svårt att urskilja vad som sägs, eller vem som säger vad. Att använda mikrofoner var inte aktuellt då aktiviteten sker i vatten. I en annan kontext, exempelvis vid någon aktivitet inomhus och på land, hade förutsättningarna för datainsamling sett annorlunda ut. Svårigheter att identifiera ljud eller visuella aspekter har alltså inte med multimodal interaktionsanalys att göra, utan handlar om de förutsättningar som finns vid den analyserade aktiviteten och miljön den

Vid multimodal interaktionsanalys får inga känslor eller värderingar tolkas in (Broth & Keevallik, 2020), men som tidigare nämnts var detta inte helt möjligt då tolkning av de kommunikativa uttrycken hos personerna med FFN är en nödvändighet för att kunna förstå dem. Liksom vid all tolkning finns det risk för över- och undertolkning, detta gäller såväl för personerna i personens med FFNs närmaste omgivning som för författarna. Dessutom kan tolkningar anses vara individuella då uppfattning av vad som egentligen uttrycks varierar utifrån personen som tolkar dessa, som nämnt av Antaki (2017). Samtidigt är datainsamling och analysen förutsättningslös, vilket är en styrka och minskar risken för eventuell över- eller undertolkning då författarna inte har några personliga relationer till deltagarna i bassängen som då eventuellt hade kunnat påverka

44

tolkningen. Det är möjligt att resultatet kunde sett annorlunda ut om någon som känner personerna med FFN väl alternativt har en känslomässig koppling till dem, hade utfört analysen.