Vårterminen 2020
Vattendans – en studie av
interaktion vid bassängträning för
personer med
flerfunktionsnedsättning
Jessica Bui
Karin Ridder
Handledare: Charlotta Plejert Marie Matérne
Deklaration av arbetsfördelning
Arbetsbördan har fördelats jämnt i studentparet beträffande datainhämtning, analys och skrivande. Personerna i studentparet tar lika stort ansvar för det som står i uppsatsen.
iii
Waterdance - A Study of Interaction during Pool Training
for People with Multiple Functional Impairments
Abstract
Aim The aim of this study is to investigate whether interaction between people with multiple disabilities, their assistants and waterdance staff during waterdance can be analysed using multimodal interaction analysis, in order to identify how the people with multiple disabilities experience the intervention. Identification of experience is conducted by recognizing and interpreting communicative actions. Another aim is to identify strengths and weaknesses of the method of analysis in the study of interaction between people with multiple functional impairments and their assistants. Method Interaction between three people with multiple disabilities, their assistants and waterdance staff was video recorded and then analysed. The method used is multimodal interaction analysis, which is a method for analysing naturally occurring interaction. The analysis was performed through observation and transcription of video-recorded interaction. Results Several communicative expressions were identified with multimodal interaction analysis. These expressions could say something about the people with multiple disabilities’ experience of the waterdance. The communicative actions and expressions were analysed in the context in which they occurred. The expressions were regarded as contextually dependent, and not as isolated, independent actions. Modalities that were used for communication were among others: gaze, vocalizations and facial expressions. These communicative actions were studied regarding what meaning or mood they seemed to convey, the frequency with which they occurred in, and in what response they evoked. Interpretation of the expressions was largely conducted by studying the response from people in the environment. Strengths as well as weaknesses were identified regarding the method of analysis. To analyse the material with a method other than multimodal interaction analysis would have been difficult, since other options of methods for analysing and transcribing this complex type of interaction are very limited. Conclusions A variety of communicative expressions were identified through multimodal interaction analysis. Through interpretation of the expressions, the authors were able to better understand how the people with multiple disabilities and their assistants experienced the intervention method. Multimodal interaction analysis is well suited as an analytical method for identifying signs that may tell us something about the experience of waterdance, of the three persons with multiple disabilities.
iv
Keywords: Multiple disabilities, multimodal interaction analysis, non-verbal communication, waterdance, meaning making, meaningful activities for people with multiple disabilities, intervention
Sammanfattning
Syfte Studiens syfte är att undersöka hur samspel och kommunikation med personer med flerfunktionsnedsättning, deras assistenter och vattendansledare under vattendans kan analyseras med multimodal interaktionsanalys, för att genom tolkning av kommunikativa uttryck identifiera upplevelse av interventionen. Ytterligare ett syfte med studien är att identifiera vilka styrkor och svagheter analysmetoden har vid studier av interaktion mellan personer med flerfunktionsnedsättning och deras assistenter. Metod I studien videoinspelades och analyserades interaktion mellan personer med flerfunktionsnedsättning, deras medföljare samt personal som höll i vattendansen. Den metod som användes var multimodal interaktionsanalys, som är en metod där man analyserar interaktion i naturligt förekommande situationer. Analysen utfördes genom observation och transkription av videoinspelad interaktion. Resultat Ett flertal uttryck identifierades med multimodal interaktionsanalys. Dessa uttryck kunde säga något om upplevelsen hos personerna med flerfunktionsnedsättning under vattendansen. De kommunikativa uttrycken analyserades alltid i den kontext där de förekom. Uttrycken betraktades som kontextberoende och inte som isolerade handlingar. De modaliteter som personerna med flerfunktionsnedsättning använde för att kommunicera var bland annat blickar, vokalisationer och ansiktsmimik. Dessa uttryck studerades i termer av vilken mening eller sinnesstämning de tycktes förmedla, hur frekvent de förekom, samt vilken respons de väckte. Tolkning av uttrycken gjordes till stor del genom att studera omgivningens respons. Under arbetets gång identifieras styrkor såväl som svagheter med analysmetoden. Att analysera materialet med någon annan metod än just multimodal interaktionsanalys hade varit svårt, eftersom det i dagsläget finns mycket få alternativa sätt att analysera och transkribera den här typen av komplex interaktion på. Slutsats Genom multimodal interaktionsanalys kunde en varierad bredd av olika kommunikativa uttryck identifieras och tolkas, och författarna fick därmed en bild av hur personerna med flerfunktionsnedsättning och deras medföljare upplevde interventionsmetoden. Överlag förefaller upplevelsen av vattendansen vara positiv för personerna med flerfunktionsnedsättning såväl som för deras medföljare. Multimodal interaktionsanalys lämpade sig väl som analysmetod för att identifiera tecken som kan säga något om personernas med flerfunktionsnedsättnings upplevelse av vattendansen.
vi
Nyckelord: Flerfunktionsnedsättning, multimodal interaktionsanalys, icke-verbal kommunikation, vattendans, meningsskapande, meningsfulla aktiviteter för personer med funktionsnedsättning, intervention
Upphovsrätt
Detta dokument hålls tillgängligt på Internet – eller dess framtida ersättare – under 25 år från publiceringsdatum under förutsättning att inga extraordinära omständigheter uppstår.
Tillgång till dokumentet innebär tillstånd för var och en att läsa, ladda ner, skriva ut enstaka kopior för enskilt bruk och att använda det oförändrat för ickekommersiell forskning och för undervisning. Överföring av upphovsrätten vid en senare tidpunkt kan inte upphäva detta tillstånd. All annan användning av dokumentet kräver upphovsmannens medgivande. För att garantera äktheten, säkerheten och tillgängligheten finns lösningar av teknisk och administrativ art.
Upphovsmannens ideella rätt innefattar rätt att bli nämnd som upphovsman i den omfattning som god sed kräver vid användning av dokumentet på ovan beskrivna sätt samt skydd mot att dokumentet ändras eller presenteras i sådan form eller i sådant sammanhang som är kränkande för upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart.
För ytterligare information om Linköping University Electronic Press se förlagets hemsida
http://www.ep.liu.se/.
Copyright
The publishers will keep this document online on the Internet – or its possible replacement – for a period of 25 years starting from the date of publication barring exceptional circumstances.
The online availability of the document implies permanent permission for anyone to read, to download, or to print out single copies for his/hers own use and to use it unchanged for non-commercial research and educational purpose. Subsequent transfers of copyright cannot revoke this permission. All other uses of the document are conditional upon the consent of the copyright owner. The publisher has taken technical and administrative measures to assure authenticity, security and accessibility.
According to intellectual property law the author has the right to be mentioned when his/her work is accessed as described above and to be protected against infringement.
For additional information about the Linköping University Electronic Press and its procedures for publication and for assurance of document integrity, please refer to its www home page:
http://www.ep.liu.se/.
Förord
Vi skulle vilja börja med att tacka vår handledare Charlotta Plejert för allt stöd, all expertis, vägledning, kloka tankar och uppmuntrande ord under arbetets gång.
Vi vill även tacka vår andra handledare Marie Matérne, samt Lars-Olov Lundqvist och André Frank i forskarteamet i Örebro, som låtit oss få vara en del i SVAN-projektet.
Stort tack till alla som deltagit i vattendansen, personer som dansat och deras medföljare, fysioterapeuter och personal i bassängen. Utan er hade detta arbete inte existerat.
Tack till personal på Clinicum som hjälpt oss med teknisk utrustning och Anders Narbrink, som försett oss med ljusbord.
Vi vill tacka våra familjer och vänner som stöttat oss i processen.
Slutligen skulle vi även vilja tacka varandra för ett gott samarbete och många roliga och lärorika stunder.
Linköping i maj 2020
2
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Teoretisk bakgrund... 1
2.1 Flerfunktionsnedsättning ... 1
2.2 Flerfunktionsnedsättning och kommunikation ... 2
2.3 Alternativ och kompletterande kommunikation ... 4
2.4 Tolkning av kommunikativa uttryck hos personer med grava kommunikativa nedsättningar... 5
2.5 Liggande dans ... 6
2.6 Bassängträning ... 7
2.7 Vattendans ... 7
2.8 Musikterapi ... 7
2.9 Dialogiskt perspektiv på kommunikation ... 8
2.9.1 Gemensamt Meningsskapande ... 8
3. Syfte ... 9
4. Deltagare, data och metod ... 10
4.1 Deltagare ... 10
4.1.1 Inklusionskriterier för deltagande i studien för personer med FFN ... 10
4.1.2 Exklusionskriterier för deltagande för personer med FFN i studien ... 10
4.2 Information om deltagare ... 11
4.2.1 Deltagare 1, med FFN “Olle” ... 11
4.2.2 Deltagare 2 med FFN “Jonas” ... 11
4.2.3 Deltagare 3 med FFN “Elsa” ... 11
4.2.4 Vattendanspersonal ... 11
4.3 Data ... 12
4.4 Etiska överväganden ... 12
4.5 Metod för analys – Multimodal interaktionsanalys ... 13
4.6 Videodata ... 14
4.7 Videoanalys och transkriptionsprocedurer ... 14
3
5.1 Hur multimodal interaktionsanalys kan användas som metod för att analysera interaktion under vattendans som involverar personer med flerfunktionsnedsättning och deras
assistenter ... 15
5.2 Deltagares upplevelse av vattendansen som identifierats genom multimodal interaktionsanalys ... 16
5.2.1 Elsa ... 16
5.2.2 Jonas ... 23
5.2.3 Olle ... 28
5.2.4 Medföljarexempel ... 32
5.2.5. Allmänna fynd i gruppen ... 37
5.3 Styrkor och svagheter hos analysmetoden i relation till samspel som involverar personer med flerfunktionsnedsättning och deras assistenter... 37
6. Diskussion... 38
6.1 Resultatdiskussion ... 38
6.1.1 Samspelsfrämjande aspekter av interventionen ... 39
6.1.2 Uttryck för obehag ... 40
6.1.3 Positiva uttryck ... 41
6.1.4 Faktorer som kan bidra till en god upplevelse ... 42
6.1.5 Tecken och upprepande mönster i interaktionen... 42
6.1.6 Styrkor och svagheter hos analysmetoden ... 43
6.2 Metoddiskussion ... 44
6.2.1 Handlingars varaktighet ... 44
6.3 Slutsatser ... 46
6.4 Implikationer för framtida forskning ... 46
7. Referenslista ... 47
8. Bilagor ... 51
Bilaga 1. Transkriptionskonventioner ... 51
Bilaga 2. Vattendansprogram ... 52
Bilaga 3. Tabell över vattendansdeltagare ... 53
1
1. Inledning
Detta arbete är en del av ett större, redan pågående forskningsprojekt: Utvärdering av SVAN ‐ specialiserad vattendansintervention för personer med flerfunktionsnedsättning: En randomiserad kontrollerad studie. Forskningsprojektet baseras på en pilotstudie av Frank (2018).
Syftet med pilotstudien var att undersöka hur fem personer med flerfunktionsnedsättning (FFN) påverkas av en specialiserad vattendansintervention. Specialiserad vattendansintervention är baserad på de erfarenheter som finns av liggande dans och bassängträning, och är en interventionsform som ännu inte är fullständigt utvärderad. Informationen om hur personerna med FFN påverkades av interventionen utgjordes av skattningar gjorda av varje deltagares medföljande personal. Skattning gjordes av varje enskild deltagares rörlighet, smärta, psykiska funktioner såsom vakenhet och humör samt av samspel/kontakt. Skattningarna utfördes före-, under- och efter varje interventionstillfällen som ägde rum en gång i veckan under sex veckor. Utöver skattningarna utformades även ett individuellt mål (kopplat till deltagarens fysiska funktioner) för varje deltagare. Hos samtliga deltagare gjordes genom hela interventionsperioden positiva skattningar av samspel/kontakt och av humör, detta främst under interventionens gång. En möjlig förklaring till den goda effekten på humör och samspel/kontakt kunde förklaras med den positiva inställning som medföljarna som befann sig i vattnet tillsammans med deltagaren hade, och bekräftade deltagaren med verbal respons när kommunikativa signaler som leende eller skratt gavs ut. Gällande de andra funktioner som aktiv vakenhet och smärta varierade resultatet bland deltagare, men gällande rörlighet skattades det positivt under hela perioden för majoriteten av deltagarna. I studien visade det sig även att samtliga deltagare uppnådde sina individuella mål (Frank, 2018).
I en studie av Antaki, Crompton, Walton och Finlay (2017) konstaterades att personer med grav intellektuell funktionsnedsättning har från begränsat till inget expressivt språk, vilket skapar stora kommunikationssvårigheter. För de få personer som kan uttrycka sig verbalt är yttranden ofta otydliga och svårförståeliga (Antaki, et al., 2017). Assistenter och omvårdnadspersonal kring dessa personer fick i studien beskriva hur kommunikationen med dem ser ut, och de mest frekvent nämnda kommunikationssätten är kroppsorientering, sträckande (efter något/någon), ansiktsuttryck, vokalisationer eller ljud, blick, ledande av annan person, knuffande, nickningar eller skakningar med huvudet, enstaka ord eller tecken samt kommunikation via elektroniska hjälpmedel. De typer av funktioner som de kommunikativa initiativen har är främst att förmedla
2
emotionella tillstånd, att göra val, be om något, protestera, hälsa på andra, påkalla uppmärksamhet, initiera interaktion samt att benämna personer och objekt (Antaki et al., 2017).
Välfungerande kommunikation med personer med grav intellektuell funktionsnedsättning har kunnat karaktäriseras av några återkommande drag. Dessa drag är känslighet för små förändringar hos personen, delad aktivitet, förmåga hos kommunikationspartner att kunna modifiera sitt vanliga beteende, tålamod vid låg respons, att dra slutsatser om mening eller betydelse, lekfullhet, rutiner och ritualer samt verbala kommentarer under aktiviteter (Antaki et al., 2017). All denna information bygger på tolkning av interaktionella beteenden, och dessa beteenden är ofta mångtydiga. Uppfattning av vad som egentligen kommuniceras varierar beroende på vem som tolkar dessa beteenden (Antaki et al., 2017).
Kommunikationen hos personer med FFN är ofta svår att tolka då personer i denna grupp kommunicerar på annat sätt än med talat språk. Av denna anledning kan det vara svårt att förmedla till andra hur de upplever omvärlden. Att analysera interaktionen mellan personen och dess omgivning är logopediskt relevant då man vid analys kan se eventuella tecken på hur personen upplever vattendansen. Analysen kan skapa en inblick i deltagarnas uppfattning av hur det är att delta i interventionen.
2. Teoretisk bakgrund
I detta avsnitt presenteras några områden, tankesätt, begrepp, samt tidigare forskning, av relevans för uppsatsens syfte och frågeställningar.
2.1 Flerfunktionsnedsättning
Personer med FFN är en heterogen grupp, personerna har olika svårigheter och olika förmågor. Det som gruppen har gemensamt är att det råder svår problematik och omfattande funktionsnedsättningar inom flera områden (Ölund, 2012). Flerfunktionsnedsättning är inte en diagnos, utan är ett begrepp som beskriver att en person har en kombination av flera funktionsnedsättningar som påverkar vardagen. De funktionsnedsättningar som kan ingå i FFN är motoriska, fysiska, intellektuella och sensoriska. En person med FFN har ofta kommunikativa begränsningar. Vid FFN är förekomst av andra medicinska svårigheter som epilepsi eller nedsatt immunförsvar inte ovanligt (Wilder & Granlund, 2011).
Grav intellektuell funktionsnedsättning betyder att individen har grava kognitiva svårigheter som påverkar förmågan att kunna förstå, tolka omvärlden och att förmedla sig. Grav intellektuell funktionsnedsättning kan även beskrivas på annat sätt, som att individen fungerar på en lägre utvecklingsnivå. Många personer inom gruppen saknar även talat språk. Även rörelseförmågan hos personer i denna grupp kan vara mycket nedsatt. Hjälp för bland annat förflyttning samt andra motoriska aktiviteter behövs då utförandet av självständiga och viljemässig förflyttning är mycket begränsade. För många är det nästan omöjligt att sitta utan stöd (Ölund, 2012).
Andra nedsättningar som är vanligt förekommande är syn- och hörselnedsättningar, vilka medför svårigheter att förstå och kommunicera med omvärlden och delta i sociala sammanhang. Problematik med synen är vanligare i jämförelse med hörselproblematik (Ölund, 2012).
FFN som begrepp ger ingen information om diagnosen eller personen i fråga, utan talar snarare om att funktionshindret är omfattande (Ölund, 2012).
När en person har flera funktionsnedsättningar påverkas hen mer av det än om funktionsnedsättningarna hade förekommit enskilt. Påverkan blir större då en funktionsnedsättning inom ett område påverkar hur man kan hantera en nedsättning inom ett annat. Som exempel kan en synnedsättning påverka hur man kan hantera en motorisk funktionsnedsättning, då det
2
exempelvis blir svårare att använda händerna för att söka eller greppa saker om man inte kan se dem ordentligt. En synnedsättning kan också påverka kommunikationen, då det blir svårare att läsa av ansiktsuttryck, gester och tecken. Hur en flerfunktionsnedsättning påverkar personen är högst individuellt då personen har en unik kombination av funktionsnedsättningar och unik upplevelse av dessa (Wilder & Granlund, 2011). Personer i denna grupp är fullständigt beroende av andra personer på grund av flertalet svåra funktionsnedsättningar som medför ett funktionshinder i vardagen, vilka varken kan åtgärdas eller kompenseras via insatser i miljön (Ölund, 2012).
Orsaken till FFN varierar från person till person. Vanligtvis brukar det vara en följd av en förvärvad eller medfödd hjärnskada. En medfödd hjärnskada kan uppkomma av exempelvis blödning, infektion, kromosomavvikelse eller syrebrist vilket i sin tur leder till bristande utveckling av hjärnan. Komplikationer vid förlossning, en svår olycka eller en progressiv hjärnsjukdom är exempel på orsaker som kan stå bakom en förvärvad hjärnskada (Ölund, 2012).
2.2 Flerfunktionsnedsättning och kommunikation
En person som har FFN har ofta kommunikationssvårigheter. I en litteraturstudie om deltagande och kommunikation hos personer med svåra kommunikativa funktionsnedsättningar av Olsson, Grove, Bunning och Porter anses kroppsspråk, ansiktsmimik, blickar, gester, ljud och vokalisationer vara de vanligaste kommunikationssätten hos personer i gruppen (1999). Kommunikationen är ofta bunden temporalt och kontextuellt, alltså bunden till tid och rum och är starkt beroende av den situation personerna befinner sig i. Kommunikationen varierar även beroende på personens dagsform samt kommunikationspartner. De kommunikativa uttrycken hos personer med FFN är ofta fördröjda och subtila, vilket i sin tur gör att kommunikationen blir svårtolkad. Då den är svårtolkad kan personens uttryck för önskningar och behov misstolkas av andra. Många personer med FFN har svårt att förstå och använda sig av språkliga symboler (Olsson et al., 1999). Ett exempel på detta är att i stället för att tolka “tummen upp” som något positivt tolka det som en hand och en tumme. Om man inte förstår symboler kan man inte använda teckenspråk. I stället för tecken kan man kommunicera med objekt, exempelvis genom att med att visa en sked signalera att det är dags att äta mat, eller att säga saker taktilt, alltså genom beröring. Abstrakt språk kan vara svårt att förstå om man har FFN, så det som är mest konkret kan vara lättast att förstå, som exempelvis något man själv varit med om, eller något man upplever i stunden (Wilder & Granlund, 2011).
3
En person som har svåra kommunikativa nedsättningar kan på grund av dessa ha svårt att delta aktivt och självständigt i vardagen, och har ofta karaktäristiska drag i sin kommunikation. Dessa drag är exempelvis en begränsad förmåga att kommunicera genom formell lingvistisk kod såsom talat språk eller skrift, att ens förståelse för språk är låg, eller svår att avgöra, och att personen är inkonsekvent i sitt sätt att kommunicera på, vilket kan leda till osäkerhet gällande omgivningens förståelse av meningen i de kommunikativa uttrycken (Olsson, Grove, Bunning & Porter, 1999).
Ragnar Furenhed har genomfört en studie som baseras på totalt 20 intervjuer med föräldrar och vårdare till personer med FFN, där syftet var att undersöka hur personer med FFN upplever världen. Dessa intervjuer utgjorde den primära kunskapskällan, men han har även träffat personerna med FFN som intervjuerna bygger på. Mötena med personerna med FFN har varit till hjälp för Furenhed vid tolkningsarbete av intervjuerna. I sin avhandling redogör Furenhed med utgångspunkt från Granlunds (1993) uppdelning för personers med FFNs kommunikativa uttryck kan beskrivas. Dessa är bland annat ljudframställning och motorisk framställning. Ljudframställning innefattar alla slag av ljud man kan skapa med kroppen, såsom skratt, skrik och suckar. Ljudframställning är ett effektivt sätt att påkalla uppmärksamhet. Motoriska kommunikativa uttryck kan variera i storlek och tydlighet, och det är viktigt att man iakttar personen noga för att uppfatta dessa (Furenhed, 2000).
För att en person med FFN skall förstå vad som händer i vardagen är det viktigt att personen förbereds. Förberedelse är också viktigt för att undvika obehag som kan uppstå vid plötsliga förändringar. Om personen inte är beredd på vad som händer eller inte förstår, kan det skapa frustration. Frustration kan i sin tur leda till aggressivitet mot andra eller mot sig själv. För att undvika obehag och frustration är det viktigt att se till att saker händer med personen och inte mot denne. Om personen förbereds på vad som skall hända ökar det chansen för denna att påverka vad som händer och hur det sker. För att på bästa sätt kommunicera med en person som har FFN bör man känna till dennes primära kommunikationssätt och ha kunskap om personens förmågor. Med kunskap om detta är det lättare att bemöta personen med respekt (Wilder & Granlund, 2011).
Hur personer med kommunikativa funktionsnedsättningar kan delta i ett socialt sammanhang är en viktig fråga får såväl kliniker som för forskare. Frågan har fått stort fokus inom logopedisk teori, exempelvis i det funktionella synsättet på kommunikation (Worall & Fratalli, 2000). Funktionell kommunikation innebär en persons förmåga att kommunicera i hans eller hennes
4
vardagliga miljö, oavsett hur kommunikationssättet ser ut (Worrall & Fratalli, 2000). I WHO:s internationella klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF) är deltagande en av nyckeltermerna. Aktivitet definieras av WHO som handlingar utförda av individer, medan delaktighet definieras som involvering i livssituationer (WHO, 2013). Med detta kan handlingar som utförs i sociala sammanhang betraktas som deltagande (WHO, 2013). Enligt Krummheuer, Klippi, Raudaskoski och Samuelsson (2016) kan deltagande uppnås genom interaktion. Interaktion är något som görs möjligt och relevant i de handlingar som utförs av interaktionens deltagare. Exempel på hur man kan delta i interaktion är som talare, som tilltalad, som åskådare eller som själva samtalsämnet. (Krummheuer et al., 2016).
2.3 Alternativ och kompletterande kommunikation
Det är vanligt att personer med FFN saknar talat språk. Däremot finns det andra sätt man kan kommunicera med, vilka exempelvis kan vara kroppsspråk, gester, ögon, mimik. Då personer med FFN kan ha nedsättningar som försvårar kommunikation med dessa kommunikationssätt, kan de vara i behov av Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK) för att underlätta, komplettera och/eller kompensera sin kommunikation med omgivningen (Trygg, 2009).
Vid AKK brukar man bland annat tala om kommunikationssätt och kommunikationshjälpmedel, men även styrsätt, färdigheter och strategier (Trygg, 2009). Kommunikationssätt är det signal- eller språksystem som man använder som alternativ till det talade språket, vilket huvudsakligen är uppdelat i manuella och grafiska. I det manuella kommunikationssättet använder individen och hens samtalspartner avsiktligt eller omedvetet den egna kroppen i kommunikationen, exempelvis signaler, gester, naturliga reaktioner och tecken. I det grafiska kommunikationssättet använder individen och samspelspartnern sig av symboler, bilder eller föremål. Några exempel på grafiska kommunikationssätt är fotografier, föremål och Bliss. Det här kommunikationssättet kräver fysiska hög- eller lågteknologiska hjälpmedel såsom en dator eller kommunikationstavla. (Trygg. 2009). Valet av typ av AKK-hjälpmedel beror på individens språkliga, kommunikativa, motoriska, sociala och kognitiva färdigheter (Trygg, 2009)
5
2.4 Tolkning av kommunikativa uttryck hos personer med grava kommunikativa
nedsättningar
I kommunikationen görs en ömsesidig anpassning från båda parterna för att skapa förståelse. Förståelse är en viktig förutsättning för en fungerande kommunikation, och för att den ska uppfattas som meningsfull. Det kan innebära uppfattning av meningen som förmedlas, och om personen saknar talat språk rör det sig om att uppfatta och förstå vad olika rörelser, ljud och andra kroppsuttryck har för betydelse. Vidare kan förståelse innebära att sätta in sig i en annan persons situation, Genom att förstå individens bakgrund underlättar det att tolka dennes budskap vilket i sin tur kan hjälpa en att förstå individens upplevelse av livet. Detta är en förutsättning till att kunna tolka individens olika kommunikativa uttryck (Furenhed, 2000).
Något som är utmärkande i kommunikationen hos personer med grava kommunikativa nedsättningar är att de kommunikativa uttrycken i hög grad behöver tolkas av andra för att skapa förståelse. Personen som är beroende av andras tolkning kan också tendera att instämma med andras förslag till vad man menar. Att vara beroende av andra människor som förespråkare, förmedlare eller tolkar resulterar oundvikligen i att meningen i kommunikationen reflekterar värderingar, hopp, rädslor och önskningar som tolken har, snarare än de hos personen med flerfunktionsnedsättning (Olsson et al., 1999).
De som befinner sig i personen med flerfunktionedsättnings närmaste nätverk har en viktig roll och besitter ofta kunskaper i att tolka de kommunikativa uttryck som görs.
Det är ofta inte lätt att uppfatta och tolka personens med FFNs uttryck. Detsamma gäller att kunna språkligt formulera det som ses. En viktig byggsten i tolkningsarbetet av personen med FFN är att göra en noggrann observation av beteenden och uttryck. För att sedan förstå de olika kommunikativa uttrycken kan dessa som delar av en större helhet placeras i olika sammanhang för att göras tolkningsbara. Den här typen av tolkningsstrategi kan främst användas på tre sätt vilka ofta stödjer och samverkar med varandra i det vardagliga tolkningsarbetet: 1) att det enskilda uttrycket bedöms i förhållande till andra beteenden eller uttryck som uppträder samtidigt. 2) att de kommunikativa uttrycken tolkas med utgångspunkt från den specifika situationen som personen med FFN uttrycker dem i. 3) att sätta uttrycken i relation till personens med FFNs tidigare upplevelser (Furenhed, 2000).
6
Hur säker omgivningen är på tolkningen av de kommunikativa uttrycken hos personen med FFN varierar. I Furenheds (2000) intervjuer med omvårdnadspersonal framgick att de upplevde att vissa uttryck är lättare att tolka än andra. Personalen upplevde det som lättare att förstå personerna med FFN när de uttrycker känslor som ilska, sorg eller missnöje, än när de uttrycker mer abstrakta eller subtila känslor eller tankar. Att negativa känslouttryck är lättare att uppfatta grundar sig i att det är viktigare att kunna uttrycka olust än att kunna uttrycka exempelvis tillfredsställelse, i och med att olusten till skillnad från välbehaget ställer krav på förändring. Uttryck för basala fysiska behov såsom behov av vätska, mat, sömn, kroppskontakt och värme anses också vara lättolkade (Furenhed 2000).
Enligt Furenheds intervjuer var ett vanligt förekommande tecken för att ett behov är tillfredsställt att personen med FFN blir lugn, tyst och avspänd (Furenhed, 2000). Uttryck som däremot var svårare för omgivningen att tolka var enligt de intervjuade personerna i studien upplevelse av smärta under tillfällen där det inte rörde sig om synliga skador, alternativt att det inte fanns någon uppenbar förklaring till vad som orsakat smärtan. Detta kan bero på att personer med FFN ofta har svårt att lokalisera och visa var smärtan finns. Några andra svårtolkade uttryck är individuella önskemål som handlar mer än att bara tillfredsställa medmänskliga behov, vilket gör att man måste prova sig fram, samt en del socialt relaterade känslor, exempelvis svartsjuka och stolthet. Det sistnämnda beror främst på osäkerheten om personen med flerfunktionedsättning ens kan uttrycka dessa typer av känslor på grund av sina funktionsnedsättningar. Vid speciellt svårtolkade situationer eller vid osäkerhet brukar exempelvis vårdare och föräldrar tillsammans diskutera sig fram om vad ett specifikt beteende eller uttryck förmedlar (Furenhed, 2000).
För att försöka förstå individen med kommunikativa nedsättningar måste antaganden göras gällande vad personen gillar, ogillar, samt personens känslor. På grund av sårbarheten hos dessa personer är det av stor vikt att vårdare och personer i omgivningen som tolkar kommunikationen är medvetna om vad de oundvikligen tolkar in i situationen (Olsson et al., 1999).
2.5 Liggande dans
Liggande dans är en fysisk aktivitet där man rör sig till musiken och är riktad till personer med FFN. Rörelseaktiviteten sker i grupp och utförs parvis, en deltagare med FFN som bekvämt får ligga på matta på golvet och en personal som partner som finns bredvid och leder dansen för
7
deltagaren. I dansen hjälper partnern deltagaren att röra på kroppen. Detta görs med utgångspunkt från deltagarens individuella förutsättningar. Deltagaren med FFN får med denna aktivitet uppleva rörelseglädje i känslan av att röra flera kroppsdelar samtidigt eller en i taget till inspirerande musik och får ett nära samspel med sin partner (Hagström, Benkovic, Eriksson & Håkansson, 2011).
2.6 Bassängträning
Bassängträning är träning i vatten, där man utnyttjar de olika egenskaperna som vattnet har (Torres-Ronda & Del Alcazar, 2014). Bassängträning kan variera i form av vattentemperatur, beroende på vad syftet är, men inom vuxenhabilitering används varmvatten under bassängträning. Då kan syftet exempelvis vara smärtlindring, stimulering av rörelseförmåga samt avslappning för att minska spasticitet (Ölund, 2012). I och med vattnets egenskaper som avlastning och lyftkraft erhåller personer med FFN bättre förutsättningar till fysisk aktivitet, att röra på kroppen, vid träning i vatten (Habilitering & hjälpmedel, 2015).
2.7 Vattendans
Vattendans är en intervention som grundar sig i bassängträning och liggande dans, vilka är två metoder som använts som intervention för personer med FFN. Metoden är ny och under utprovning, och är därför endast delvis utvärderad. Denna utvärdering har gjorts i en kandidatuppsats (Frank, 2018). Vidare har ingen utvärdering gjorts av interventionens påverkan på samspel och kommunikation hos patient och medföljare. Tanken bakom vattendans är att kombinera de goda effekterna av de två metoderna för att skapa en fysisk aktivitet som på ett lustfyllt vis främjar samspel och kommunikation (Frank, 2018).
2.8 Musikterapi
Att lyssna på musik har en väldokumenterad, god effekt på livskvalitet, hälsofrämjande samt fysiskt och psykiskt välmående. Människor använder musik i sin vardag för att reglera och kontrollera ens emotionella tillstånd (Skånland, 2013; Thayer, Newman & McClain, 1994). När en person lyssnar på musik kan det ge en lindrande effekt på ångest och smärta, och lyssnandet kan också skapa en känsla av samhörighet med andra (Knox, Cassidy, Beveridge & MacDonald, 2011).
Musikaliska upplevelser för personer med FFN kan fungera som ett icke-verbalt medium som kan delas mellan båda parter (person med FFN och assistent), och kan genom detta bidra till lindring
8
av den ångest som är kopplad till upplevelsen av att öppna upp sig inför någon annan. Att uttrycka sig själv och musikaliskt relatera till andra upplevs ofta som lättare och mindre obehagligt än genom nedsatt verbal kommunikation (Swaney, 2020).
2.9 Dialogiskt perspektiv på kommunikation
Genom kommunikation kan människor dela med sig av erfarenheter och information och gör på så vis andra delaktiga. Kommunikation sker i samspel mellan människor, vilka tolkar varandras uttryck. Vad som upplevs som mest väsentligt i kommunikationen varierar, i vissa fall kan själva samspelet upplevas som det mest centrala och betydelsefulla, och in andra fall kan budskapet upplevas som viktigast (Linell, 1989).
Kommunikation innebär att interaktion sker mellan flera personer, som agerar på olika sätt och ömsesidigt reagerar på varandras handlingar och beteenden. Denna syn på kommunikation är central inom det teoretiska ramverket dialogism (Linell, 2011).
Syftet med detta ramverk är att skapa förståelse för mänsklig kommunikation, kognition och språk. Linell (2011) beskriver dialogism som ett ramverk byggt på grundläggande antaganden om mänsklig kommunikation. Ett av dessa antaganden är att människor är ömsesidigt beroende av andra personer, samt av kontext när de kommunicerar, vilket kontrasterar till ett mer monologiskt synsätt där en idé finns om att kommunikation innebär en överföring av information från en person till en annan. I den dialogiska synen på kommunikation belyses att deltagarna i kommunikationen är ömsesidigt beroende av varandra, samt att kommunikativa yttranden inte är färdigtillverkade innan de produceras. Som modell för mänsklig kommunikation använder man sig inom dialogismen av samtal. Samtal beskrivs som kommunikativa verksamheter eller handlingar, som är sociokulturellt inbäddade samt bundna till tid och kontext. I det dialogiska synsättet ses samtal som både kontextbundna och kontextförnyande, och med detta menas att de kommunikativa handlingar som utförs är beroende av rådande kontext, samt att de påverkar både kontexten och kommande handlingar i interaktionen (Linell, 2011).
2.9.1 Gemensamt Meningsskapande
Att skapa mening innebär att skapa förståelse av omvärlden, både av det som sagts, de personer man kommunicerar med, och av den kontext man befinner sig i (Linell, 2011). Kommunikation innebär inte en överföring av färdiga tankar från en persons huvud till en annans, utan kunskap
9
skapas till stor del genom kommunikation. Mening uppnås genom aktivt meningsskapande, som sker genom interaktion, eller mer specifikt, genom kommunikativa processer (Linell, 2002). Kommunikation är med andra ord en meningsskapande aktivitet. Deltagare i kommunikationen samarbetar för att skapa mening och detta gör de genom sina kommunikativa bidrag. En deltagares respons på den andres kommunikativa bidrag realiserar samt visar förståelse för bidraget. Mening kan alltså ses i den respons som ett yttrande väcker (Linell, 2011).
Kommunikationen hos personer med FFN är ofta svår att tolka då personer i denna grupp kommunicerar på annat sätt än med talat språk. Av denna anledning kan det vara svårt att förmedla till andra hur de upplever omvärlden. Att analysera interaktionen mellan personen och dess omgivning är logopediskt relevant då man vid analys kan se eventuella tecken på hur personen upplever något.
3. Syfte
Studiens övergripande syfte är att undersöka hur samspel och kommunikation mellan personer med FFN, deras assistenter och vattendansledare kan analyseras med multimodal interaktionsanalys för att identifiera upplevelser av interventionen.
• Hur kan multimodal interaktionsanalys användas som metod för att analysera interaktion under vattendans som involverar personer med flerfunktionsnedsättningar och deras assistenter?
• Går det att genom metoden identifiera tecken eller upprepande mönster i interaktionen som kan beskriva deltagarnas upplevelse av vattendansen? Vilka tecken eller upprepande mönster förekommer i sådana fall?
• Vilka styrkor och svagheter har multimodal interaktionsanalys som metod för analys av samspel som involverar personer med flerfunktionsnedsättningar och deras assistenter, vid vattendans?
10
4. Deltagare, data och metod
I det här avsnittet behandlas arbetets tillvägagångssätt gällande datainsamling, analysmetod, etiska överväganden, samt information om de personer som deltar i studien.
4.1 Deltagare
Studiedeltagarna består av två män och en kvinna med FFN. Åldersspannet hos dessa deltagare är mellan 27 och 41 år. Till en början bestod gruppen av fyra personer med FFN och deras medföljare, men på grund av bortfall tidigt i interventionen gjordes beslutet att endast fokusera på de tre deltagare som deltog under hela interventionsperiodens gång. En legitimerad fysioterapeut har gjort ett urval av deltagare för vattendansinterventionen utifrån de inklusions- och exklusionskriterer som anges i 3.1.1 och 3.1.2 nedan.
4.1.1 Inklusionskriterier för deltagande i studien för personer med FFN Inklusionskriterier för deltagande i studien är följande:
1. Personen har FFN. FFN karaktäriseras av en kombination av omfattande eller svår intellektuell funktionsnedsättning (beräknad intelligenskvot <35) och omfattande fysisk funktionsnedsättning (oförmåga att förflytta sig självständigt) motsvarande nivå IV-V i Gross Motor Function Classification System (GMFCS), de har också sensoriska nedsättningar och medicinska hälsoproblem.
2. Är i vuxen ålder (18–65 år)
3. Är van vid och finner inte obehag av aktiviteter i vatten.
4. Har tillgång till två medföljare vid interventionstillfällena varav minst en är väl känd för deltagaren.
4.1.2 Exklusionskriterier för deltagande för personer med FFN i studien Exklusionskriterier är följande:
1. Personen har svår hörselnedsättning (att uppfatta musiken är en förutsättning för att kunna ta del av interventionen).
2. Har infektioner som gör att de inte kan vara i vatten av den orsaken att de kan smitta ner andra deltagare i bassängen, samt negativt påverka bassängens och deras egen säkerhet.
11
4.2 Information om deltagare
För att skydda deltagarnas identitet har samtliga personer tilldelats fiktiva namn. För en full översikt över samtliga deltagare som var med vid de tillfällen som studerats för Olle, Jonas och Elsa, se bilaga 2
4.2.1 Deltagare 1, med FFN “Olle”
Deltagare 1, Olle, är en man som är 26 år gammal och har epilepsi. Han har mycket begränsad rörlighet och ibland förekommer ofrivilliga rörelser. Olle har inget verbalt språk men däremot har han ett tydligt kroppsspråk. Han visar ofta intresse för sin omgivning, gör ofta glädjetjut, skriker ibland och jämrar sig sällan. Olle är sällan besvärad av smärta, men har under senaste tiden varit mer spänd och blir ibland ledsen, men det är svårt att avgöra orsaken till detta. Olles medföljare som är med i transkriptionsutdragen i resultatkapitlet är Stina, Ines och Anja.
4.2.2 Deltagare 2 med FFN “Jonas”
Deltagare 2 i studien heter Jonas och är 36 år gammal. Jonas har begränsad rörlighet och gör ibland ofrivilliga rörelser. Han saknar verbalt språk och kommunicerar därför med kommunikationshjälpmedlet Bliss. Jonas har ett tydligt kroppsspråk och visar ofta intresse för omgivningen. Ibland gör Jonas glädjetjut och ibland jämrar han sig. Han skriker sällan. Jonas medföljare som är med i transkriptionsutdragen i resultatkapitlet är Sara.
4.2.3 Deltagare 3 med FFN “Elsa”
Deltagare 3, Elsa, är en kvinna vid 40 års ålder som har Retts syndrom. Elsas rörlighet är mycket begränsad och hon gör inga ofrivilliga rörelser. Elsa känner inget obehag vid beröring men ibland vid lägesförändring. Hon har inget talat språk, men har ett tydligt kroppsspråk. Elsa visar ofta intresse för sin omgivning. Ibland skriker eller jämrar hon sig, och hon gör inga glädjetjut. Ibland besväras Elsa av smärta men det är oklart var smärtan är lokaliserad. Hon är ofta dagtrött. Elsas medföljare som är med i transkriptionsutdragen i resultatkapitlet är Tove, Nina och Lena.
4.2.4 Vattendanspersonal
Den personal som håller i interventionen utgörs av fysioterapeuter och en assistent. De fysioterapeuter som finns med i transkriptionsutdragen är Jenny, Josefin och JP, och assistenten som är med heter Asta.
12
4.3 Data
Data samlades in vid 5 tillfällen där vattendansen videoinspelades med två olika kameror varav en var rörlig och en var stationär. Den stationära kameran filmade hela bassängen för att få med alla deltagare på bild. Med den rörliga kameran kunde deltagarna filmas närmare och på detaljnivå, samt utifrån varierande kameravinklar. Interventionen gavs en gång i veckan under en period av 12 veckor, det vill säga totalt 12 tillfällen. Videodata samlades in vid tillfälle 1, 3, 6, 8 och 12. Anledningen till att data samlades vid just dessa tillfällen var att möjliggöra undersökning av huruvida en eventuell förändring av deltagarnas upplevelse av interventionen skett över tid. Den analysmetod som användes i projektet är av kvalitativ karaktär. Genom bearbetning och beskrivning av data kan en djupare förståelse av resultatet av de frågeställningar som formulerats erhållas. Analys och tolkning av data genomfördes genom multimodal interaktionsanalys (se avsnitt 3.5 nedan). Den multimodala aspekten av interaktionsanalys syftar till att analys görs av flera modaliteter av interaktion (Mondada, 2019). Exempel på modaliteter som utgör interaktion kan vara talat språk, vokalisationer, gester, blick, ansiktsuttryck, och rörelser (Mondada, 2019). De personer som deltog i studien är personer med FFN, deras personliga assister och fysioterapeuter som ledde aktiviteten. Deltagarna dansade i en grupp bestående av fyra personer med FFN. Dansen skedde till musik efter ett fast program med förbestämda rörelser. En fysioterapeut visade dansrörelser i takt med musiken som deltagare och assistenter fick följa. Deltagande skedde efter egen förmåga.
4.4 Etiska överväganden
Ett etiskt dilemma som uppstod var att deltagarna själva inte kan ge sitt godkännande till deltagande i studien, utan god man/förvaltare gjorde detta. Av det skälet behövde medföljare och interventionsansvariga vara extra observanta på deltagaren och interventionen avbrytas om medföljare eller interventionsansvariga upplevde att deltagaren gav uttryck för obehag med sitt deltagande. Genom att minst en av de medföljande måste känna deltagaren väl bedöms denna risk vara liten. Deltagande i projektet var frivilligt och kunde när som helst, utan särskild förklaring avbrytas. Inhämtning av samtycke samt utlämning av information utfördes av för studien ansvariga forskare i Region Örebro. Skriftlig information gavs och skriftligt samtycke inhämtades från deltagarna av forskarna i Region Örebro. I detta samtycke ingick godkännande av deltagande i detta examensarbete, se bilaga 4. Då vissa av deltagarna själva inte har tillräcklig kognitiv förmåga för denna typ av beslut, har god man eller förvaltare i dessa fall tagit ställning till om samtycke skulle medges för personen att delta i studien eller inte. Vid videoinspelning av första
13
interventionstillfället presenterade författarna sig för deltagarna i studien och förklarade varför de var där.
4.5 Metod för analys – Multimodal interaktionsanalys
Multimodal interaktionsanalys är en analysmetod som grundar sig i etnometodologi (Garfinkel, 1984) och samtalsanalys (Sacks, 1992) och metoden lämpar sig väl att kombinera med ett dialogiskt perspektiv på kommunikation. Fokus riktas till mänskliga, sociala handlingar. Inom etnometodologin menar man att det inom interaktion finns ordning eller normer. Denna ordning kan handla om specifika strukturer, såsom att en fråga kräver ett svar. Ordningen upprätthålls av deltagarna i interaktionen, som ger responser på andras kommunikativa handlingar (Broth & Keevallik, 2020).
I multimodal interaktionsanalys analyseras interaktion i naturligt förekommande situationer. Med “multimodal” menas att man undersöker multipla kommunikativa modaliteter, som exempelvis blick, tal, gester, språk och ansiktsmimik. Anledningen till intresset för dessa multimodala kommunikativa resurser är att interaktion består av mycket mer än bara tal. Betydelsen av samma yttrande kan variera markant beroende på exempelvis tonläge, ögonkontakt och kroppsorientering hos personerna i interaktionen. Vid kommunikation kan även fysiska resurser/föremål i rummet användas för att förmedla något. Ytterligare en aspekt som spelar roll i interaktionen är “timing”, det vill säga hur lång tid som passerar innan, inom eller efter en kommunikativ handling, och hur detta påverkar interaktionen. Inom interaktionsanalys används begreppet “tur”, vilket är en kommunikativ handling. Det finns normer för turtagning, och turtagning kan analyseras i aspekter som symmetri, timing, avbrott et cetera. Turer är beroende av vad som sagts innan och påverkar vad som sker efteråt. Turer brukar beskrivas som kontextberoende och kontextförnyande (Atkinson & Heritage, 1984).
Den typ av data som används vid multimodal interaktionsanalys är videoinspelning samt transkription av denna. Både inspelningen av videomaterial samt bearbetningen av detta bör göras förutsättningslöst, det vill säga att man inte i förväg har en förväntan om vad som skall inträffa i interaktionen. Det är också av stor vikt att försöka bibehålla “naturligheten” i interaktionen vid inspelning, så att man påverkar deltagarna så lite som möjligt. Analys av kommunikativa uttryck görs till stor del genom att analysera den respons som uttrycket får (Broth & Keevallik, 2020). Den
14
fokus som riktas till olika modaliteter gör metoden särskilt lämplig för studier av interaktion där tal inte är den mest centrala modaliteten i interaktionen.
4.6 Videodata
Videodata möjliggör observation av inspelningen i efterhand, att man kan kontrollera egna intryck och anteckningar, återuppleva fenomen som man observerat och samtidigt upptäcka nya fenomen som kanske varit för små för att iakttas i själva observationssituationen. Med video kan man gå fram och tillbaka i datamaterialet och observera en situation flera gånger och vid upprepningen bli uppmärksam på subtila former av interaktion som kan ha stor betydelse för hur situationen förlöper och vad den betyder (Tjora, 2012).
4.7 Videoanalys och transkriptionsprocedurer
Videoanalys utfördes genom förutsättningslöst tittande på videomaterialet i sin helhet. Under detta antecknades tidkoder för sekvenser av interaktion som författarna upplevde relevanta i relation till uppsatsens syfte och frågeställningar. Dessa sekvenser observerades flera gånger och analyserades i högre detalj. Efter att hela videomaterialet bearbetats en första gång gjordes en ytterligare bearbetning, där möjlighet fanns att finna relevanta sekvenser utöver de som identifierats under tidigare databearbetning. Efter att detta urval av sekvenser gjorts valdes de för syftet mest relevanta ut av författarna, som sedan studerade dem i ännu djupare detalj genom transkription. Relevansen ligger i att kommunikation kunde observeras, som kunde säga något om upplevelsen av vattendansen. Det som transkriberades var kommunikativa uttryck som gjordes genom olika modaliteter samt hur uttrycken förhöll sig temporalt till varandra. Slutligen gjordes utdrag av de transkriptioner som gjorts, vilka presenteras i studiens resultatdel. En tolkning gjordes av de kommunikativa uttryck som identifierades. Tolkningen gjordes genom att försöka förstå innebörden av de kommunikativa uttrycken, dels utifrån allmänna, vedertagna antaganden om vad kommunikativa uttryck kan betyda, exempelvis att ett leende är ett positivt uttryck, men också utifrån den respons som medföljare gav på uttrycken.
De utdrag som valts ut består till stor del av kommunikativa uttryck eller fenomen som är återkommande genom det material som studerats. Utöver dessa återkommande uttryck har vissa unika kommunikativa uttryck och händelser inkluderats i urvalet, även sådana som endast förekommit enstaka gånger. Detta grundar sig i tanken att ett unikt förekommande uttryck är lika relevant och värdefullt som ett frekvent återkommande uttryck. Uttrycken som studeras är högst
15
individuella och kontextberoende (Olsson, 1999), och därför betraktas kommunikativa uttryck i studien som lika relevanta oavsett om de observeras en enskild gång eller upprepande gånger över flera tillfällen.
5. Resultat
I detta avsnitt redogörs för hur användningen av analysmetoden har fungerat i arbetet. Vidare kommer resultat att presenteras rörande upplevelse av vattendansen samt uttryck för denna upplevelse. Resultatavsnittet är strukturerat på så vis att analys av enskilda deltagare kommer först, och följs av analys rörande medföljare, och slutligen redovisas observationer som föreföll gemensamma för alla deltagare i vattendansen.
5.1 Hur multimodal interaktionsanalys kan användas som metod för att analysera
interaktion under vattendans som involverar personer med flerfunktionsnedsättning
och deras assistenter
Kommunikativa uttryck analyserades och observerades utifrån videodata enligt metoden multimodal interaktionsanalys. De uttryck som observerades och analyserades var olika typer av ansiktsuttryck, mimik, och blickar, vokalisationer, tal, prosodi och skratt. Vidare studerades även kommunikativa uttryck som ögonkontakt, blickriktning, kroppskontakt, beröring, reaktioner samt gester. Dessa uttryck studerades bland annat i termer om vilken mening eller sinnesstämning de tycktes förmedla samt hur frekvent de förekom. Uttrycken studerades även utifrån vilken kontext de skedde i, huruvida de var en respons på något, samt vilka möjliga orsaker som fanns för uttrycken. Ytterligare analyserades fenomen som initiativtagande, samspel, problemlösning, sång samt inlevelse i dansen och musiken.
De kommunikativa uttrycken som studerades tolkades enligt de tre strategier som presenteras i avsnitt 2.4, det vill säga 1) att det enskilda uttrycket bedöms i förhållande till andra beteenden eller uttryck som uppträder samtidigt. 2) Att de kommunikativa uttrycken tolkas med utgångspunkt från den specifika situationen som personen med FFN uttrycker dem i. 3) Att sätta uttrycken i relation med personens med FFNs tidigare upplevelser (Furenhed, 2000).
16
Ingen aspekt som studerades förekom isolerat, utan uppträdde alltid i samförekomst med andra handlingar. Utöver detta analyserades uttrycken inte som isolerade händelser, utan sågs snarare i en större kontext. Att tolka kommunikativa handlingar utanför kontexten de utförs i gör dem svåra att tolka, då handlingarna ofta sker som respons och reaktioner utlösta av andra aspekter av interaktionen. Kommunikativa handlingar påverkar även nästföljande handlingar i en interaktion.
5.2 Deltagares upplevelse av vattendansen som identifierats genom multimodal
interaktionsanalys
Följande avsnitt beskriver resultat gällande upplevelse vilka är specifika för respektive deltagare, som identifierats genom analysmetoden.
5.2.1 Elsa
Utdrag 1. Elsa ler mot medföljare på land
Utdraget börjar när vattendansens första låt precis slutar. Elsa och hennes medföljare Lena dansar förbi Elsas andra medföljare som står på land, Tove. Utdraget kommer från vattendansens första tillfälle, och är därmed första gången som Elsa och hennes medföljare är där och dansar.
Elsa: ELSA
Medföljare i vattnet, Lena: LENA (&) Medföljare på land, Tove: TOVE (+) Musik: ♫
01 ♫ : got this [feeling in my bo:dy] come on oO:oh 02 LENA: & [feeling in my bo:dy] &
lena &>>gungar till musik---,,,,,& 03 TOVE: +↑he:::j↓ + tove +blick-Elsa--->>+ 04 ELSA: ((#....leende#----,,,,,))
17 Bild 1a
Bild 1b
Bilderna ovan illustrerar hur Elsa går från ett relativt neutralt ansiktsuttryck till ett leende. När paret i vattnet passerar Tove hälsar hon glatt och tittar på Elsa. Elsa reagerar med ett stort och ihållande leende. När Tove hälsar på henne ser Elsa ett bekant ansikte och hör en bekant röst, vilket
18
kan vara en trygghet i en annars ny och okänd konstellation. Det leende som kommer från Elsa kan tolkas som ett uttryck för glädje eller välbefinnande. Tolkningen av Elsas leende har gjorts baserat på den kontext som leendet framträder i (Furenhed, 2000) samt utifrån den respons som leendet väcker hos omgivningen (Broth & Keevallik, 2020)
Leendet skulle kunna ha flera olika orsaker utöver att vara en reaktion till att se och höra Tove. Ett exempel på vad som skulle kunna orsakat leendet är musiken som spelas, då musik har en dokumenterad effekt på människors fysiska och psykiska välmående (Skånland, 2013; Thayer et al., 1994).
Förutom att utdraget illustrerar ett positivt känslouttryck illustreras även hur stor betydelse medföljarnas interaktion och närvaro har i personerna med FFNs upplevelse av vattendansen (Dorozenko, Roberts, & Bishop, 2015). Personer med flerfunktionsnedsättning och deras medföljare skapar tillsammans atmosfären och stämningen i aktiviteten. Med andra ord är det mer än själva “utförandet” av dansrörelserna som spelar roll i interventionen.
Utdrag 2. Elsa uttrycker oro
Utdrag 2 kommer från vattendanstillfälle 12 och är ett exempel på när Elsa uttrycker oro. Elsa började visa vad som kan vara tecken på oro eller känsla av obehag redan i början av vattendanspasset. Hon uttryckte sig med gnällande ljud upprepande gånger vilket omgivningen reagerade på då Elsa oftast är tyst. Detta uttryck för oro ledde till att omgivningen var extra uppmärksam på hennes uttryck. Transkriptionen börjar när Elsa och hennes medföljare Tove dansar till “We are family”. Elsa halvligger i Toves famn och de håller i varandras händer medan de dansar till musiken.
Elsa: ELSA
Medföljare på land, Nina: NINA
Medföljare i vattnet, Tove: TOVE (+) Vattendansassistent Asta: ASTA
19
01 ♫ : we are family (.) I got all my sisters with me 02 TOVE: +(ohörbart) +
tove +för Elsas händer upp och ned till musik+ 03 ♫ : we are family get up [everybody and sing ] 04 ELSA: (([för # samman händer]))= bild #bild 2a
20 05 TOVE: =#((lägger armar om Elsa)) bild #bild 2b
Bild 2b
06 ♫ : we are family I got all my sisters with me 07 TOVE: +(ohörbart)
tove +blick-Elsa--->> 08 ELSA: ((vänder huvud-Tove))= 09 TOVE: =((nickar))
10 TOVE: ((tar Elsas hand))(ohörbart)
11 TOVE: ((för Elsas upp händer och ned i dans)) 12 NINA: ((greppar Elsas hand och dansar))-->> 13 ASTA: ((#dansar framför Elsa))--->> bild #bild 2c
21 Bild 2c
Elsa för plötsligt samman sina händer och gnider dem mot varandra på ett oroligt vis (rad 04). Handrörelserna är nervösa, plockiga och skakiga. Blicken är orolig och bekymrad och kroppen är spänd. Tove reagerar direkt när hon ser att Elsas händer far ihop. Hon omfamnar Elsa (rad 05) och för henne närmare sin kropp, hon tittar på Elsas ansikte och pratar på ett lugnande sätt (rad 07). Elsa vrider huvudet mot Tove och möter hennes blick (rad 08). Tove nickar instämmande och lugnande (rad 09). Hon bekräftar Elsas uttryck för oro och tar åter igen Elsas hand (rad 10) och fortsätter att dansa (rad 11). Asta placerar sig framför Elsa och dansar till musiken (rad 12). Nina tar tag i Elsas andra hand och gör dansrörelser med den (rad 13). Dessa handlingar från omgivningen kan tolkas som ett försök till att uppmuntra Elsa till att fortsätta dansa samt att stötta henne. Att Elsa uttrycker sig på ett vis som skiljer sig drastiskt från hur hon brukar vara, alltså lugnt och tyst, leder till tolkning att något inte är som det ska (Furenhed, 2000). Medföljarnas reaktion på Elsas uttryck styrker denna tolkning (Broth & Keevallik, 2020)
Exemplet illustrerar hur lyhörd och alert Elsas omgivning är, vilket har stor inverkan på personens med FFNs välmående (McConkey, Morris & Purcell, 1999). Så fort Elsa uttrycker obehag reagerar och agerar Tove, vilket ses i transkriptionen ovan. Kort därefter ansluter även Asta och Nina, som
22
med stöttande handlingar försöker uppmuntra Elsa att fortsätta dansa, och visar att de är där med henne. Med Asta och Ninas anslutning utvecklas aktiviteten till något gruppartat snarare än en paraktivitet. Omgivningens engagemang verkar skapa en mer kraftfull gemenskap i aktiviteten. Handlingarna från omgivningen förefaller resultera i att Elsa känner sig mer lugn och trygg.
Utdrag 3. Elsa är tillfreds
I aktiviteten “Följa John” dansar Elsa och hennes medföljare Tove i baklänges riktning. Elsa ligger i ryggläge i Toves famn. Utdraget nedan kommer från vattendanstillfälle 8 av 12, och bilden är tagen när de redan dansat några varv i bassängen.
Elsa: ELSA
Medföljare i vattnet, Tove: TOVE (+) Musik: ♫
23
01 ♫ : can’t stop this [feeling so just dance dance] dance 02 TOVE: + [feeling so just dance dance]
tove +>>--gungar i takt med musiken--->> 03 ELSA:((>>--sluter ögon och slappnar av--->>))
Tove sjunger med och gungar i takt med musiken (rad 02). Elsa har ett öppet och avslappnat kroppsuttryck, armarna flyter avslappnat längs kroppen (se bild 3a). Elsas ögon är halvslutna och ansiktsuttrycket är slätt. Toves kroppsrörelser går över till Elsas kropp så att de svänger med varandra. Tove utstrålar trygghet och ett lugn och det här tycks föras över till Elsa. De förefaller på sätt och vis spegla varandras sinnesstämningar. Elsa kan utifrån sitt kroppsliga uttryck och ansiktsuttryck uppfattas som tillfreds, avslappnad, trygg, lugn och bekväm enligt Cordaro m.fl.:s studie där ansiktsuttryck klassificerades efter vilken emotion de förmedlar (Cordaro, Sun, Kamble, Hodder, Monroy, Cowen, Bai & Keltner, 2019). Utifrån Toves lugna uttryck görs tolkningen att även hon upplever Elsa som avslappnad och tillfreds (Broth & Keevallik, 2020).
5.2.2 Jonas
Utdrag 4. Jonas ler när musiken startar
Utdraget kommer från vattendanstillfälle 3. Innan sekvensen som transkriberats startar gör Jonas och hans medföljare Sara och Ulla förberedelser vid bassängkanten inför vattendansens andra aktivitet, där man hoppar till låten “Håll om mig”. Förberedelserna består av att medföljarna fäster vikter på Jonas ben samt att han får på sig badskor. Dessa hjälpmedel underlättar utförandet av aktiviteten som görs i upprätt kroppsposition. Under tiden som förberedelserna görs har Jonas ett neutralt ansiktsuttryck. När de är klara förflyttar paret sig från bassängkanten mot bassängens mitt och under förflyttningen hoppar Jonas lätt. Medan paret förflyttar sig ger vattendansledaren Josefin instruktioner till deltagarna.
Fysioterapeut Josefin: JOSE (&) Jonas: JONA (+)
Medföljare i vattnet, Sara: SARA Vattendansassistent Asta: ASTA Musik: ♫
24 01 JOSE: testa de där läget så kan ni
&hålla lite över bröstet & jose &markerar bröstkorg framför sig&
02 JOSE: å &sen så(0.7) hoppa [upp] & (i det & här [läg]et) & jose &demonstrerar hopprörelse& &går till stereo& 03 JONA: ((+hoppar+ lätt på bassängbotten-->)) 04 SARA: [aa ] [mm↑] 05 JONA: +hehe +
jona ----+hoppar+---->
06 ♫ : #[((musik startar))]#
07 JONA: [((ler stort---]blick-Asta-->)) bild #bild 4a #bild 4b
25
När Jonas förflyttar sig från bassängkanten till mitten av bassängen börjar hans känslouttryck övergå från neutralt till något som verkar vara mer förväntansfullt. Han ler smått och hoppar lätt på bassängbotten (rad 03). Medan Jonas hoppar skrattar han till (rad 05) vilket kan tolkas som ett positivt uttryck och som att han har roligt. De intar position och gör sig redo – och musiken startar (rad 06). Så fort musiken går igång spricker Jonas upp i ett stort och ihållande leende (rad 07) och han får ögonkontakt med Asta. Medan han ler börjar han hoppa mer kraftfullt i takt till musiken. Leendets intensitet avtar sedan. Att Jonas leende kommer direkt när musiken startar och att det sedan avtar leder till tolkningen att leendet kan vara en reaktion på att musiken sätts igång, och att det alltså är en reaktion på något som sker i omgivningen (Furenhed, 2000). Han ser förväntansfull ut innan låten startar, och leendet kan också vara ett resultat av uppbyggd förväntan inför att låten eller aktiviteten skall börja. Just denna reaktion förekom specifikt i samband med just denna aktivitet. Jonas reaktion till musiken kan tolkas som uttryck för glädje och förväntan. Dessa uttryck kan innebära att Jonas har en positiv upplevelse av vattendansen eller musiken som spelas, som beskrivs i Skånland (2013) och Thayer et al. (1994). Ett ytterligare fynd som gjordes är att när Jonas befinner sig i detta upprätta kroppsläge förefaller han kunna röra mer på huvudet och genom detta kan han lättare söka kontakt med omgivningen.
Utdrag 5. Händer snuddar vid varandra
Utdrag 5 kommer från tillfälle 3 av 12 och startar innan det är dags för ringdans. Personerna med FFN och deras medföljare gör sig redo med flythjälpmedel och skall inta sina positioner för att sedan forma en ring tillsammans. Aktiviteten är den enda aktiviteten inom vattendansinterventionen där deltagarna konkret interagerar utanför sina par, det vill säga personen med FFN och medföljaren i vattnet.
Elsa: ELSA
Elsas medföljare i vattnet, Nina: NINA (&) Fysioterapeut Josefin: JOSE
Jonas: JONA
26
01 JOSE: okej de e ringdans (0.8) så de e >flytkuddar< under benen igen (1.0) så ska vi bilda en ring?
02 (7.0)
03 JOSE: försök å hålla varandra i: händerna. (1.0) så att ni hakar ihop me grannen (.) å så ska vi (0.9) gå runt runt ↑ här >i en ring<
04 JONA: ((tittar runt))
05 SARA: ((för Jonas närmare Elsa-#)) 06 NINA: ((-blick-Jonas hand---#---> bild #bild 5a
Bild 5a
06 NINA: -->))
07 JONA:((hand #snuddar vid Elsa och Ninas händer - ler stort)) bild #bild 5b
27 Bild 5b
08 NINA: &AHE[he ] & nina &greppar Jonas hand med sin egen och Elsas hand& 09 SARA: +[hehe he] +
sara +blick-Nina-händer-Jonas---+
10 NINA: $ojojoj de där ↑ (ohörbart) [jonas$ ha ha] 11 SARA: + [hi hi hi ]+ sara +blick-Nina--->+ 12 JONA: ((blick-Nina-Elsa--->>))
Jonas tittar runt (rad 04) och ler lite medan de flyttar sig mot ringen. Nina ser Jonas hand (rad 06) och lyfter sin och Elsas hand för att kunna greppa tag och forma en ring. På väg in i ringen snuddar Jonas hand vid Elsa och Ninas händer. Jonas verkar bli överraskad av att händerna vidrör varandra och ler stort (rad 07). Omgivningen reagerar på detta med glada skratt, verbal bekräftelse och leenden. Jonas leende är ihållande och hans blick stannar hos Elsa och Nina medan de fortsätter att forma ringen. Reaktionen kan bland annat grunda sig i att det var en oväntad händelse för Jonas
28
men kanske även för omgivningen. Detta kan dels bero på att de inte förväntade sig händelsen, men även på att Jonas reagerade på ett sådant positivt och starkt sätt. Omgivningens respons på Jonas reaktion kan eventuellt bekräfta och förstärka den (Linell, 2011), samt leder till tolkningen att Jonas tycker att händelsen är rolig (Broth & Keevallik, 2020). Händelsen leder till att det skapas en stämning som förefaller vara glad, avslappnad och lekfull. Jonas leende i kombination med att han söker kontakt med personer i omgivningen är ett mönster som upprepats återkommande gånger under interventionsperioden. Interaktionen mellan Jonas, Nina, Elsa och Sara kan betraktas som meningsskapande då de ömsesidigt bidrar till interaktionen (Linell, 2011; Holck, 2004). Aktiviteten kan även anses vara samspelsfrämjande då interaktion sker både inom och mellan vattendansparen.
5.2.3 Olle
Utdrag 6. Olle ger ut ett glädjetjut
Detta utdrag kommer från vattendanstillfälle 3, när Olle och medföljare Stina dansar till “We are family”. Olle ligger i ryggläge och Stina står bakom honom. Innan utdraget startar gör Olle flera små vokalisationer medan de dansar.
Medföljare i vattnet, Stina: STIN (+) Olle: OLLE
Musik: ♫
01 ♫ : [we are family (.) I got all my #sisters with me] 02 STIN: +[we are family (.) I got all my #sisters with me]+ stin +dansar med Olles armar och sjunger med i musiken + 03 OLLE: ((leende)) #((....-->
bild #bild 6a 04 OLLE: Aa:h↑#))
bild #bild 6b
29
Bild 6a Bild 6b
05 STIN: =jaa↑ +ha ha($ohörbart$)
stin +fortsätter dansa och sjunga med-->>
I utdrag 6 ses hur deltagarna gör dansrörelser med armarna (rad 02). Stina sjunger och dansar till musiken med stor inlevelse (rad 02). Olles mun börjar formas till ett lätt leende (bild 6a) som sedan övergår till en öppen mun (rad 03). Den öppna munnen kan betraktas som en förberedelse inför tjutet som sedan kommer (rad 04). Detta tjut möts av leenden och instämmande skratt från den närmaste omgivningen (rad 05). Den positiva responsen till tjutet gör att det kan tolkas som ett glädjetjut. Omgivningens respons till Olles tjut tillsammans med att Olle ofta gör glädjetjut leder till vår tolkning att detta tjut är ett uttryck för glädje (Broth & Keevallik, 2020). Ett mönster identifierades och detta var att Olle inför glädjetjut oftast gjorde en förberedande rörelse, i form av att knipa ihop ögonen och gapa stort precis innan samt under den tid han gjorde glädjetjutet (bild 6b). Exakt vad glädjetjutet är en respons till är svårt att säga, men musik har en dokumenterad, god effekt på människors välmående, och därför skulle det kunna ha med musiken att göra (Skånand, 2013; Thayer et al., 1994).
